Brottas du i dessa valtider med nära och kära med vaga begrepp om vad skatter egentligen är och innebär? Det är i så fall inte så konstigt med tanke på politikernas tämligen oförsiktiga användande av begrepp som “straffskatt på pensionärer” och “ungdomsskatt”.
Men nu finns det en mycket enkel och pedagogisk skrift att sätta i de förvirrades händer. För ett tag sedan kom nämligen Eva-Lena Ahlqvist, chef för ledarredaktionen på Dagens Industri ut med boken “Klarspråk om skatter” på SNS-förlag. Boken är också utmärkt för dig som snabbt vill kunna ge sken av att vara skatteexpert, men inte orkar gå tillbaka till läroboken i optimal beskattning.
Ekonomistas 
Påverkas inte boken av att dagens industri konsekvent ställer sig på högerns sida i politiskrelaterade frågor? Även om de kanske kallar sig politiskt obundna?
Jo, visst framgår det att det inte är en högskatte-ivrare som skrivit boken, men jag tycker att innehållet väger upp för detta
Följde länken till boken igår, blev tvungen att gå in idag igen för att kolla att jag inte missförstått nåt. Nä, människan säger.
– Det sägs ofta i debatten att de 10 procent som tjänar mest har fått 25 procent av skattesänkningarna under den senaste mandatperioden, men det sägs aldrig att dessa 10 procent betalar 33 procent av de totala taxerade skatterna – trots skattesänkningarna, avslutar Eva-Lena Ahlqvist.
Hon vill alltså påpeka att den översta decilen minnsan betalar jättemycket i skatt trots skattesänkningarna. Men eftersom den här gruppen rimligtvis står för klart mer än 33 procent av både inkomster och förmögenheter i landet blir det ju bara en illustration av det jag väl i och för sig hade förstått tidigare – vi har ett rejält regressivt skattesystem.
En platt skatt som lyckas täcka in inkomster bredare än dagens skattesystem skulle alltså vara mer omfördelande än dagens förment progressiva system. Intressant, och kanske något att fundera över i eventuella kommande nationalekonomiska valmanifest.
Varför skulle inte ett regressivt skattesystem kunna vara optimalt?
Enligt Daniels och Jespers forskning så verkar för övrigt den översta decilens inkomster (inkl kapitalinkomster) ligga på lite drygt 30 procent av totalen.
Intressant! Hade fått för mig att det var mer. Men samtidigt är väl förmögenheterna mer ojämnt fördelade än inkomsterna (många har ju ingen förmögenhet alls, eller mer skulder än tillgångar). Men då kanske 33 procent inte är en så konstig siffra som jag trodde.
Sedan är det förstås möjligt att man kan komma fram till att det är optimalt med regressiv beskattning. Fast då undrar jag vilka kriterier man har för att kalla det optimalt. Men det är egentligen samma diskussion som den som förs om valmanifestet, så den tar vi inte här.
Enkelt uttryckt gäller det att minska marginaleffekterna för dem med högst intjäningsförmåga.