Toppinkomsterna 2013: kapitalinkomsterna fortsätter att öka

Toppinkomsternas andel av alla inkomster är numera en av de centrala indikatorerna på hela inkomstfördelningens utveckling. Nyligen släpptes inkomststatistik för inkomståret 2013 och uppdaterade toppinkomstserier finns att ladda ned på denna hemsida. Resultatet visar på att trenden med en ökande betydelse av förmögenhetsavkastning, alltså kapitalränta och aktieutdelningar, inom toppinkomsterna. Faktum är att när man mäter inkomster från arbete och kapitalräntor och utdelningar före skatt är andelarna 2013 tillbaka på nivåer vi inte sett sedan det tidiga 1950-talet. [Read more…]

Vad vet vi om inkomst- och förmögenhetsfördelning över de senaste 200 åren?

De senaste veckorna har Thomas Pikettys bok ”Capital in the twenty-first century” resulterat i att inkomst och förmögenhetsutveckling uppmärksammats på ett sällan skådat sätt. Mot denna bakgrund känns det mycket lägligt att Daniel (Waldenström) och jag precis i dagarna avslutat ett nära relaterat arbete om inkomst och förmögenhetsfördelningens historiska utveckling. Resultatet är en artikel med titeln ”Long-Run Trends in the Distribution of Income and Wealth”, skrivet som ett kapitel för Handbook of Income Distribution, Volume 2, (North-Holland) som redigeras av Tony Atkinson och Francois Bourguignon och som publiceras senare i år. Kapitlet kan dock läsas i en Working Paper version här redan nu. [Read more…]

Drog höginkomsttagarna ifrån under 2011?

Häromveckan släppte SCB ny statistik rörande svenskarnas inkomster under inkomståret 2011. Siffrorna visar att inkomstojämlikheten, mätt som Gini-koefficienten för hushållens disponibla inkomster, inte förändrats nämnvärt.

Men är utvecklingen densamma i den yttersta inkomsttoppen? Har den ekonomiska elitens inkomster dragit ifrån på bekostnad av övriga grupper i den övre medelklassen? Eller har allas inkomster utvecklats ungefär likartat? I detta inlägg presenteras nya beräkningar av toppens inkomstandelar utifrån SCB:s nya inkomststatistik för 2011. [Read more…]

Toppinkomsternas andel i Sverige 2010

Diskussionen om inkomsternas fördelning upptar allt mer av det svenska och internationella debattutrymmet. Grunden för denna debatt måste vara tillförlitliga fakta. Har inkomsterna i toppen dragit ifrån eller inte? Hade finanskrisen 2007-08 någon inverkan på höginkomsttagarnas relativa position? Är det inkomster från kapital eller arbete som spelar störst roll?

I bilden nedan visas den svenska inkomsttoppens, här exemplifierad av topptusendelen, relativa inkomstutveckling efter inflation sedan 1990-talets början. Bilden bygger på nya data för 2010 från SCB och uppdaterar de serier över toppens andel av bruttoinkomsterna i Sverige som Jesper Roine och jag tagit fram (data kan laddas ned här; läs även vår artikel). Men figuren visar dessutom toppens andel av två andra inkomstslag, nämligen disponibel inkomst, för att se vilken effekt skatter och bidrag har, och arbetsinkomst, för att se vad som händer när kapitalinkomster och alla transfereringar (dvs även pensioner, sjuk- och arbetslöshetsersättning) tas bort.

image

Flera intressanta budskap träder fram. Ett är att kapitalinkomsternas utveckling i allt väsentligt styr utvecklingen av inkomstoppens andel i Sverige. Särskilt slående är likheten mellan de två serier som innehåller kapitalvinst (den ena bruttoinkomstserien och disponibel inkomst). Även i arbetsinkomstfördelningen har toppens andel ökat, i princip lika mycket som när kapitalinkomster beaktas dvs med ungefär 50 procent realt sett. I den mån vissa kapitalinkomster är att betrakta som ersättning för arbete är ökningen i arbetsinkomsternas skevhet ännu större, men detta  kan inte studeras med nuvarande data.

