Spelar verkligen skolsegregation ingen roll?

Diskussionen om skolsegregation tangerar ofta diskussionen om kamrateffekter. Detta är begripligt, men också beklagligt eftersom kamrateffekter är ett snävare begrepp än effekterna av skolsegregation. Skillnaderna mellan dessa begrepp kan belysas med utgångspunkt i en studie av sociologerna Maria Brandén, Gunn Birkelund och Ryszard Szulkin. Studien har uppmärksammats då forskarna påstår att resultaten visar att skolsegregation inte spelar någon roll för skolresultat. Jag vill hävda att denna tolkning inte stämmer, samtidigt som studien innehåller flera intressanta resultat. 

Den fråga som ställs i studien är om en elev får högre eller lägre betyg av att exponeras för en högre andel utlandsfödda elever eller elever vars föräldrar har högre utbildning. Alla studier av detta slag måste hantera att det inte är slumpmässigt vilka elever som går på en viss skola. Brandén m.fl. hanterar problemet genom att jämföra slutbetyg i årskurs 9 mellan syskon i en och samma familj. Det finns invändningar mot denna ansats, men låt oss för argumentets skull anta att den duger och att de skattningar som redovisas därför kan ses som kausala effekter.

Den första analysen jämför syskon som går på en och samma skola vid olika tidpunkter (Tabell 4, modell 1, längst ner i inlägget). Eftersom elevsammansättningen inom skolan varierar en del över tid så kommer den andel skolkamrater i olika grupper som syskonen exponeras för att skilja sig åt. Analysen kommer därför nära vad som kan kallas snäva kamrateffekter; effekten av att skolkamraterna skiljer sig åt medan andra faktorer hålls konstanta.

Resultaten visar att en ökad andel utlandsfödda elever på skolan höjer betygen för en elev, medan en ökad andel barn till högutbildade sänker dem. Effekterna är inte stora, men går emot de flestas förutfattade uppfattningar. Den som oreflekterat köper resultaten borde alltså anmäla sitt intresse till den skola i närområdet som har högst andel utlandsfödda barn och lägst andel barn till högutbildade. Sannolikheten är för övrigt hög att det finns lediga platser på just denna skola.

Min tolkning är dock att resultaten främst fångar relativ betygssättning och eventuella rangordningseffekter. Med relativ betygssättning menar jag att bedömningen av en elevs prestationer blir generösare i en omgivning där eleven är relativt högpresterande. Med rangordningseffekter menar jag möjligheten att elever faktiskt presterar absolut sett bättre i ett sammanhang där de är relativt duktiga.

Denna första analys bygger emellertid på jämförelser inom en skola och fångar därmed inte effekterna av skolsegregation. Att elevunderlaget varierar en del från år till år påverkar ju inte skolans grundläggande karaktär på samma sätt som mer permanenta skillnader mellan skolor. Sådana permanenta skillnader kan till exempel vara lärarnas och skolledningens erfarenhet och kompetens, skolans personalomsättning och skolans allmänna ambitionsnivå. I den mån dylika faktorer påverkas av skolans elevsammansättning kan de kallas breda kamrateffekter.

Brandén m.fl. närmar sig sådana breda kamrateffekter i en analys som jämför syskon som går på olika skolor (Tabell 4, modell 2). Trots eventuella rangordningseffekter i bedömningar och prestationer finner de att den elev som hamnar på skolan med en högre andel utlandsfödda än sina syskon går ut grundskolan med lägre betyg. Omvänt resultat i förhållande till den första analysen, med andra ord. Återigen är effekterna små — att hamna på en skola med 10 procentenheter fler utlandsfödda sänker elevens betyg med ungefär en meritpoäng — men nog i linje med vad de flesta förväntar sig.

