Feltänkt om RUT

Idag meddelade oppositionspartierna att de tänker avskaffa skatteavdraget för hushållsnära tjänster, RUT. Beslutet har motiverats av bl a Lars Ohly med att avdraget ”är dåligt använda skattepengar”. Detta är en egendomlig motivering.

Jag instämmer visserligen i att RUT inte är problemfitt. Det är aldrig idealiskt att införa undantag för vissa delar av ett skattesystem; detta skapar obalanser och oönskade beteendeförändringar. Dessutom har RUT inte varit den injektion i svensk tjänstesektor som vissa hoppats. Inte minst på utbudssidan har uppkomsten av nya tjänsteföretag gått trögt.

Men ändå är oppositionens beslut olyckligt. Till att börja med undrar jag varför den vill avskaffa RUT men inte hennes storasyster ROT? Är trädgårdsskötsel och andra hushållstjänster mindre viktiga eller fina än t ex snickeritjänster?

Det främsta problemet är dock att att politikerna verkar tro att en fördubblad skattesats också innebär fördubblade skatteintäkter. Detta stämmer inte enligt forskningen. Tino Sanandaji och jag har i en debattartikel visat att även en blygsam uppskattning av köparnas priskänslighet innebär att om arbetskostnaden fördubblas kan hälften och kanske ännu mer av alla tjänster försvinna. Vart då?, undrar någon. Svaret är svartarbete eller i tomma intet. Ett ökat svartarbete vore djupt olyckligt för ekonomin eftersom det på sikt eroderar människors förtroende för såväl varandra som skattesystemet i stort.

Men även om tjänsterna bara försvinner i tomma intet vore inte det bättre, särskilt inte för de hushåll som inte anser sig ha råd med de dubbelt så dyra tjänsterna. För dem är följden en återgång till helger som ägnas åt städning, plockning eller käbbel om städning och plockning och mindre tid åt samvaro med barn, vänner eller varandra. Mest utsatta i detta avseende är förmodligen småbarnsfamiljerna.

Dagens beslutet är förstås mycket politik och positionering inför höstens riksdagsval. Att oppositionen tror att väljarresponsen blir positiv har de redan avslöjat i och med dagens besked. Men de bör nog inte känna sig alltför säkra. För om man ska tro på Henrik Jordahls forskning om att väljarna ibland låter plånboken styra sin röstning kan effekten bli den motsatta. På kvällen den 19 september kanske vi får svaret.

Länkar: DN,KvP,SvD

Comments

  1. Ifall det nu är så att ett avskaffande att RUT-avdraget faktiskt skulle innebära lägre skatteintäkter så vore det intressant ifall de som vill avskaffa det också redogör varifrån pengarna till avskaffandet ska tas ifrån.

    Ska man spara lite i den offentliga verksamheten för att ha råd att avskaffa avdraget? Eller är det skattehöjningar som ska finansiera det, eller bör man lånefinansiera avskaffandet?

    Givetvis faller finansieringsfrågan ifall de kan påvisa att ett avskaffande av avdraget faktiskt ökar skatteintäkterna, men det har de inte visat.

    I en perfekt värld är jag också tveksam till både RUT och ROT, men att avskaffa dem isolerat utan en större skattereform tror jag vore dåligt.

  2. omnigame says:

    Hur många är de väljare vars plånböcker drabbas av avskaffandet av RUT? Och hur många av dessa har övervägt att rösta på s, v eller mp?

  3. Roger says:

    Hmmm, trädgården och städning kan alla sköta, men snickra, vvs, och el ska inte alla ge sig på!!

  4. Olle Jansson says:

    Jag kan inte leva utan kaffe. Tyvärr har kaffepriserna gått upp under senare år. Detta leder till käbbel om kaffet varje gång jag och min bättre hälft storhandlar. Detta skapar disharmoni i mitt hushåll. Det enda rätta torde vara att punktsänka momsen på kaffe!

  5. omnigame: Förlusten av plånboksröstare kan blir liten även om Jordahl et al har rätt. ”Pigavdraget” verkar enligt en SCB-rapport mest ha utnyttjats av höginkomsttagare, inte traditionella rödgröna väljare. De flesta återfinns i blåa kommuner som Lidingö och Täby. Däremot anställer de säkert låginkomsttagare från rödare stadsdelar som Rinkeby och Tensta, vilka också förlorar på om avdraget tas bort..

