Ökad specialisering med ökad invandring

Eftersom alla diskuterar invandring måste naturligtvis även denna blogg lämna sitt bidrag. En viktig aspekt är hur invandring påverkar arbetsmarknaden för dem som redan bor i landet. Detta är en fråga som studerats flitigt av nationalekonomer som George Bojas och David Card. Förutom att det inte verkar råda något konsensus kring frågan så är ett problem att mycket av denna forskning rör USA vilket gör att resultaten kan vara svåra att översätta till svenska och skandinaviska förhållanden. Det var därför intressant under Nationalekonomiska föreningens årsmöte i juni ta del av en studie baserad på danska data. 

Det detaljerade studien, utförd av Mette Foged och Giovanni Peri, undersöker hur invandring från icke-EU länder påverkar den inhemska arbetskraften. Invandringen under perioden som undersöks (1995-2008) bestod främst av flyktingar från det sönderfallande Jugoslavien, Somalia, Afghanistan och Irak; inte helt olikt det svenska mönstret med andra ord. Dessa flyktingar placerades initialt utan att de mottagande kommunerna hade mycket att säga till om saken och de kommuner som initialt tog emot många var också de dit efterföljande flyktingar och anhöriga sökte sig. Frågan som ställs är hur denna invandring påverkade dem som var bosatta i respektive kommun i slutet av 1994.

Invandrarna själva tenderade att få enklare och fysiskt ansträngande service-, bygg- och industrijobb. I högkvalificerade yrken märktes emellertid inte invandringen alls. Studiens fokus ligger därför på konsekvenserna för lågkvalificerade inhemska invånare som i högre grad än högkvalificerade borde påverkas av invandringen. Resultaten visar också tydligt att de påverkades, men på ganska oväntade sätt.

Allra tydligast är att invandringen fick den inhemska arbetskraften att byta till mer kvalificerade och mindre fysiskt krävande yrken. Detta skedde främst genom att dessa bytte företag, men till viss del även genom byten till mer kvalificerade jobb i de företag där de redan var anställda. Lönerna steg och om något så ökade förvärvsfrekvensen. Någon ökad arbetslöshetsrisk för den inhemska arbetskraften står inte att finna, men benägenheten att flytta till en annan kommun ökade. Alla dessa effekter är särskilt uttalade för yngre personer.

Att ett inflöde av lågkvalificerad arbetskraft kan få den inhemska att byta till mer kvalificerade jobb är kanske inte helt förvånande men samtidigt inte självklart. Resultaten tyder på att företag och arbetsmarknad anpassar sig på sätt som inte fångas av de allra enklaste modellerna av arbetsmarknadens funktionssätt. Ett ökat utbud av lågkvalificerad arbetskraft skapar möjligheter för specialisering bland de anställda och företagen kan anpassa teknologi och organisation till den nya verkligheten. Detta kan gynna även den del av arbetskraften som utsätts för ökad konkurrens om enklare jobb.

I vilken utsträckning dessa anpassningar sker beror med stor sannolikhet på en mängd faktorer som har med arbetsmarknadens och utbildningsväsendets funktionssätt att göra, liksom eventuella andra hinder för företagen att anpassa sig. Mycket har exempelvis skrivits om den danska flexicurity-modellen där låg anställningstrygghet kombineras med en relativt generös välfärdspolitik och aktiv arbetsmarknadspolitik.

Hur resultaten skulle se ut i ett land med en mer rigid arbetsmarknad eller där välfärdssystemen är mindre generösa är därför oklart. Dessutom har olika samhällen olika industri- och företagsstruktur vilket kan göra anpassningen mer eller mindre lätt och hur lätt det är att byta bostadsort skiljer sig också åt. Det är därför inte uppenbart hur generaliserbara resultaten är men tidigare studier (även här) av Peri visar att Danmark inte är ett specialfall. Tvärtom verkar det se ungefär likadant ut i de flesta länder.