Oönskad vinnvandring

Motstånd mot invandring backas ofta upp med ekonomiska argument. I Sverige handlar de ekonomiska argumenten vanligen om att invandrare belastar de offentliga finanserna på grund av låg sysselsättning och låga snittinkomster. Detta argument underbyggs med studier som visar att det offentliga omfördelar från inrikes till utrikes födda. I andra länder med mindre offentliga åtaganden, såsom USA, dominerar i stället argument om att invandrare sänker löner och ”tar jobben” från den inhemska befolkningen. Resonemanget bakom detta argument är lätt att förstå: ett ökad utbud borde skapa konkurrens om jobber och innebära lönepress nedåt. De flesta studier pekar dock mot att sådana effekter är små.

Det finns dock undantag, bland annat den danska studie som vi skrivit om här på Ekonomistas tidigare. Ett annat undantag är en färsk uppsats av MIT-doktoranden Marco Tabellini som studerar den europeiska massinvandringen till USA i 1900-talets början. Tabellini jämför städer i USA som mottog olika antal invandrare och finner stora, positiva ekonomiska effekter på den inhemska befolkningen. Större invandring ledde till förbättrade chanser för den infödda befolkningen att få jobb: 10 invandrare ledde till att ytterligare två infödda fick jobb. Tabellini finner även i likhet med den ovan nämnda danska studien att infödda får mer kvalificerade arbeten. Färre infödda jobbar på fabriksgolvet och fler blir förmän. Invandring tycks alltså ha varit ekonomiskt gynnsam för den infödda befolkningen.

Trots de positiva ekonomiska effekterna väckte invandringen motstånd. I städer med mer invandring minskade stödet för demokraterna och offentliga utgifter och skatter sjönk. Detta är i linje med idén att etnisk mångfald minskar stödet för omfördelning. Rasismen var utbredd vid den här tiden, framförallt gentemot ursprungsbefolkningen och afroamerikaner, men även mot judar och katoliker. På 1920-talet införandes kvoter för hur många som fick invandra från olika europeiska länder.

Denna studie är ännu opublicerad och lär knappast vara sista ordet om effekterna av invandring till USA vid förra seklets början. Medan de stora positiva ekonomiska effekterna avviker från tidigare litteratur, förefaller de politiska effekterna välbekanta. Invandring av människor från främmande kulturer skapar lätt en motreaktion (vilket jag tror är huvudförklaringen till SD:s framgång). Vid 1900-talets början var rasismen gentemot italienare utbredd. Men i takt med att invandrarna integreras svalnar känslorna. Få amerikaner fortsätter idag att förakta italienare, precis som rasismen gentemot finnar i Sverige inte längre verkar vara lika utbredd som den en gång var. Denna process förutsätter dock att integrationen verkligen kommer till stånd. I USA är t.ex. fortfarande det socioekonomiska gapet mellan svarta och vita stort och andelen svart-vita äkta par är låg (men ökande).

Comments

  1. resolut says:

    ”Tabellini jämför städer i USA som mottog olika antal invandrare och finner stora, positiva ekonomiska effekter på den inhemska befolkningen.”

    Är det indianerna som avses med inhemsk befolkning?

    • Det var kanske otydligt, jag menar den befintliga befolkningen i de städer som var med i studien, dvs huvudsakligen tidigare europeiska invandrare och ättlingar till dessa.

  2. Samir Kamrouna says:

    ”Tabellini jämför städer i USA som mottog olika antal invandrare och finner stora, positiva ekonomiska effekter på den inhemska befolkningen.”

    Vilka städer och vilka länder kom invandrarna, som nämns i studien, ifrån?

    • Minns jag rätt var det framförallt invandring från Sydeuropa, men klicka på länken till uppsatsen och kolla om du är intresserad. Städerna styrdes av datatillgången, även det går att läsa i uppsatsen.

  3. Vad gör att vissa grupper integreras mer eller mindre, vill man fråga, tex italienare gentemot svarta i USA? Finns det studier om det?

    • Jag vet inte, just svarta och vita är egentligen lite dumt exempel (se svar till Marcus nedan). Tabellini jobbar med en intressant uppsats (se abstract på hans hemsida) om att intern migration av svarta från söder till norr snabbade på italienarnas integration. Men förhoppningsvis är det inte ett nödvändigt villkor för integration att det ska komma nya grupper som är mer annorlunda för att tidigare ska integreras.

