Avdraget för hushållsnära tjänster verkar bli frågan som ska väcka väljarnas känslor inför valet i höst. Avdrag står mot skatteintäkter, skattesystemets enkelhet och neturalitet står mot svartarbete och teorin om optimal beskattning (se gärna Daniel Ws, Andreas Bs I, II, III och Champagnevästerns inlägg). Innan tonläget blir alltför högt kan det emellertid vara läge att påminna om att både vänstern och kvinnorörelsen traditionellt varit för offentligt subventionerade hushållsnära tjänster. För vad är dagis, annat än just en sådan?
Argumenten för dagis är ungefär de samma som för RUT-avdraget. Genom att låta en kunnig person passa flera barn kan barnpassningen rationaliseras och föräldrars (i praktiken kvinnors) arbetskraft frigöras. Eftersom skattekilarna är så stora måste dock effektivitetsvinsterna vara enorma för att tjänsten ska erbjudas på marknaden — framförallt om lönestrukturen är sammanpressad och kvinnor har relativt låga löner.
Lösningen var uppenbar för 1960 och 70-talens progressiva rörelser: om barnpassning skulle finnas tillgänglig för andra än höginkomsttagare behövdes kraftiga offentliga subventioner. Liksom idag var emellertid välutbildade kvinnor med karriärsmöjligheter först ut med att använda sig av dessa subventionerade tjänster (vilket för övrigt komplicerar empiriska utvärderingar av förskolans effekter).
Visst, parallellen är inte perfekt för dagis är mer än bara ren barnpassning och på senare tid har förskolans pedagogiska förtjänster alltmer hamnat i fokus (se Evas inlägg I, II, III). Dessa pedagogiska skäl var emellertid knappast det som låg bakom förskolans snabba expansion i Sverige. Snarare orsakades denna av en explosiv blandning av social ingenjörskonst och kvinnlig frigörelse.
Så vem vet, om 20 år kanske Socialdemokraterna kommer att gå till val på en maxtaxa för hushållsnära tjänster. Det har ju varit en valvinnare förut.
Ekonomistas 
Jag är fascinerad över det otroliga intresset för skatteavdraget för hushållsnära tjänster i media. Någon borde räkna på det massmediala utrymmet för denna fråga i relation till andelen av befolkningen som påverkas av avdraget. En trevande förklaring kan kanske kan vara att de som sitter på formuleringsprivilegiet gärna ser att frågan kommer kommer upp på dagordningen.
Jag säger bara Saab. Dessutom har väl ganska många sina barn på dagis nuförtiden.
Jag har aldrig upplevt en större känsla av välfärd än att kunna komma hem till ett städat hem och ta hand om familjen i stället för dammråttorna. Det är faktiskt en icke obetydlig pusselbit i livspusslet som bl a bidragit till att jag kunnat driva mitt företag full ut och ändå få tid över till vänner och familj. Senast i går anställde vi en person till … och det är ju det (de säger att) de vill – att människor av kött och blod skall starta nya företag och på så sätt skapa nya arbetstillfällen.
David: JAG är fascinerad över det otroliga intresset för intresset för hushållsnära tjänster i media, d.v.s. metadiskussionen. En trevande förklaring kan kanske vara att de, som samtidigt besitter (i) vänstersympatier, (ii) basal analytisk förmåga och (iii) illusioner om intellektuell hederlighet, får cerebral kortslutning av frågan och därför hellre skulle se att den diskuterades betydligt mindre. Många vänsterledda länder har särskilda myndigheter, som tillser att penibla diskussioner av detta slag hålles till ett absolut minimum.
Menar du att mitt intresse för frågan kommer av att jag besitter i), (ii) och (iii) och att jag fått “cerebral kortslutning”? Om så är fallet får du gärna förklara hur (i), (ii) och (iii) leder till “cerebral kortslutning”, och vad en sådan innebär.
Vad det gäller kopplingen till den offentliga debatten i länder som Kuba och Nordkorea, har jag svårt att se vad den har med debatten om avdraget för hushållsnära tjänster att göra.
Mitt inlägg var ett försök att (kanske onödigt indirekt) påpeka att ditt sätt att misstänkliggöra syftet bakom debattinlägget, till skillnad från ett sakligt bemötande, hör hemma i kategorin “ad hominem”.
Vad gäller cerebral härdsmälta, vet jag naturligtvis ingenting om dig specifikt, men generellt sett, är det lätt att se hur en “debatt om debatten” kan uppstå, när (i) går stick i stäv med resultatet av (ii) hos den som gärna vill upprätthålla (iii).
Kuba och Nordkorea är bara intressanta i metadebatten (och knappt där; så extremt var inte ditt påhopp, till skillnad från inhopp, i debatten).
Bli inte för otrevliga mot varandra, ni kanske möts en dag.
Hm… Vi har nog båda visst fog för att säga “det var han som började”.
Jonas: En fantastiskt elegant koppling. Väl talat!
Apropå RUT-avdragen, saknar jag miljöfrågan i debatten, för visst är det, sett ur den synvinkeln, bättre att folk lägger sina pengar i en arbetsintensiv sektor, än att de köper på sig fabrikstillverkat krimskrams, för att trösta sig i sin sönderstressade tillvaro?
En viktig skillnad mellan dagis och de tjänster RUT innefattar är väl att de troligen påverkar människors beteende genom två olika sorters beslut. Medan dagisreformen för många nog påverkade beslutet arbeta vs inte arbeta, kan nog RUT i huvudsak tänkas påverka beslutet på marginalen, dvs om man ska arbeta ytterligare en timme (eller rentav vara ledig den timmen, medan någon annan städar), dvs de som på ekonomspråk pratas om som intensiv och extensiv marginal. Detta borde i sin tur betyda ganska mycket för vilka som får användning av respektive reform, dvs hur brett den når.
