Har invandringens geografi gynnat SD?

Sverige har de senaste 10-15 åren haft en större flykting- och anhöriginvandring än tidigare. Samtidigt har större arbetskraftsinvandring och EU-utvidgningen inneburit att utländsk arbetskraft blivit allt vanligare på svenska arbetsplatser. EU-utvidgningen har också medfört att tiggare från Rumänien och Bulgarien har blivit ett välbekant inslag i gatumiljön. Parallellt med denna ökade rörlighet har Sverigedemokraterna gått starkt framåt och parkerat på 15-20 procent i opinionsundersökningarna. Det är frestande att dra slutsatsen att Sverigedemokraternas framgång framförallt är en effekt av den ökade rörligheten, vilket jag gjort i ett tidigare inlägg. Men riktigt så enkelt är det inte.

Min kollega Sirus Dehdari (som disputerar den 13 juni!) har i en uppmärksammad uppsats visat att varsel om uppsägning hade en stark effekt på Sverigedemokraternas ökade väljarstöd mellan 2006 och 2010. Beroende på vilken av hans effektskattningar man tror mest på kan 12 till 31 procent av de 177 000 nya röster Sverigedemokraterna fick mellan 2006 och 2010 vara ett resultat av att svenskfödd lågutbildad arbetskraft drabbades av varsel om uppsägningar. Den ekonomiska osäkerhet som ett varsel medför gör att många väljer att lägga en röst på Sverigedemokraterna. Detta rimmar väl med studier som pekar på att ekonomisk osäkerhet fick många amerikaner att rösta på Trump.

Intressant nog finner Dehdari att effekten större i områden där det finns många lågutbildade utrikesfödda, kanske för att de fruktar ökad konkurrens om jobben om varslet leder till uppsägning. Dehdaris studie tyder alltså på att ekonomisk osäkerhet och invandring samverkar för öka Sverigedemokraternas väljarstöd bland lågutbildade svenskfödda. Detta är också helt i linje med en tidigare tvärsnittsstudie av väljarstödet för Sverigedemokraterna i valet 2010 av Per Strömblad och Bo Malmberg. De finner att en större andel utrikesfödda bara är förknippat med starkare stöd för Sverigedemokraterna i områden där arbetslösheten är hög.

En inte alltför vild gissning utifrån dessa studier är att Sverigedemokraternas framväxt har gynnats av att invandringen varit större i avfolkningsbygder med hög arbetslöshet. En förklaring till denna geografiska fördelning av invandringen är tillgången på bostäder. Att belägga att detta skulle ha lett till ökat stöd för Sverigedemokraterna är dock inget som enkelt låter sig göras i ett blogginlägg. Men jag kan i alla fall bjuda på ett diagram som antyder att det kan ha varit en bidragande orsak. Diagrammet nedan visar ökningen i Sverigedemokraternas väljarstöd 2002-2014 och ökningen i andelen utrikesfödda under samma period på kommunnivå.

Diagrammet påvisar naturligtvis inget orsakssamband, men storleken på sambandet är att en procentenhet fler utrikesfödda i kommunen är förknippat med ungefär en halv procentenhets fler röster på Sverigedemokraterna. Men det är också uppenbart från detta diagram att invandringens geografiska fördelning på kommunnivå kan förklara ganska lite av ökningen av Sverigedemokraternas väljarstöd. Många andra faktorer verkar också spela roll. En sådan är partiets historiska rötter i den skånska myllan (vilket jag också skrivit om tidigare). De röd-gula punkterna i diagrammet är kommuner i Skåne och Blekinge. I Skåne och Blekinge har stödet för Sverigedemokraterna växt snabbt, med vissa undantag såsom Lund, Malmö och Lomma långt ned i diagrammet. Och ja, Sverigedemokraterna är väldigt populära i Jimmie Åkessons hemkommun Sölvesborg trots genomsnittlig invandring.

Comments

  1. Det skulle möjligen gå att jämföra med valet 1991 och Ny demokrati. Det finns vissa paralleler och faktorer som gör en jämförelse intressant och kanske till och med de ett tydligare resultat. 1) Ny demokrati var ett populitiskt parti med främlingsfientlighet och krav på minskad invandring som framträdande drag. 2) Under valåret ökade varseln kraftigt över landet. 3) Samtidigt bedrevs den så kallade Hela-Sverige-strategin där asylsökande placerades ut i förvalda kommuner.

