Betald föräldraledighet kan motiveras på många sätt: barnen kan få mer tid med sina föräldrar vilket kan vara dem till gagn; kvinnors förankring på arbetsmarknaden kan stärkas när det blir billigare att kombinera föräldraskap med arbete; barnafödandet kan öka. Föräldrapengen är dock inte gratis och den påverkar även inkomstfördelningen. I en ambitiös studie (gratisversion) går de norska forskarna Katrin Loken, Magne Mogstad och Kjell Salvanes tillsammans med amerikanen Gordon Dahl systematiskt igenom effekterna av den allt generösare norska föräldrapengen. Resultaten är både intressanta och provokativa.
Vad som undersöks är den gradvisa expansionen från 18 till 35 veckors betald ledighet efter att föräldrapengen först infördes 1977 fram till undersökningens slutår 1992. Vid varje expansion jämförs familjer vars barn föddes strax innan och strax efter reformens genomförande. Under hela perioden hade dock föräldrarna rätt att vara lediga från jobbet i upp till ett år.
Först och främst finner de att den betalda ledigheten faktiskt gör att föräldrar, i detta sammanhang mammor, stannar hemma längre med sina barn. Det är alltså inte så att betald ledighet ersätter obetald. Eftersom föräldrapengen i Norge uppgår till 100 procent av inkomsten är därmed den enda direkta effekten av reformerna att tiden mammor är hemma med sina barn ökar. Inkomsten påverkas däremot inte.
Ytterligare konsekvenser lyser med sin frånvaro. Barnen presterar inte bättre (eller sämre) i skolan, föräldrarnas förvärvsfrekvens och inkomster påverkas inte, varken på kort eller lång sikt. Skilsmässorna varken ökar eller minskar och inte heller påverkas det framtida barnafödandet.
Däremot har den betalda föräldraledigheten omfördelande konsekvenser. Föräldrapengen omfördelar från de relativt fattiga familjer som inte kvalat in i systemet till de som är berättigade till föräldrapeng och bland de som kvalat in är det höginkomsttagare som tjänar mest. Till saken hör också att de som överhuvudtaget inte får barn i genomsnitt har betydligt lägre inkomster än de som får föräldrapeng.
Författarnas slutsats är att den utbyggda föräldrapengen fungerat som en ren transferering av betald ledighet, framförallt till relativt välbeställda familjer. De statsfinansiella kostnaderna för detta är betydande och bör ställas mot alternativa sätt att använda resurserna. Kanske pengarna hade gjort större nytta i förskolan, kanske hade skatterna kunnat sänkas?
Ingen studie är heltäckande och föräldrapengen kan naturligtvis ha positiva eller negativa effekter i andra avseenden än de som undersökts. En ytterligare invändning mot studien är att föräldrapengens ökande generositet kan ha gjort det allt attraktivare att skaffa sig en förankring på arbetsmarknaden innan man skaffar barn. Sådana effekter är svåra att fånga empiriskt, liksom andra allmänna anpassningar till förlängd föräldraledighet. Johanna har till exempel diskuterat att föräldraledigheten kan göra arbetsgivare ovilliga att anställa kvinnor i barnafödande ålder. Samtidigt ska betonas att författarna studerar utbyggnaden av föräldrapengen och inte den ursprungliga introduktionen av betald föräldraledighet.
Föräldrapengens generositet är något som sällan ifrågasätts i den svenska debatten och förslag om kvotering mellan mammor och pappor kombineras ofta med förslag om förlängd ledighet. Den norska studien väcker en del frågor om det attraktiva i sådana förslag. Framförallt kanske bland oss som inte har någon mer föräldrapeng att plocka ut.
Ekonomistas 
En starkt negativ konsekvens av den långa föräldraledigheten är att kvinnor blir borta länge från arbetsmarknaden (och därmed också gör att alla kvinnor förväntas vara ha långa avbrott, vilket kommenteras). Det är negativt både när det gäller samhällsekonomisk effektivitet men inte minst när det gäller jämställdhet. OECD brukar påpeka detta men har inte fått något genomslag i den svenska debatten.