Precis som den första analysen visar emellertid den andra modellen att syskonet som exponeras för en högre andel barn till högutbildade får lägre betyg. En möjlighet är att rangordningseffekterna är större än eventuella skillnader i skolkvalitet, en annan är att föräldrar systematiskt lyckas pricka skolor med en hög andel högutbildade men med låg kvalitet. Det finns säkert även flera andra sätt att tolka resultatet på, men grundläggande är att det inte går att skilja effekterna av skolans elevsammansättning från andra faktorer som samvarierar med denna. Huruvida detta är ett problem eller inte beror på vilken exakt fråga man är intresserad av.

Den analys som forskarna förefaller basera sina slutsatser på är dock en annan (Tabell 4, modell 3). De jämför då återigen syskon som går på olika skolor, men de konstanthåller även för alla skolfaktorer som inte varierar över tid. Den exponering för olika elevgrupper som syskonen utsätts för identifieras därför i förhållande till respektive skolas genomsnittliga elevsammansättning. Detta får märkliga konsekvenser, vilket följande tankeexperiment visar.

Tänk att en skola som brukar ha 50 procent utlandsfödda elever råkar ha 45 procent utlandsfödda i syskon 1:s årskull. Syskon 1 exponeras då för ”minus 5 procentenheter” utlandsfödda. Antag också att syskon 2 går på en skola som brukar ha 10 procent utlandsfödda men där andelen just i år råkar vara 15 procent. Syskon 2 exponeras då för ”plus 5 procentenheter” utlandsfödda. Enligt den analys som Brandén m.fl. gör kommer därför syskon 2 att ha exponerats för tio procentenheter fler utlandsfödda än syskon 1. Eftersom syskon 2 i verkligheten mött en betydligt lägre andel utlandsfödda än syskon 1 är det svårt att förstå vad detta egentligen betyder.

Flertalet skattningar som använder denna ansats är inte heller statistiskt signifikanta, vilket är vad som händer när man skattar ett samband mot en variabel som inte innehåller någon egentlig information. Eftersom modellen kontrollerar bort permanenta skillnader mellan skolor, rensar den dessutom bort de kvalitetsskillnader som många tror att skolsegregation kan ge upphov till. Tolkningen att dessa skattningar visar att skolsegregation inte påverkar elevers skolresultat stämmer därför inte.

Studien i fråga innehåller många fler analyser och flera av dessa fångar intressanta samband. Däremot går det inte att säga att studien fångar effekterna av skolsegregation, varken på kort eller på lång sikt. (Långsiktiga utfall analyseras inte i studien och det finns forskning som finner att skolsegregation kan påverka mycket annat än skolresultat.)

Själv skulle jag önska att författarna — eller någon annan — grävde djupare i resultatet att en ökning av andelen utlandsfödda eller andelen barn till lågutbildade på en skola leder till högre betyg för övriga elever. Om detta är sanna inlärningseffekter så kanske familjer kommer att börja kräva mer blandade skolor. Åtminstone så länge som allt annat kan hållas lika.

sociologer

Comments

  1. En annan kommentar är att effekterna på att vara behörig till gymnasiet inte verkar så oerhört små (tabell 7), vilket ju delvis tas upp i studien. Koefficienterna är mellan 0.05 och 0.13 för svenskfödda (och upp till 0.29 för en variabel/modell), men eftersom medelvärdet ligger på 0.91 är det ju kanske ändå en ganska betydande effekt vid säg 10% eller 20% skillnad. Man vet väll att rena kamrat- och grannskapseffekter oftast är relativt små relativt individuella och föräldravariabler så det känns som en ganska rejäl effekt. Jag skulle iallafall inte förvänta mig en större effekt än så.

  2. Mattias says:

    Tack för denna analys.

  3. Erik says:

    Tack för ett intressant inlägg. Tyvärr är det inom många samhällsvetenskaper ovanligt att forskare har läst mer än någon eller några enstaka kurser i kvantiativa metoder/statistik. Iband framgår det nästan för tydligt.