  6. Enligt min flickvän kan inte jag städa eller hänga upp gardiner: kanske jag inte skall ”ge mig på det” då…?

  7. Daniel, du slår ju helt knut på dig själv. Alla argument som handlar om att underlätta i livspusslet m.m. faller på det argument som Olle tog upp ovan: varför just hushållsnära tjänster? Varför inte iPads? Varför inte kemtvättar och restauranger? Varför inte alla slags tjänster? Vad gäller sysselsättningseffekter och minskat svartarbete så säger du ju själv i inlägget att det har gått trögt på utbudssidan. Som jag ser det är det enda rimliga skälet för RUT och ROT just minskat svartarbete, och eventuellt som en slags stimulansåtgärd i lågkonjunktur, och huruvida vi ska behålla RUT och ROT handlar enkom om effekten på svartarbetet i mina ögon.

    Jag håller för övrigt med dig om att det är konstigt att vilja behålla ROT, men inte RUT.

  8. Olof Johansson-Stenman says:

    Jag håller helt med Robert (inkl att minskat svartarbete i princip är ett bra argument som talar för RUT, om effekten är stark).

    Det finns emellertid även argument mot RUT som inte är ekonomiska i konventionell mening. T ex uppfattas det naturligtvis som mycket provocerande hos de relativt stora grupper i befolkningen som inte har tillräckliga resurser för att överhuvid taget reflektera över möjligheten att använda RUT, och som kanske har ganska stora problem i livet rent allmänt, att mycket av den offentliga debatten går åt till att diskutera vad man skall göra åt att en mycket previligierad grupp upplever att man har ont om tid.

    Min gissning är att sådant kan förstärka effekten av upplevt utanförskap, och att detta i sin tur även kan ha ogynnsamma effekter i mer konventionell samhällsekonomisk mening.

    • Marcus Salomonsson says:

      Om jag förstår dig rätt så är både köpare och säljare nöjda, men sen finns det en grupp som är varken eller, och de upplever att deras utanförskap förstärks på grund av att man diskuterar den här frågan. Har jag förstått dig rätt? Är det ett teoretiskt resonemang, eller finns det empiriskt stöd för det?

  9. Olle: du har en viktig poäng, nämligen att ställa sig frågan varför just hushållsnära tjänster och renovering och ombyggnad ska subventioneras. Selektiva undantag i skattesystemet är egentligen alltid problematiska på olika sätt (detta gäller såväl 6% bokmoms som RUT).

    I fallet RUT handlar det dock även om ambitionen att stimulera en privat tjänstesektor och i synnerhet en sådan där privata hushåll agerar köpare. Att lokalt producerade tjänster kommer att utgöra en allt viktigare del i svensk ekonomi anser de flesta, men frågan är på vilket sätt detta ska ske. Om vi även medelinkomsttagarhushåll ska kunna ha en chans att köpa sådana tjänster uppstår en konflikt med de betydande skattekilar som finns i Sverige, skapade av inkomstskatter och sociala avgifter.

    Konflikten handlar därför ytterst om vi vill helt reformera skattesystemet, vilket skulle kunna — men måste inte — ge upphov till ett förändrat välfärdssystem, eller om vi vill bibehålla de höga skatterna men ändå försöka befrämja syselsättning och förbättrad psykiskt hälsa för heltidsarbetande hushåll genom vissa skattelättnader för privata tjänsteköp. Jag säger inte att jag får ihop ekvationen helt, men ändå att det borde gå att hitta en välavvägd kombination.

    Olof: Du har rätt i att en subvention som gynnar en del av befolkningen kan provocera andra grupper. Jag har själv känt så i många sammanhang (om alltifrån stödet till svenska fiskare till våra historiska devalveringar som huvudsakligen gynnat ägarna till den svenska exportindustrin). Frågan är dock om sådana känslor av relativ depravering, eller avundsjuka, bör vägas in i lagstiftningsprocessen. Det kanske de borde, men det torde vara svårt att sätta siffror på i hur hög grad de känner sig förfördelade och dessutom att jämföra detta med det ökade välbefinnande som de subventionernade grupperna upplever.