Annars tycker jag att flera av poängerna med jämförelsen är relevanta. Kul inlägg!
Martin: Det är också väsentligt vems beslut som påverkas; RUT påverkar, enligt tillgänglig statistik, främst beslut hos någorlunda välbetald och därmed relativt kvalificerad arbetskraft (i debatten: “de rika”), medan dagis påverkar de breda lagren, där arbetskraftsöverskott råder – för tillfället och under överskådlig tid, gissar jag.
Jag har inte sett någon undersökning av vad köparna av hushållsnära tjänster använder sin nyvunna fritid till, men en del av den torde vara helt teoretisk, d.v.s. tjänsterma skulle inte ha blivit utförda utan reformen. Vad gäller resten är dock inte bara den frigjorda tid som omsätts i mer arbete av värde. Att den som har tillräcklig fritid gör ett bättre jobb, när den faktiskt arbetar, borde inte vara någon kontroversiell ståndpunkt…
RUT lär kunna påverka valet mellan deltid och heltid vilket ur karriärsynpunkt är viktigt.
En annan viktig skillnad mellan dagis och RUT är att effektivitetsvinsterna troligen är betydligt större för dagis än för städning. Dessutom är det enkelt att öka effektivitetsvinsten av dagis; det är bara att minska personaltätheten. En konsekvens av detta är emellertid att subventionsgraden inte behöver vara särskilt hög för att dagis ska uppstå. I dagsläget ligger dock subventionen kring 90%, betydligt högre än för andra hushållsnära tjänster.
Som vanligt hyperintressant. Tack också för länken. Härligt när bloggare gräver fram sådant som annars höljs i tidens dunkel.
Tack för länken,
Jag håller verkligen med. Förskola har väldigt många likheter med ett avdrag för samma typ av tjänster. Med två skillnader:
1. Man inför inte dagis med motivet att det skapar arbetstillfällen.
2. Det är inte barnfamiljer som utnyttjar avdraget, utan en väldigt liten och redan gynnad grupp.
Vem som utnyttjar avdraget till vad kan ses som egalt om effekten av 1. är tillräckligt stark. Det har man dock inte visat än. Alltså är frågan om hur stor marginalnyttan av att några individer putsar sina fönster en extra gång per år väckt.
Peter: Jag kanske missförstår dig, men nog var argumentet att kvinnor skulle kunna arbeta helt avgörande när dagis infördes? Dessutom har jag för mig att det även fanns en ganska intensiv diskussion om svartarbetande barnflickor på den tiden men jag är inte helt insatt. Kanske någon annan vet?
På det stora hela är jag mer intresserad av faktiska likheter mellan olika åtgärder än hur olika åtgärder motiveras. Den ekonomiska logiken är snarlik mellan dagis och RUT även om det självfallet finns vissa skillnader.
En skillnad som har lyfts fram är att arbetet på dagis/förskolor är placerat utanför hemmets sfär, vilket det inte är i fråga om avdraget för hushållsnära tjänster. Jag tror att den skillnaden är viktig för de i debatten som är tveksamma till avdraget, dess betydelse på det ekonomiska området har jag ingen åsikt om.
Vad hände med diskussionen om att olikheter i beskattnignen av olika varor och tjänster snedvrider konkurrens och flyttar styrningen av människors köpvanor från enskilda till staten (lagstiftaren)?
Var inte principen om likhet i beskattningen ett av fundamenten i skattereformen på 1990-talet? Är det helt överspelat nu?
Roger: Ja, jag har också undrat var diskussionen om statens neutralitet tog vägen. Det vräks ju offentliga subventioner över allt möjligt nuförtiden: utbildning, omsorg, sjukvård, kultur, hemslöjd, vägar. Sedan har vi bokmoms, restaurangmoms, elskatt och bensinskatt. Det finns ingen ände på alla de relativpriser som staten är inne och påverkar.
Apropå Rogers inlägg: visst leder subventioner/skattelättnader till en bransch/vara till snedvridningar i konkurrensen. Å andra sidan kan man vända på steken och säga att skattetrycket på tjänstesektorn är så högt att det för de allra flesta inte är möjligt att anlita denna. I stället köper man tjänsterna svart eller gör det själv. Det allra bästa, anser jag, vore en generell skattesänkning. RUT och ROT är den näst bästa lösningen.
Mitt inledande inlägg gällde inte specifikt Jonas koppling mellan dagis och avdraget för hushållsnära tjänster. Det var en mer allmän reflektion över hur avdraget har behandlats i media den senaste tiden. Därför var det inte min avsikt att komma argument i sakfrågan, men jag ber givetvis Jonas om ursäkt om han upplevde mitt inlägg som “ad hominem”.
Rätt men ändå så fel!
Bra inlägg men för att driva hem poängen måste väl finansiering OCH betalning se likadana ut i bägge alternativen.
Om RUT skulle innebära att staten subventionerar låginkomsttagares köp av hushållsnära tjänster med en större andel än för höginkomsttagare (så att incitamenten blir ung. desamma för bägge grupperna) så skulle vi närma oss dagisupplägget. Många RUT-skeptiker skulle nog också ha lättare att köpa förslaget om det var så det såg ut…
Aha, så RUT-motsåndarnas problem med RUT är att subventionsgraden är för låg?
