Hur rik är Ingvar Kamprad?

Rika människor fascinerar. De är framgångssagor för vissa medan andra betraktar dem som bevis för kapitalismens baksidor. Varje år publicerar Forbes, Sunday Times och Veckans Affärer listor över de rikaste som får allt större uppmärksamhet, och på senare tid har t o m forskare börjat använda dem i sina studier. Men kan vi verkligen lita på journalisternas beräkningar?

Det senaste exemplet på hur svårt det är att uppskatta de rikas tillgångar är Ingvar Kamprad. I Forbes senaste lista för 2011 var Ingvar Kamprads förmögenhet “endast” 39 miljarder kronor. Jag skriver “endast” eftersom detta är 80 procent mindre än året innan. Forbes hänför minskningen till att Kamprads jurister visat att de stiftelser som formellt äger IKEA inte ägs av Kamprad. Följaktligen är IKEA inte längre hans.

Men har Forbes – och Kamprad – rätt? Inte enligt Veckans Affärer. I VA:s lista från november 2010 angavs Kamprads förmögenhet till 470 miljarder, dvs nästan tre gånger mer än Forbes bedömning! Skillnaden är inte ny, som figuren nedan visar, utan har funnits i flera år. Huvudförklaringen är att VA (liksom föregångarna Affärsvärlden och Månadens Affärer) tillskriver Kamprad hela IKEA-imperiet, dvs inklusive de holländska stiftelserna.

image

Skillnaden är oerhörd, och den får konsekvenser för en massa saker, från bilden av IKEAs ägarsituation till hur vi ser på privatpersoners möjligheter att öppet äga stora koncerner givet skatter och andra regler.

Vem är det då som har rätt i sakfrågan? Hur rik är egentligen Ingvar Kamprad? Naturligtvis är det få om ens någon som vet. Det är svårt att bedöma onoterade bolags värden, och i fall där rikedomen ligger i börsaktier (t ex Stefan Persson)är Forbes och VA i stort överens. En annan skattning av Kamprads förmögenhet görs av den schweiziska affärstidningen Bilanz, som gör listor över de rikaste i Schweiz. Bilanz värderar Kamprads förmögenhet till 270 miljarder kr (2010), dvs 60 procent högre än Forbes samma år men bara drygt hälften av VA:s siffra.

Tillåt mig här bidra med en egen skattning. I journalisten Bengt Ericsons bok Den nya överklassen diskuteras frågan om Kamprads förmögenhet (sid 279ff). Han presenterar där fakta om Kamprads ägande bortom de holländska stiftelserna. I korthet kretsar allting kring ett bolag som heter Inter Ikea, som finns i Holland men som ägs av ett holdingbolag med samma namn i Luxemburg, vilket i sin tur ägs av ett bolag med samma namn på Nederländska Antillerna, vilket i sin tur ägs och drivs av en stiftelse på Curacao.

Inter Ikea har en enda tillgång: varumärket IKEA. Ikeakoncernen måste varje år betala en royalty på 3 procent av koncernens omsättning för att få använda varumärket. Under 2009 betalades 7,9 miljarder kronor i royalty, pengar som enligt Ericson skeppades direkt till Västindien. Enligt The Economist (refererad i Ericson) disponerar Inter Ikeas luxemburgska holdingbolag tillgångar som 2004 gav en utdelning på ytterligare 8 miljarder kronor.

Mot bakgrund av dessa två kapitalinkomstflöden, 7,9 mdr i royalty och 8 mdr i utdelning, och ett antagande om att pengarna går till familjen Kamprad privat, kan man räkna baklänges för att gissa familjens förmögenhet. En nominell kapitalavkastning på 3 procent – vilket är lågt räknat – skulle om enbart roylatyintäkten beaktas motsvara en förmögenhet på 263 miljarder. Om även utdelningen läggs till blir siffran den dubbla, 530 miljarder. Om man till detta antar en skuldbeläggning på 25% landar man på siffran 398 miljarder.

image

Naturligtvis är min gissning enbart ytterligare en i raden, byggd på knapphändig information och grova antaganden. Men om Ericsons uppgifter är riktiga är den så god som någon annan. Figur 2 ovan samlar alla skattningar av Kamprads förmögenhet och jämför dem med Carlos Slim Helú och Bill Gates, världens enligt Forbes två rikaste. Som framgår förändras bilden radikalt beroende på vilken gissning man väljer. Om jag eller VA har rätt är Ingvar Kamprad inte 162:a i världen, som Forbes hävdar, utan kanske rentav den rikaste människan på jorden.

