På dagens DN Debatt (18/8-10) skriver Helena Svaleryd och jag om beskattningen av pensionärer och löntagare. Vi lyfter fram det faktum att pensionärer faktiskt betalar mindre i skatt än löntagare, även efter jobbskatteavdrag. Orsaken är att löntagarn förutom inkomstskatten även betalar skatt via arbetsgivaravgifter.
Det är inte så vanligt i den svenska politiska debatten att diskutera arbetsgivaravgifter. De syns inte i våra lönekuvert och de innehåller dessutom flera olika komponenter som gör dem svåra att förklara för vanligt folk. Detta vet politikerna och brukar därför aldrig diskutera dem öppet. Men det är trots detta otvetydigt att arbetsgivaravgifterna övervältras på löntagarna. Även om arbetsgivaravgifterna betalas in av arbetsgivaren är det i slutändan löntagaren som betalar eftersom lönen minskar med lika mycket.
– Men är inte pensionen att betrakta som uppskjuten lön? Nej, det är den inte. Pensionssystemet har egentligen aldrig behandlat pensioner som uppskjuten lön, vilket beskrives tydligt i den här statliga informationsfoldern (s 19). Istället får man pensionsrätter vilka ger rätt till en andel av den framtida pensionskakan. Så här skriver de:
Begreppet uppskjuten lön har kommit att användas för att man inte skall kunna sänka skatten enbart på förvärvsarbete. Man menar att pensionsutbetalningarna i själva verket är arbetsinkomster fast de utbetalas långt senare i livet. I samband med folkomröstningen 1957 genomfördes avsteget från att fondera avsatta lönemedel. Man valde då på socialdemokratiskt initiativ att beräkna förmåner istället för att återspegla de faktiska lönebeloppen. Även dagens pensionssystem är till största delen ett fördelningssystem. Sverige har i formell mening aldrig behandlat pension som uppskjuten lön.
Det har alltså aldrig handlat om att en löntagare skjuter upp sin lön i kronor och ören och får tillbaka dessa pengar i form av pensioner, varför pensioner inte kan betraktas som uppskjuten lön. Skulle man till äverntys ändå vilja göra det, trots att det i princip är fel, innebär ju det att man borde höja skatten på pensioner eftersom den idag är lägre än skatten på arbetsinkomster.
Vår förhoppning är att debatten efter vår artikel blir mer sansad och befriad från felaktiga påståenden om att pensionärer “straffbeskattas”. Återstår dock att se om någon av Sveriges politiker vågar gå emot de mäktiga pensionärsorganisationerna i denna fråga.
Ekonomistas 
Lycka till! Folk har nog redan svalt betet dock.
Begrepp som pensionssparande leder dessutom tanken till att det faktiskt rör sig om uppskjuten lön.
Dessutom ska man vara medveten om att mycket av utrymmet till skattesänkningarna uttryckligen togs ifrån arbetarna genom att höja egenavgiften till a-kassan och minska a-kassans förmåner. Frågan är varför pensionärerna förväntar sig att pengar som tas från a-kassesystemet ska skänkas till dem?
Min arbetsgivare redovisar arbetsgivaravgiften på lönebeskedet. En pedagogisk rest från en gammal SAF-kampanj. Mer sånt!
Nja, det resonemanget köper jag inte.
Betr arb-giv-avg så är en stor bit pens-avg, vilket rimligen inte ska drabba den som redan är pensionär.
Visst kan man – ur företagssynpunkt – välja att se den totala kostnaden för den anställde som “lön”.
Nu är det dock inte den totalkostnaden som vi resonerar om när vi jämför NETTOINKOMST för en löntagare och en pensionär.
Det är ju just skatten som gör orättvisan! Den direkta skatten. Att pensionären, med i normalfallet en inkomst på 50% eller strax däröver, betalar högre skatt på denna inkomst än vad en löntagare gör.
Du DW väljer att inte betrakta pension som uppskjuten lön. Men det är ett betraktningssätt, inte en självklar sanning. Jag och de flesta människor har nog alltid upplevt pension som ngt de får pga att de avstått löneutrymme.
Extra tydligt blir det när man ser på skatteeffekterna för privat pensionssparande… Lågt avdrag när man sätter undan (avstår pengarna), hög(re) skatt när man tar ut pensionen.
Se vidare:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/08/pension-lon-och-skatt.html
Lars-Erick,
Du har missförstått hur det svenska skattesystemet fungerar. Det finns inget som heter “direkt skatt”, som du skriver. Istället finns skatter som bakats in i arbetsgivaravgiften, t ex den allmänna löneavgiften, samt kommunala och statliga inkomstskatter. Båda dessa betalas in av arbetsgivaren. Att inte räkna med de skatter som finns inom ramen för arbetsgivaravgiften är orättvist mot löntagarna och leder till felaktiga jämförelser mellan skatten på pensioner och arbetsinkomster.
Man kan förstås anse att nivån på pensionsskatten är för hög ändå. Det har jag inga synpunkter på, utan det är en politisk fråga. Vår poäng handlar enbart om att debatten bör grundas på korrekta fakta.
Angående pension som uppskjuten lön: det är egentligen inte jag som väljer att inte betrakta pensioner som uppskjuten lön. Det är fakta i pensionssystemets konstruktion. Detta beskrivs i följande citat (som är så viktigt att jag klistrat in det i ursprungsinlägget) från den statliga pensionssajten pensionssystemet.se:
“Begreppet uppskjuten lön har kommit att användas för att man inte skall kunna sänka skatten enbart på förvärvsarbete. Man menar att pensionsutbetalningarna i själva verket är arbetsinkomster fast de utbetalas långt senare i livet. I samband med folkomröstningen 1957 genomfördes avsteget från att fondera avsatta lönemedel. Man valde då på socialdemokratiskt initiativ att beräkna förmåner istället för att återspegla de faktiska lönebeloppen. Även dagens pensionssystem är till största delen ett fördelningssystem. Sverige har i formell mening aldrig behandlat pension som uppskjuten lön.”
Man skulle även kunna betrakta lönen som ett förtida pensionsuttag……………
@Thomas Jansson: Word.
Både fyndigt och djupt på samma gång. 🙂
Jag har läst denna artikel men blev litet förbryllad. Pensionsrättigheterna baseras väl på den lön man får, snarare än på lön inklusive löneskatt. Därför är jämförelsen ni gör missvisande vad avser “lön” efter skatt jämfört med “lön” före skatt. Däremot har ni naturligtvis en poäng i (som ni inte redovisar) att det hade varit bättre för samhället att avskaffa löneskatten än att ge skatterabatt till löntagarna. Det förra skulle påverka EFTERFRÅGAN på arbetskraft snarare än UTBUDET. Vad har vi för glädje av utbudsökningen om efterfrågan släpar efter som den gör just nu?
Emil, detta är verkligen inte enkla frågor. Men pensionrätterna ger en viss mängd kronor och ören, dvs en viss pension. Sedan kan välja att relaterar denna pension till lönen före arbetsgivaravgifter (en lägre procentandel) eller efter arbetsgivaravgifter (en högre procentandel), men i slutändan är det ändå pensionens storlek och den köpkraft denna medför som är det viktiga.