För övrigt subventioneras sedan maxtaxans införande dagisplatser i ungefär samma grad för hög- och låginkomsttagare. Lika kostnad är emellertid inte lika med lika incitament. Om alla betalar lika mycket för en dagisplats så är (det monetära) värdet av denna plats högre för höginkomsttagaren än för låginkomsttagaren.
RUT: 50% på KOSTNADEN upp till 100 000kr.
Dagis: (Barn 1 i Haninge) 3% av INKOMSTEN dock högst 1 260 kronor i månaden.
RUT (dagisvarianten): (Städare 1 i Haninge) 3% av INKOMSTEN dock högst 1 260 kronor i månaden.
Två inkomster om 18000 kr/månad ger en dagiskostnad om 1080 kr/mån (dagistaxan beräknas på båda föräldrarnas inkomster). Två inkomster om 180000 kr/mån ger en dagiskostnad om 1260 kr/mån.
Som sagt, menar du att RUT-motståndarna gillat RUT om subventionsgraden varit högre?
Jo visst..men en inkomst på 7500kr/månad ger inte städning för 225kr/månad.
Nu valde jag inkomster i relevanta nivåer. Enligt SCBs lönestatistik finns det ett yrke, kaféföreståndare, som har en lägre genomsnittslön än den jag angav. Denna grupp snittar på 16400 kr/mån. Även om det finns en viss inkomstspridning inom respektive yrke kan man alltså med gott samvete kalla ett hushåll där båda inkomsttagarna tjänar 18000 kr/mån för låginkomsttagare.
För övrigt kan man visst köpa städning för 225 kr/mån, det blir bara inte så många timmar. Sedan är det enligt ovanstående statistik uppenbart att den som tjänar 7500 kr/mån inte jobbar helttid och därmed är det väl tveksamt om detta är en person man vill subventionera med billiga hushållstjänster.
Såå..hemma. Förlåt min eventuella otydlighet:
Vi diskuterar huruvida RUT kan uppfattas som en generell välfärdsreform. Det innebär att hushåll med en eller två arbetande vuxna som upplever sig ha ett behov för städning också ser det som finansiellt rimligt att köpa tjänsten efter avdraget. Det finns människor i alla inkomstgrupper som kan antas ha ovan behov. Reformen bör således utformas så att personer i olika inkomstgrupper kan komma att begagna sig av tjänsten.
Då det finansiella utrymmet baseras på disponibel inkomst efter att andra utgifter är betalade så kan det vara rimligt att utforma avdraget så att personer i lägre inkomstgrupper kan göra större avdrag (då de har mindre kvar i plånboken efter mer pressande kostnader). I dagsläget är det nästan uteslutande höginkomsttagare som drar nytta av subventionen vilket gör att RUT i sin nuvarande utformning de facto är en regressiv skattelättnad.
Är inte grundproblemet att privatpersoner betalar skatt på hela sin lön, istället för bara på den del av lönen som de inte använder för att betala någon annans lön med?
Att man måste betala skatt på hela lönen gör ju att om jag anlitar någon som anlitar någon tredje som anlitar någon fjärde etc, så ackumuleras ju skatten och blir i det närmaste 100% efter några få led.
Om jag däremot köper en pryl av någon som affären i sin tur köpt av en leverantör, som i sin tur köpt den av en tillverkare, som i sin tur köpt varje ingående del av andra företag etc, så blir momsen för detta densamma oavsett hur många led som ingår i varans produktion.
Nej, “problemet” med höga löneskatter är att produkter med ett högt arbetskraftsinnehåll blir dyrare relativt produkter med ett lågt arbetskraftsinnehåll. Genom att införa avdrag för vissa produkter snedvrider man priserna relativt andra produkter, även om dessa produkter har samma arbetskraftsinnehåll som den avdragsgilla tjänsten.
Detta har inget med momsen att göra. Faktum är att momsen är utformad som den är just för att göra skattesystemet neutralt mellan hur många mellanhänder det finns: det är det totala mervärdet som beskattas, oavsett hur många händer varan passerar på vägen från ax till limpa.
Du tycks ha missat min poäng.
Ja, momssystemet är utformat så att det inte ska spela roll hur många mellanhänder det finns. Till skillnad från inkomstskattesystemet, där fler mellanhänder medför högre procentuell skatt.
Du tänker ändå fel för ditt förslag innebär att den totala skatten skulle bli lägre för en vara med samma arbetskraftsinnehåll om produktionen var delad mellan två företag än om allt gjordes i ett och samma företag. Med din idé så skulle företagen organisera produktionen i en lång kedja där varje person är ett eget företag som säljer vidare varan till nästa person i ledet.
Till skillnad från löneskatten är momsen inte en skatt på en insatsvara i produktionen utan på det mervärde som produktionen skapar.
Om jag tolkar vad David menar rätt, så är det redan på det sättet inkomstbeskattningen fungerar för företag.
Ett företag betalar inkomstskatt på nettointäkterna, inte på bruttointäkterna. Även personbeskattningen innehåller dessa idéer (vilket är anledningen till att man kan göra avdrag för vissa privata utgifter man har på grund av arbetet). Den personliga avdragsrätten är dock mycket mer begränsad än ett företags, vilket bland annat kan bero på att staten vill att företag ska bildas för mer omfattande verksamheter.
För övrigt skiljer sig moms-satsen idag dramatiskt mellan olika produkter, vilket ger en (avsedd) snedvridande effekt.
Är det inte också så att en central skillnad mellan RUT och dagis är vilka långsiktiga effekter det får på samhället. RUT-avdraget ger i bästa fall 1) större arbetskraftsutbud bland högutbildade och 2) fler jobb i tjänstesektorn.