Comments

  1. Vad skulle Daniel Waldenström göra om han hade 398 miljarder kronor?

  2. Alex II says:

    Daniel, 

    I strikt judisk mening äger inte Kamprad stiftelserna.  Det finns inget inom juridiken som heter formellt ägande. Antingen äger man eller så äger man inte.

    Skatteverket har ett vidare begrepp av ägande, de anser att om man har kontroll samt kan åtnjuta förmåner så anses man som skattskyldig. När det gäller stiftelser så beror det på stiftelse urkundens utformning. 

    Skatteverket drivet en process mot bröderna Spendriup om deras Liechtensteinska stiftelser, den har gått i stå eftersom Skatteverket vet att de kommer att förlora. 

    Varken civilrättsligt eller skatterättsligt  kan Kamprad ses som ägare. 

    Wallenbergs imperiet och till viss del Industrivärlden/SHB sfären kontrolleras för övrigt på samma sätt, skilllnaden är att de kontrolleras via svenska pensionstiftelser, svenska forskningstiftelser sant svenska familjestiftler. 

    Kamprad kom sannolikt inte på sin konstruktion själv utan kopierade Wallenberg familjens upplägg. Problemet för Kamprad var att den dåvarande S regeringen hade gjort de som hade familjestiftelser skattskyldig såsåm ägare men undantagit bl.a. de Wallenbergska familjestiftelserna. 

    Jag tror för övrigt att VA när de tittat på familjen Wallennergska förmögenhet inte tagit med de Wallenbergska stiftelserna. 

    Jurister är inte vetenskapsmän å andra sidan gör inte jurister antaganden såsom journalister, de följer lagen om vad den förstår med äganderätt. Grundbulten i det det moderna samhället är att staten eller din granne godtyckligt ska anse vad du godtyckligt äger eller inte äger.

     Kamprad äger inte IKEA, punkt slut. 

    Detta är för övrigt ett stort rättsäkerjets

    • Alex II says:

      Rättelse:

      Detta är för övrigt ett stort rättsäkerhets problem i Sverige. Skatteverket har mer och mer börjat anställa ekonomer som skattehandläggare istället för jurister. Ekonomer ser till resultatet, jurister till vad juridiken, lagen säger.

      I Sverige fram till vi skrev på Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna samt gick med i EU var rättsäkerheten bör det gäller äganderätten ett skämt eller snarare en skamfläck i ett västerländskt rättsamhälle.

    • Alex, du har förstås rätt. Kamprad äger inte i formell mening de holländska stiftelser där IKEA:s aktier finns. Men vad jag försökte lyfta med mitt inlägg var att frågan om vad ägandet egentligen innebär inte är så enkel.

      Vad är egentligen att äga? En traditionell definition handlar om rätten att använda (usus), få avkastning (fructus) och sälja (abusus) egendomen. I fallet Kamprad är det klart att inte alla dessa tre egenskaper är uppfyllda; t ex kan inte Kamprad sälja IKEA och köpa HM istället. Men när det gäller användandet av IKEA är bilden en annan: Kamprad styr en hel del, om man ska tro media och honom själv.

      Återstår rätten till avkastning, en lika central egenskap i ägandet. Och det är om den som mitt inlägg handlar. Vanligen består direktavkastningen av att äga ett företag av utdelning och kapitalvinst. Men då krävs att man äger företagets aktier, vilket ju inte Kamprad gör.