    • Men Daniel, är det verkligen så enkelt att det bara handlar om avundsjuka? Är inte frågan snarare om huruvida skattepengar används på ett sätt som optimerar nyttan för de grupper som inte har råd att utnyttja RUT-avdraget? Låginkomsttagare har rimligen rättmätiga skäl att uppröras över att staten skattesubventionerar höginkomsttagare medan de själva får uppleva försämrad välfärd (eller åtminstone en inte lika stor välfärdsförbättring som höginkomsttagare), eller? Det finns rimligen andra reformer som en plånboksröstare från stora delar av socialgrupp 2 och 3 skulle kunna uppleva som en bättre prioritering av skattemedel.

  10. Daniel, det beror också på vilka grupperna är. Jag tror mer generellt att det finns mycket viktigt som det är svårt att sätta siffror på. Kanske rent av det mesta om man tänker efter.

  11. Micke says:

    Jag är extremt kluven till dessa avdrag. I princip tycker jag att skatterna på arbete är alldeles bisarrt höga, med marginalskatter på 70% (högre om man också är momspliktig), och jag kan inte se att det finns några andra skatter det är lika viktigt att sänka.

    Å andra sidan tycker jag att alla undantag och specialregler är djupt olyckligt, av skäl som framkommer tydligt ovan.

    Men vänsterns bisarra hållning att behålla avdragen för de jobb som i praktiken oftare utförs av män, men inte behålla dem för de jobb som oftare utförs av kvinnor tar väl ändå priset? Mer inkonsekvent kan jag svårligen se att det kan bli.

    Som vanligt finns det ingen ideologi i svensk politik, utan bara vilda gissningar om vilka populistiska reformer man tror ska gå hem hos ett folk man inte hyser några högre tankar om.

    Det mest klassiska exemplet här är en av få (den enda?) starkt regressiva skatten vi har, TV-licensen. Den vill vänstern behålla men högern avskaffa. Hur hänger det ihop?

  12. Nymnchen says:

    Hur mycket måste man tjäna för att det ska löna sig att utnyttja RUT-avdraget istället för att gå ner i arbetstid? Om man tänker så ser man hur mycket man måste tjäna för att dra ekonomisk nytta av RUT-avdraget.
    RUT-avdraget är en effektiv subvention för de som tjänar mest, dvs de som mycket väl skulle kunnat betala fullt pris för tjänsten, om de värderat den. Det framgår inte riktigt tydligt av Almegas rapport. Nämligen, när man undersöker vilka som utnyttjar RUT så är det korrekta är att titta på hur stora avdragen som gjort i de olika inkomstgrupperna är. Då ser man att höginkomsttagare gör mycket större avdrag.
    Det kan man se här: http://bit.ly/bNwcaK De 10% med högst inkomst som utnyttjar avdraget är de som står för över hälften av den totala summan som dragits av.
    Sen, när Almega konstaterar att låginkomsttagare gör avdrag, då kan man fråga sig hur många av dessa låginkomsttagare lever i höginkomst-hushåll. Då kan man komplettera bilden med att titta på var de som använt avdraget bor (ett annat inlägg i bloggen ovan).

    Det är ju inte bara jobben i sig som är viktiga, det är ju också viktigt att de skapas där de behövs. Är det jobb vi ska skapa kanske vi istället ska satsa på hemtjänsten, som är behovsprövad.
    Jag tycker att om man ska subventionera fram tjänster, då ska den subventionen inte gynna de som redan har mest.
    Egentligen ser jag RUT som en lätt onödig fråga – det är en väldigt liten andel av befolkningen som använt avdraget och det har skapat få (deltids)jobb.

    Jag läste någon annan stans att det finns skillnader i stimulanseffekterna av ROT vs RUT och att det därför finns argument att avskaffa RUT men behålla ROT som stimulans
    ”Den stora skillnaden mellan RUT och ROT är att ett renoveringsjobb medför inköp av byggnadsmaterial. Det skapar många fler jobb i byggvaruhandeln, järnvaruhandeln, i skogen, hos sågverken och i transportbranschen.” (Folke Harold)

    Slutligen, att befria folk från att betala skatt för att de fuskat med skatt tidigare är av princip en dålig ide tycker jag, men jag förstår att det är viktigt för arbetstagarna att kunna arbeta vitt.

    • Ett avdrag är inte en subvention (om man inte anser att all egendom egentligen tillhör staten).