Dagis har ju utöver att det ökar kvinnors arbetskraftsdeltagande andra uppgifter. Ett pedagogiskt innehåll som jag som individ inte kan bistå mina barn med själv och en mötespalts där i bästa fall barn från olika bakgrund möts som annars inte skulle möts(dvs effekter på utbildning och integration).
Hur ser ni andra på det?
Jakob: Visst är det viktigt för våra åsikter om olika åtgärders önskvärdhet. Dock visste man inget om vilka följder dagis skulle få när man började bygga ut förskolan. Faktum är att det än idag är oklart vilka effekter dagisutbyggnaden haft på barnen. Det är ont om riktigt trovärdiga studier och de som finns pekar på olika håll.
Och ponera att en metodologiskt övertygande studie skulle visa att dagis faktiskt är dåligt för de flesta barn, tror du då att subventionerna skulle avskaffas? Skulle du själv vilja lägga ner dagis om så vore fallet?
Om ändå politiker faktiskt var smarta nog att kunna debattera på denna nivå!
Hur kan man ens få för sig att jämföra den rationalisering av barnpassning som dagis ger med avdragsgilla hushållstjänster? När de flesta familjer får 1 eller 2 barn är dagis mycket rationellt (varför behöver vi väl inte ens diskutera?). När Pelle klipper gräsmattan åt von Sneider eller Anita tvättar hans skitiga kalsingar – ja vad ägnar sig då von Sneider åt som är så ekonomiskt saliggörande för samhället? Vad är den vinsten som kan jämföras med vinsten av att ha subventionerat dagis? Att politiker som påstår sig vara liberala kan stödja hushållsavdragtramset är en gåta. Sjukast är att avdraget långt ifrån omfattar alla hushåll. En mängd – de allra flesta – tjänster är förbehållna egna hems ägare att dra av för. Som bostadsrättsinnehavare betalar jag för städningen av ytor jag bor på – men delar med andra – men jag får inte göra några avdrag. Ej heller för skötseln av grönytor eller snöröjning. Har man vett i huvudet så tar man inte detta avdrag på allvar oavsett var på den politiska skalan man står.
Argumentet att det ger jobb är värst. Den förlorade skattentäkten kan användas till en mängd åtgärder som ger precis lika mycket jobb och där jobben förmodligen ger större värde. Det gäller för övrigt ROT likaså; ta stålarna och lägg på upprustning av våra gemensamt ägda fastighet – skolor, sjukhus, o.s.v. snarare än nya utedäck och en genomrutten prissättning från hantverkarna.
Valle, hört talas om laffer-kurvan någon gång?
Den förlorade skatteintäkten du pratar om finns helt enkelt inte.
Jonas Vlachos får ursäkta om jag kritiserar för hårt, men jag tycker detta inlägg är genomsyrat av felaktigheter och inskränkthet. Vad Jonas (i mina ögon) verkar vilja ge sken av är att RUT-avdragen endast är en logisk förlängning av dagisubventioneringen, och således att man knappast kan vara emot RUT-avdragen och samtidigt för dagissubventioneringen. Eller misstolkar jag din poäng?
Som flera kommentatorer redan påpekat så är skillnaderna i samhällsekonomisk betydelse enorma mellan dagissubventionering och RUT-avdrag, på den punkten kan det väl inte finnas några tvetydigheter?
Jag påstår vidare att skillnaderna ur ett rättviseperspektiv är minst lika stora, ty emedan dagisverksamheten är fullständigt fundamental för framförallt mödrars men även potentiella mödrars och fäders samhällsdeltagande (bara de månader av föräldraledighet som nyttjas i dagsläget påverkar arbetsmarknadens inställning till föräldrar, hur skulle det se ut om denna vara i 7 år tills barnet börjar skolan?) så menar jag att de hushållsnära tjänster som utförs tack vare RUT-avdragen snarare kan uppfattas som orättvisa.
Argumentet att tidigare svarta tjänster nu blir vita är problematiskt. För det första är denna taktik att komma åt lagbrott inte att rekommendera generellt av uppenbara anledningar. Vidare så förefaller det naivt att tro att de företag som tidigare agerat ohederligt på marknaden helt plötsligt skulle börja ta notis av sin moraliska kompass. Jag tror snarare att om man tidigare fuskat för att klara konkurrensen, så fortsätter man antagligen göra det så länge man inte åker dit för det? Företagskultur är något som inte förändras i en handvändning.
Argumentet att RUT-avdragen medför ett ökat arbetande hos beställarna är väl fortfarande inte helt belagt? Visst är det rimligt att tänka sig att en sådan effekt föreligger, men det är också rimligt att tänka sig att den är mycket liten och kanske även försumbar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv (som absolut inte är fallet för dagis) av anledningar som tidigare nämnts, exempelvis att mycket av det hushållsnära arbetet snarare hade undvikits än utförts om det inte lagts ut på entrepenad.
Argumentet att RUT-avdragen skapar fler arbetstillfällen inom sektorn stämmer rimligtvis, men jag har svårt att se någon marknad där så inte vore fallet. Subventioneras priset på massage eller hårklippning så växer också de marknaderna. Är de hushållsnära tjänsterna de bästa tjänsterna att “lägga krutet på”?
Jag tycker inte att hushållsnära tjänster “förtjänar” det skattemässiga undantag som dagis gör, och om du anser det Jonas så vill jag hemskt gärna se betydligt bättre belägg än att bägge subventionerna uppstått ur samma typ av argumentation (vilket säkerligen inte alla är beredda att skriva under på).