      Men istället har han hittat andra sätt att få avkastning, dvs genom att hyra ut varumärket IKEA och pumpa upp tillgängar i holdingbolag vars utdelning han mycket väl skulle kunna få. Här finns en viktig skillnlad mot de på riktigt ”fattiga” familjen Wallenberg: liksom Kamprad ägs deras företag av stiftelser men till skillnad från Kamprad verkar de inte ha samma upplägg för att få ut årligavkastning i form av pengar. Därav skandalerna med höga arvoden för deras styrelseplats i samma stiftelser, vilket för dem varit ett sätt att få likviditet.

      Summa sumarum: att bara avfärda Kamprads ägande baserat på att stiftelserna äger IKEA är att göra det väl enkelt för sig. Om journalisternas uppgifter (och spekulationer) är korrekta tycker jag gott att man kan tala om ett ägande av IKEA, om än inte ett fullstädnigt sådant (vilket kanske skulle föranleda en diskontering av den beräknade tillgången, dvs att den inte är värd fullt lika mycket som avkastningen antyder pga nämnda begränsningar).

      • Alex II says:

        Daniel,

        Grund principen i ett rättsamhälle, där Rule of Law, råder är att staten (fursten) inte via [byråkratiska] dekret ska kunna frånta individer deras rättigheter eller ge dem fördelar. Rättigheter kan endast inskränkas genom lagstiftning i enlighet med landets lag samt begränsad av dess grundlag och internationella konventioner. Detta gäller såväl äganderätt såsom andra rättigheter, näringsfrihet, yttrandefrihet, tryckfrihet, föreningsfrihet mm.

        Det innebär att vare sig du eller journalister kan skönsmässigt anse vad som är ägande, det faställs av lagen samt av hur de högsta domstolarna tolkar detta. Det är viktigt att speciellt du som ekonom i din forskning förstår denna distinktion eftersom det du kommer fram till kan komma att omsättas till lag. Du blandar ihop vad inom juridiken kallas för de lege lata, hur lagen är idag, med de lege ferenda, hur det borde vara. Det som är kan inte ändras annat en genom ändring av lagar eller praxis, dvs Ingvar Kamprad eller Wallenberg äger inte medlen i stiftelserna.

        Du får gärna på ett personligt plan anse att Kamprad ”äger” stiftelserna samt att det för mig av någon outgrundlig anledning skulle vara skillnad på Wallenberg och Kamprad. För mig är det personligen tvärtom. Kamprad är bara intresserad av IKEAs väl och ve, Walllenbergs är bara intresserad av makt, att styra hela näringslivet i Sverige. Den skada Investors/Wallenberg samt Industrivärden/SHB sfären orsakat det svenska entreprenörskapet är oöverskådlig.

        De har mycket skickligt använt sig av sina stiftelser samt sina A-aktier för att mer eller mindre kontrollera det svenska näringslivet. Först sedan Sverige gick med i EU har detta ändrats men mycket långsamt och mycket gradvis. Vidare har vi Jan Stenbeck att tacka för deras minskade makt, han bröt börs-, tele- och radio/TV monopolet samt bank oligopolet.

        Jag finner det magstarkt att Sveriges främsta entreprenör hängs ut emedan Investor/Wallenberg och Industrivärden sfärens huvudmän lämnas helt utan granskning. (Jag bortser från löne och arvodes gransking) Hur kommer sig detta? I synnerhet som din och journalisternas tes verkar vara att att pengar medför makt. Kamprad har mycket liten makt i Sverige emedan Wallenbergs/Investor och Industrivärden/SHB sfärerna har mycket, mycket stor formellt och informellt inflytande.

      • Alex, denna gång handlade övningen huvudsakligen om hur förmögenheter kan beräknas på ett eller annat sätt, föranlett av den stora skillnaden mellan VA:s och Forbes beräkningar.

        Jag uppskattar dina klargöranden kring juridikens syn på ägande. Stiftelserna har klippt banden formellt sett. Men att inflytandet över företag eller rätt till avkastning trots det kan finnas kvar tycker jag är intressant, och ett bevis för att verkligheten är mer sammansatt.

  3. Oscar says:

    Tankevurpa av VA!