Trots fri utbildning, föräldrapenning, ersättning för vård av barn, barnbidrag och subventionerad barntillsyn är det fortfarande en ekonomisk uppoffring att skaffa barn. Barnafödandet är inte heller tillräckligt stort för att bibehålla folkmängden, än mindre för att motverka att en allt större del av befolkningen utgörs av pensionärer. Mycket talar för att det vore bättre för nationen att det föddes fler barn. Snålare föräldraledighet låter inte som en åtgärd som kan förväntas medför att det föds fler barn.
Nej det är ingen uppoffring att skaffa barn. Du skaffar inte barn för att samhället kräver det utan för att du/ni vill det. Ge mig ett exempel på en person som skaffat barn för samhällets välmående och inte för sitt eget intresse.
Per: Jag upplever att en vanlig förklaring till sydeuropas låga födslotal är att uppoffringen är för stor där. Att man är så rädd om jobbet och karriären (framförallt osm kvinna) att det blir kostsamt och riskfyllt att skaffa barn.
Och och och? (Ska utläsas som och [varför är X ett problem] och och [varför är Y ett problem]?)
Snålare föräldraledighet kanske leder till lägre skatter (eller något annat) som i sin tur leder till fler barn. Du har ingen aning. Och som barn tycker jag det är vidrigt om mina föräldrar valde att skaffa mig för att de fick en månads längre föräldraledighet. Hur ytlig kan man bli?
Intressant.
Ett antal tankar dyker upp för mig direkt.
1. Ser man någon skillnad i några resultatparametrar över längre tid? Om utbyggnaden skett från 18 till 35 i flera steg över 15 år så känns det som att varje steg för sig inte är särskilt stort. Det känns extremt naturligt att en skillnad på en månads betald ledighet hit eller dit knappt påverkar någonting. Däremot skillnaden mellan 4 månader och 13 (den svenska i nuläget) borde kunna påverka mycket mer.
Problemet med så långa tidsserier är att det är massor med andra saker som påverkar också och det är förmodligen extremt svårt att isolera just föräldraförsäkringen från “tidsandan” när den förra dessutom blir politiskt möjlig p.g.a. den senare.
2. 100 % ersättning känns spontant som ett misstag som bör leda till ett slentrianöverutnyytjande. Om det dessutom inte finns något inkomsttak (som det ju gör i Sverige) så blir höginkomsttagarpräglingen större.
3. Vilka krav krävs för att kvala in? Här tycker jag att det svenska systemet har en del att jobba på. Den som inte har någon SGI får extremt låg föräldrapenning även här.
Å andra sidan är ju kvinnors arbetskraftsdeltagande ordentligt mycket högre i Sverige och Skandinavien jämfört med i stort sett hela världen. Det kan givetvis ha mängder av förklaringar – men lagstadgad möjlighet att vara hemma med nyfödda barn och välutbyggd offentligfinansierad barnomsorg hör ju säkerligen till förklaringarna?
Den möjlighet som Johanna pratar om att lämna riktigt små barn på “dagis” som finns i USA är ju i praktiken en “möjlighet” för en ganska liten grupp högavlönade. Betydligt fler kvinnor i USA och England (där denna möjlighet också finns) går ju hem när första barnet föds och återvänder till arbetsmarknaden när det sista barnet börjar skolan ett drygt decennium senare.
Visst är det kuriöst att man inte finner några direkta effekter på föräldrarnas förvärvsfrekvens av mindre förändringar – men det är ju inte självklart att sådana effekter är särdeles snabba eller ens mätbara på ett vettigt sätt? Om inte annat så blir man ju svaret skyldig till varför kvinnors förvärvsfrekvens är så hög i Skandinavien – kanske beror detta på en helhet kring möjligheten att ha barn och karriär – och där ingår väl föräldrapeng som en del?