Av samma anledning som jag tycker att fribeloppet för studenter borde höjas rejält så tycker jag att RUT-avdragen borde avskaffas. Studenterna vid landets högskolor är i stor utsträckning framtidens höginkomsttagare och jag tycker bara att det är bra om de under någon period i sitt liv arbetat som lokalvårdare, kassapersonal, truckförare, etc. för sådana erfarenheter ger svårvärderliga perspektiv. På samma sätt känns det “rättvist” att också affärsjurister inhandlar toapapper, att generaldirektörer sorterar vit tvätt i en hög och blå tvätt i en annan. Jag vågar påstå att det möjliggör (men inte garanterar) ett förtroende på en samhällelig nivå som är oumbärlig i den typ av samhälle som jag vill leva i.
En generell sänkning av skatten på arbetskraft är en annan femma.
R. Capa: Som du vet så finns det tydliga argument i optimal skatteteori för lägre skatter på den typ av arbete vi med lätthet utför själva (se ex här och här). Poängen med mitt inlägg var att visa på likheten i de effektivitetsargumenten för RUT-avdraget och för dagissubventionen. Som jag tidigare skrivit om finns även klara likheter mellan dagissubventionerna och jobbskatteavdraget, i varje fall på det sätt som dagis var utformat från början (dvs man skulle jobba för att få ha barnen på dagis).
Självfallet finns det även saker och ting som skiljer olika avdrag och subventioner åt. Till viss del har de olika fördelningseffeker och man kan ha olika åsikter om vad som produceras. Detta innebär att man kan se likheterna mellan olika typer av åtgärder och samtidigt gilla den ena men inte den andra.
Däremot kan det bidra till en viss nyansering av debatten när man inser att vissa av argumenten för något man gillar även gäller för en åtgärd man ogillar och att vissa av argumenten mot en åtgärd man ogillar även spiller över på den åtgärd man gillar.
Jag försöker bidra till denna nyansering som i mina ögon leder till ett bättre och intressantare offentligt samtal. Om du inte håller med behöver du inte läsa mina inlägg framöver.
För övrigt har du ingen aning om vad jag anser om RUT. Eller om dagis för den delen.
Jonas Vlachos skriver: “Om du inte håller med behöver du inte läsa mina inlägg framöver. ”
Om detta är din inställning till oliktänkande så förstår jag ärligt talat inte varför du väljer att skriva inlägg på den här bloggen?
Jonas Vlachos skriver: “För övrigt har du ingen aning om vad jag anser om RUT. Eller om dagis för den delen.”
En aning har jag, eftersom du i dina inlägg valt att kommentera vissa aspekter och lyfta vissa perspektiv medan du valt att förbise andra, men helt säkert vet jag inte och det har jag heller inte påstått. Som det står i mitt inlägg:
“Vad Jonas (i mina ögon) verkar vilja ge sken av är…”
“Eller misstolkar jag din poäng?”
“… och om du anser det Jonas (…)”
Inte någon gång tar jag mig friheten att berätta för dig vad du tycker om RUT-avdrag eller dagissubvention, utan uttrycker mig hela tiden så att det tydligt framkommer att det är min tolkning.
Jag måste säga att hela ditt svar på min kommentar gör mig mycket besviken då jag hoppats att du skulle bemöta min kritik av att din jämförelse mellan RUT-avdrag och dagissubvention haltar i stället för att ta dig friheten att diktera för mig vad jag ska läsa för inlägg framöver. Det är fräckt gjort, och vill du inte att jag (eller någon annan) ska läsa dina inlägg framöver så står det dig givetvis fritt att inte skriva dem. Men vad jag väljer att läsa, och kommentera, är inte din sak att ha en åsikt om.
Herr Capa väljer att läsa inlägg och svar som den onde läser bibeln och det var därför jag greps av tvivel inför värdet av framtida meningsutbyte. Jag menade, naturligtvis, att om du inte anser att denna typ av nyansering är av värde så förstår jag inte varför du läser mina inlägg. Jag vidhåller att det finns väldigt stora likheter mellan RUT och subventionerat dagis.
Sedan kan man även diskutera vad som skiljer dagis och RUT åt. En sådan aspekt är att du inte minst verkar argumentera mot RUT med hjälp av någon sorts folkuppfostrande argument som jag har ytterst svårt att ta ställning till. Med likartade argument kan man hävda värdet i att folk tar hand om sina egna barn — det ger stor livserfarenhet och insikter om andras situation som få andra aktiviteter kan resultera i. Kanske är värdet av dessa insikter så stora att extern barnpassning bör straffbeskattas?
Om man sedan inleder sin (anonyma) kritik med orden “inlägg är genomsyrat av felaktigheter och inskränkthet” så kanske man kan räkna med att den (icke anonyme) inläggsförfattaren blir lite förbannad. Inte minst om man själv framför argument som bara är möjliga om man sätter upp enorma skygglappar runt den egna blicken (se ovan). Har du exempelvis tänkt på risken att dagis är skadligt för barn? Skulle sådan forskning ändra din “samhällsekonomiska” analys?
Finns det nån empiri på att skatteavdraget faktiskt leder till att man jobbar mer? I min värld är städning nåt som pågår för liten tid i veckan för att den tiden skall vara det som väger över för karriärval eller inte karriärval.
Förutsatt att man inte bor i en 10rums villa så kan väl inte städning ta mer än två timmar i veckan för en person? Då räknar jag inte torka bordet efter maten, plocka undan disken och så som man inte använder den “hushållsnära tjänsten” till.
Dagis är ju en helt annan grej, det är så tydligt att antingen är man hemma eller inte, jobb eller inget jobb, ingen marginaleffekt utan, ingen mamma på jobbet eller alla. Politiskt är det ju en jätteskillnad.