En av våra huvudpoänger är att man felaktigt skiljer mellan inkomstskatter bara för att de getts olika namn. En inkomstskatt är en inkomstskatt, även om den kallas kommunalskatt, värnskatt eller allmän löneavgift. Alla dessa skatter har samma attribut som gör dem till just skatter: de tas ut tvångsmässigt och det finns ingen motprestation för att de betalas (vilket därmed skiljer dem från avgifter).
Till sist, du nämner att det rent finanspolitiskt hade varit bättre att avskaffa löneavgiften eftersom det skulle öka arbetsgivarnas efterfrågan på arbetskraft. Detta är en öppen fråga. Regeringen har sänkt arbetsgivaravgiften med en procenhet men om jag förstått forskningen rätt så är det oklart hur stora sysselsättningseffekterna är av så små kostnadsminskningar (och i förlängningen löneminskningar pga arbetsgivaravgifternas övervältring på arbetstagarnas löner). Läs mer om detta i ett Ekonomistaslägg av Eva.
Betr DW:s svar till Emil så säger du DW där att man kan välja att relatera pensionen till lön före eller efter arb-giv-avg, men, framhåller du, det intressanta är pensionens storlek och köpkraft.
Just det. Det intressanta är “pengarna i handen” för de olika grupperna, pensionärer resp löntagare – efter de skatteförändringar som alliansen gjort!
Daniel Waldenström:
Vad har du att säga om Mona Sahlins följande kommentar?:
“Nu har regeringen hittat på ett helt nytt skäl för att straffbeskatta pensionärer: Arbetsgivaravgifterna. De betalas bara när man jobbar. Det är ett underligt resonemang. Ska våra äldre betala företagens kostnader? Det är inte rimligt. Arbetsgivaravgifterna betalas för att ge trygghet åt dem som jobbar – idag och när de blir äldre. Pensionärerna har betalat sina arbetsgivaravgifter. De ska inte straffas för att de har gjort rätt för sig.”
Tacksam för svar.
Kan Mona verkligen på allvar tro att det är företagen, och inte löntagarna, som betalar arbetsgivaravgifter?
Är det på samma sätt butiker och inte konsumenter som betalar moms? I så fall föreslår jag en radikal höjning av momsen. Då skulle de ICA-handlare som idag tjänar miljonbelopp klämmas åt rejält, utan att vi konsumenter skulle drabbas. Briljant!
Alliansens största misstag under den här perioden är att de inte tvingade alla arbetsgivare att tydligt redovisa arbetsgivaravgifter på lönespecifikationen. Då hade var och en sett hur mycket vi betalar i skatt, och ingen hade köpt att arbetsgivaravgifterna enbart belastar arbetsgivarna.
Självklart förstår Mona, men hon gör bedömningen att de som tänker rösta på hennes allians inte förstår eller inte bryr sig. Jag tror att det är en korrekt bedömning av henne.
Och det är väl precis detta som är skillnaden mellan politiker och nationalekonomer – politiker vet när fakta inte längre har någon betydelse och anpassar sig enkelt. Mona är skicklig på det, men alla andra ledande politiker gör på samma sätt – även om t.ex. Anders Borg kanske inte är lika lätt att syna och/eller har ambitionen att göra det så sällan som möjligt.
Ett problem med artikeln på dagens DN Debatt är att texten inte är tillräckligt lättläst. Inte ens för landets ledande politiska journalister, se t.ex.:
Det råder ingen som helst tvekan om att man ljög för alla löntagare när man föreslog att vi skulle hålla nere lönekraven mot att arbetsgivarna betalade in en extra avgift till pensionerna ,nu minns jag inte vilket år det var men man sa att vi kunde se det som uppskjuten lön ..
Som Daniel skriver kan man inte i det svenska pensionssystemet betrakta pension som uppskjuten lön. Pensionen har förvisso inslag av uppskjuten lön, men även av bidrag (garantipension), kapitalinkomster (premiepensionsdelen) och ren omfördelning med avseende på livslängd (både förväntad och faktisk).
Högst problematisk debatt-artikel tycker jag.
Grenen ni tävlar i om man ser till innehållet är politik, men ni gör det under förment vetenskaplig täckmantel.
Hade ni nöjt er med att beskriva omfördelningarna på ren transaktionsnivå utan att hänge er åt politiskt grundade namn-byten på saker hade det varit helt ok. Men detta är det inte enligt min mening.
Instämmer med LeoB
Nej, Daniel Waldenström, jag har inte missförstått hur det svenska skattesystemet fungerar. Jag har både en teoretisk och praktisk erfarenhet av det som sträcker sig en lång tidsrymd och långt utanför studiekammaren. Dessutom är jag icke avlönad av något institut bekostat av vare sig Svenskt Näringsliv, LO eller något parti.
Däremot gör du (och Helena S i DN-artikeln) ett försök att blanda bort korten i debatten om vad som hänt med pensionärernas disponibla inkomst efter inkomstskatt jämfört med löntagarnas.
Visserligen anser jag, utifrån politisk ståndpunkt, att det skulle vara upplysande om det av lönebeskeden framgick hur stor den totala kostnaden är för den anställde (oavsett på vilken nivå i företaget-organisationen denne befinner sig).
Men – att dra in detta i denna debatt – det är fullständigt irrelevant och är en så övertydlig argumentation för att ge stöd till endera sidan. Det du/ni drar fram är alltså riktiga fakta, men använda i fel sammanhang! Och därigenom en politisering, trots att du säger dig inte ta politisk ställning.
Haha, nonsens!
Jag stannar där. Möjligen utvecklar jag mig ytterligare på min blogg, om tiden tillåter.
Om någon har blandat bort korten så är det de politiker som infört den “särskilda löneavgiften” som dold finansiering av vanlig statlig verksamhet. Alla vanliga löntagare har fått avstå löneutrymme för samtliga höjningar av denna “särskilda löneavgift”. Samma förhållande gäller eventuell överfinansiering av socialförsäkringarna — de pengarna har direkt belastat vanliga arbetares löneutrymme.
En ren straffbeskattning på arbete helt enkelt.
Det gäller inte att HA rätt bästa http://ekonomistas.se det gäller att FÅ rätt till #val2010. Väljarna: “Arbetsgivaravgifter? Vaförnåt?”
Kör enkel pedagogik: inga resekostnader, klädeskonto mm. Vill minnas att Jonas Vlachos drog denna framgångsrikt i ekonomklbben. #val2010
Just det, LeoD.
Du kokar ner det betydligt kortare än min replik och min nya bloggpost om detta. 😉
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/08/naringslivsavlonade-ekonomer-blandar.html
Jag ser kommentarerna och tänker:
“Your honor, I rest my case.”
Waldenström måste vara en av de första ekonomerna som förespråkar retroaktiva regeländringar i pensionssystem.
Den springande punkten är att pensionärsskatten är ett avtalsbrott. Människor har under årtionden betalat avgifter till systemet i tron att de skulle få tillbaka en pension, som skulle beskattas som lön. Nu har regeringen brutit mot den överenskommelsen.
