En av efterkrigstidens mest inflytelserika nationalekonomer, Robert E. Lucas Jr., har gått ur tiden. Han var professor vid Chicagouniversitetet där han utvecklade teorier om makroekonomins funktionssätt. Särskilt betydelsefulla var hans arbeten om förväntningarnas roll för människors beteende och hur detta sätter gränser för den ekonomiska politikens möjligheter att påverka samhällsekonomin.
För många ekonomistudenter är Lucas kanske mest känd för den så kallade “Lucas-kritiken”. I en artikel från 1976 presenterade han denna idag berömda kritik av makroekonomiska modeller som inte tar hänsyn till de rationella förväntningarnas betydelse. Han pekade på att många empiriska modeller baserades på tidigare utfall, hämtade från perioder då människor hade andra förväntningar på regeringens politik. I takt med att politiken förändras kommer också medborgarnas förväntningar om hur ekonomin fungerar att uppdateras, i enlighet med Lucas teori om rationella förväntningar. Detta gör att modellerna riskerar att leda till felaktiga slutsatser om politikens ekonomiska effekter.
Något konsensus om att förväntningar skulle vara rationella i Lucas mening har inte uppstått. Den djupare kritiken att ekonomiskt beteende anpassas till den omgivande miljön – och därmed även till förväntningar kring den förda ekonomiska politiken – är det däremot få som idag i grunden skulle ifrågasätta.
Robert Lucas inledde universitetsstudierna med att läsa historia vid Chicagouniversitetet, men han övergick till nationalekonomi i vilket han disputerade 1964 är känd som en mycket inflytelserik makroekonom. Lucas tilldelades ekonomipriset till Alfred Nobels minne 1995 för att ha utvecklat och tillämpat hypotesen om rationella förväntningar och därigenom förändrat den makroekonomiska analysen av den ekonomiska politiken.
En bidragande orsak till Lucas inflytande var säkert hans tydliga sätt att skriva. Flera av hans bidrag är tämligen abstrakta och tekniskt komplicerade men de förmedlar även en tydlig intuition för resonemangen som förs. Även de som inte är helt sålda på hans teoretiska bidrag kan därför med behållning läsa hans artiklar. Ett lättillgängligt exempel på hans förmåga att resonera med ord, likväl som med ekvationer, är hans fiktiva experimenterande med penningutbudet på nöjesparken Kennywood Park. Denna text borde med behållning kunna läsas av alla med ett intresse för vad teoretiskt lagda nationalekonomer håller på med.
Ekonomistas 
Leave a Reply