    Och numera även av dig…

  4. Oskar NS says:

    Kul.
    Beräkningarna verkar genomtänkta men påminner lite om diskussioner kring arbetslöshetsbegreppet (fr a ungdomsarbetslöshet). Ungdomsarbetslöshet/Forbes mäter inte det vi vill att den ska mäta, vilket gör att vi (jag!) gärna vill räkna om så att vi får fram ”riktiga siffror”.

    Men om vi bara gör det för Sverige anno 2011/Ingvar Kamprad så förlorar vi möjligheten att göra meningsfulla jämförelser. Poängen är att det kanske finns arbetslösa gymnasister i andra länder också, och andra snuskrika med tillgångar som inte syns direkt i Forbes uträkningar.

    Vi orkar heller aldrig räkna om siffrorna för alla som vi vill jämföra med, eftersom det ändå inte blir rättvisande och tar oändligt med tid om vi ska vara säkra på att det blir rätt så att vi inte bara beaktar det som är specifikt för Sverige/IK.

    Poängen är att även om Forbes räknar fel, och även om felet har större betydelse för IK än för Gates, så räknar de väl åtminstone på samma sätt vilket gör de relativa jämförelserna mer meningsfulla om vi håller oss till Forbes, än om vi räknar annorlunda/bättre för just IK.

    Den kreativa omräkningen tycks bättre lämpad för att svara på frågan om hur mycket man egentligen kan tjäna på att sälja platta möbler (=mycket!) än för att reda ut vem som egentligen är rikast på planeten (även om det vore skojigt om det var IK).

    • Bra poäng. En av styrkorna i ett datamaterial som Forbes listor är att de konstruerats utifrån en och samma princip, vilket förhoppningsvis gör att vi kan studera trender över tid och även jämföra förmögenheter.

      Problemet är dock att de felräkningar som förstås måste finnas inte nödvändigtvis är likartade mellan objekten. Kanske är felen rentav systematiskt olika. Till exempel är de nog större för onoterade tillgångar (t ex IKEA) än för noterade tillgångar (t ex HM). Kanske är vissa branscher lättare att värdera än i andra, vilket skapar olikheter även i graden av felräkningar mellan onoterade bolag.

      Jag undrar även över om det finns en home bias, dvs att listmakarna tenderar övervärdera sitt eget lands rikingar eftersom de i vissa fall är nationella ikoner. Några förekommer också på flera listor samtidigt därför att de inte bor i födelselandet eller för att listorna är internationella. Är t ex John Fredriksens förmögenhet störst i norska Kapital och Kamprads störst i svenska VA?

      • oskar NS says:

        Det verkar fullt rimligt att listan konstruerats efter principer som gör att de som läsarna ”vet” är rika också framstår som rika – ungefär som man bara litar på tidskrifts- eller universitetsrankningar som visar ”rätt” topp 4. En konsekvens kan förståss bli att man räknar på ett sätt som gör att de utrikes rika blir strukturellt diskriminerade.

        Svårigheten är bara att korrigera för strukturfelen på ett strukturerat sätt.

        Onekligen roligt (men kanske inte så användbart) om man kunde belägga att varje land har sin egen ”planetens rikaste”….

  5. Alex II says:

    Daniel,

    Det är inte juristers syn på saken utan det är landets lag. Ägande är strikt definierat både ur en civilrättsligt och skatterättsligt synsätt. Civilrättsligt är ägande rätten mer snäv skatterättsligt utgår den från begreppet ”beneficial Owner

    • Alex II says:

      Med benificial owner, närmast benifik ägare, begreppet tas hänsyn till alla tre ägande begrepp du tar upp. Alltså varken skattemässigt eller civilrättsligt kan Kamprad ses som ägare.

      Det jag skrev om är att du som forskare inte kan använda en annan syn på ägande än den som framgår enligt civil rätten eller skatterätten. Om du använder en av dig uppfunnen uppfattning så står det dig fritt att göra men du bör då skriva att jag har en annan syn på vad som menas med ägande än nu gällande rätt, dvs vad folkviljan menar med ägande.