  2. Per Kornhall says:

    Detta är spännande. Här borde man nu naturligtvis föra en diskussion om hur och varför människor som kom till vårt land hamnade där de hamnade. Det andra hur viktigt det är att arbeta med en någorlunda ekonomisk likvärdighet och att se till att alla upplever att de demokratiskt beslutade samhällstjänsterna faktiskt fördelas till alla på samma sätt, som hur skolor ser ut och är bemannade mm.

  3. Bosse says:

    Diagrammet som sådant övertygar nog inte så många. Jag har sett tydligare korrelationer.
    Men jag förstår att det finns ett samband.
    Och det finns en mängd andra omständigheter som gör att folk röstar som de gör.

    En intressant fortsättning kunde kanske vara att se om det finns motsvarande koppling i andra länder. Jag kan tänka mig att det är så i t ex Frankrike. Där NF lär ha starkt stöd i regioner med högre arbetslöshet. Och där transfereringarna är större.

    Det lär finnas en gemensam preferens i omhuldande av socialistisk omfördelning (social expenditure) och avlägsnande av konkurrenter (invandrare) om det som fogen tagit och kan delas ut.

    Jag känner inte till att det finns xenofobiska högerpartier någonstans. (Kanske finns). Med höger skall här förstås motsats till vänster. (Dvs med höger menas här låg grad av socialistisk omfördelning).

    Även att titta på om det finns en korrelation mellan grad av fri arbetsmarknad och förekomst av xenofobiska vänsterpartier. Singapore och Schweiz är länder med högre andel utlandsfödda än Sverige, men har, jämfört med Sverige, klart friare arbetsmarknad. Och jag känner inte till några nämnvärda sådana partier där. Eller strömningar om det är en bättre formulering.

    Det skulle kunna vara så att vi får sådana ”strömningar” i länder där fackföreningar getts mandat att skapa arbetslöshet och staten håller kvar folk i ”utanförskap”. Både Frankrike och Sverige är exempel på sådana länder. Medan det i Singapore och Schweiz är ganska lätt att skaffa nytt jobb.

    Någon kan säga att det bör gälla USA också. Men jag är inte så säker på att en parallell med Trump är korrekt. Det är en person som står för mindre stat och mindre socialistisk omfördelning. Tvärtemot NF och liknande partier.
    Jag skulle säga att ett xenofobiskt socialistparti saknas i USA.

    • Singapore är en dikatatur och Schweiz har ett stort parti anti-invandringsparti (SVP), så jag tycker inte dessa är så bra exempel. (Singapores tidigare ledare Lee Kuan Yew har f.ö. motiverat frånvaron av demokrati med att det skulle bli för mycket konflikter mellan etniska grupper med demokrati, men det behöver naturligtvis inte alls stämma.)

      • Bosse says:

        Nja, Singapore har val till parlament sedan 1991, och har även ett vänsterparti i parlamentet. Är inte riktigt seriöst att kalla det diktatur. PAP’s framgångar kan väl sägas bero på framgångsrik retorik (liksom vänstern i Sverige tidigare), väldig ekonomisk framgång (få som tittar på Myanmar och säger att så borde vi också ha det i Singapore), och problem med kommunistisk gerilla som dödade befolkningen förr. Det är få i Sverige som skulle rösta på ett IS-parti. Och det gör inte Sverige till diktatur. Inte heller gör SD’s bristande inflytande i Riksdagen Sverige till diktatur (även om en del SD sympatisörer menar det).

        SVP finns i Schweiz, men kan väl inte sägas vara en xenofobiskt socialistiskt omfördelningsparti. De står väl snarare till höger än till vänster. Givet att Schweiz har nästan dubbelt så många utlandsfödda i landet som Sverige och att SVP varit största partiet, får man i så fall säga att de inte fört sin egen politik om de nu skulle ha varit xenofobiska.
        Schweizdemokraterna kanske kan sägas vara ditt anti-invandringsparti, men de åkte ur parlamentet. Vilket också är intressant givet den stora andelen utlandsfödda.

        Schweiz har också en relativt fri bostadsmarknad. Det gör antagligen också sitt till. Hyresregleringen i Sverige och bostadsköerna lär spä på SD’s väljarstöd. För den arbetslöse går det inte ens att flytta till jobben. Och skulden hamnar på invandraren.

        Min hypotes om att vi ser xenofobiska socialistisk omfördelningspartier uppstå där arbetsmarknaden inte är fri och folk hålls i bidragselände, ser faktiskt ut att hålla bättre desto mer jag tittar runt.
        Kan inte se några sådan strömningar i Hong Kong heller. Det har fått ta emot många outbildade immigranter genom decennierna. Men de har också haft en fri arbetsmarknad.