  4. För den som är intresserad av att jämföra denna fråga mellan länder kan jag rekommendera studier som tittar på USA och Brasilien, två länder med ganska olika erfarenheter och historia, men, säger vissa, en del likheter idag:
    https://unchronicle.un.org/article/racial-discrimination-and-miscegenation-experience-brazil

  5. Marcus Salomonsson says:

    Angående de svarta i USA, så kom de som bekant till USA som slavar. Det bör man ha i åtanke när man beaktar hur situationen för de svarta har utvecklats i USA.

    • Håller helt med, det är egentligen ett dumt exempel i det här sammanhanget. Svarta har funnits lika länge som vita i USA och under mkt lång tid fördes en politik för att svarta och vita inte skulle integreras.

  6. Nitin says:

    Det är väl ändå den infödda befolkningens rasistiska föreställningar som orsakar ”motreaktionen” – inte invandringen i sig.

    • Det är invandringen i kombination med inföddas rasism (eller vilka skäl det nu handlar om) som orsakar motreaktionen. Den normativa ansvars- och skuldfrågan är dock en annan och i den håller jag med dig att det är inföddas rasism och inte invandrarna som är syndabocken.

    • Bosse says:

      Behöver kanske inte vara ”rasism”. Jag tvivlar starkt på att den sk ”rasismen” mot folk från Finland som nämns i inlägget (och som jag kommer ihåg) var baserad på morfologiska grunder.

      Det lär snarare ha handlat om att de:
      * var ”utsocknes”, vilka vi alltid haft negativa preferenser för,
      * och att de till högre grad hörde till samhällets bottenskikt. Vilket ledde till kommentarer om att ”finnar bara super och slåss med kniv”.

      Men din kommentar är intressant. Var det engelsmännen eller irländarnas som ägde problemet med att bli integrerade i Nordirland? Och hade båda ”rasistiska föreställningar”?

      • Det är vanligt att tala om rasism även när det inte handlar om raser, men visst, kalla det främlingsfientlighet i stället. Själv är jag för ung för att ha upplevt detta.

  7. ”Få amerikaner fortsätter idag att förakta italienare”

    Ovanstående citat ur bloggposten är inte alls i enlighet med det USA jag kommit att lära känna. Jag har under 20 års tid arbetat inom mjukvarubranschen i USA på ett antal olika orter. Är det något som är signifikativt för amerikaner så är det rasism och rangordning av olika etniciteter samt nationaliteter. På de flesta arbetsplatserna har jag upplevt att amerikanerna varit mycket återhållsamma med sina egna åsikter kring detta men när jag umgåtts med kollegorna privat har de visat sina äkta sidor. Etnicitetsrasismen är gigantisk och i de privata sociala sfärerna umgås man oftast bara med sina ”egna”. Detta är givetvis bara min och några av mina svenska kollegors ”anekdotiska erfarenhet” av att ha arbetat under många år i USA.

    • Intressant, du vet säkert bättre än jag. När det gäller italienare finns steretyperna kvar, framförallt när det gäller brottslighet, men jag trodde inte det handlade om några verkliga motsättningar. Det är hursomhelst bättre nu än för hundra år sen då det förekom lynchningar av italienare.

    • Bosse says:

      ”Få amerikaner fortsätter idag att förakta italienare”

      Som kommentar till pajsaren så vill jag uppmärksamma att det finns gradskillnader. Det lär inte riktigt vara som det var förr. Följande Wikisida om Anti-Italianism är intressant läsning för att få en viss uppfattning om hur det var: https://en.wikipedia.org/wiki/Anti-Italianism

      Följande ur artikeln kan kan ge en viss uppfattning om nivån: ”John M. Parker helped organize the lynch mob, and in 1911 was elected as governor of Louisiana. He described Italians as ”just a little worse than the Negro, being if anything filthier in their habits, lawless, and treacherous”.”

  8. Bosse says:

    Från inlägget: ”Större invandring ledde till förbättrade chanser för den infödda befolkningen att få jobb: 10 invandrare ledde till att ytterligare två infödda fick jobb”

    Var det så att sysselsättningsgraden ökade och arbetslösheten minskade, och det gick att koppla till immigration?

    En fri arbetsmarknad borde inte ha mer än 2-3% arbetslöshet oavsett immigration. Men den kanske var reglerad?

  9. Det är andel sysselsatta som mäts, du får kolla detaljerna i pappret. Arbetslösheten verkade hursomhelst ligga betydligt högre än 2-3% under 1900-1930 när jag googlade snabbt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s