      Hur skulle du se på en doktorand i juridik som hittade på egna uppfattningar om vedertagna national ekonomiska paradigm och använde dessa för att föreslå lagförändringar utifrån det egna tyckandet?

    • Det är stipulativa definitioner du pratar om. Dessa är inte universella. Vi kan lika gärna definiera: månen = en gul ost – och sedan varje gång vi pratar om månen i resten av texten mena en gul ost. Det är fullt giltigt ur ett semantiskt/språkfilosofiskt/(predikat)logiskt perspektiv. Dina definitioner är kanske juristens – men i det ingår också att det är begränsade till juridiken.

      En inte helt orimlig definition av ägande skulle kunna vara: ägare är den som kan disponera avkastningen samt bestämma över verksamheten. Så vitt jag kan bedöma kan IK göra just detta och han är alltså ägare enligt min definition.

      • Alex II says:

        Lg,

        Vi talar om två olika begrepp.

        1. I allmänt tal, det du och Daniel menar

        2. När det gäller forskning, policy samt lagstiftning

        När det gäller forskning som ska komma att omsättas till policy gör att sedan lagstiftas om finns det endast ett begrepp. Om du eller Daniel vill ändra begreppet går det alldeles utmärkt men det är vad som kallas hur det borde vara, inte vad som nu är.

        Det är egendomligt att national ekonomer som sätter yttersta vikt vid att vara precisa och kräver stringens inom sitt gebit helt plötsligt när de inte längre behärskar området kommer med egendomliga påståenden, det gäller både bettende psykologi (Behavioral Economics) och nu senast kring ägande.

      • Jonas Vlachos says:

        Ja Alex, och nationalekonomens definition av begreppet ”vinst” stämmer inte överens med revisorns. Skandalöst, minst sagt. Påminn mig, vem bestämde vilken yrkeskårs definition av olika begrepp som är den korrekta?

        Eftersom en juridisk person saknar medvetande och därmed inte är ett moraliskt subjekt så kan – enligt vissa defintioner – en stiftelse inte äga någonting. Anledningen är att en stiftelse saknar vilja och förmåga att agera. Däremot sitter det medvetna moraliska subjekt och bestämmer vad stiftelsen ska göra. Vill man analysera världen kan de vara relevant att se vilka intressen dessa aktörer har. Eftersom stiftelsen i sig saknar intressen så lär motsvarande analys av siftelsen, i sig, att bli ganska tom.

      • Alex II says:

        Jonas,

        Jag har ingen synpunkt på vilken definition på ägande eller vinst du vill använda. Det jag säger är att den definition som används för forskning och som sedan används för policy vilken omvandlas till lagstitftning finns det endast en tolkning om vad som är, all annan definition är vad som borde vara.

        Men låt mig åskådligöra. Om vi kommer fram till att Kamprad betalar för lite skatt alternativt har för mycket makt, hur ändrar vi detta? Vi kan endast beskatta Ingvar Kamprad för vad han äger, enligt svensk och internationell skatterätt kan Ingvwr Kamprad inte beskattas för innehaven i stiftelserna, inte ens för ägande i Holding bolaget. Så vill vi påverka Ingvar Kamprads makt över Ikea kan vi använda oss av de insider regler eller andra regler i aktiebolagslagen eller andra lagar för att begränsa hans makt? Nej det finns inga sådana.

        Det innebär alltså att oavsett hur ni vänder er finns det inget rättssystem, ingen stat eller ingen byråkrati som skulle anse att Ingvar Kamprad äger IKEA. Om ni vill kan ni anse att Kamprad ”äger” IKEA men det förblir då er egen definition och om den stämmer med national ekonomisk teoribildning får jsg vika mig. Därmed sagt blir det en komplett abstraktion helt utan verklighets förankring. ( iofs något jsg alltid ansett makro ekonomi, national ekonomi vara).