      • Beklagar sent svar, jag inser sent omsider att jag inte läste ordentligt, du klassificerar SD och andra invandringskritiska partier i Europa som vänsterpartier, medan de flesta andra placerar dem till höger. USA förefaller vara ett motexempel till din tes, där finns mkt invandringsmotstånd trots oreglerad arbetsmarknad. Däremot tror jag att ambitiös välfärdspolitik (läs ”socialistisk bidragspolitik” om du vill) lätt ger upphov till välfärdschauvinism som förstärker invandringsmotståndet.

        Angående Singapore kan jag hålla med, diktatur kanske var väl hårt (de hamnar på gränsen i demokratirankingar). I Schweiz verkar f.ö. Geneve och Zurich också ha illa fungerande hyresmarknader (https://www.thelocal.ch/20180424/a-lot-of-the-swiss-rental-market-is-about-having-personal-connections).

  4. Fredrik Junkka says:

    Andelen kvinnor i åldern 18-29 år är en bra indikator på om en kommun har bra tillväxt i ekonomi och befolkning. Misstänker att den har stark negativ korrelation med röstetal på SD.
    Det finns dock flera saker än tillväxt som talar för att korrelationen är starkt negativ i detta fall. Då andelen kvinnor i åldern 18-29 även indikerar låg utbildningsnivå och högre andel män. Vilka båda är starka väljargrupper hos SD.

  5. SD:s tillväxt borde vara ganska enkelt att förklara med utgångspunkt från en pragmatisk tillämpning av ”The economic man”. Vill man vara mera exakt kan man inleda med en analys av ”Rational Choice” mellan de olika partierna under en period då de aktuella väljarnas andel av de totala disponibla inkomsterna minskar. Varför vill ekonomer inte förklara med hjälp av ekonomisk teori?

  6. Karl Wennberg says:

    En annan tidigare artikel på samma tema finns här:
    https://academic.oup.com/migration/article-abstract/2/2/162/975212

  7. Karl Martin Sjöstrand says:

    Med en annan formulering av variablerna får man en avsevärt bättre anpassning av sambandet:
    Oberoende var: andel utrikesfödda 2014/dito 2006. Beroende variabel: andel sdröster 2014/dito 2006.
    Men den mest uttalade utvecklingen i stödet för SD har skett utefter utbildning. Andelen eftergymnasialt utbildade var i valet 2002 var positivt relaterat till andel SD-röster. Regressionslinjrn har sedan successivt tippade över åt andra hållet och utbildning var 2014 en variabel som starktdiskriminerafe mellan kommuner med låg och hög andel SD-röster.
    En annan variabel av intresse är utvecklingen av dagbefolkningen. Kvoten mellan dagbefolkningen 2014 och 2006 slår inte igenom i andelen SD-röster 2006 – men i andelen 2014. Vilket väl delvis är relaterat med utbildningsvariabeln, oklart vilken av dessa variabler som kommer först.

  8. Karl Martin Sjöstrand says:

    Rättelse: skall vara dagbefolkningen 2006 i relation till dito 1990

  9. Varför göra det så krångligt?

    Vi är många som tidigare röstade på moderaterna som nu ”straffröstar” genom att rösta på SD.

    Anledningen är att konsekvenserna av invandringen har blivit alldeles för omfattande, både pekuniärt och socialt.

    Straffröstning tvingas vi till för att det är enda tillgängliga metoden. Med hugg och slag skall vi driva ner moderater och andra demokratiska och anständiga partier från de moraliska kommandohöjder varifrån de aldrig frivilligt kommer att ta sig ned. Moderaterna och de andra VILL i själ och hjärta inte förändra invandringspolitiken utan de gör bara precis så mycket förändringar som de tvingas till för att inte framstå som direkt imbecilla. Kristersson och Löfven utlovar allsköns ändringar, men vi tror inte längre på deras muntliga utsagor, vi vill se verkstad.

    Kallt stål. Det är det enda som de begriper och detta kalla stål har jag i min hand vart fjärde år. Tidigare tilläts vi rösta vart tredje år men störningen för politikerklassen ansågs för frekvent så det ändrades till vart fjärde. Blir kanske vart femte år?

    Att det blivit så tokigt att medborgaren räknas på riktigt bara vart fjärde år är en direkt följd av partistöden som började införas på 70-talet. Stöden leder till att partierna ges en praktisk möjlighet att isolera sig från sina väljare eftersom deras fögderi blir ointagligt. I begynnelsen var medlemmarnas bidrag ett villkor för verksamheten, så icke idag. Över tid har partistöden vuxit och utgör nu den absoluta huvuddelen av ett partis intäkter.

