Nya realtidsdata från pandemin ger lärdomar om framtida krishantering

Coronapandemin utlöste en global ekonomisk kris och även svenska företag och löntagare drabbades. I en ny rapport från ESO, använder Nikolay Angelov och jag nya realtidsdata från Skatteverkets register för att kvantifiera pandemins effekter på företag och anställda och hur regeringens åtgärder påverkade resultaten. Rapporten presenterar ett antal lärdomar om framtida krishantering.

Vår ESO-rapport, Pandemin och pengarna, utforskar de ekonomiska konsekvenserna av coronapandemin och stödpolitiken genom att använda en delvis outnyttjad datakälla: Skatteverkets taxeringsregister. Dessa registerdata utgörs av en kontinuerlig, månadsvis, insamling av information om företagens betalda skatter och de anställdas inkomster. Denna datakälla erbjuder därmed en mycket högre tidsupplösning än det mesta av den officiella statistiken över konjunktur och inkomstfördelning.

Rapportens analyser fokuserar på två huvudsakliga utfall: företagens omsättning och löntagarnas inkomster. Vi undersöker hur pandemin påverkade dessa utfall både vad gäller nivå och fördelning.

Företagens omsättning och löntagarnas löneinkomster minskade
Pandemins genomsnittliga effekt på företagens omsättning under 2020 var -6,1%. Denna nedgång är en av de större som Sverige har upplevt i modern tid. Nedgången var påtagligast bland företag som var registrerade i kommuner där spridningen av Covid-19 var som mest utbredd.

Pandemin påverkade olika branscher i varierande grad. De mest negativa effekterna kan återfinnas inom hotell- och restaurangsektorn: omsättningen sjönk med 25 %, sysselsättningen minskade med över 10 % och bland de anställda som hade arbetsgivarinkomst under hela 2019 och 2020 minskade löneinkomsten med cirka 11 %.

Sjuklönekostnaderna ökade kraftigt, men allt verkar inte förklaras av ökad smittspridning
Sjuklönekostnaderna sköt i höjden (+70% i genomsnitt mellan mars och december 2020), och huvudförklaringen är de ökade sjuktalen. Men ökad smittspridning verkar ändå inte utgöra hela förklaringen. Vi diskuterar vilken roll som de ändrade incitamenten i sjukförsäkringssystemet kan ha spelat. Staten tog över företagens sjuklönekostnader under pandemins inledande skede, och karensavdrag för anställda avskaffades. När vi undersöker korrelationen på kommunal nivå mellan smittspridning och sjuklönekostnader finner vi att den är påfallande svag. Detta står i kontrast mot andra ekonomiska utfall, exempelvis löneinkomster eller skattebetalningar, som båda är starkt (negativt) korrelerade med kommunernas smittincidens.

Löntagarnas inkomster föll under pandemin, men inkomstspridningen ökade något
Under 2020 föll löntagarnas inkomster före skatt med 5 %, en effekt som vi hävdar är en renodlad pandemieffekt. Storleken på effekten inte är extrem jämfört med tidigare ekonomiska kriser. Men effekten var större bland deltidsanställda individer under 30 och över 65 år, och bland män i privat sektor. Ökad arbetslöshet, eller minskning i arbetstid, i dessa grupper utgör en viktig förklaring till inkomstfallet.

Inkomstskillnaderna före skatt ökade under pandemin, särskilt under 2020. Detta förklaras av den ökade arbetslösheten bland de lågt betalda deltidsanställda. Inkomsterna bland medel- och höginkomsttagare påverkades endast marginellt av pandemin.

Regeringens stödpaket dämpade inkomstfallet och ojämlikhetsökningen
Inom ramen för denna rapport genomfördes en rad policysimuleringar för att bedöma vikten av de statliga stödåtgärderna, inklusive korttidsstöd och omställningsstöd. Våra resultat tyder på att dessa stöd spelade en central roll i att begränsa inkomstminskningen för löntagare: utan dessa stöd skulle löneinkomsternas nedgång under pandemins första skede varit nästan dubbelt så stor. Vi kan även konstatera att arbetslösheten skulle ha stigit mer utan dessa statliga åtgärder.

Vi använde även policysimuleringarna för att få en uppfattning om hur inkomstfördelningen skulle ha sett ut utan regeringens finansiella stöd. Vi konstaterar att en situation där anställda i krisdrabbade företag hade garanterats heltidsarbete och oförändrad lön, men där vissa hade blivit avskedade, skulle ha lett till större inkomstskillnader jämfört med ett alternativt scenario där alla behållit sina jobb men arbetat något färre timmar och därmed haft något lägre inkomster.

Rapportens lärdomar:

1. Flexiblare arbetstider kan minska krisers påverkan på inkomstfördelningen. Nivån av flexibilitet i arbetstid och arbetsinkomst påverkar inkomstskillnaderna under ekonomisk nedgång. En traditionell “svensk modell”, som prioriterar heltidsanställningar, kan öka risken för arbetslöshet och inkomstspridning jämfört med en nyare “tysk modell”, som premierar arbetstidsflexibilitet och bibehållen sysselsättning.

2. Korttidsstöd kan vara effektivt i kriser, men bör inte utvidgas för att hantera vanliga nedgångar. Korttidsstödet hjälper företag att undvika uppsägningar under kriser. Om företagen redan har möjlighet att minska verksamheten i en konjunkturnedgång utan statligt korttidstöd behövs det inte utvidgas ytterligare. Däremot, om normen är heltidsanställning även under krisperioder, kan korttidsstöd hjälpa till att mildra krisens effekter. Det är dock inte uppenbart hur djup en kris bör vara för att motivera statligt stöd, så korttidsstödet bör användas med försiktighet.

3. Implicita stöd till offentlig sektor bör studeras. En diskussion om hur skillnader i direkt och indirekt stödpolitik under krisperioder påverkar samhällsekonomin är nödvändig. Vissa delar av den offentliga sektorn, som vården, upplevde en kraftig ökning av efterfrågan och behov under pandemin, medan andra delar kan ha upplevt motsatsen. Trots detta bibehölls anställningar och löneinkomster oförändrade, vilket väcker frågan om detta kan betraktas som ett indirekt korttidsstöd.

4. Det är viktigt att öka användningen av ekonomiska realtidsdata, särskilt Skatteverkets register. Genom att aktivt inkludera Skatteverkets register i offentlig statistik kan vi minska tidsfördröjningen i analysen av konjunkturer och inkomstfördelning betydligt, samtidigt som innehållet i analyserna förbättras.

5. Förbättra rapporteringen av arbetstid, anställningstyp och sjuklön bör vara en prioritet. Idag finns ingen rapportering om de anställdas arbetstider och sjukfrånvaro rapporteras summerad på företagsnivå. Detta försvårar analyser av hur konjunktur och reformer påverkar arbetsmarknaden. Vi föreslår att Skatteverkets månadsuppgifter kompletteras med information om tjänstgöringsgrad och individuell sjuklön. Det är dock viktigt att samtidigt föreslå minskningar av annan rapportering för att arbetsgivarnas administrativa börda inte ska öka.