    • För övrigt har du en alldeles för teknokratisk syn på ”tjäna”. Jag anlitade svart städhjälp ett par gånger om året även när jag var student och betalade alltså med studiemedel (med andra ord: jag var en extrem låginkomsttagare i vilken decil hamnar en student egentligen?). Det var säkert direkt olönsamt för mig om jag bara jämfört timkostnaden med en skattad timinkomst. Jag tyckte ändå det var värt kostnaden eftersom jag avskyr att dra fram spisen och göra rent bakom, rensa golvbrunnar osv.

      För övrigt gillar jag inte heller varken ROT eller RUT (hur ska den akronymen utläsas?) – jag vill se en generell, kraftig, sänkning av skatten på arbetskraft så det blir billigare att klippa sig, gå till tandläkare, kemtvätta, gå på krogen, fixa bilen, anlita jurist, köpa utbildning osv. Arbetsintensiv och miljövänlig konsumtion. Jättebra ur flera perspektiv.

  13. Jonas says:

    Skillnad mellan RUT- och ROT-avdrag:

    RUT-avdraget syftar till att skattesubventionera tjänster som på ett artificiellt sätt definieras som ”hushållsnära”.

    ROT-avdraget syftar till att i lågkonjunktur tidigarelägga planerade investeringar som ändå skulle genomförts men som nu med skattesubvention påskyndas, för att på så sätt minska lågkonjunkturens efterfrågebrist.

    Det ena avdraget syftar till att göra en viss typ av regelbundna tjänster skattesubventionerade och det andra till att i lågkonkunktur påskynda investeringar.

    För egen del tycker jag skillnaden är glasklar. Så fort konjunkturen vänt finns det inte längre någon anledning till att sätta fart på bygginvesteringar och ROT-avdraget ska rimligen tas bort.

  14. Olle Jansson says:

    För den som är intresserad av lite perspektiv på hushållet agerande rekommenderar jag för övrigt varmt Jan de Vries ”The Industrious Revolution: Consumer Behavior and the Household Economy, 1650 to the Present”

  15. Markus says:

    En städerska kommer till mig en gång i månaden o plöjer runt i lyan på 3 timmar. Ca 250 kr/h efter avdrag, inkl materiel o resa. Samtidigt skriver jag min uppsats i nationalekonomi; det måste det vara värt!

    Finns dock tankar om att man ska städa upp sin egen skit. Men jag ser ingen skillnad mot annat som jag köper mig fri från, för att ägna mig åt sånt jag vill.

  16. David Rosenlund says:

    Hur står det till med multiplikatoreffekten, har inte den varit ett argument för ROT-avdraget? RUT-avdragets lägre multiplikatoreffekt har som jag minns det använts som argument mot införandet av avdraget.

  17. Avlant (s) says:

    Ett ROT-avdrag utökat till att omfatta även hyresrätter möjliggör en upprustning av miljonprogramen med små hyreshöjningar vilket bidrar till generellt höjd levnadsstandard utan att slå mot inkomstsvaga grupper. Fördelningspolitiskt önskvärt utan att vara allt för snedvridande.

    Att bjuda skattebetalningsovilliga högergrupper på våra gemensamt ihopsammlade resurser för att de köpt för många skor för att putsa dem själva är däremot inte fördelningspolitiskt önskvärt.

    Vi är många har gjort oss oersättliga på våra arbetsplatser och som en följd av detta har svårt att hålla våra hem i det goda skick som det anstår personer i vår ställning. Men vi betalar skatt och arbetsgivaravgifter för de tjänster som vi beställer.

    Om man ska säga något positivt om avdraget så skulle det vara att det gett legitimitet åt verksamheten och därmed bidragit till att minska folks systematiska undervärdering av tjänsten (förmodligen något som kan förklaras med inställningen till det privata, vilket ligger utanför nationalekonomins räckvid).

  18. Nils Lindholm says:

    ROT är ju som nån skriver att fixa jobb i förtid, utjämna konjukturerna.
    ROT slog ju ända till nån gardinfabrik.

    RUT:an är ju lite bökigare då den ‘sponras’ med hela 50%.
    150 tusen för en heltids RUT:a, får ‘Wall-Enberg’:arna !! kan man säga, men det är ju bara han som har pengar.