Jag hoppas att de ekonomer som finner Waldenströms analys adekvat besinnar sig. Och inser att försäkringssystem inte kommer att bestå med dylika retroaktiva regeländringar.
Med ett dylikt förfaringssätt kommer vi inte att ha några allmänna pensionssystem. Och det är kanske syftet med operationen?
Anton
Om arbetsgivaravgifter
Det finns säkert mycket bra forskning på arbetsgivaravgifter men den som har sökt ett jobb med en given lön har accepterat den lönen, förvisso i vissa fall i konkurens med andra arbetsgivare och sökande. Det finns inga direkta incitament för arbetsgivaren att lämna över hela skattesänkningen till den anställde vid ett borttagande av arbetsgivaravgiften. Mer troligt är väll att vinsterna ökar för företaget och att det väljer att nyanställa tills arbetskraftsbrist skapar ett nytt jämviktsläge. På sikt skulle möjligen facket kräva del i övervinsterna. Så vi betalar för arbetsgivaravgifter med högre rörliga kostnader och därmed arbetslöshet snarare än direkt med löneminskningar. Hade skatten tagits bort och lagts direkt på löntagarna hade de nog försökt kompensera sig med löneökningar i vilket fall det skulle framstå som att arbetsgivaravgiften drabbat dem hela tiden.
Detta resonemang gäller särskilt de som befinner sig omkring reservationslönerna, det är troligt att man med nuvarande arbetslöshet inte skulle behöva betala mer än reservationslönen för att få tag i anställda, om man tog bort arbetsgivaravgiften skulle anställningarna men inte lönerna öka, det är ju exempelvis syftet med RUT. Liknande gäller för exempelvis experter, de har vissa lönekrav (tex genom utländsk konkurens) om man tog bort arbetsgivaravgifterna skulle deras lönekrav kvarstå men kostnaderna skulle minska för arbetsgivarna. Sammanfattningsvis: arbetsgivaravgiften kan endast sägas ligga på löntagarna om alternativet vore beskattning av dessa.
Och för att inga missförstånd ska uppstå. Pengarna från beskattningen som ökar arbetslösheten går in i offentlig sektor och bidrar genom offentlig konsumtion och genom ökad köpkraft via transfereringar till ökad sysselsättning i ungefär lika stor grad. Dvs det blir troligen ingen nettoökning av arbetslösheten.
Det vore intressant att se hur löneläget i länder med lägre beskattning förhåller sig till länder med hög beskattning (efter att de ökade fasta kostnader för privata försäkringar etc i lågskatteländer har räknats bort)
Om pensionssystemet
Dagens pensioner är ju av hävd typ satta med en given ratio mot arbetsinkomsterna säg 0.8 och för att det ska se snyggt ut så beskattas de (/för att överföra pengar till kommunerna per pensionär). En förändring av beskattningen för arbetsinkomster förskjuter ration. Blir ration lägre på grund av förändringar i skattesystemet kan man kalla det straffbeskattning av pension blir den högre en straffbeskattning på arbete. Förblir den oförändrad så bråkar ingen om saken. Man har valt att inte bekymra sig om att lägga arbetsgivaravgifter på pensionerna eftersom det skulle bli en onödig rundgång från staten till staten. Men det går bra för en var att låtsas att staten höjer pensionerna och sedan beskattar bort hela höjningen eftersom det inte får någon som helst effekt.
Det är uppenbart att syftet med ett jobbskatteavdrag i motsats till en generell sänkning var att slippa sänka skatten för pensionärerna. Detta i sin tur baseras på en teori om att det inte behöver löna sig att HA arbetat för att öka arbetsutbudet. Jag tror att den teorin är korrekt och förordar (i likhet med Klas Eklund) därför en hög enhetspension för alla pensionärer. Det finns ingen orsak att bibehålla klassamhället bland de som inte längre arbetar.
Avalant, jag instämmer i en hel del av vad du säger. Jag tror dock inte att man kan kalla det för “onödig” rundgång när man bill ta hänsyn till att kanske även pensionärer ska betala de inkomstskatter som av någon anledning flyttats in i arbetsgivaravgifterna. Det finns ingen principiell skillnad alls mellan den allmänna löneavgiften och inkomstskatten, så varför kalla dem vid olika namn och behandla dem olika i denna fråga?
Samtidigt bör just rundgången diskuteras mera, dvs det faktum att staten först betalar ut pensioner och därefter direkt tar tillbaka en del i form av skatt. Jag vet inte vilken modell som är lämpligast, men klart är att det finns ett drag av godtycke som också påverkar hur pensioner ska beskattas.
Några som faktiskt har funderat över rundgången och hur mycket pensioner ska beskattas är Åsa-Pia Järliden Bergström, Mårten Palme och Mats Persson. I en nyskriven ESO-rapport, Beskattning av privat pensionssparande, behandlar de visserligen inte de allmäna pensionerna utan endast kollektivavtalade pensioner och privata pensionsparande. Beskattningsresonemangen är dock besläktade och borde därför intressera även dem som tittar på det allmänna pensionssystemet.
Höjningen av den allmäna löneavgiften 2008 från 4,40 till 7,49 kan defenitivt delvis betraktas som att man tar tillbaka delar av jobbskatteavdraget (knappt 40 miljarder, eller motsvarande första steget i avdraget). Men enligt svenskt näringsliv (http://www.svensktnaringsliv.se/fragor/sjukfranvaro/hojd-loneavgift-minskar-incitament-att-anstalla_41518.html) så “minskar regeringen incitamenten att anställa” och inte “minskar arbetsutbudet” det vill säga en del av kostnaden ligger på företagen.
Eftersom avgiften infördes för att finansiera det omstridda EUmedlemskapet placerades den förmodligen på arbetsgivarna för den inte skulle synas, det är fullt möjligt att pensionärerna blev undandragna av mistag. Men det är dumt att spekulera, jag ska fråga Pagrotsky när jag träffar honom.
I länder som exempelvis oceanien betalar pensionärer ingen skatt alls varken på pension eller extra inkomster. Detta är social demokrati.
Ni påstår att det är löntagarna som betalar arbetsgivaravgifterna, arbetsgivarna bara administrerar. Men dom syns inte och redovisas sällan.
Då vill jag påstå att även pensionärer betalar arbetsgivaravgifter, staten bara administrerar, d.v.s staten betalar in till sig själva i ett nollsummespel. Eftersom dom inte heller skall synas så redovisas dom aldrig.
Bengt,
Med den enda minimala detaljskillnaden att i det ena fallet sker faktiskt en overforing av kontanta medel
Egentligen är ju pensionsskatter bara ett sätt att överföra pengar från statliga budgeten till kommuner på ett smidigt sätt. En slags internbudgettering mellan delar av statens organisationer. Från individens perspektiv så är skatt på (statlig) pension mest ett spel för galleriet, på sin höjd ett sätt att få pensionen att verka generösare än den är. Vad som spelar roll för individen är hur stort bidrag denne får från det offentliga i reda pengar in på bankkontot varje månad.
