För någon månad sedan ifrågasatte jag moralen bakom ekomaten. Det verkar uppenbarligen funnits en pyrande kritik mot ekologisk odling under ytan; under påsken har DN haft flera reportage på temat. Det blir alltmer uppenbart att det inte går att prata om ”miljön” som en enhet. Det som är bra för ”miljön” på ett sätt kan vara uselt på ett annat (se inlägg här).

Att det inte finns en klockren lösning på alla problem betyder naturligtvis inte att man måste hemfalla åt uppgiven cynism. Däremot visar det att det inte går att undkomma svåra avvägningar mellan behjärtansvärda mål. Inget läge för fanatism med andra ord.

I dagarna släpps boken Vårt klimat som är skriven av nationalekonomen Klas Eklund. Klas Eklund har länge varit chefsekonom på SEB, men är numera ”senior economist” på banken. Som författare till den populära läroboken Vår ekonomi  är han förmodligen en av vårt lands viktigaste folkbildare inom ekonomi. Jag passade på att intervjua Klas Eklund om nationalekonomin, miljön och varför vi skall lyssna till vad en nationalekonom har att säga om klimatet.

Det har länge funnits miljöekonomer, men det verkar som nationalekonomer blivit intresserade på allvar av miljöfrågor först under senare år. Varför väcktes nationalekonomers intresse för miljön och klimatet så sent? (En vanlig definition av nationalekonomi är att det handlar om ”hushållning av begränsade resurser” och då kan ju miljöfrågor tyckas ligga nära till hands…)

– Nja, nog har väl nationalekonomer intresserat sig för miljöfrågor (i vid mening) tidigare. Delar av mikroteorin har som du antyder flitigt tillämpats på frågor som rör just hushållning med naturresurser, prissättning mm under många herrans år. Ett bra svenskt exempel är min egen (nu avlidne) handledare, Erik Dahmén, professor på Handelshögskolan, Schumpeterian och rådgivare till Enskida Banken. Han skrev redan 1968 en debattbok med titeln Sätt pris på miljön!, trots att han inte alls betraktade sig som ”miljöekonom”. Och många ekonomer var som bekant aktiva under 70- och 80-talen i sin kritik mot allehanda domedagsprofeter. I det allra första numret av Ekonomisk Debatt skrev Karl-Göran Mäler en förkrossande kritik av Romklubben. Bland dagens ekonomer finns rader av framstående  forskare, som behärskar både miljöekonomi och bredare ekonomisk teori; William Nordhaus är väl den mest namnkunnige. Och det finns även i Sverige framstående forskningsinstitutioner med ekonomer som forskar om miljö, såsom Beijerinstitutet.

Däremot har du rätt i att just klimatfrågan väckt stort intresse först under senare år. Men det är ju inte något som är typiskt för ekonomer. Det gäller de flesta, och hänger i grunden samman med osäkerheten om det emiriska underlaget. Ändå har ekonomerna spelat en framträdande roll i dagens klimatdebatt — eller rättare sagt debatten om klimatpolitken. Sternrapporten satte klimatpolitikens avvägningar på dagordningen på ett sätt som satte avtryck till och med i etermedia och kvällstidningar!

[Read more…]

Jag har alltid förundrats över Sveriges fiskerivänliga lagstiftning. Det som gör detta så underligt är kombinationen av två saker: 1) Östersjöns torskar är i princip utfiskade (se Isabella Lövins bok Tyst hav) och även i andra farvatten råder akut fiskbrist, vilket drabbar övriga samhället och kommande generationer. 2) Antalet svenska fiskare är idag ca 2000, vilket motsvarar ungefär 0,0003 procent av väljarna.

Hur kan man förklara detta? Jag kan bara se en enda rimlig förklaring. Svenska fiskare är ett mycket välorganiserat särintresse som haft mycket att tjäna på en förmånlig lagstiftning. Samtidigt har kostnaden för denna fiskerivänliga politik när den fördelats på var och en av oss övriga medborgare inte varit tillräckligt stor för att någon av oss ska vilja ge tid och energi åt att motverka fiskarna.  Sällan har en så liten näring med så stora negativa effekter på övriga samhället haft ett sådant stort inflytande — direkt eller indirekt — över svensk lagstiftning.* 

Men nu kan det bli ändring på detta. Idag skriver riksrevisor Eva Lindström på DN Debatt att Sverige måste upphöra att sitt dubbelspel med att å ena sidan säga att man värnar ett hållbart fisbestånd och å andra sidan hela tiden gynna fiskerinäringen. Kritiken är inte ny: rapporterna har haglat tätt om fiskeriets omotiverade statsunderstöd, bristande kontroller och i princip obefintliga påföljder vid lagbrott.

Är detta början på slutet för en svensk fiskeflotta? Låt oss hoppas. Samhällets vinster av att det finns fiskar i haven överstiger vida kostnaderna för att hjälpa de 2000 fiskarfamiljerna till nya liv i mindre skadliga näringar.

______________
* För den som vill läsa mer om hur dessa politisk-ekonomiska mekanismer fungerar rekommenderas texter av de ekonomer som först förklarade dem: George Stigler, Sam Peltzman och Mancur Olson.

Kd vill ta bort dagens system med fiskekvoter och i stället dela ut fiskerätter som det går att handla med. Detta är i princip ett bra förslag som gör att den som är villig att betala mest för att ta upp fisken kan köpa rätten att göra det. Ansvaret att förvalta sin fiskerätt så väl som möjligt faller dessutom på den enskilde fiskaren varför mycket av den detaljreglering av redskap, fångstider etc som dagens system för med sig blir önödig.

Ytterligare en aspekt är att utrymmet för självreglering blir större — i stället för dagens dragkamp mellan stat och fiskerinäring får branschen ett egenintresse att förvalta fisket väl. Inte minst skulle övervakningen kunna läggas över på branschen själv vilket skulle öka dess legitimitet.

Så långt allt väl. Frågan är bara varför fiskerätten ska delas ut gratis till dagens fiskare? Är verkligen fisken dessa individers egendom? Knappast — dagens fiskare har ju gjort sitt yttersta för att tömma haven på fisk. Rimligare vore att auktionera ut fiskerätterna till högstbjudande så att vi alla får del av det överskott fisket skapar.

Men, man kanske inte ska uppröras över sådana fördelningsfrågor. Viktigare då att vi får ett välfungerande system för fisket. Sedan kan gratis fiskerätter vara den muta som krävs för att slippa en politisk strid kring saken.

Lästips: Mark Brady har skrivit en artikel i Ekonomisk Debatt om fiskeindustrin och olika sätt att reglera fisket.