    Mekanismen leder till att den befintliga partiledningen ‘äger’ organisationen eftersom slantarna kommer in till just partiledningen (top-down) vilken sedan naturligtvis fördelar pengarna nedåt på ett sätt som gynnar befintlig partiledning, något annat vore märkligt. Man fungerar närmast som en stiftelse, man äger sig själva och utser själva sina förmånstagare i form av befattningar och valbarhet på listor. Partierna behöver i praktiken faktiskt inte fler medlemmar än vad det finns tillgängliga slevar.

    Systemet skapar naturligtvis en enorm frustration hos många medborgare. Politikerklassen blir sig selv nok, uppfattas oberörbara förflytta sig i ett parallellt universum och man har mer gemensamt med andra politiker i andra partier än vad man har med sina väljare.

    SD har sammantaget inget partiprogram som jag är särskilt förtjust i, de värnar välfärdssamhället i för stor utsträckning, men i invandringsfrågan blir de det vapen jag kan använda för att tvinga andra partier till sans och balans.

    Och invandringen är vår tids ödesfråga. Alla problem inom skola, vård och rättsväsende är ett utflöde av invandringen.

    • Erik här ovan bidrar med sin text med en bekräftelse på att SD:s tillväxt är kopplad till ”The economic man” (”pekuniärt”), och givetvis samtidigt rabiat antikommunism (”SD värnar … välfärdssamhället i för stor utsträckning”). Detta har medfört en deklaration av SD-stöd genom den egna personliga upplevelsen av ett hot om deklassering, vilket beskrivs som ”problem inom skola, vård och rättsväsende”, samt av att det tidigare vanligen valda partiet (moderaterna) inte har levererat vad de anses ha lovat.
      Det verkligt avslöjande är att det upplevda hotet om deklassering beskrivs som en följd av invandringen inte som följden av den förskjutning av samhällsklassernas storlek och privilegier som skapades med hjälp av krishanteringen 1990-4, – vilken kan beskrivas som en restauration inom, eller vanligare finansialisering av kapitalismen – som bland annat innebär att den så kallade medelklassen (det nya småborgarskapet) decimerats, både till antal och när det gäller privilegiernas omfattning.

      • #Fred Torssander

        Jag personligen löper knappast risk för deklassering.

        Uppvuxen på landet, lågutbildad och för att kröna eländet även klimatapostat, så finns det inte så mycket till klass kvar under mig, jag tillhör redan undervegetationen och kan knappast komma längre ner.

        Att tillhöra övervegetationen innebär ju förstås ständig risk för deklassering om tunga eller tangent någon gång skulle slinta det minsta och något värdegrundslöst produceras. En risk jag är befriad från, av mig förväntas intet.

        Mina tre postulat, axiom, teser, dogmer eller grundansatser eller vad man vill kalla dem (har tagit mig lång tid att formulera dem tillräckligt kärnfullt) och som lett till mitt röstande på det oanständiga och odemokratiska SD är:

        – Jag vill inte försörja människor som väljer att bosätta sig i Sverige

        – Jag vill inte att Sverige skall påtvingas social och kulturell förändring av dem som väljer att bosätta sig här

        – Det land som anser sig behöva en integrationspolitik har per definition en för stor invandring

        Ingen av ovanstående punkter betraktar jag på något vis som rasistisk, oanständig eller odemokratisk men det finns kanske andra tolkningar, vad vet jag som undervegetatör.

        Samtliga riksdagspartier, förutom SD, arbetar i direkt riktning MOT mina önskemål vilket gör mitt val synnerligen enkelt. De vill alla fortsätta ta in stora mängder av personer till Sverige, personer vilka tyvärr utgör en predestinerad underklass ( om vi skall tro Sarnecki´s förklaringar till kriminalitet) och partierna ser också gärna en omstöpning av Sverige under arbetsnamnet mångkultur. Och integrationspolitik anser ju till och med SD att vi skall ha.

    • Erik: Det finns många anledningar till varför människor röstar på SD och det är intressant att läsa dina skäl (speciellt teorin om partiernas toppstyre pga hur de finansieras). Det du säger kan ha bäring på den allmänna trenden, men förklarar dock inte den geografiska fördelning av SD-röstandet som inlägget handlar om. (Sen vill jag passa på att ta avstånd från påståendet att alla problem inom skola, vård och rättsväsende beror på invandring, det är en rejäl överdrift. Karolinska är ett bra exempel på ett vårdproblem som är omöjligt att koppla till invandring.)