Ur detta perspektivet blir det tydligare vad diskussionen handlar om:
Arbetande personer har fått betydligt mer pengar att disponera under Alliansens styre.
De grupper i samhället som huvudsakligen får sina disponabla inkomster ifrån bidrag från det offentliga (t.ex. pensioner) har inte fått sina disponabla inkomster ökade i lika hög grad. Kanske till och med minskade.
Därför är de upprörda. Vissa grupper har ökad sin standard snabbare än dem, helt enkelt.
Att det råkar vara just pensionärerna som hörs mest har nog bara att göra med att de är välorganiserade och att alla kommer bli pensionärer så småningom och därför lyssnar på dem.
Och vad gäller att blanda in ord som skatt, straffskatt och arbetsgivaravgifter så verkar det mest bidra till att förvirra en i grunden ganska enkel diksussion… eller hur?
“Arbetande personer har fått betydligt mer pengar att disponera under Alliansens styre.”
Martin Flodéns post innan denna handlade just exakt om det här, och den visade att pensionärer som grupp fått större förbättringar än andra grupper.
Men jag förstår att fakta inte väger särskilt tungt såhär mindre än en månad innan valet.
Vänligen notera Micke att jag inte sade emot Flodéns inlägg i min kommentar ovan. Ordet ‘mer’ i meningen du citerar refererar till ‘mer än tidigare’ snarare än ‘mer än pensionärerna’.
För övrigt är jag skeptisk till det underförstådda påståendet i ditt svar att pensionärerna verkligen skulle vara den grupp som fått sina disponabla inkomster ökade mest av alla tänkbara grupper i samhället. Eller menar du ordagrant att det finns minst en eller två andra godtyckligt definierade grupper i samhället som fått mindre ökningar än pensionärerna? Isf är ju informationinnehållet i meningen tämligen begränsat…
Svar till Marcus Linder (trådningen på kommentarerna tillåter tydligen bara tre nivåer, tyvärr):
“Eller menar du ordagrant att det finns minst en eller två andra godtyckligt definierade grupper i samhället som fått mindre ökningar än pensionärerna?”
Ett alternativ hade ju varit att du själv läst Martins post. Då hade du vetat vad han och jag hade pratat om. Då hade du också insett att den raljanta tonen inte var helt på sin plats.
Ursäkta den raljanta tonen. Sådan leder sällan långt, inte ens som svar på dylik.
Essensen kvarstår dock. Din “attack” förefaller totalt ogrundad.
Pensionärerna kan väl inte få sjukkassa?
Pensionärer kan väl inte få a-kassa?
Varför ska då arbetsgivaravgift (försäkringsavgift) betalas just för dessa saker?
Varför PRO bryr sej om jobbavdraget fattar jag inte annat än som avund eller orättvisa.
I.o.f.s. så stiger ju priserna, det har ju tillförts nån 10% till ’köpkraften’.
Pensionärer som grupp har fått det bättre men inte enskilda pensionärer.
Om en pensionär Har 1-kr, en annan har 1-miljon så har gruppen i medel 500-tusen.
Om den med 1-kr dör så har gruppen fått ett uppsving till det dubbla.
Har den med 1-miljon då fått det bättre?
Snälla Nils. Artikelförfattarna tar upp det enkla faktum att den allmänna löneavgiften inte är kopplad till den typen av förmåner och försäkringar du beskriver. Den är därför att betrakta som en skatt. Argumenterar man för lika skatter för pensioner och för arbetsinkomster måste man därför – i konsekvensens namn – anse att både den allmänna löneavgiften och förvärvsavdraget är förkastliga.
Om man däremot anser att pensioner och förvärvsinkomster gärna kan beskattas olika så är det också en legitim åsikt. Att låtsas basera denna åsikt på en princip som man bara följer när det gynnar en själv är däremot intellektuellt ohederligt.
Jag anser att pensioner och förvärvsinkomster gärna kan beskattas olika eftersom det tros kunna sänka arbetslösheten vilket väl i sig också får en positiv effekt på nivån på pensionen om jag inte missförstått det hela.
En sak jag undrar är varför pensionärer inte ska betala till exempel sjukförsäkringsavgift och föräldraförsäkringsavgift som ingår i arbetsgivaravgifterna?
Märkligt resonemang. Om det bara gäller att sänka arbetslösheten, dvs höja sysselsättningen, så borde vara mera logiskt att sänka löneinkomsterna än pensionerna. Lägre lönekostnader ger ju billigare = fler jobb.
Dock är det inget jag iofs rekommenderar…
Lägre disponibel inkomst för pensionärer sänker inte företagens lönekostnader! (Men minskar köpkraften på deras produkter.)
OCH. Varför ska man betala för försäkringar man inte ingår i?
Du besvarar en fråga med en fråga. Du behöver inte vara otrevlig, jag bara försöker lära mig. Jag hade hoppats på att någon trevlig nationalekonom skulle svara(förgäves som vanligt) så jag får väl nöja mig med ditt dryga svar.
Daniel skriver att “även om arbetsgivaravgifterna betalas in av arbetsgivaren är det löntagaren som i slutändan betalar eftersom lönen minskar med lika mycket”
I sådana fall så innebär en lägre disponibel inkomst pga arbetsgivaravgifterna för de som jobbar att företagens lönekostnader inte sänks. Som jag förstått det så är arbetsgivaravgifterna den del av lönen som de anställda betalar till socialförsäkringssystemet.
“Varför ska man betala för försäkringar man inte ingår i?”
Varför inte? En del av inkomstskatten går till saker som man själv inte har någon användning av.
Från finanspolitiska rådet:
Ett större arbetskraftutbud på sikt leder till att lönerna före skatt, och därmed företagens lönekostnader, hålls tillbaka, vilket gör det mer lönsamt för företagen att anställa. Samtidigt kan lönerna efter skatt antas öka mer än som annars skulle bli fallet.
Anton skriver “Waldenström måste vara en av de första ekonomerna som förespråkar retroaktiva regeländringar i pensionssystem.”
Det känns som en grundläggande insikt att så länge den arbetande befolkningen är i majoritet och medborgarna inte själva står för sin pensionsnota via eget sparande , så kommer den arbetande befolkningen att rösta för ett för dem gynnsamt pensionssysystem.
Gynnsamt i termer av att en famtida arbetande generationen skall betala delar av kakan.
Lika självklart är också den framtida generationen som man trodde skulle betala kalaset kommer att retroaktivt ändra systemet.
Björn Tyrefors Hinnerich
Jag förstår inte riktigt resonemanget i artikeln: Arbetsgivaravgifterna på pensionsinkomster betalas väl helt enkelt tidigare i livet. När arbetsgivare gör avsättningar för pensioner i bokföringen eller betalar pensionsförsäkringspremier ska de ju betala särskild löneskatt på 24.26% av underlaget. Det är visserligen mindre än den vanliga nivån på arbetsgivaravgifterna men å andra sidan ger det inte samma sociala förmåner som vanliga löneinkomster.
Och i den mån du pensionsparar privat är det ju med inkomst som redan varit belastad med arbetsgivaravgifter. Det är bara själva inkomstskatten som skjuts upp tack vare möjligheten att göra avdrag.
