Via Greg Mankiws blogg hittar jag en intressant undersökning av amerikanska nationalekonomers åsikter om politik, andra ekonomer och vetenskapliga tidskrifter (även Niclas Berggren har uppmärksammat undersökningen). Till skillnad från svenska ekonomer är de amerikanska betydligt mer “vänster” än “höger”, men graderingen utgår naturligtvis från en annan referenspunkt än den svenska.
Mest uppskattade tidskrift är American Economic Review. Bland bloggarna är Mankiws mest uppskattad, tätt följd av Marginal Revolution. Mest uppskattade levande ekonom över 60 år är Gary Becker och mest uppskattad under 60 år är Paul Krugman. Jag misstänker att Krugman även skulle rankas som minst uppskattad om den frågan hade ställts…
Ekonomistas 
Grundbulten
Allt har idag sin grundbult i trossystem.
Lösningen, En ny grundbult är enklare en vad de flesta tror, kärnan är…
Vi föds för att vi behöver utrymme, barnet behöver mer utrymme, även galaxer och dimensioner behöver mer utrymme, all skapelse behöver utrymme, that´s it… utrymme är inte det samma som tillväxt. Resten av lösningen sitter i att övergå från trossystem till vad vi faktiskt vet, något som få hunnit sätta sig in i men som är gjort långt tillbaks, allt handlar om att öppna upp för lösningen.
Den enda storhet som finns kallas skapelse, skapelsen av ett medvetande, ett medvetande som expanderar och behöver allt utrymme, tja, faktiskt hela universums utrymme inklusive all expansion.
Ovan är för många svårt att tro på men… medvetandet vet och kommer stressa varje människa att öppna upp för lösningen, vilket är uppenbart i dagens samhälle.
Somnar om och låter allt ske…
T1
Jo, och Becker skulle nog kommit mycket högt upp på en lista med minst uppskattade levande ekonom över 60 år.
Kan inte annat än instämma Olof!
Nästa gång de gör en motsvarande undersökning hade det ju varit intressant med just en sådan frågeställningen – t ex “vilken av Nobelprisekonomerna uppskattar du minst?”
Jag tvivlar på att ni har rätt. Visst är Becker kontroversiell, men mitt intryck är att han ändå överlag är högt respekterad bland akademiskt verksamma ekonomer, och i synnerhet bland amerikanska sådana.
Dessutom så har vi väl alla fått nog av att läsa vem som är sämst, vem som är veckans kalkon, och vem som nyligen har gjort fiasko. Bättre att fokusera på det positiva!
Olof Johansson-Stenman: Ja, jo kanske om man frågade Ali Esbati och c.o., men varför ska vi ställa en sådan fråga till någon som inte har koll?
Detta är en vänligt menad fråga:
En människa respekteras för eller är kunskap, inte sin titel.
Vad är en ekonom?
Vi kommer få olika definitioner ifrån alla människor, Wikipedia säger… “En ekonom är en person med kunskaper och i regel utbildning inom ekonomi.” men vad är en person repektive utbildning och ekonomi???
Ge din syn på vad en ekonom är!!!
/Thomas
Ofta skriver vi här på Ekonomistas lite slarvigt “ekonom” när vi egentligen menar “nationalekonom”, “akademiskt verksam nationalekonom”, eller “disputerad nationalekonom”.
Den undersökning jag hänvisar till baseras på svar från disputerade nationalekonomer verksammma vid nationalekonomiska institutioner i USA.
“graderingen utgår naturligtvis från en annan referenspunkt än den svenska.”
Därför är det meningslöst att jämföra.
Och som Niclas säger:
“Förvisso ska här beaktas att vänster i en amerikansk kontext mycket väl kan motsvara en person i mitten av den politiska skalan, ibland kanske t.o.m. höger, i Sverige.”
Jag måste nog säga att det är positivt att både Kydland och Prescott lyser med sin frånvaro!
men ekonomer som krugman, frankel, delong, rodrik etc, måste väl ändå ses som vänster även i sverige?
krugmans kritik av den opålitliga och obehagliga högern i amerika är strålande, sylvass och rolig.
Jag har bara ögnat artikeln lite grann på skärmen, men jag tycker det är svårt att veta hur man skall tolka svaren om favorit-ekonomen. Frågans formulering gör inte riktigt klart vilka slags kriterier man har i åtanke. Så det är svårt för mig att veta på vilka grunder respondenten betraktar en viss ekonom ”with great respect, admiration, or reverence”. Är det uteslutande saker som (i) ekonomens bidrag till och inflytande på forskningen, eller spelar även (ii) politiska faktorer in, eller till och med (iii) huruvida personen i fråga är (eller verkar vara) en trevlig snubbe? Det verkar ställas ganska många politik-relaterade frågor på andra ställen i enkäten, vilket skulle kunna ha lett in många på (ii).
Deras data över korrelationen med respondentens egna politiska åsikter skulle varit intressantare att studera om jag hade kunnat känna mig säkrare på att respondenterna själva hade menat att det var (i) som var det enda kriteriet.
Om (i) används som kriterium är det nog svårt att förneka Beckers betydelse, alldeles oavsett vad man kan tänkas tycka om (ii) och (iii) i hans fall.
Jag tror inte Paul Krugman är så väldigt mycket höger egentligen. Kom ihåg att han brukade kritisera Robert Reich från höger när det gäller frihandel etc. Det är GOPs “reaktionärisering” under Bush Jr och Tea-partyrörelsen som gjort honom till en så uttalad kritiker av den amerikanska (tok)högern.
Frågan är väl snarare varför inte fler amerikanska “mittenekonomer” gjort honom sällskap?
Förlåt, “så väldigt mycket vänster” menade jag förstås.
Oskar, en mitten socialdemokrat skulle jag placera honom som.
vilket ju i resten av varlden onekligen ar ganska vanster…
Ja, som de nya moderaterna alltså 🙂
Touche 🙂
detta är en intressant artikel om paul krugman och hans plats i USA:s politik idag:
http://nymag.com/print/?/news/politics/paul-krugman-2011-5/
där beskrivs hans utveckling från mer centrist i clintonadministrationen i mitten av 90-talet till dagens vänsterposition.
Kan varmt rekommendera @MarkThoma dagliga uppdateringarna på twitter
Martin, visst är Becker “högt respekterad bland akademiskt verksamma ekonomer, och i synnerhet bland amerikanska sådana”, men det motsäger knappast min prediktion.
Även Krugman är ju, vågar jag påstå, mycket högt och brett respekterad bland akademiskt verksamma ekonomer, framförallt för det han fick ekonomipriset för (och hos många betydligt bredare än så).
Fast den mesta kritiken mot Krugman handlar val om att han har vandrat bort fran det han fick sitt ekonomipris for till att bli en megafon for det demokratiska partiet. Kritiken mot Krugman ar alltsa inte sa mycket mot hans akademiska forskning som mot att han inte sysslar med akademisk forskning langre utan skriver op-eds med ibland mer tveksamma resonemang