Skatter på onyttiga varor har ofta dubbla, delvis motstridiga syften: å ena sidan ska de dra in skatteintäkter för att finansiera offentliga varor och tjänster, å andra sidan ska de minska förbrukningen av onyttiga varor. Tobaksskatten är ett tydligt exempel på en skatt med dubbla mål. Men det är inte säkert att höjda tobaksskatter är särskilt effektiva när det gäller att uppfylla målen. Höjda varuskatter tenderar nämligen att öka smugglingen av beskattade varor och därmed kan förbrukningen ligga kvar på samma nivå men skatteintäkterna minska.
Hur stor är detta fenomen och vilka konsekvenser har det för statskassan? Eftersom smuggling sker illegalt så är det naturligtvis inte enkelt att mäta. Vi har tidigare här och här på Ekonomistas diskuterat hur man kan mäta illegala aktiviteter. En sak som står klar är att man här behöver kreativitet och nytänkande utöver det vanliga för att lyckas.
En som har klurat ut ett bra sätt att mäta hur konsumenter reagerar på höjda tobaksskatter är David Merriman som helt enkelt har sökt svar i städernas soptunnor. Genom att undersöka skattestämplar på slängda cigarettpaket före och efter höjningar av tobaksskatten har han uppskattat i vilken utsträckning rökare har försökt undvika att betala skatt och köpa sina cigaretter från regioner och delstater med lägre skatter.
Kanske finns nästa lysande forskningsidé i en tunna nära dig
I studier över Chicago och New York (den senare tillsammans med H Chernick), två städer med höga tobaksskatter, finner han en avsevärd mängd cigaretter köpta i andra områden med lägre skatter; i Chicago var t ex 3/4 av alla cigarettpaket köpta någon annan stans och i New York steg antalet paket utan New-York stämpel från 15 till 24 procent när tobaksskatten höjdes.
Ett annat problem med att höja skatter och därmed ge ökade incitament till smuggling kan vara att det då blir lönsamt att investera fasta kostnader i att öppna smugglingsvägar som tidigare inte var lönsamma. När väl dessa investeringar är gjorda så kanske det inte längre hjälper att sen sänka skatterna för att minska smugglingen.
Ekonomistas 
Ja det kan vara ett tveeggat svärd. Det blir väl mest effektivt i samband med andra insatser; lagstiftning, informationsinsatser etc.
Jag har tänkt en del på det där med smugglingen. Eftersom det är en svart marknad är det mycket rikgtig princip omöjligt att göra en begåvad bedömning men det vore intressant att ta reda på MPC och därmed när en smugglare gör bedömningen att den potentiella risken understiger lönsamhetspotentialen med att starta en ny smugglingsrutt. Jag har lite svårt att se att smugglare är så “smarta”. Kurvan lär inte vara jämn utan i trappsteg.
För många droger och andra icke vattenlösliga substanser kan man också göra kemiska test i reningsverkens avloppsvatten för att fastställa konsumtion.
Förvisso torde det vara få smugglare som räknar på MPC, men det finurliga med marknader är att det i slutändan blir ungefär rätt ändå, även när “marknaden” är en illegal aktivitet.
Därför gissar jag att kurvan är hyggligt jämn, trots allt.
Detta var precis vad jag tänkte på när jag hörde att borg(arna) ville dra in skattepengar på att höja bla. tobaksskatten. Hur har de räknat ut detta, tänkte jag. Har det räknat med att fler kommer konsumera svart? Har Borg medvetet “glömt” detta för att balansera sin budget, när han istället kommer att skära i offentlig sektor, spekulerar kanske någon.
I Malmö, där jag är några gånger i månaden, är det oerhört lätt att köpa smuggelciggaretter. Man frågar bara efter “sådana där billiga cigg” och tittar handlaren i ögonen.
“När väl dessa investeringar är gjorda så kanske det inte längre hjälper att sen sänka skatterna för att minska smugglingen. ”
Var det inte just det felet S gjorde redan på slutet av 90-talet?
(Annars är den amerikanska prohibitionen ett utmärkt exempel.)
Ekonomistas konstaterar nöjt att SvD hämtar sina nyhetstips från oss. Se http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=20450