Ja, som jag ser det är det en helt korrekt invändning som Johan Richter gör emot artikeln.
Och poängen i debatten om pensionärers pension (efter alla skatter) jfrt med löntagares är ju vad man får kvar i plånboken. Efter alliansens skatteförändringar.
Inte vilka skatter/avgifter och kringelkrokar man kan göra i resonemangen dessförinnan.
Nu inser jag att detta givetvis bara gäller de privata pensionsförsäkringarna. (Inklusive kollektivavtalsförsäkringarna.)
För den statliga pensionen är det förstås riktigt att skatten blir lägre tack vare avsaknanden av arbetsgivaravgifter.
Björn Tyrefors Hinnerich,
Förvisso har du rätt i att tidsinkonsistenser är väntade – frågan är om de är önskvärda. Det är på intet sätt uppenbart. Tvärtom. Just när det gäller pensionssystem är det trevligt att hitta sätt att commita så att de som har fullgjort sina åtaganden inte blir blåsta.
Som nu.
Så till vida kan jag sympatisera med dem som hävdar att detta är en principiell diskussion. Och så till vida kan jag också sluta upp bakom dem som vill avskaffa den så kallade pensionärsskatten.
Och. Som sagt. Jag blir uppriktigt förvånad när den yngre delen av ekonomkåren plötsligt upphöjer stöld till upphöjd vishet.
Det är lite oväntat. Liksom.
Anton
Anton: Eftersom pensionärer är en grupp som mer än andra riskerar att exproprieras (det har ju inte några större effekter på arbetsutbudet att hårdbeskatta pensionärer) så har jag – och många andra – sympati för en koppling mellan inkomsttagares och pensionärers beskattning.
Diskussionen visar emellertid att det ingalunda är självklart hur en sådan koppling ska se ut. Det är inte ens klart hur situationen ser ut idag. Den dominerande tolkningen av principen om likformig beskattning ger pensionärskollektivet incitament att lobba för något man kallar för “arbetsgivaravgift” snarare än något som kallas “inkomstskatt”. Kanske röstades den allmänna löneavgiften igenom just då den inte drabbade de dåvarande pensionärerna, vilket motsvarande inkomstskatt hade gjort.
Frågan är därför om det inte vore bättre med en koppling mellan löntagarnas och pensionärernas disponibla inkomster. Om så vore fallet så har Lars-Erick F självfallet en poäng men problemet är att det inte är den princip som hävdas — vare sig av intresseorganisationer eller politiker.
Att välja princip efter vad som passar ens syften brukar kallas principlöst.
Jonas Vlachos,
Det intressanta är så vitt jag begriper inte hur vi ex post benämner vissa skatter – utan vad dagens pensionärer ex ante gavs för förutsättningar.
Att inkomstskatten ska vara olika är en uppfinning som vi bara levt med i ett par år. Och jag tror inte att någon av dem som betalade in till systemet föreställde sig en sådan möjlighet.
Pensionärsskatten öppnar onekligen upp helt nya dimensioner av godtycklighet. Och jag tror, som sagt, att ett fungerande pensionssystem är en nåd att stilla bedja om – för så vitt vi upphöjer dylik beskattning till norm.
Men. Vi är helt ense om att allt tal om ‘kompensation’ av pensionärerna på grund av bromsen är livsfarligt av precis samma anledning. Även en sådan kompensation är ett avtalsbrott.
Finansiministerns utsvävningar kommer sannolikt att stå svenska folket dyrt – eftersom de kullkastar alla framåtblickande beräkningar av de offentliga finansernas hållbarhet. Det blir nog ett antal punkter på räntan när kapitalmarknaden inser att vi bara har ett pensionssystem på papperet – inte de facto.
Även detta beklagar jag. Och står fast vid mina principer:
Pension ska beskattas som lön (det har vi faktiskt lovat)
Statsbudgeten är inte en regulator för pensionssystemet (det har vi faktiskt lovat).
Låt oss hoppas att några av dem som sysslar med dessa frågor delar min hållning.
Anton
“Pension ska beskattas som lön (det har vi faktiskt lovat)”
Är detta något som verkligen har lovats? Av vem? När?
Det har varit ett slagträ i debatten från det att det första “jobbskatteavdraget” infördes, men har det någonsin varit ett löfte, eller bara någonting alla tagit för givet?
(För tydlighets skull: jag hävdar inte att ingen sagt det, utan jag är genuint intresserad av om det har sagts.)
Micke,
Det är enligt mitt förmenande något som alla tagit för givet – inte något någon sagt explicit.
Det är likafullt ett löfte.
På samma sätt tar vi för givet att pensionärers inkomster inte ska beskattas till 100 procent – även om ingen sagt detta explicit.
Min poäng är, lite grand, att det vore ett löftesbrott att beskatta hela pensionen. Och att jag själv och många med mig skulle undvika att betala till ett pensionssystem om dagens politiker plötsligt kom på att vi ska ta hela pensionen i skatt. Därmed skulle vi inte ha något pensionssystem.
Nu gäller det inte hela pensionen – utan en del därav. Men jag anser att löftesbrottet är detsamma.
Martin Flodén gör en bra sammanfattning av denna del av diskussionen nedan.
Anton
Jonas Vlachos,
Nu läser jag ditt inlägg igen.
Och touché. Du har en poäng.
Såväl som den talare som diskuterade disponibelinkomst.
Skulle vara mycket intresserad av slagsmålet om skattenamnen över tid. Likaså hur pensionärers relativa disponibelinkomst utvecklats över tid. Det sista borde gå att leta reda på.
Det första verkar vara mer av en teoretisk betraktelse. Likafullt intressant.
Tack för denna diskussion.
Anton
Anton, vi verkar vara ganska ense och det var inte till dig kängan om principlöshet var riktad. Dock är det inte självklart hur “lön” beskattas. Diskussionen om den allmänna löneavgiften klargör detta. Sociala avgifter på inkomster över brytpunkter i diverse socialförsäkringssystem komplicerar också bilden. Det är därmed inte uppenbart vad löftet till pensionärerna egentligen innebär i praktiken, hur klart det teoretiska löftet än var.
Det förs fram många argument i den här tråden och i den relaterade debatten. Många av dessa känns som stickspår. Det viktigaste argumentet måste vara det som främst Björn, Jonas och Anton diskuterar, nämligen att man håller fast vid en utlovad princip. Pensionssystemet är ju ett mycket långsiktigt åtagande som bygger på att man som ung litar på att samhället i en avlägsen framtid kommer att uppfylla löften som en majoritet då skulle kunna tjäna på att avvika ifrån. Förutom den moraliska aspekten av detta riskerar avvikelser från lagda principer alltså att urholka förtroendet för pensionssystemet.
Den utlovade principen kan emellertid ta olika former: man kan t ex välja ett system där pensioner inte beskattas, ett system där pensioner och arbetsinkomster beskattas på samma sätt, eller ett system där även pensioner beläggs med socialförsäkringsavgifter. Man kan naturligtvis välja att byta princip, men då bör de som förlorar på förändringen kompenseras.