  4. Maria Brandén, Ryszard Szulkin och Gunn Birkelund says:

    Att skolor med många utrikesfödda barn i snitt har relativt dåliga studieresultat är ett välkänt faktum. Det kan finnas åtminstone tre olika förklaringar till varför det är så. Skillnaden mellan skolorna kan bero på att barnen har olika förutsättningar, på att skolorna fungerar olika och på att barnen påverkar varandras ambitioner och därigenom skolresultat. Att elevernas sociala bakgrund är av central betydelse är det få som ifrågasätter. Elever i skolor med många utrikesfödda barn kommer ofta från studieovana miljöer, och från miljöer med olika typer av sociala problem, vilket gör det svårare för dem i skolan. Vid sidan av social sortering till skolan kan skolan som institution ha betydelse för barnens resultat. Skolorna med många utrikes födda barn kan skilja sig från dem med få utrikes födda när det gäller ambitionsnivåer, resurstilldelning, lärartäthet, personalomsättning mm. Och slutligen kan eleverna i skolan påverka varandras ambitionsnivåer, framtida planer och studievanor. I de skolor där många utrikesfödda går kan kamratpåverkan av olika skäl missgynna skolframgång och utbildningskarriär. Relativ fattigdom, språkproblem och traumatiska upplevelser i familjen kan bidra till problem hos den nya generation som går i skolor med en hög andel invandrade elever.

    I vår studie ”Does School Segregation Lead to Poor Educational Outcomes? Evidence from Fifteen Cohorts of Swedish Ninth Graders” (blogginlägg här: https://socioblog.su.se/2017/05/11/betydelsen-av-skolsegregering-ar-overskattad/) försöker vi besvara frågan om det sistnämnda förhållandet – kamratpåverkan – är anledningen till att skolor med många invandrade elever har sämre skolresultat än skolor med få invandrade elever. I våra analyser använder vi flera modelleringsstrategier och vår sammanlagda bedömning är att effekten av skolans etniska sammansättning på dess elevers meritvärden är marginell. Jonas Vlachos diskuterar vår studie och ifrågasätter dess slutsatser på flera punkter. Hans kommentarer är klart intressanta och tänkvärda, men våra huvudsakliga slutsatser består. Här nedan diskuterar vi kring varför.

    Bland annat uppmärksammar Jonas Vlachos betydelsen av relativ betygssättning som är ett stort problem inom svensk skolforskning, eftersom inga objektiva mått på skolresultat egentligen existerar i nuläget. Att nationella prov rättas av lärare som inte känner eleven skulle vara en bra start för att minska detta problem. Ett sätt att göra analysen oberoende av problem med relativ betygssättning (eventuella rangordningseffekter kommer vi tyvärr inte åt) är att analysera utfall senare i livet. Vi har testat skolkompositionens effekter för mer långsiktiga utfall (att ha gått färdigt gymnasiet vid 20 års ålder och att varken studera eller arbeta, så kallad NEET, vid 23 år ålder). Våra preliminära resultat tyder på att vi inte kommer att behöva revidera våra slutsatser. Dessa resultat kommer att inkluderas i en reviderad version av uppsatsen.

    För att särskilja effekter av social sortering till skolan från skolans effekter på barnen använder vi syskonjämförelser. För att sedan försöka bestämma vilken del av den totala skoleffekten som kan hänföras till (a) skolans karakteristika (t.ex. lärartäthet och resurser) respektive (b) kamratpåverkan använder vi en kombination av syskonjämförelser och så kallade school fixed effects. När Vlachos tolkar resultat från våra syskonjämförelser (Tabell 4, modell 1 och 2 i hans inlägg) så blir tolkningarna problematiska eftersom de bygger på substantiellt oväsentliga effekter. I den första modellen jämför vi syskon som gått i samma skola. Vlachos skriver så här: ”Resultaten visar att en ökad andel utlandsfödda elever på skolan höjer betygen för en elev, medan en ökad andel barn till högutbildade sänker dem. Effekterna är inte stora, men går emot de flestas förutfattade uppfattningar. Den som oreflekterat köper resultaten borde alltså anmäla sitt intresse till den skola i närområdet som har högst andel utlandsfödda barn och lägst andel barn till högutbildade. Sannolikheten är för övrigt hög att det finns lediga platser på just denna skola.” Detta är onekligen roligt. Verkligheten är dock tråkigare. Våra parameterestimat tyder på att om ett syskon går i en skola med noll procent utrikesfödda och det andra med 100 procent så blir betygsskillnaden 6.3 meritpoäng på en skala som går från noll till 320 poäng. Vid ett mera realistiskt scenario blir betygsskillnaden mycket nära noll. Vid jämförelser mellan syskonen som gått olika skolor är de estimerade effekterna något starkare. Men fortfarande är effekterna tämligen betydelselösa när man börjar räkna på realistiska scenarion när det gäller skillnader i andelen utrikes födda mellan skolorna. Ett möjligt undantag här är effekten av andelen nyanlända.