Ragnar: När barnen börjar på dagis är det extremt vanligt att en förälder (nästan alltid kvinnan) går ner i arbetstid till 75 eller 50 procent. En viktigt orsak till detta är att mängden hushållsarbete ökar markant när man har barn. Får jag gissa att du inte har egna barn?
Jag har tre barn. Om du antyder att hushållsarbetsbördan skulle vara så betungande att det är påkallat i många fall att den ene – kvinnan – går ned på deltid så kan jag bara skaka på huvudet. Det är ett lyxval i de familjer där mannens inkomst är stor nog att tillåta det. Det är knappast (typ) 8 h extra tid till damsugning och tvättstugetjänstgöring. Vårdbiträdet är inte gift med bankdirektören utan med vaktmästaren och hennes deltid är med stor sannolikhet inte alldeles frivillig. Eller bara: 1.8 ungar är inte så jävla betungande att ta hand om för de normalbegåvade.
Jag noterar bara hur människor faktiskt agerar. Sammanfattning: “Kvinnor som fick barn 1999 verkar i mindre utsträckning än andra jämförbara kvinnor ha sökt sig till förvärvsarbete. De arbetade också mindre, bytte arbete och avancerade till högkvalificerade arbeten i mindre utsträckning, samt hade en sämre löneutveckling. När det gäller pendlingsavstånd verkar de kvinnliga föräldrarna ha minskat sitt långa (>50 km) pendlande till förmån för det relativt korta (5–20 km) när de fick barn.”
Jo, det har jag, och ett till påväg (jag trodde vi skulle hålla oss borta från den typen av maktspråk här). Jag tror dock att kvinnor går ner i arbetstid mest för att kunna hämta på dagis i vad de anser vara rimliga tider. Altså något av ett lyxproblem kan man tycka (jag tycker nog att många här lever i lyx). Inte för att jag vet, men inte du heller, men det kan lika gärna vara så att dessa kvinnor främst går ner i arbetstid för att de vill vara mer med sina barn.
det går ju alldeles utmärkt att både tvätta och städa tillsammans med dagisbarn. Vilket även det är en personlig åsikt, men jag tror att den delas av de flesta med erfarenhet.
Ragnar: Jag kan bara gratulera till ditt effektiva hemarbete. För en genomsnittlig småbarnsfamilj uppgår däremot det totala hemarbetet till ca 9,5 timmar per dag (enligt SCBs tidsanvändningsstudie). Av detta står kvinnor för 6 och män för 3,5 timmar. Detta arbete består av 2,2 timmar rent hushållsarbete (matlagning, disk, tvätt och städning) för kvinnor och 1 timme hushållsarbete för män. Män lägger sedan 1 timme på att ta hand om sina barn och kvinnor drygt 2 timmar på denna aktivitet. Dessutom går en del tid åt att handla, ta hand om andra anhöriga osv. Självfallet går dock inte allt detta att leja ut.
Om någon via introspektion landar i en siffra som är en bråkdel av det genomsnittliga värdet för befolkningen i stort så ligger det nära till hands att misstänka att denna person har väldigt speciella referensramar. Jag ber självfallet om ursäkt om du känner dig ifrågasatt på osakliga grunder.
Är inte en viktig förklaring till deltid att dagis inte är öppet särskilt mycket/man vill i alla fall inte lämna bort barnen 10 timmar/dag ens om man kunde? Jag märker på mina kollegor som måste ta hänsyn till dagis att de rent praktiskt har svårt att komma upp till 40h arbetstid per vecka.
Vore ju mycket smidigare att ha dagis vid arbetet än vid bostaden (fast då skulle förstås de s som måste åka kollektivt till arbetet bli tvungna att stå ut med massa dagisbarn på buss, tunnelbana osv. Detta stärker bara mig i min övertygelse om att jag gjort rätt som bor och arbetar på något sånär gångavstånd i city).
Skillnaden mellan dagis och RUT är möjligen den att barn knappast klarar sig själva, medan de dammråttor som Ulf Dahlin nämner ovan faktiskt kan ligga där de ligger. Till nöds går det att leva ganska ostädat, och man kan laga färdigförpackad mat (det gör ofta äldre). Ungkarlslägenheter behöver i vart fall inte vara så välstädade. Barn som lämnas ensamma, däremot, kommer sannolikt fara illa.
Jag undrar även om den frigjorda tiden alltid kommer användas till det man säger. Vi vet att mediekonsumtionen uppgår till ganska många timmar per dag. Frågan är om man verkligen kommer jobba mer/ ta hand om familjen, eller se mer på TV? Det är inte självklart varför jag skall skattesubventionera en familj som vill ha bort dammråttorna under soffbordet medan de spelar dataspel, exempelvis. Det är intressant att det alltmer högljudda klagomålet om ”livspusslet” pågått samtidigt som platt-TV säljs som smör.
Lättare är att se nyttan av skattesubventionerade privatchaufförer. Om man kan sitta och arbeta ostört till och från jobbet vinner man kanske en timmes arbetstid per dag. Det vore väl något?
Vissa grupper får tillgång till skattefinansierade privatchaufförer (ex finansminstern) så det kanske är något för framtiden? Vad gäller det övriga så är det helt och hållet en empirisk fråga som beror på vad Ulf hade gjort annars. Det kan ju vara så att man anser att 2 timmar om dagen ska läggas på tv-tittande, oavsett allt annat. Om man dessutom ska städa kanske det blir svårt att jobba heltid men med hemhjälp kanske det går.