    MEN om Staten och a-kassan lånar ut en ändå arbetslös, för en ynka en krona så är det en enkrona som går till Staten – a-kassan.
    Så allt som ändras från arbetslös till arbete är ju en om än liten vinst.
    Ska dom ‘rika’ sponsras?
    Ja det gäller att kunna lura nån krona av ‘Wall-Enberg’, det är ju han som har dom, i madrassen.

    Men i fallet MC Donlads – ungdomsbidraget så gick Staten back iaf. på MC Donalds så det skramla, inte en endaste anställd för 50 miljoner..

  19. Borde inte regeringen ändra sin ”officiella” raison d’être för RUT från att göra svarta arbeten vita, underlätta för barnfamiljer (Varför har just barnfamiljer så himla jobbigt? Jag är upptagen jämnt även om jag är ensamstående och hinner aldrig städa eller sköta mitt hem) osv till att RUT-tjänster är en bra introduktion för individer som är svaga på arbetsmarknaden? RUT-tjänster är väl förhoppningsvis genomgångsarbeten på samma sätt som McDonald’s etc. Med en sådan motivation borde den politiska laddningen kring RUT försvinna, eller?

  20. till skillnads från många underliga argument om skattesystemets ”neutralitet” eller kostnaden för avdraget (hur man än räknar är det inga stora summor), tycker jag det är fullt legitimt att förespråka ett samhälle med så höga skattekilar att den här typen av transaktioner nästan aldrig är lönsamma.

    Ett samhälle för högproduktiva individer, för sektorer med rejäla skalfördelar och för företag som förmår betala så pass bra att de flesta har råd att ta ledigt på fredageftermiddagen för att städa upp sin egen skit.

    Rehn-Meidner, massiva utbildningssatsningar och högteknologi helt enkelt.

  21. Nymnchen says:

    bergh upphör aldrig att förvåna – jag håller helt med!
    Kvalificerat/hårt arbete ska belönas med både fri tid och lön. Tycker man sedan att det är väldigt viktigt att slippa städa, vilket jag tycker kan vara fullt legitimt, då får man betala vad det kostar. För att man värderar det.
    För övrigt tycker jag att städerskor är rejält underbetalda.

    (förresten, ska man inte kalla arbetslöshet pga teknologiska produktivtetsvinster ”arbetsfrihet” snarare?)

  22. Love, du har helt rätt i att det finns massor av andra plånboksfrågor än RUT, och särskilt sådana som berör större grupper än potentiella RUT-avdragare. Pensionärerna är en sådan grupp, och både regering och opposition kappas nu om deras gunst genom att slänga skattesänkningar efter dem.

    Överhuvudtaget är det intressant att så fort det verkar finnas den minsta partipolitiska koppling i en viss fråga, t ex RUT, så får det vissa människor — låt oss kalla dem partigängare — att göra vad som helst för att se till att verkligheten beskrivs på ett sätt som stämmer överens med deras eget partis hållning. Om detta sedan är rimligt eller logiskt är en annan fråga, så länge partiets ståndpunkt försvaras.

    • R.Capa says:

      Daniel, kan du för det första förklara vad i arbetet av Aronsson et al som du och Tino Sanandaji stöjder er på? Efter en översiktlig titt så finner jag inga relevanta belägg för ert påstående.

      Vidare vill jag göra dig uppmärksam på din egen argumentation i denna fråga:

      Daniel skriver;
      ”Överhuvudtaget är det intressant att så fort det verkar finnas den minsta partipolitiska koppling i en viss fråga, t ex RUT, så får det vissa människor — låt oss kalla dem partigängare — att göra vad som helst för att se till att verkligheten beskrivs på ett sätt som stämmer överens med deras eget partis hållning.”

      Daniel skriver också;
      ”Men även om tjänsterna bara försvinner i tomma intet vore inte det bättre, särskilt inte för de hushåll som inte anser sig ha råd med de dubbelt så dyra tjänsterna. För dem är följden en återgång till helger som ägnas åt städning, plockning eller käbbel om städning och plockning och mindre tid åt samvaro med barn, vänner eller varandra. Mest utsatta i detta avseende är förmodligen småbarnsfamiljerna.”

      Det är visst inte partigängare allena som vill beskriva verkligheten? Eller?

