Musikkvartetten DEO:s beskrivning av en bubbla på bostadsmarknaden är begåvad, slagkraftig och rolig: Bostadsbristen är svår och det finns inga hyreslägenheter att få. Enda utvägen för en obemedlad ung man är att ta ett lån och köpa en bostadsrätt. Banken lånar mer än gärna ut pengar som de lånar upp billigt. Priserna drivs upp och alla är glada. Så långt stämmer beskrivningen ganska väl med verkligheten.
Frågan är om vi har en prisbubbla som en dag kommer att spricka och åter göra den stackars låntagaren bostadslös? Bankerna kommer att finnas kvar, de räddas av Riksbanken (egentligen av aktieägarna och i förlängningen skattebetalarna).
Så skulle det kunna gå. Det förutsätter att många låntagare inte längre kan betala räntor och amorteringar. Detta skulle kunna inträffa om till exempel amorteringskraven drivs för långt, räntorna stiger för mycket, avdragsrätten tas bort eller många låntagare blir arbetslösa.
Det är dock inte troligt att det går så. Bostadsbristen är svår och de flesta belånade hushåll klarar väsentligt högre räntor. Sverige saknar dessutom en buy to let-marknad, dvs. en möjlighet att fritt hyra ut bostadsrätter och hyresrätter. På en sådan marknad finns det en betydande fallhöjd för priserna i dåliga tider.
Man kan tillägga att bostadslånen i Sverige är bundna till person och inte som i USA till
fastigheten. Det personliga ansvaret är en stabiliserande faktor. Men man skulle vilja
se fler stabiliserande system på marknaden för bostadslån. Om man ser på prisutvecklingen för bostäder under 90- talskrisen föll dessa med ca 25% 1991, efter 7 år hade priserna återhämtat sig:
http://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/boende-byggande-och-bebyggelse/fastighetspriser-och-lagfarter/fastighetspriser-och-lagfarter/pong/tabell-och-diagram/fastighetsprisindex-ar-1981100/
Samma scenario i USA efter nedgången 2008, kom prisnivån tillbaka 2015:
http://www.economist.com/blogs/graphicdetail/2016/08/daily-chart-20
Bostadspriser kan förvisso krascha, men de återhämtar sig inom 5-7 år. Man kan fråga sig vad det egentligen är som händer. Underliggande värden består, men bostadspriserna får en nedåtgående kumulativ process på grund av att regelsystemet för bostadsfinansiering rymmer destabilserande inslag?
I låneavtalen finns alltid en klausul som ger banken rätt att säga upp lånet om inte ränta och amortering betalas eller om värdet på bostaden har fallit under lånenivån. Om låntagaren fick ett skydd i lag där banken i kristider hindras från att säga upp lånen så länge ränta( men ej amortering) betalas, för man in ett stabiliserande moment och undviker en kumulativ process nedåt av bostadspriserna, orsakad av amorteringskrav och tillfällig värdeminskning.
Problemet är att marknaden måste fyllas på underifrån.
Ta mig som exempel. Jag är nyutexaminerad, tjänar 32 000kr per månad och jag har 800 000kr undansparat. Jag har nog både en lön och mer pengar än de flesta i min ålder. Hur mycket får jag då låna? Jo 5, kanske till och med 6 gånger inkomsten. Alltså strax över 1,9 miljoner. Lägger jag ihop det med mina 800 tusen kan jag köpa för max 2,7 miljoner kronor. Det kan ju låta mycket men i Stockholm har jag knappt råd med 30 kvm. Mina 800 000kr är långt mer än 15% men jag får ändå bara låna 1,9 miljoner. Faktum är ju att 1,9 miljoner är ett jäkligt stort lån, detta tyder ju bara på hur sjuka priserna är.
För att komma in på Stockholms bostadmarknad måste man ha två inkomster, eller en väldigt hög, eller rika föräldrar, eller föräldrar som går i borgen.
Faktum är ju att vi har en jäkla massa singlar utan vara sig bra lön eller rika föräldrar. Hur länge kan cirkusen hålla på utan att vi kan fylla på med nya låntagare.