Själv tycker jag exempelvis att det is snitt är roligare att jobba än att titta på tv så för min egen del känns det sannolikt att hemhjälp skulle öka arbetsutbudet. Samtidigt skulle detta med största sannolikhet inte synas i någon officiell statistik. Snarst skulle det leda till något fler och förhoppningsvis bättre forskningsuppsatser och en aning mer välförberedda föreläsningar.
Även om man ska vara försöktig med introspektion så får detta mig att tro att eventuella utvärderingar av RUT kommer att underskatta de positiva effekterna. Samtidigt kanske det även finns negativa effekter som är svåra att fånga. En sådan skulle kunna vara de degenererande effekterna av att inte längre ta hand om sin egen smuts. Samma typ av problem uppstår självfallet även vid utvärderandet av exempelvis dagis.
Kort tillägg: en jämförelse med dagis och RUT är ett bra exempel på hur man kan ge en ny vinkel på en gammal diskussion och ställa krav på konsekvent argumentation. Efter att ha funderat på RUT lutar jag exempelvis även åt att det är fel att barnlösa ensamhushåll skall subventionera dagis åt hushåll som har barn. Man kan ju vända på det hela och hävda att det är uppenbart billigare att bo fler i ett hushåll, och då bör man ju kunna använda de synergierna till att finansiera barnpassning.
Ordet “jämföra” är ju alltid lite klurigt, det betyder ju ibland att jämställa, ibland inte.
Det beror ju på vad man anser att argumentationen är. Vi subventionerar mycket saker till “små” grupper av politiska skäl, dagis, narkomanvård, bup, bostäder. Jag tycker att det är effekten av subventioneringen man talar om och det är väl ändå mycket olikt i frågan om dagis och RUT.
Sen kan det finns ju de ekonomiska motiven, men jag kanske inte är expert men att få ut kvinnor i arbetslivet var väl mer en politiskt motiverad fråga än en ekonomisk sådan.
Är det belagt (eller vederlagt, as the case may be) att dagis, i sin nuvarande och/eller ursprungliga form, är/var samhällsekonomiskt lönsamt?
Haram: teoretiskt borde det väl vara så, eftersom antal barn per vuxen är betydligt större på daghem än i en genomsnittsfamilj? Stordriftsfördelar helt enkelt!
Först: Tack för ett bra inlägg!
En sak jag funderat lite över är följande. När vi presenterats sammanställningar av RUT:s effekter (vilka sorters hushåll som nyttjat avdraget, hur många jobb som skapats etc.) så verkar man anta att vi så att säga redan är uppe i full effekt.
Två tankar om detta.
Är det inte troligt att det finns en betydande tröghet både på utbudssidan och efterfrågesidan, dvs att det tar en viss tid tills vi är uppe i jämviktskvantitet?
(Alltså: Är det inte troligt att RUT-tjänsterna kommer att öka när de fått tid på sig att etablera sig ordentligt?)
Är det inte rimligt att anta att låg- och medelinkomsttagarna är “trögare” på att börja konsumera RUT-tjänster, då de dels sannolikt har en större psykologisk barriär för att börja konsumera tjänster i hemmet, dels är betydligt mer ovana att pyssla med avdrag, dvs att den bilden av vilka som står för den övervägande delen av RUT-konsumtionen (höginkomsttagare) i dagsläget inte är representativ för hur det kommer att se ut på lite sikt?
(Alltså: Är det inte troligt att det med tiden kommer att ske en större ökning av RUT-konsumtion hos låg- och medelinkomsttagarna än hos höginkomsttagarna?)
Om jag skall bygga ett hus åt mig själv så sparar jag mycket pengar på att utföra diverse delmoment själv, antaget att jag har förmåga och färdighet därtill. Är jag rent av snickare som arbetar med att som anställd bygga hus åt andra så är det en bättre affär att ta tjänstledigt och låna pengar till material och eget uppehälle under byggtiden och bygga själv, än att arbeta med husbyggnad åt andra utnder samma tid som jag lånar pengar och anlitar en annan snickare att bygga mitt hus.
En låginkomsttagare som hitills utfört sina RUT-tjänster själv som ställs inför valet att istället köpa delar av dem till halva utgiften (skatteavdraget tillhanda) kommer naturligtvis inte göra det. Det ekonommiskt rationella valet är att utföra tjänsterna själv och därmed spara lönekostnaden för en halvtimme per timme.
Avdraget är och förblir ett skämt. Det är endast skatteåterbäring åt de allra rikaste och ingenting annat. Gör hårklippning, kamremsbyte och pedikyr avdragsgilla – det är på samma nivå!
Det här får nog bli min sista kommentar till den här diskussionen.
Jonas Vlachos skriver:
“Sedan kan man även diskutera vad som skiljer dagis och RUT åt. En sådan aspekt är att du inte minst verkar argumentera mot RUT med hjälp av någon sorts folkuppfostrande argument som jag har ytterst svårt att ta ställning till. Med likartade argument kan man hävda värdet i att folk tar hand om sina egna barn — det ger stor livserfarenhet och insikter om andras situation som få andra aktiviteter kan resultera i. Kanske är värdet av dessa insikter så stora att extern barnpassning bör straffbeskattas”
Du missförtod mig, vad jag snarare var ute efter var att människor med ett visst mått gemensamma erfarenheter sannolikt har lättare för att samarbeta, kommunicera och visa respekt för varandra än människor vars kontextuellt bundna förståelse av situationer och problem i största allmänhet är så vilt skilda åt att man finner det enklare att slänga iväg en gatsten för att få tyst på sin motpart. Vidare skulle jag aldrig hävda att föräldrar till barn som går på dagis inte tar hand om sina egna barn, men för att spela med på dina noter så visst, om det vore så att effekterna av dessa erfarenheter överskuggar allla andra effekter så vore det ju idiotiskt att bortse från detta.