    Det är värt att notera att effekterna på gymnasiebehörigheten är starkare. Vid syskonjämförelser, dvs. jämförelser där skolans totala effekt skattas, är effekterna särskilt tydliga för syskon som gått i olika skolor (tabell 7, modell 2 och 5 i uppsatsen). Det är först när vi isolerar effekten av andelen utrikesfödda klasskamrater från övriga skoleffekter (tabell 7, modell 3 och 6 i uppsatsen) som effekterna försvagas påtagligt. Men det är den analysen som Vlachos verkar vara mest kritisk till. I ett slående exempel skriver han ”Tänk att en skola som brukar ha 50 procent utlandsfödda elever råkar ha 45 procent utlandsfödda i syskon 1:s årskull. Syskon 1 exponeras då för ”minus 5 procentenheter” utlandsfödda. Antag också att syskon 2 går på en skola som brukar ha 10 procent utlandsfödda men där andelen just i år råkar vara 15 procent. Syskon 2 exponeras då för ”plus 5 procentenheter” utlandsfödda. Enligt den analys som Brandén m.fl. gör kommer därför syskon 2 att ha exponerats för tio procentenheter fler utlandsfödda än syskon 1. Eftersom syskon 2 i verkligheten mött en betydligt lägre andel utlandsfödda än syskon 1 är det svårt att förstå vad detta egentligen betyder.” Vi testar hur långt denna kritik drabbar våra slutsatser genom att upprepa våra analyser enbart för syskon vars respektive skolors genomsnittliga andel utrikesfödda under perioden ligger inom fem procentenheter från varandra. När vi genomför denna exercis så pekar resultaten återigen på en nolleffekt av andelen utrikesfödda på betygen, när sorteringseffekter och skolans institutionella effekter är exkluderade. För gymnasiebehörigheten är koefficienterna så gott som identiska med våra tidigare modeller, det vill säga i allmänhet svaga men starkare för effekten av andelen nyanlända på skolan.

    Vi är medvetna om att det inte finns en perfekt metod för att analysera observerade data och dra (eller avvisa) kausala slutsatser. Enligt vår egen uppfattning kan man dock komma en bra bit på vägen med hjälp av den typ av analyser som vi använder i vår uppsats. Även om Jonas Vlachos invändningar är intressanta kvarstår våra slutsatser, dvs. att många utrikesfödda i en skola inte nämnvärt påverkar andra skolelevers utbildningsresultat. Dock kommer vi att försöka skärpa de argument som slutsatserna baseras på och lägga större vikt vid de skillnader mellan skolor som framkommer i våra syskonjämförelser, och som naturligtvis är ett stort jämlikhetsproblem.

    • Tack för svar! Jag har några kommentarer.

      Vad gäller frågan om relativ betygssättning kontra rangordningseffekter skulle man kunna göra vissa framsteg genom att jämföra resultaten på de nationella prov som är minst känsliga för enskilda lärares bedömningar. Tyvärr är inga nationella prov helt okänsliga för sådana, men graden skiljer sig åt. Matteprovet är hyfsat men allra bäst är nog B-provet i Engelska (läsförståelse). En jämförelse mellan B- och C-provet (uppsats) kan nog ge viss vägledning. Att undersöka framtida utfall är självklart intressant, även om de exakta mekanismerna är svåra att komma åt då samtliga utfall påverkas av de bedömningar som gjorts i grundskolan, i och med att betygen påverkar vilka utbildningsvägar som finns öppna.

