Förra veckan hölls en stor internationell konferens i offentlig ekonomi i Uppsala. Tema för årets konferens var ”Tax Evasion, Tax Avoidance and The Shadow Economy”. Detta är ett ämne som är av oerhörd vikt för beslutsfattare att förstå sig på men som bjuder på mycket stora forskningsmässiga utmaningar. Det har länge funnits teorier som försöker förklara vad som styr människors skattefusk; konferensen inleddes t ex av professor Agnar Sandmo som redan 1972 satte upp en teoretisk modell för att förklara skattefusk. Däremot ligger den empiriska forskningen långt efter teorin och det har saknats empiriska test av många av teorins grundläggande prediktioner (t ex att högre skattesatser inte nödvändigtvis leder till mer skattefusk).

En anledning till att det är så svårt att empiriskt mäta skattefusk är naturligtvis att de som fuskar gör sitt allra bästa för att undvika upptäckt. Daniel har tidigare här på Ekonomistas diskuterat hur man mäter den svarta sektorns storlek med hjälp av nationalräkenskaper. Professor Joel Slemrod diskuterade på konferensen hur trovärdig mer mikrobaserad empirisk forskning inom området kan bedrivas. 

Först och främst kan man försöka mäta skattefuskets omfattning genom stora skatterevisioner och helt enkelt slumpmässigt plocka ut ett antal personer och sedan granska dessas deklarationer i detalj. Problemet är naturligtvis att detta dels är kostsamt, dels att det fortfarande kommer att finnas delar av fuskande som man inte kommer åt. Ett annat sätt är helt enkelt att utgå från att både sann inkomst och fuskandet i sig själv lämnar spår och helt enkelt leta efter dessa spår.

Ett sätt är att hitta spår av folks sanna inkomst är att undersöka deras konsumtion av t ex mat och jämföra denna med deklarerad inkomst. Denna metod har Bertil Holmlund och Per Engström använt sig av i Sverige. Genom att  jämför egenföretagares matkonsumtion med andra individer som har svårare att skattefuska finner de att den förra gruppen verkar underrapportera sin inkomst med 30 %. 

Ett tredje och lovande sätt är att använda sig av diverse randomiserade experiment. Även denna metod har tillämpats i Sverige av Per Engström, Patrik Hesselius och Malin Persson i ett uppdrag för FUT-delegationen. Genom att skicka brev till ett slumpmässigt antal föräldrar och berätta att deras eventuella VAB-uttag skulle komma att kontrolleras mot förskolan och sedan faktiskt gå in och genomföra sådana kontroller kunde de konstatera att fusket var betydligt större än vad man tidigare hade trott.

Slemrod slutade sin föreläsning med en uppmaning om hur framtida empirisk forskning i ämnet bäst skulle bedrivas i följande fyra punkter:

1. Utgå från teori
2. Var kreativ och hitta på nya sätt att mäta spår av skattefusk
3. Var tydlig med vilka antaganden er metod utgår från och vad ni kan och inte kan mäta med er metod
4. Genomför randomiserade experiment i samarbete med skatteverket