Även om det är en underordnad fråga, tror jag att det är en bra princip att som i Sverige beskatta pensioner och arbetsinkomst på ungefär samma sätt. Om pensioner inte beskattas får pensionärsgruppen starka incitament att verka för en alltför stor offentlig sektor, eftersom de inte behöver bidra till dess finansiering. Om pensioner beläggs med socialförsäkringsavgifter får pensionärsgruppen däremot incitament att verka för ett alltför litet trygghetssystem, eftersom de då skulle tvingas betala för sjukförsäkringar etc som de inte får del av.
Andra argument verkar alltså mindre viktiga. Till exempel diskuteras det om pensionen kan betraktas som uppskjuten lön eller ej. Jag tycker visserligen att pension uppenbart är en sorts uppskjuten lön oavsett om den behandlas så i formell mening eller ej, och oavsett vid vilken tidpunkt lönen/pensionen beskattas. Men jag har svårt att se vilken koppling denna fråga har till diskussionen om hur pensioner ska beskattas.
Det är också ganska ointressant om pensionärer betalar mer eller mindre skatt än löntagarna, eller om svenska pensionärer betalar mer eller mindre skatt än utländska pensionärer. Det vi bör fråga är vilken relation mellan skatter för löntagare och pensionärer man tänkte sig när pensionssystemet infördes, och hur denna relation sedan har sett ut i praktiken. Det kan knappast råda tvivel om att jobbskatteavdraget har förändrat relationen (till pensionärernas nackdel) jämfört med hur det såg ut just innan avdragen infördes. Men det kan knappast heller råda något tvivel om att den allmänna löneavgiften är en skatt på arbetsinkomst. Eftersom denna skatt inte betalas av pensionärerna kan man med modern terminologi kalla den ”pensionärsrabatt” på samma sätt som jobbskatteavdraget kallas ”pensionärsskatt”.
Det intressanta med den allmänna löneavgiften är emellertid inte om den medför att löntagare betalar mer skatt än pensionärer, utan när och hur denna avgift infördes. Var avgiften relaterad till principerna i det nya pensionssystemet? Har dagens pensionärer betalat avgiften, på samma nivå, när de arbetade? Den allmänna löneavgiften kan inte användas som ett argument i debatten om svaret är jakande på dessa frågor. Så verkar dock inte vara fallet, eftersom löneavgiften inte har någon koppling till pensionssystemet (jag hoppas på ytterligare upplysningar från Avlant Nilsson om detta — se hans kommentar ovan). Däremot har ju många av dagens pensionärer betalat avgiften när de arbetade, men under en begränsad del av arbetslivet och på en lägre nivå än dagens avgift.
Nu kan man ju frestas att ställa ”pensionärsskatten” mot ”pensionärsrabatten” och mena att dessa ungefär tar ut varandra, men jag avstår helst från det ställningstagandet. Däremot konstaterar jag gärna att skattesystemet börjar bli mycket snårigt med alltfler specialfall och undantag från tänkta principer. Dags för en större översyn alltså.
“Det viktigaste argumentet måste vara det som främst Björn, Jonas och Anton diskuterar, nämligen att man håller fast vid en utlovad princip. Pensionssystemet är ju ett mycket långsiktigt åtagande som bygger på att man som ung litar på att samhället i en avlägsen framtid kommer att uppfylla löften som en majoritet då skulle kunna tjäna på att avvika ifrån. ”
Ditt tvärsäkra påstående inspirerar till en del frågor:
– Är pensionsystemet ens hållbart för de förutsägbara förändringar i demografiska förhållanden som vi står inför?
– Tror överhuvudtaget unga idag i någon större utsträckning att de kan lita på framtidens pensionsystem? Ingen av mina nuvarande eller fd studiekompisar verkar tro det iaf..!
– Är det moraliskt rätt att ett beslut angående försörjningsbördan på nästa generation som fattades av en tidigare generation måste anses “heligt” av de som sedan ska ta de negativa konsekvenserna av beslutet då den tidigare generation får de positiva konsekvenserna av beslutet? Argumentet förefaller besläktat med det välkända problemet med hållbarhet och intergenerationsrättvisa. Kanske som någon slags invers av frågan: har dagens generation rätt att konsumera upp resurser som gör det svårare att uppnå välstånd i framtiden? – har dagens generation rätt att idag beslut om hur mycket av framtida resurser, skapade av framtida generationer, ska fördelas till framtida pensionärer?
“Om pensioner inte beskattas får pensionärsgruppen starka incitament att verka för en alltför stor offentlig sektor, eftersom de inte behöver bidra till dess finansiering.”
En vettig poäng som jag inte sett någon annan ta upp tidigare. Man lär så länge man lever. 🙂
“Har dagens pensionärer betalat avgiften, på samma nivå, när de arbetade?”
En annan likartade frågor är: Betalade dagens pensionärer en lika stor andel av sin inkomst till dåtidens pensionärer som dagens/framtida generationer får göra? (Om pensionärerna var få och levde en kort tid, blev de då väldigt rika jämfört med de arbetande?) Rimligtvis ska, ur generationsrätteviseperspektiv, alla transfereringar mellan generationer i samtliga sociala system räknas in, alltså även t.ex. sjukvård då den ofta konsumeras av äldre men förbrukar konsumptionsutrymme från de yngre.
Nu är det förvisso inget fel med att vi lägger en allt större andel av vår livsinkomst på vår ålderdom i takt med att vi blir allt rikare – det låter tvärtom rimligt. Men ur rättvisesynpunkt när dagens arbetare ska bekosta dagens pensionärer blir argumentet snårigt.
—
Personligen tror jag det bästa vore om man lät varje års generation – t.ex. de födda år 2000 fatta ett beslut om sin egen generations pensions*sparande* när de fått en känsla för pengars värde, säg år 2025. Då skulle det bli mycket tydligare att eventuell avsaknad av resurser var deras eget fel och politiker skulle få lättare att avstå att ingripa. Dessutom förefaller det betydligt mer rättvist mot kommande generationer. Och vi skulle få större förekomst av att folk avstår konsumption i samhället – sparar, vilket jag tror vore önskvärt då det leder till mer tillväxt via investeringar (trots att mainstreammakroåsikten angående sparande ibland verkar vara motsatsen).
En eventuell övergång till ett sådant system skulle dock få ske stegvis, då det annars skulle bli en för tung försörjningsbörda för de generationer som samtidigt fick försörja samtliga nu levande åldersgrupper *samt* sin egen framtida pension.
Ett trivialt alternativ är förstås att folk fick spara till sin egen pension, men det rimmar förstås illa med politiska ambitioner om utjämning mellan rika och fattiga.
Den allmänna löneavgiften är avdragsgill för arbetsgivaren, så skattebelastningen för löntagaren borde kanske halveras. Då faller pendeln åter över till pensionärernas nackdel. Se niclasvirin.blogspot.com
Niclas: Jag vet inte om jag hänger med i ditt resonemang, men jag tycker att det verkar feltänkt. Även lönekostnader är ju avdragsgilla för arbetsgivaren.