Finanskrisens negativa effekt är mycket tydlig i toppen, vilket inte är överraskande. Sedan 2009 har toppandelen ökat något, och frågan är om detta är ett led i en långsiktig återhämtning eller ett hack i en nedåtgående trend.

Tips: En diskussion om inkomstskillnader och beskattning av de rika (med bl a undertecknad) kommer att hållas på tankesmedjan Global Utmaning den 3/4 (som även sänds på SVT Forum 5/4 kl 09:00-10:30).

Ny databas med världens toppinkomster

Få har väl missat att de senaste årens diskussioner om inkomstojämlikhetens utveckling allt oftare uttryckts i termer av toppinkomster och hur stor andel av alla inkomster som de rika tjänar. Bakgrunden är den forskning som bedrivits under ett antal år, där långa tidsserier över ojämlikheten konstruerats.

I en ny databas, skapad och underhållen av forskarna Thomas Piketty, Tony Atkinson och Emmanuel Saez, tillhandahålls alla befintliga dataserier över toppinkomsterna i olika länder. Serierna är fritt nedladdningsbara och bygger på insatser av ett flertal forskare från olika länder (däribland serien för Sverige skapad av Jesper Roine och mig själv).

I dagsläget täcker databasen 22 länder från alla världsdelar och ytterligare ett 30-tal länder är under konstruktion. Resultatet är en unik paneldatabas med jämförbara serier över inkomstojämlikheten under nästan ett helt sekel.

image

Analysen av toppinkomsternas relativa andel täcker inte in alla relevanta aspekter av inkomstojämlikhet. När det t ex gäller frågor som rör de fattigas eller medelklassens inkomster är dessa serier tysta.

Samtidigt är toppinkomstandelarna starkt korrelerade med andra mått på inkomstspridning, t ex Gini. Toppinkomsterna erbjuder unikt långa tidsserier, ofta över 100 år, vilket förklaras av att de rika var de första att beläggas med inkomstskatter. Att närstudera de mest framgångsrika och välbärgade i samhället kan dessutom ge svar på frågor som rör globaliseringens effekt på jämlikheten eller hur eliten påverkas av finanskriser.

Så för alla er som är nyfikna på att få veta mer om dessa frågor kan jag rekommendera ett besök på Top Incomes Database.

Politiskt vinklat om toppinkomster

Det påstås ofta att man kan visa vad som helst med statistik. Personligen gillar jag inte det talesättet då man ofta kan få en bra bild av olika skeenden med hjälp av just statistik. Det förutsätter förstås att man är intresserad av att hitta en så korrekt bild av verkligheten som möjligt. Den gångna veckans debatt om LOs årliga rapport om maktelitens inkomster har gett prov på vad som verkar vara bristande sådant intresse på flera håll.

I rapporten redovisas relationen mellan inkomsterna hos ca 200 personer på ledande befattningar inom politik, offentlig förvaltning och näringsliv med en genomsnittlig industriarbetarlön. Uttryckt i antal industriarbetarlöner illustreras hur elitens inkomster stadigt ökat sedan 1980 för att nå sin högsta nivå 2007. I ingressen till sin DN-debatt artikel (4/2) gör LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin och avtalssekreterare Per Bardh en stor poäng av just detta och skriver att “skillnaden  […] aldrig varit så stor i modern tid”. Av någon oklar anledning saknas dock uppgifter för år 2000 och 2001. Givet att just år 2000 var ett exceptionellt år för toppinkomsttagare så kan man undra om detta är en slump eller inte. Men det är klart, det låter inte lika slagkraftigt med ”skillnaden har aldrig varit så stor i modern tid, möjligen med undantag för år 2000”.

Det finns lite annat som man också kan ha synpunkter på. Till exempel jämförs i huvudsak elitens inkomster med industriarbetarnas löner. Den viktigaste skillnaden ligger i att inkomster även inkluderar kapitalinkomster och realiserade kapitalvinster vilket gör det hela till en jämförelse mellan äpplen och päron (eller snarare mellan äpplen och äpplen plus päron plus lite annan frukt). Framför allt realiserade kapitalvinster har visat sig ha en stor inverkan på toppens inkomster vissa år (som 2000).ekonomistasfeb2009_2