      • Alex – du är ju helt ute och cyklar. Detta är ingen språkfilosofisk fråga men du driver den ju dit. I vardagligt tal handlar ägande om fysiska saker. Men man säger också att man äger sin bostadsrätt trots att bostadsrätter inte kan ägas. Det är möjligt att den enda godtagbara definitionen av äga i dina sammanhang är någon strikt juridisk men att påstå att bostadsrättsinnehavare inte agerar som ägare av sina bostäder är en i 99% av fallen helt meningslös manöver.

        Ingvar Kamprad disponerar Ikea. Möjligen på ett lite annorlunda sätt än om han ägt det direkt – på gott och ont för honom – men det är hans pengar och han har makten. Formellt sett är han väl inte ens anställd på Ikea längre, ändå åker han runt i världen och representerar Ikea. Tror du han gör det ideellt? Ikea är i din trångsynta värld ett avslutat kapitel i hans liv.

        För övrigt såg jag inte uttalade policyrekommendationer i Jonas artikel så där är din argumentation en ren halmgubbe.

  6. Alex II says:

    Lg,

    Juridik är sematik på en högre nivå. För att göra det enkelt för alla är det då bättre att säga att IK konfronterar IKEA (direkt eller indirekt). Det är dock oegentligt att diskutera hur ”rik” IK är.

    Med min distinktion kring personlig åsikt kontra forskning/policy/lagstiftning hade enbart att göra med att Ekonomistas är en blogg där forskare försöker i mer dagligt tal förklara national ekonomi. Jag ser detta inte som ett allmänt åsikts eller tyckande forum, därav min önskan om stringens kring begreppet ägande.

    • Alex II says:

      Min iPhones stavningskontroll ställer hela tiden till det.

      Det ska vars ”kontrollerar direkt eller indirekt”

  7. Jan Wiklund says:

    Den relevantaste frågan torde väl vara vilka konsekvenser det blir av att så mycket tillgodohavande samlas hos enstaka personer.

    Såvitt jag kan förstå betyder det att resurser mjölkas ut ur IKEA (=produktiv verksamhet) för att läggas i en fond (=spekulativ verksamhet). Och att därmed några hundra miljarder till går runt i systemet utan motstånd och skapar finansiella tsunamis.

    • Du missar att Ikea kanske inte har behov av mer kapital utan kan finansiera sin expansion från kassaflödet. Samtidigt kan det finns nya företag som behöver kapital. Det är hos dessa nya företag Kamprads pengar hamnar i slutändan. Utdelning är i normalfallet en bra sak.

      • Alex II says:

        Det enklaste sättet att bli av med all skatteplanering samt behov av esoteriska strukturer såsom IKEAs  är att avskaffa bolagskatten. Halva personalen på Skatteverket kan friställas mer än hälften av alla skattekonsulter försvinner. Kostnaden för statsfinanserna är i princip noll. Idag är 100 tals miljarder inlåsta i bolag samt parkerade i strukturer liknande IKEAs. Dessa pengar kommer att tas ut som utdelning och beskattas samt mängder av nyinvesteringar kommer att ske i Sverige. För mer läsning kring hur enkelt detta vore gå till Niclas Virins blogg 

        CETERUM CENSEO TRIBUTUM COMMERCII ESSE DELENDUM
        http://exitbolagsskatt.blogspot.com

  8. William says:

    Vad händer med de 16 miljarder som Kamprad varje år samlar på sig i Västindien? Har han fått sådana summor de senaste kanske 20 åren blir enbart det 320 miljarder (vilket tillsammans med de 398 ger över 700 miljarder – klart rikast i världen, åtminstone såvida det inte finns andra miljardärer som skattefuskar lika bra och som vi inte känner till). Den förmögenhet Forbes säger att han ska ha totalt är vad han tjänar på två år, vilket väl visar hur absurda de är.

    Det finns många frågor kvar. Är det möjligt att smussla undan hur många hundra miljarder som helst på sådana skatteparadis? Har ingen undersökt de pengarna? Han har väl knappast konsumerat upp någon större del av pengarna, så även om man inte kan hitta dem i Västindien eller någon annanstans kan man väl ändå utgå ifrån att de ingår i hans förmögenhet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s