Anta att det endast finns tre skatter, en bolagsskatt (tk), en löneskatt (tw) och en allmän löneavgift (ts), samtliga proportionella. Låt P beteckna det överskott som ska delas mellan företagets ägare, dess löntagare och staten. Vi kan skriva detta som P = R + (1+ts)*W, där R är ägarnas del (“vinsten”) och W är lönesumman (“bruttolönen”). De samlade skatteintäkterna är då tk*R + ts*W + tw*W.
Låt oss flytta löneavgiften till löneskatterna. Bruttolönen höjs då till V=(1+ts)*W och den nya löneskatten blir tv = (ts+tw)/(1+ts). Vi kan nu skriva om överskottet P som P = R + tv*V. De samlade skatteintäkterna är nu tk*R + tv*V = tk*R + (ts+tw)*W precis som förut, och arbetstagarnas nettolön är (1-tv)*V = (1-tw)*W precis som förut.
Beräkningarna visar (om jag inte har missat din poäng) att bolagsskatten tk inte påverkar omklassificeringen av “löneavgiften” till löneskatterna.
Daniel
Skattesatsen för den allmänna löneavgiften var tidigare 7,49 procent och numera 6,03 procent. Hur har ni uppskattat avgiften till knappt 9 procent?
Niclas, vi valde i artikeln att relatera den allmänna löneavigten till löntagarens bruttolön, dvs lönen före inkomstskatt men efter arbetsgivaravgifter. Du har helt rätt i att allmänna löneavgiften i år är 6,03%. För en löntagare med bruttolön 14000 kr beräknade vi löneavgiften utifrån dennes totala lönekostnad, ca 1250 kr, och sedan relterade vi det beloppet till bruttolönen 14000 kr.
Det var ett aktivt val att utgå från bruttolönen eftersom det är det begrepp som oftast figurerar i debatten. Men jag förstår att du blev förvirrad. 🙂
När det gäller din förra poäng tycker jag även den var motiverad. Betänk dock att det är långt mer än den allmänna löneavgiften som är att betrakta som rena skatter i arbetsgivaravgiften. Den slutliga skatteinbetalningen netto efter arbetsgivarens avdrag är därför troligtvis betydligt större än jobbskatteavdraget.
Till sist, hatten av för att sådana som du är aktiva i denna diskussion. Som du säkert märkt är minnet kort i den allmänna debatten, och just därför behövs personer som varit med länge och som verkligen förstår vad det är som diskuteras.
Varför räknade ni med en bruttolön på 14000? När Kommunal för några år sedan strejkade och fick igenom kravet på en minimilön på 15000 kr betecknade de själva detta som en stor seger. Någon elak journalist kontrollerade hur många personer som berördes. Jag vill minnas att det var ca 500 eller så, i hela landet.
Micke, vi vet att detta är en mycket låg lön, långt under de flesta kollektivavtal. Men vi valde den därför att PRO (och andra) nämnt just den nivån på lön/pension i tidigare sammanhang.
En mer utförlig och nyanserad diskussion bör naturligtvis titta på högre nivåer. Och även olika sammansättningar av privata pensionsinkomster. Samt i de fall pensionärer förvärvsarbetar. I det senare fallet får ju som bekant pensionärer dubbla jobbskatteavdrag, och dessutom betalar arbetsgivaren låga eller inga socialavgifter.
Pensionärerna verkar betydligt mindre upprörda än vad en del här är angående kopplingen mellan inkomsttagares och pensionärers beskattning och inkomster om man ska tro på opinionsundersökningarna..
Daniel
Jo, men även om man använder 7,49 procent så blir väl avgiften inte högre än 1.048 vid en lön på 14tkr. Och, säg 60 procent därav, 603 kr mindre än de 954 kr som jobbskatteavdraget ger.
Det är nog så, som du skriver, att även andra delar av de sociala avgifterna är “skatt”. Men som jag förstått det (jag har inte läst er rapport utan bara sett er artikel i DN) hävdar ni att det är bara på grund av den allmänna löneavgiften som skattebördan slår över till löntagarna, och då tycker jag det är fel att inte beakta värdet av avdragsrätten. (I det sista uppfattar jag att vi är överens)
Sen kan jag ha förståelse för att det i det aktuella ekonomiska läget kan vara motiverat med lägre beskattning av arbetsinsatser än av pensioner. Huruvida pension är uppskjuten lön eller ej än närmast en filosofisk fråga.
Men om man drar löneavgiften på den totala lönekostnaden, dvs 14000 + arbetsgivaravgifterna, så blir det 1250 kr. Det var så vi räknade.
Sedan har du en viktig poäng om att arbetsgivaravgifterna är avdragsgilla. Det gör att att enbart löneavgiften inte räcker för att väga upp jobbskatteavdraget. Tack, Niclas, för det klargörandet!
Daniel
Jag förstår faktiskt inte. Avgiften, 7,49 eller vilken procentsats man tillämpar, utgår på bruttolönen, dvs 14tkr i ert exempel. Avgiftskostnaden i procent av lön + avgift blir ju ännu lägre
Niclas, nu tror jag att jag förstår din poäng. Den lön som arbetsgivaravgiften beräknas från är alltså inte bruttolön + sociala avgifter utan enbart bruttolönen. Du har rätt i det (mea culpa!), och därmed även i att den allmänna löneavgiften från en bruttolön på 14 tkr blir 844 kr om man använder 2010 års löneavgift på 6,03% och 1046 kr om man använder löneavgiftsnivåerna 2009 eller 2008. Detta är lägre än jobbskatteavdraget.
Intressant nog är i det nationella aggregatet intäkterna från löneavgiften fortfarande större än jobbskatteavdraget, 87 mdr mot 66 mdr.
Om man tar hänsyn till de schabloner som bl a finansdepartementet tidigare gått ut med, där skatteandelen i arbetsgivaravgifterna anses motsvara ca 60 procent, finns förstås en hel del mera ren skatt än vad vi nämnde, men detta påverkar inte din poäng. Återigen tack för klargörandet.
Hej igen Daniel
Fint att vi verkar vara överens och det är ju väldigt bra att effekten av den allmänna löneavgiften blivit synliggjord genom er artikel. Effekten blir dock inte så stor som ni beräknat.
I de nationella beräkningarna ska väl också skattebortfallet på grund av avdragsrätten för avgiften räknas med. Då blir det antagligen ett saldo åt andra hållet, dvs “favoriseringen” av löneinkomster i förhållande till pensionsinkomster blir mindre, men löneinkomster är forfarande aningen favoriserade.
Vill bara ge eldunderstöd till det som bland annat Anton, Jonas och Martin skrivit, särskilt det Jonas skrev om disponibelinkomst. Faktum är att hela argumentationen kring vårt nuvarande pensionssystem är uppbyggd kring hur länge olika årskullar ska behöva arbeta för att få ut en dräglig pension, räknad som procent av slutlönen. Med lite olika antaganden. Det gjordes en politisk avvägning hur mycket av pensionerna som borde ordnas via beskattning och hur mycket som borde ordnas via tjänstepension och privat pensionssparande. Den avvägningen rubbades när jobbskatteavdraget infördes, men är nu på väg att rättas till igen.