      Att variationen i exponering mellan syskon som går på samma skola (modell 1) är relativt liten är såklart sant. Det intressanta med resultaten i modell 1 är att de går emot gängse föreställningar om effekten av sådan exponering. Detta gäller dessutom både ”andel utlandsfödda” och ”andel högutbildade”. Även om effekterna är små så tycker jag därför att de är spännande. De tyder på att så länge som skolan i övrigt förblir som den alltid har varit så kommer ett visst inflöde av utlandsfödda och barn till lågutbildade inte att påverka övriga elever negativt, snarast tvärtom.

      Den modell som i mina ögon bäst fångar effekterna av skolsegregation är dock modell 2. Här är då frågan vad som är realistiska skillnader mellan skolor. När jag vänder mig till Skolverkets SALSA-databas över elever i åk 9 finner jag att det finns ett antal skolor med runt 40 procent nyanlända elever. Detta är då elever som blivit folkbokförda de senaste 4 åren, vilket således är en lägre andel än de som anlänt efter 10 års ålder. Samtidigt finns ett stort antal skolor med noll procent nyanlända. Om vi ska prata om skolsegregation så är det därför inte orimligt att jämföra skolor med noll och 40 procent nyanlända. Enligt estimaten i Tabell 4 (modellerna 2 och 5) så motsvarar en sådan förändring 14,5 meritpoäng för elever med svensk bakgrund och 6,5 meritpoäng för elever med utländsk bakgrund. 14,5 meritpoäng motsvarar ca 0.25 standardavvikelser, vilket knappast kan ses som trivialt. Intressant är att effekterna är mindre för elever med utländsk bakgrund och det finns en del andra resultat i uppsatsen som skulle kunna förklara varför så är fallet. Detta är återigen effekter på betyg och inte på faktisk kunskap, utbildningsval eller andra viktiga utfall.

      Mot ovanstående exempel kan man naturligtvis invända att denna variation sällan observeras när man jämför syskon, dvs att man gör en out of sample-prediktion. Detta är sant, vilket gör att man ska ta exemplet med en viss ödmjukhet. Samma ödmjukhet går dock på båda hållen: vi har ingen aning om huruvida denna out of sample-prediktion är en över- eller underskattning.

      Vad gäller behörighet motsvarar samma förändring en minskad behörighetsgrad med 12 procentenheter för elever med svensk bakgrund (medel 91 procent) och 8 procentenheter för elever med utländsk bakgrund (medel 75 procent). Detta är inte heller trivialt.

      Vad gäller kritiken mot modellen med både familjeeffekter och skoleffekter så kvarstår kritiken att den ”diffar bort” de permanenta skillnader mellan skolor som åtminstone jag tror är det stora problemet med skolsegregation. Vad modellen gör är att den skattar på avvikelser från ”det normala” på respektive skola och jag har svårt att greppa vilken fråga detta egentligen besvarar; det är inte den bredare frågan om skolsegregation och inte heller den smalare frågan om kamrateffekter. Problemet undviks inte av att undersöka skolor som ligger nära varandra i elevandelar. Istället innebär det att man minskar variationen i data och i princip skattar på brus. Är man intresserad av de rena kamrateffekterna tycker jag att modellen med ”stayers” är bättre även om man kan ha invändningar även mot denna.

Trackbacks

  1. […] är att effekten av skolans etniska sammansättning på dess elevers meritvärden är marginell. Jonas Vlachos diskuterar vår studie och ifrågasätter dess slutsatser på flera punkter. Hans kommentarer är klart intressanta och tänkvärda, men våra huvudsakliga slutsatser består. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s