Jonas Vlachos skriver:
“Herr Capa väljer att läsa inlägg och svar som den onde läser bibeln…”
Mitt polemiska förhållningssätt är en ytterst medveten strategi, helt enkelt för att det bästa sättet att pröva åsikter och argument är att uttrycka dem för oliktänkande. Men till skillnad från hur jag upplever din argumentering så försöker jag göra detta så ärligt som möjligt. Lite självinsikt kanske vore på sin plats i det här sammanhanget också? Jag finner ett exempel redan i citatet överst där du beskriver min åsikt om RUT-avdragen som ett argument för “folkuppfostran”, knappast en klädsam titulering som jag absolut inte ställer upp på.
Jonas Vlachos:
“Har du exempelvis tänkt på risken att dagis är skadligt för barn? Skulle sådan forskning ändra din ”samhällsekonomiska” analys?”
Om det visar sig att barn far illa, oavsett var dom befinner sig, så måste givetvis åtgärder vidtas. Varken dagis, skola eller familjehem utgör rimliga undantag.
I mitt första inlägg så redogjorde jag först för hur jag uppfattade ditt inlägg, sedan förklarade jag varför jag inte delade din uppfattning såsom jag förstod den, därefter bemötte jag de enligt min uppfattning vanligaste argumentet för RUT-avdragen, och uttryckte slutligen mina personliga åsikter om dessa. Att du sedan känner dig tvungen att först bemöta detta inlägg som en sur femåring och i nästa kommentar göra dig lustig över mina personliga åsikter genom att beskriva dem som – “samhällsekonomisk” analys – är inte bara beklagligt, det är sorgligt. (Speciellt eftersom du själv talar om statistisk inferens som om det vore absolut sanning, utan att nämna felmarginaler eller problematiken i undersökningarna. Exempelvis är IFAU rapporten du nämner i en kommentar ovan gjord med matchning där per definition ingen hänsyn kan tas till kovariat som inte uppmätts i samband med undersökningen, dessutom kan knappast förklaringsvariablerna antas vara ortogonala och grupperna är heller inte balanserade vilket innebär att teststatistikorna inte är robusta mot normalfördelningen.) Vad har för övrigt min anonymitet med diskussionen att göra? Eller Ragnars barn för den delen? Är du helt blind för hur du uppfattas när skriver om sådana saker?
Om du tycker att jag gjorde den här debatten för personlig när jag skrev att jag tyckte att ditt i-n-l-ä-g-g var genomsyrat av felaktigheter och inskränkthet så bad jag om ursäkt redan i första meningen i första styckhet.
R. Capa: Detta får väl bli mitt sista svar också.
1. Även de som köper in stora mängder hushållsnära tjänster lär utföra en hel del av dessa själva (precis som att föräldrar med barn på dagis gör en stor del av barnpassningen själva). Om RUT är ett problem genom att vi förlorar gemensamma erfarenheter måste rimligen även dagis vara det. För övrigt innebär hela den moderna arbetsdelningen en förlust av gemensamma erfarenheter. Argumentet tyder på ett mycket selektivt seende från din sida. Man skulle också kunna kalla det för inskränkt.
2. Jag skrev att om du inte anser nyansering av samhällsdebatten vara av värde så är det fritt fram att strunta i att läsa mina inlägg. Du svarade upprört att detta betyder att jag inte vill höra motsatta uppfattningar. Jag har inget emot polemik men att diskutera med någon som medvetet (?) vantolkar vad andra skriver är enbart tröttsamt.
3. Du använder dina kunskaper i statistisk inferens för att ifrågasätta en studie som visar att många kvinnor går ner i arbetstid när de fått barn… Jag skulle gärna vilja att du plockar fram en studie i frågan som inte kommer fram till detta resultat. Dessutom skulle jag önska att du ställer samma metodkrav på alla dina egna empiriskt grundade uppfattningar. Du hävdar exempelvis att “bara de månader av föräldraledighet som nyttjas i dagsläget påverkar arbetsmarknadens inställning till föräldrar”. Har du verkligen belägg för detta (som lever upp till dina egna, högt ställda, krav)? Eftersom det finns många liknande obelagda påståenden i dina inlägg så drar jag slutsatsen att du har olika metodkrav beroende på din egen uppfattning i frågan. Ett sådant förhållningssätt brukar kallas för intellektuellt ohederligt.
4. Vad gäller anynomiteten så anser jag i mångt och mycket att en diskussion blir bättre om den som framför argument även måste stå för dessa i andra sammanhang. Eftersom det kan finnas goda anledningar till att vissa inte vill framträda med namn så har vi dock inget namnkrav på bloggen. Nackdelen med detta är att vissa fegt nog framför personangrepp och har ett otrevligt tonläge som de nog skulle undvika om det kom fram vem skribenten var.
5. Jag ber om ursäkt om du anser att jag kallat dig inskränkt, tröttsam, feg och intellektuellt ohederlig men det är tyvärr så jag uppfattar dina inlägg.
I en kommentar “tre inlägg bakåt i tiden” för jag fram tesen att RUT ännu existerat för kort tid för att man ska kunna dra några slutsatser om hur många jobb det ger, samt hur inkomstfördelningen hos köparna ser ut (annat än just nu). Tankarna kring detta är utvecklade i nämnda inlägg.
I mån av tid vore det kul om någon ville kommentera detta.
Tack på förhand!