Häromveckan presenterade Magne Mogstad en uppsats som undersöker hur den gradvisa utbyggnaden av bredbandsnätet i Norge påverkade antalet anmälda sexbrott. Deras slutsats är att ungefär en av elva våldtäkter hade kunnat undvikas om den norska befolkningen inte fått tillgång till bredband. Författarnas tolkning är att detta beror på den ökade tillgången till pornografi som vid denna tidpunkt var förbjuden i Norge.

Ett stöd för denna tolkning är att ökningen av antalet sexbrott var betydligt mindre i de regioner som gränsar till Sverige och därmed tillgången till pornografi högre (den norska tullen beslagtog porr i stora mängder vid den svenska gränsen). Intressant nog var sexbrotten vanligare i gränsregionerna än i andra delar av Norge, vilket i och för sig kan ha andra förklaringar.

Förutom att porr kan göra somliga mer benägna att begå sexbrott finns möjligheten att tillgången till internet ökade anmälningsbenägenheten eller att det blev lättare för våldsverkare att möta potentiella offer. Inget tyder emellertid på att internet påverkade benägenheten att anmäla sexbrott: andelen brott som gick till domstol eller ledde till fällande dom påverkades inte och inte heller ökade anmälningarna av andra brottstyper. Att helt utesluta den andra möjligheten är svårare men resultaten kring gränstrakterna tyder på att porrkonsumtionen åtminstone är en viktig delförklaring.

Via Greg Mankiws blogg hittar jag en intressant undersökning av amerikanska nationalekonomers åsikter om politik, andra ekonomer och vetenskapliga tidskrifter (även Niclas Berggren har uppmärksammat undersökningen). Till skillnad från svenska ekonomer är de amerikanska betydligt mer ”vänster” än ”höger”, men graderingen utgår naturligtvis från en annan referenspunkt än den svenska.

Mest uppskattade tidskrift är American Economic Review. Bland bloggarna är Mankiws mest uppskattad, tätt följd av Marginal Revolution. Mest uppskattade levande ekonom över 60 år är Gary Becker och mest uppskattad under 60 år är Paul Krugman. Jag misstänker att Krugman även skulle rankas som minst uppskattad om den frågan hade ställts…

Daniel Waldenström har i dagarna tillträtt en gästprofessur i Uppsala och kan därmed räkna sig till den skara  Ekonomistas-skribenter som kan titulera sig professor. Sedan vi startade bloggen har Daniel, Eva och Martin blivit professorer, så det är kanske frestande att tro att Ekonomistas-bloggande skulle vara meriterande för befordran till professor. Men trogna Ekonomistas-läsare har vid det här laget förhoppningsvis lärt sig att skilja på kausalitet och korrelation och lockas därmed inte att dra sådana slutsatser.

Det är nu tre år sedan Ekonomistas startade. Sedan förra årsdagen har vi skrivit ganska precis 200 inlägg. Vi har haft fler läsare och fått fler kommentarer (drygt 4000) än tidigare år.

Listan över de mest lästa inläggen under året toppas av gästskribenter. Mats Perssons ironiska inlägg Geologi är ingen vetenskap lockade flest läsare, följt av Per Krusell och John Hasslers Bättre att bränna sedlar än gitarrer! och vårt inlägg om nobelpriset. Därefter följer Daniels äldre inlägg Nationalekonom — vad blir man? och Jonas nationalekonomiska valmanifest. Flest besökare hade vi den 11 oktober då ekonomipriset tillkännagavs. Enligt vår statistiktjänst hade vi då 3320 sidvisningar, att jämföra med ungefär 1000 en genomsnittlig dag.

En nyhet inför vårt fjärde år är att vi har inlett ett samarbete med Nationalekonomiska föreningens tidskrift Ekonomisk Debatt. Vi återkommer till formerna för samarbetet senare i veckan i samband med utgivningen av nästa nummer av tidskriften.