@Gaius. Det är säkert så att föräldrapenningen är en del i ett stort batteri av åtgärder som får ut, och håller kvar, kvinnor på arbetsmarknaden. Och det var också anledningen till att den en gång infördes, innan dess så lämnade många kvinnor arbetsmakrnaden när de fick första barnet. Men jag har väldigt svårt att se att mindre generös föräldrapenning idag skulle få till konsekvens att en substantiellt större grupp kvinnor skulle göra detta, Snarast har den idag blivit så generös att kvinnor risker att trilla ut eller i varje fall få en “semietablering” (tidsbegränsade tjänster m.m.) på arbetsmarknaden om de varit hemma I flera år.
Om man har en policy som ska göra det möjligt att gynna arbete och familj är det klart att det mest kommer att gynna personer som har ett arbete mer än personer som saknar ett arbete. En föräldraförsäkring kommer alltid att omfördela pengar från personer utan en koppling till arbetsmaknaden, till personer med en bättre ställning på arbetsmarknaden.
Det enda alternativet är ju att man har en familjeförsörjare(läs mannen) som drar in pengar till den andra partnern (läs kvinnan) som inte arbetar alls. Konsekvenserna för kvinnors ställning på arbetsmarknaden är inte så svåra att lista ut, och det saknas ju knappas exempel på länder där kvinnor kan ha en karriär, eller ha barn, inte bådadera. Om man sätter taket i en föräldraförsäkring för lågt så får man snabbt en situation där kvinnor som faktiskt har gjort karriär, och har högre inkomster, ställs inför ett val mellan fortsatt karriär eller barn, precis som i Europa utanför Skandinavien.
En mer intressant fråga är väll om det är bättre att små barn går på förskola som i Danmark, eller om det är bättre med längre föräldraledighet som i Sverige. Rimligtvis är väll förskola mer progressivt eftersom samhällets kostnad är den samma för hög- och låginkomsttagare, istället för att systemet är mer generöst för höginkomsttagare som med en föräldraförsäkring.
En annan poäng som inte tas upp ovan är ju att det i huvudsak är en transferering över livscykeln, transferering mellan åldersgrupper är nog betydligt större än mellan olika inkomstklasser. De allra flesta i Skandinavien har ju trots allt barn under sitt liv.
Bra kommentar!
Hur, och hur mycket arbete gynnas styrs väldigt mycket av reglerna för hur man kvalar in i försäkringen. Om det krävs fast arbete i x månader före födsel (tror att det är nio i Sverige) för att få inkomstbaserat och annars får man 0 (eller 180 kr/dag som det är i Sverige, vilket är lägre än socialbidraget) så får man ett annat resultat än om man t.ex. skulle ha baserat det på de senaste (valfritt antal) årens genomsnittliga arbetsinkomst. Trappsteget mellan “etablerade” och “oetablerade” kan göras mer eller mindre skarpt. Dessutom kan man ju sätta miniminivåerna på olika nivå.
“En ytterligare invändning mot studien är att föräldrapengens ökande generositet kan ha gjort det allt attraktivare att skaffa sig en förankring på arbetsmarknaden innan man skaffar barn. Sådana effekter är svåra att fånga empiriskt, liksom andra allmänna anpassningar till förlängd föräldraledighet”
Detta är inte alls svårt att fånga empiriskt. Det är bara att titta på sysselsättningskvoten för kvinnor, så kommer man att se ett tydligt samband mellan relativt hög sysselsättningskvot for kvinnor och generös föräldraledighet. Att det sedan sker en omfördelning från de som inte arbetar till de som arbetar är precis det som arbetslinjen handlar om – detta gäller ju även till exempel jobbskatteavdrag. Båda dessa effekter är således ett tecken på att föräldrapenningen fungerar precis som avsett.