Dessa invändningar förändrar dock inte bilden av att elitens inkomster ökat kraftigt i relation till en industriarbetarlön sedan 1980. Det gäller även om man definierar eliten som bredare grupp än de 200 personer LO studerat, till exempel som den översta procenten av inkomsttagarna (drygt 70 000 personer). Man blir därför lite trött när man läser Johnny Munkhammars invändningar mot LO rapporten. Han gör en stor poäng av att 200 personer är en larvigt liten del av befolkningen och således inte kan visa någonting. I själva verket är utvecklingen för dessa 200 personer mycket lik den för topprocenten. Vidare menar han att eliten inte kan vara representativ för inkomstskillnaderna i befolkningen (vilket jag inte heller tror att någon påstått). Han menar att om man istället ser till Gini-koefficienten, ett mått på inkomstojämlikhet i hela befolkningen, så har detta minskat under perioden 2000-2006. Förutom att inkomstkoncentration i toppen inte är samma sak som inkomstojämlikhet i hela fördelningen så kan man även här undra över valet av just perioden 2000-2006 (den uppmärksamme läsaren minns att 2000 var ett år som LO gärna undvek). En möjlig anledning är att denna period är en av få perioder man kan välja där man finner en minskning inkomstojämlikhet under de senaste decennierna. Även om ökningen varit relativt liten (jämfört med toppandelens ökning) så har även Gini trendmässigt ökat sedan 1980. 

Vad borde respektive sida ta fasta på? Jo, LO borde förstås poängtera att toppinkomstandelens uppgång är tydlig och kraftig. Trenden för makteliten (200 personer) illustrerar vad som är sant för den översta procentens inkomstandel i hela den vuxna befolkningen (drygt 70 000 personer). Uppgången är tydlig även om man exkluderar realiserade kapitalvinster. De som däremot vill argumentera för att denna utveckling på inget sätt är alarmerande utan tvärtom en utveckling mot en rimligare fördelning kan börja med att poängtera att LO jämför totalinkomster hos eliten med löner hos industriarbetare. Rimligen har även industriarbetare gjort kapitalvinster på husinnehav och annat. Vidare kan man notera att dessa siffror avser inkomster före skatt och transfereringar. Givet att den stora delen av utjämning i Sverige sker just via skatt och transfereringar kan man poängtera att disponibla inkomster är betydligt jämnare fördelade. Slutligen kan man också poängtera att trots de senaste decenniernas uppgång så är toppens inkomstandel i Sverige nu i nivå med det ”jämlika” USA som fanns på 60 och 70-talen och som till exempel Paul Krugman så nostalgiskt ser tillbaka på.

 

Inkomsttoppen fortsätter öka mest

I en artikel i Ekonomisk Debatt 2006 presenterade Jesper Roine och jag tidsserier över de svenska toppinkomsternas andel av totalinkomsten i landet under perioden 1903-2004. Bland våra huvudresultat var att sedan 1980-talets början har toppinkomstandelarna ökat markant och den i särklas största ökningen har ägt rum i den yttersta toppen av fördelningen, i topprocenten (P99-100, dvs de ca 80.000 personerna med allra högst inkomster), medan resten av toppdecilens inkomster (P90-95 resp. P95-99) utvecklats i nivå med övriga befolkningens.

Men vad har hänt sedan 2004? Har utvecklingen brutits eller fortgått? SCB presenterade nyligen inkomstfördelningsstatistik t o m inkomståret 2006. Jag har jämkat samman SCBs nya siffror med Jespers och mina serier och skapat följande diagram:

image

Diagrammet visar att toppinkomsttagarna har fortsatt dra ifrån resten av befolkningen, men detta gäller enbart topprocenten och inte nedre delen av toppdecilen. Ökningstakten sedan 2001 är större än under 1980-talet och i nivå med det sena 1990-talet. Om det är främst kapitalavkastning eller höga löner (som i USA) som ligger bakom toppandelarnas ökning förtäljer dock inte SCBs statistik…

*** Uppdatering: På Aftonbladets debattsida ondgör sig Skattebetalarnas VD Robert Gidehag över att inkomstfördelningen är alltför sammanpressad. Han har onekligen flera poänger, även om han missar att Sverige också är ett land med förhållandevis hög inkomstmobilitet.