På utmärkta Inslag läser jag att Ann Heberlein drar ut konsekvenserna av en studie som visar att överviktiga bidrar till klimatförändringarna genom att konsumera (för) mycket kalorier. Överviktiga i all ära, men är det inte motionshysterin som borde fördömas ur detta perspektiv? En soffpotatis kan ju utan problem gå upp i vikt på 2500 kalorier om dagen. En Carolina Klüft i hårdträning svälter antagligen på 5000.
Comments
Trackbacks
-
Fettjakten…
Jaha, då var det tillåtet att b…
-
Ny gryning för näsdopparna?…
Ett första nedslag: För ett par månader sedan tyckte vår nationella djupfilos……
Ekonomistas 
Kolla in länken till Freakonomics-bloggen nedan, där skrev Stephen Levitt ett inlägg med samma kontenta om varför man även bör beskatta motionärer om man vill beskatta överviktiga för deras miljöpåverkan.
http://freakonomics.blogs.nytimes.com/2008/05/20/to-fight-global-warming-we-must-tax-all-recreational-exercise/
haha…! du har helt rätt i det du säger – kaloriförbrukningen ökar ju med högre metabolism, vilket både inkluderar idrottare som är mycket aktiva, men även överviktiga p.g.a att det krävs mer ansträngning för att förflytta “massan” än för en normalviktig person. Men det är en “ond cirkel” – övervikt =större krav på kroppen = mindre benägenhet att röra på sig = överskott av energi = övervikt….etc.
Det som är helt klart är att en sån här typ av studie är mer “skadlig” än “nyttig” i mina ögon – den “trampar på” en viss typ av personer (i det här fallet gravt övervikitga), som borde bekymra sig mer om sin egen hälsa än fundera på deras ansvar i miljöfrågan, där andra orsaker än kaloriförbrukningens relativa påverlan borde vara viktigare att diskutera. Eller?
Jag hörde nån gång att det var bättre för klimatet att ta bilen en mil för att storhandla än att promenera dit och handla, i alla fall om man äter lite extra kött för att kompensera för den långa vandringen. Nåväl, detta är säkert en skröna, men kanske inte alltför långt från sanningen. Hursomhelst har Jonas rätt i att det är motionärerna snarare än de överviktiga som är problemet. Men i första hand är det alla köttätare vi borde ge oss på.
Mounir: Ack, det visar sig alltid att man aldrig är först med någonting. Hursom, det visar sig att det är ytterst svårt att reda ut klimatkonsekvenserna av olika livsstilar. Alltså föreslår jag mindre moralism och mer rationell politik på området.
En naturlig fråga att ställa i sammanhanget är förstås vad de överviktiga skulle köpa om de inte köpte all den där extra maten. Resor till Thailand? Större och mer bensinslukande bilar? En vettig studie av de överviktiga kanske skulle visa att de inte alls är några stora miljöbovar.
En annan tanke på samma tema, baserat på något Ann Heberlein själv skriver: överviktiga är i genomsnitt fattigare än normalviktiga. Alltså kan de inte konsumera lika mycket. Och orsakar därmed sannolikt mindre skadliga utsläpp än andra.
En tredje sak: det intressanta för miljön är ju inte hur många kalorier man får i sig, utan hur mycket utsläpp av växthusgaser man orsakar. Den som blivit tjock på en diet med mycket potatis och fläsk kanske bidrar mycket mindre till uppvärmningen än en smalis som jag, som äter mycket mjölkprodukter från idisslare som släpper ut metan.
Som vanligt verkar det enklast att beskatta utsläpp för att kompensera för negativa externaliteter, så kommer folk ändra sin konsumtion och uppfinna nya lösningar utifrån de prisförändringar som uppstår.