Miljontals människor blir varje år tvingade att flytta på grund av krig, naturkatastrofer eller för att ge plats åt infrastruktur (bara byggandet av kraftverksdammar har sammanlagt under 1900-talet tvingat mellan 40 och 80 miljoner personer att flytta). Att dessa tvångsförflyttningar är dramatiska händelser med stora direkta effekter på de inblandade är lätt att inse men vad som händer på sikt vet vi väldigt lite om.
I en ny artikel av Matti Sarvimäki, Roope Uusitalo och Markus Jäntti studeras de långsiktiga effekterna på de cirka 430,000 finländare (drygt 10 procent av befolkningen) som i samband med Andra världskriget tvingades fly ifrån de områden som vid krigsslutet blev en del av Sovjetunionen. Före kriget fanns inga systematiska skillnader mellan de grupper som under kriget tvångsförflyttades och de som fick stanna kvar. Några årtionden senare, det vill säga ganska långt efter kriget, är detta inte längre sant. 1971 (vilket är första året för vilket det finns individuella inkomstskattedata) så har de som tvångsförflyttades väsentligt högre inkomster än övriga. De testar detta på en rad olika sätt och resultatet är robust.
Figuren nedan illustrerar resultatet på ett tydligt sätt. Nollnivån på y-axeln är det nationella inkomstsnittet för män i Finland 1971, medan noll på x-axeln är gränsen mellan Finland och Sovjet. Förflyttningar i x-led indikerar alltså personers hemort 1939 i termer av avstånd till denna gräns (d.v.s. före kriget och innan tvångsförflyttningarna). Bilden visar tydligt att de som tvingades flytta har väsentligt högre inkomster nästan tre decennier senare.
Varför frågar man sig förstås? Huvudförklaringen är att tvångsflytten ökade mobiliteten hos denna grupp både i termer av plats och yrke. Det verkar dock inte ha varit av direkt nödtvång som detta skedde. Gruppen som under kriget tvångsförflyttats kompenserades nämligen både med land och pengar för att kunna starta om. Samtidigt så tvingade man inte någon att bo kvar där de placerades utan det stod alla fritt att sälja sin nya jord och flytta. Många valde detta alternativ och flyttade till städerna vilket skulle visa sig bli positivt för deras inkomster.
Det kan vara frestande att tro att resultatet och framförallt policy-insatsen kom till stånd för att Finland vid tidpunkten var ett så homogent land med stor uppslutning kring att hjälpa sina landsmän. Detta är dock inte uppenbart. Finland hade bara årtionden tidigare sargats av ett blodigt inbördeskrig (som i vissa delar handlade om jordägande) och parlamentsdebatten om kompensationen till flyktingarna var mycket hård.
Resultaten är inte bara intressanta för studiet av påtvingad migration utan har också bredare relevans för frågor om mobilitet i allmänhet. Även om ekonomer ofta på teoretiska grunder argumenterar för att vinsterna av att människor skulle vara mer “flyttbenägna” (både geografiskt och yrkesmässigt) är stora så är det svårt att studera detta empiriskt på grund av selektion. Det är helt enkelt svårt att särskilja om positiva utfall beror på själva flytten eller om det beror på att de som väljer att flytta har (icke observerbara) egenskaper som ligger bakom resultaten. I denna studie finns ingen sådan “självselektion” och tolkningen blir därför kausal.
Ekonomistas 
Sedan kan man i och för sig diskutera uttrycket positiva effekter. Riktigt basic mikroteori skulle ju säga att ransonering av varor inte gör människor lyckligare, och här ransonerar Sovjetunionen tillgång till ens bardomshem. I det ljuset skulle det här resultatet bero på att man när inför ransonering på konsumtion av “bo i barndomsbygden” förändras kalkylen mellan att bo på ett mysigt ställe och satsa på inkomsten.
Om det hade varit positivt i bemärkelsen göra dem lyckligare är det svårt att förklara varför de inte flyttade från Karelen till Helsingfors direkt.
Ja, självklart är ordet “positiva” här använt som ett relativt begrepp där det är ställt i relation till åtminstone vad jag trodde var arbetsmarknadsutfallet för dessa tvångsförflyttade personer. Jag är också (i likhet med de flesta ekonomer tillskillnad från vad många tycks tro) stor anhängare av att vidga nyttobegreppet till att inkludera saker bortom inkomster (vilket inte betyder att jag tror att människor alltid spontant beter sig på ett sett som gör dem lyckliga, apropå din sista mening).
Spännande undersökning förresten!
Det är dessutom troligt att tvångsflytten tvingade de yngre till skolor i högre utsträckning, eftersom de inte kunde räkna med att bo kvar på åkerlappen, det var ju inte en släktgård de skulle ärva precis med inpissade revir och befogenheter i det nya samhället.
Tvångsflytten fick ut dem från “Hem Till Gården”.
Jag visste inte heller att utredningen fanns. Tack.
Problemet i en sån här studie torde väl snarast vara att man tenderar underskatta effekterna, än tvärtom? Nu har jag inte orkat läsa studien men skulle inte förvåna mig om effekterna skulle visa sig vara ännu något större om man kunde kontrollera för pre-war inkomster. Skulle också vara intressant att se om effekterna försvinner om man kontrollerar för boningsort år 1971. Kanske skulle läsa studien i alla fall…
Hm, jag tror vi har ett fall av missvisande slutsatser. Någon får gärna förklara hur man genom att titta på denna tvångsförflyttning kan dra den generella slutsatsen att påtvingad migration ger positiva effekter.
En central tanke bakom den gamla svenska lönebildningsmodellen var att lönerna för ett och samma yrke skulle vara lika överallt. Detta skulle skynda på strukturomvandlingen genom att lågproduktiva företag skulle lägga ner verksamheten när de inte kunde konkurrera med låga löner. De produkiva företagen skulle däremot gynnas genom att de lokala vinsterna inte behövde delas med de anställda. I stället skulle de produktiva företagen öka sina investeringar och suga upp överskottet av arbetskraft.
Även om denna politik aldrig fungerade fullt ut så innebar den en form av tvångsförflyttning av arbetskraft. Inte lika extrem som i det karelska fallet, naturligtvis, men man tog ifrån folk möjligheten att arbeta kvar i hembygden till låga löner. Om denna politik kan man tycka både det ena och det andra men iden att med hjälp av visst tvång flytta människor till områden där de är mer produktiva borde inte vara främmande för den som är bevandrad i svensk 1900-talshistoria.