Däremot tror jag inte att den avvägningen påverkas av hur stora arbetsgivaravgifterna är, om jag inte tänker fel. Däremot kan avvägningen påverkas av hur generösa socialförsäkringar som finns för arbetande men inte pensionärer, socialförsäkringen kan ses som en löneförmån med ett visst värde utan att vara pensionsgrundande. Men om man mäter lite mer normalt, typ hur mycket pengar man har att köpa öl för, så spelar det ingen roll.
Martin Flodén
Angående din fråga den 19 aug kl 23.13. Den allmänna löneavgiften infördes först fr.o.m. 1983 års inkomster för att finansiera den skattereform som då genomfördes (prop. 1981/82:197), då statsskatten sänktes till max 20 % på ett grundbelopp för (vad som påstods vara) 90 % av samtliga inkomsttagare. För inkomster över en brytpunkt skulle skatt på ett tilläggsbelopp tas ut med 5 -30 %. Värdet av avdrag begränsades samtidigt till 20 % vid statstaxeringen.
Den allmänna löneavgiften bestämdes inledningsvis till 2 %.
Avgiften avskaffades fr.o.m utgiftsåret 1993 men återinfördes 1995 som ett led i finansieringen av Sveriges medlemskap i EU. Avgiften har såväl höjts i budgetförstärkande syfte som sänkts för att ge utrymme för höjning av sjukförsäkrings- och ålderspensionsavgifter.
Jag tycker det är svårt att se att det har någon betydelse för pensionärerna (jag är en av dem) hur finansieringen har gått till under de 40 år jag tjänat in min pension. Om pensionerna av någon anledning inte anses tillräckliga kommer ett politiskt tryck att framtvinga höjningar, vare sig systemet är fondfinansierat eller betalas med löpande skatter/avgifter. Det är ju knappt att bromsen fungerar. Den förväntade pensionsreduktionen nästa år kommer sannolikt att kompenseras med inkomstskattelättnader.
Däremot är det viktigt hur uttaget av avgifter påverkar den aktuella samhällsekonomin. Tror man att en sänkning av inkomstskatten eller avgiftstuttaget på arbetsersättning har gynnsamma samhällsekonomiska effekter bör man göra det. Det hade kanske varit effektivare att ta bort pensionsavgiften än införa jobbavdragen. Dels skulle man sluppit exponering av skillnaden mellan arbetsinkomster och pensioner som nu föranlett oppositionen att tala om att man “infört straffbeskattning” av pensioner. Dels hade kanske företagen fått en stimulans genom reduktion av arbetskraftskostnaderna, som genom elasticitets- och tröghetseffekter kunnat nyttiggöras i företagen. Det tar ju sin tid innan marknaden upptäcker att företagen fått en kostnadsminskning. En kostnadsminskning som kanske äts upp av resulttatförsämringar som annars kunde varit förödande. Ingen tror väl att löntagarna accepterat en lönereduktion när de fått sänkt inkomstskatt – det har ingen (såvitt jag vet) ens föreslagit.
Å andra sidan fanns det ju en föreställning om att ökade disponibla inkomster skulle hjälpa till att få fart på ekonomin. Panta rei.
Jobbavdrag – Pensionärsskatten!
Det första jobbavdraget var ju helt finansierat med bl.a. 10-miljarder i förhöjd a-kassa, nån 8-miljarder här o där.
Totalt om jag minns hyffsat, 34-miljarder.
Alltså överföring från sjuk arbetare till frisk arbetare.
Från arbetslös arbetare till ‘i arbete’ arbetare, genom trappan o stupstocken
Från arbetare till arbetare genom slopade avdraget för a-kassa o fack.
OCH inte att förglömma, avdraget för ’inkomstens förvärvande’ som ju har försämrats med 1 eller 2-tusen.
Detta gör att arbete har fördyrats med i runda slängar 1-miljard per minskad tusenlapp, för arbetaren !! Ja man blir brydd då det t.o.m. blir dyrare att jobba !!.
Dom som gjort slantar på jobbavdraget är ju dom som har väldans svårt för att ‘jobba ihjäl sig’ eller bli arbetslösa.
Riksdagsledamöter ex.v.
Hur många av dom är med och betalar den förhöjda a-kasseavgiften på runt 10-miljarder?
OCH är dom med i a-kassan så har väl dom 0 i avgift, åtminstone i fyra år.
Så vem jämförs pensionären med?
Pensionären, sjuk o a-lös arbetare, ligger ju i ’samma kolumn’, där är det lika.
Njaee pensionären betalar inte a-kassa o sjukkassan även om dom jobbar.
Den som är sjuk betalar den förhöjda a-kassan även den som är arbetslös kortare än hela månaden.
–
Daniel 14 000 *6 eller ens 7,5% blir inte det du säger hur du än slingrar.
Och om man räknar bakvägen från 87-miljarder o knappt 9% så blir totala lön +förmåner 1 000-miljarder!!
Det var det redan 2006.
Tar man 87-miljader på 7,5% så får man en mer hyffsad lönesumma på 1 160-miljarder för 2009.
Så nån större kontroll av era påståenden kan Ni inte ha gjort.
Sen fanns löneavgiften före 07 också och var sist 4,5%.
Så löneavgiften var väl ett dåligt exempel för att påstå vem som betalar vad o mest.
Debatten är väl skillnaden som blev med jobbavdragets införande.
Alltså 2006 -> , där är skärskilda löneavgiften 4,5 -7,5% alltså 3% och då runt 30 – 40-miljarder inte 87.
Och där ju självaste Borg sagt att arbetarna finansierar sitt jobbavdrag själva.
Se överst i mina påståenden.
Man måste förvänta sig mer av folk som tituleras experter.
Spec. hur man räknar ut saker.
OBS att artikeln finns och många tar intryck av en felaktig artikel.
Inte Borg som tur är, den grabben verkar ha ’hästarna i stallet’.
Att det är ’en myt’, ja sannolikt, men inte som ni beskriver.
Att det bara går att motivera uppåt 25% i arbetsgivaravgift, ja men det var det före 07 också.
Resten är ju ett straff för arbetsgivaren för att han har en ’inkomstbringare’ av kött o blod.
Sen om jag fattat det rätt så i förslaget om sänkt skatt till pensionärer så finns ett tak, liknande jobbavdraget så den med 7,5 i pension får ingenting, eller inte lika mycket som ’fattigpensionären’, kanske.
Så den ’sänkta pensionärsskatten’
Ett annat perspektiv på förvärvsavdrag/sänkt skatt för pensionärer etc finns i Fokus idag
http://www.fokus.se/2010/08/verklighetens-kvinnor/
Uppenbarligen lönar det sig inte ens att ha arbetat.
Någon gång på 90-talet så var det en regering som snodde pengar från någon AP-fond eller någon annanstans för att betala till utlandslån, pengar som annars skulle hamna hos pensionärerna….stämmer inte det?
Väldigt många negativa kommentarer om pensionärer, blir vi alla inte pensionärer någon gång? Är det så svårt att räkna inkomst/pension minus skatt blir disponibel inkomst. Blanda inte in arbetsgivarens kostnader för anställda.