  10. #Robert

    Naturligtvis har inte ALLA problem inom skola, vård och rättsväsende med invandringen att göra, det är en överdrift, jag lät mig dras iväg, dålig självkontroll. Mea culpa.

    Dock vill jag bidra med en oerhört oakademisk spaning avseende just rättsväsendet. Jag vet att spaningen kommer att möta allsköns kritik från övervegetationen, men jag vill ändå redovisa den. För oss i undervegetationen ger den ändå en viss bäring.

    Vid expeditionen på Stockholms Tingsrätt finns alla förkunnade domar i pärmar, insatta i datumordning. Jag tog en godtycklig pärm, satte mig vid ett bord och gick igenom pärmens samtliga domar och noterade den åtalades namn, brottsrubricering och utslaget för varje mål. Det blev sammantaget 53 observationer.

    I nästan precis två tredjedelar (ca 66%) av målen bar den åtalade ett av mig bedömt icke svenskklingande namn.

    Jag vet, jag vet, jag vet. Oerhört begränsat urval, ingen har en aaaaning om hur det var i nästa pärm, vad vet Erik om namnetymologi och ett namn säger dessutom ingenting om någonting. Typ. Case closed.

    Och vi lovar att akademien inte kommer snoka i dylika obskyriteter.

    Skattefinansieringen av partierna är sorgesam saga men jag är övertygad om att partisterna själva anser att de ”försvarar demokratin” eller något annat högtravande och för medborgarna absolut omistligt.

    Och resultatet av mekanismen med att gynna befintlig partiledning blir att vad jag kallar lallande posörer alternativt poserande lallare vilka satta att styra över oss och faktum är att de förmår inte bättre än det vi kan observera. De är precis så spåniga. Politik av idag är att tycka, känna, tro och uppleva och nogsamt redogöra för detta tyckande, kännande, troende och upplevelserna. Att låta värdegrundskrämen välla ur kakhålet och flosklerna trilla ur foderluckan är helt normalt. Fullständigt normalt.

    De kan exempelvis med gravallvar inför troskyldiga – och faktiskt inte särskilt vakna journalister- påstå att det är fel att ställa ‘grupp mot grupp’ och de kommer undan med ett sådant yttrande. Inget ifrågasättande. Men snälla rara, att ställa grupp mot grupp är ju många gånger snarare politikens själva essens, det är vad verksamheten ofta går ut på om man har den något inskränkta och kanske konservativa inställningen att pengar inte växer på träd. Man skall som politiker kunna inhämta information, föra resonemang och bedöma legitima motstridiga intressen, pröva argument och ge egna och avgöra vilken krets som skall ges bidrag eller begränsas i sin verksamhet. Grupp mot grupp.

    När de anständiga och demokratiska partierna tillsammans ivrigt och stolt löper amok och utsätter landet för enorma påfrestningar genom en okontrollerad invandring, finns det inga mekanismer som kan reglera och bringa sans då vi medborgare är utestängda från loopen i fyraårsperioder.

    Vi har inget folkinitiativ som i Schweiz, vilket fungerar som ett fantastiskt strypkoppel på politikerklassen, utan vi får bara finna oss i politikerklassens härjningar som till stor del faktiskt handlar om att försöka reda upp effekterna av tidigare (av samma politikerklass) fattade politiska beslut.

    Ja, jag är bitter. Riktigt bitter.

  11. Det finns de som faktiskt får säga ”När de anständiga och demokratiska partierna tillsammans ivrigt och stolt löper amok och utsätter landet för enorma påfrestningar genom en okontrollerad invandring, finns det inga mekanismer som kan reglera och bringa sans då vi medborgare är utestängda från loopen i fyraårsperioder.” på denna blogg. Kan det tänkas att det också går att få bli publicerad med ett något äldre citat i samma anda? ”I stället för att en gång vart tredje eller sjätte år avgöra, vilken medlem av den härskande klassen som skulle företräda och förtrampa folket, skulle den allmänna rösträtten tjäna det i kommuner organiserade folket på samma sätt som den individuella rösträtten tjänar varje annan arbetsgivare att till sitt företag välja ut arbetare, uppsyningsmän och bokhållare. Och det är tillräckligt känt att bolag likaväl som enskilda personer vanligen vet att i affärsangelägenheter finna den rätte mannen och, ifall de någon gång skulle missta sig, snart åter korrigerar misstaget.”

    • Visst kan du få publicera detta, Fred, men jag förstår inte vad du försöker säga. Men jag föreslår att vi drar streck i tråden här, vi har kommit en bit från frågan i inlägget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s