      Personligen ser jag två i detta fall skilda aspekter i den här frågan, dels den samhällsekonomiska som är ganska oklar, dels den etiska som kan tyckas oklar. Därför undrar jag rent objektivt hur många timmar en städare måste städa för att ha råd att köpa en timmes städning till sitt eget hushåll? De människor i samhället vars inkomst understiger kostnaden för en tjänst (och kan utföra den likvärdigt) kommer aldrig att ha ett ekonomiskt incitament att ta del av RUT-avdragen. Därför är det skillnad mellan RUT och ROT, då ROT, som påpekats tidigare, oftare handlar om tjänster som beställaren i fråga själv inte kan utföra likvärdigt. Och ibland inte heller bör eller ens tillåts utföra själv. En annan viktig skillnad är att ROT-avdragen, åtminstone ursprungligen, infördes för att förmå en tidigareläggning av planerade projekt för att öka resursutnyttjandet i ekonomin under en tid då det vida understeg det normala, och inte för att som i RUT fallet subventionera en högre konsumtionsnivå (för all framtid?). Men även som konjunkturutjämnare är både RUT och ROT undermåliga instrument, en tjänstemarknad behöver onkeligen förutsägbara regler för att kunna upprätthålla de företag som etableras, ett faktum som jag misstänker vägdes in när man beslöt att inte innefatta även hyresrätter i ROT-avdragen. Det är sent och jag märker att jag svamlar lite, men kort sagt är både RUT och ROT dåliga idéer, men RUT är lite sämre.

      • Ditt påstående om den ekonomiska värderingen av RUT-hjälp är bara korrekt i en direkt statisk kontext. Du glömmer inkludera värdet av en ledig timme i din kalkyl.

  23. Ove M says:

    Rikingarna kommer alltid att premieras i en marknadsekonomi. Det är inte rättvist. Jag anser i logikens namn (vad nu politik har med logik att göra) att man också förbjuder svenskarna att köpa BMW, Mercedes, Audi och Rolls Royce. Man skulle också förbjuda svensk hummer, löjrom och alla viner över 60:-. Förbjud också mottagning av satellit-TV.

  24. Avlant (s) says:

    Daniel. Jag får väll kanske känna mig träffad av ”partigängare” beskrivningen och känner mig därför tvingad att motivera mig.

    En förklaringsmodell är fångarnas dilemma. Det bästa för alla inblandade är naturligtvis att hålla tyst och låta ekonomistas atackera oss båda med små förluster som följd. Men om den andre håller tyst är det ju bättre att gala, för då kanske vi vinner några poäng. Och om den andra inte håller tyst är det i sanning viktigt att gala för annars vinner de poäng. Resultatet blir ett genompolitiserat kommentarsfält som ekonomistas inte kan(/vill) extrahera någon nationalekonomi ur.

    En annan förklaringsmodell är att ekonomistas har auktoritetsfördel i många debatter eftersom ni generellt är väldigt pålästa om ämnena. Utbildningsnivån i heta ämnen är däremot betydligt högre. (elaka tungor skulle säga att den dessutom är lägre än vanligt hos ekonomistas).

  25. R.Capa: Jag förstår att du hade problem att hitta i Aronssons och Walkers länkade papper. Den uppsatsen är betydligt mer svårläst än det kapitel, på svenska, som den utmynnade i (och som jag egentligen hade velat länka till): Aronsson, T. & J. Walker, 2006, Arbetsutbud, skattebas och ekonomisk politik, i Freeman, R, Swedenborg, B. & R. Topel (red.), Att reformera välfärdsstaten, SNS förlag, Stockholm.

    I bokkapitlet finns översiktstabeller som visar på estimat från olika studier av skattebasens priskänslighet. Jag tror att det är i princip samma tabeller som återfinns i Åsa Hanssons rapport för Svenskt Näringsliv om skatters effekter på efterfrågan och utbud av arbete.

    Uppskattningarna av köparnas priskänslighet (elasticitet) skiljer sig ganska kraftigt mellan olika studier, mellan -0,2 och -0,7. Dvs en 10%-ig ökning av priset minskar efterfrågan med mellan 2% och 7%. I fallet hemtjänster vet jag inte riktigt hur stor skillnaden är mellan slutpriset för svart och vit arbetskraft. Typiskt sett tillkommer kommunalskatt, arbetsgivaravgift och moms, och om städaren vill ha samma belopp i fickan innebär det att tjänsten i slutändan blir kanske 130% dyrare. Om vi har en priskänslighet på -0,2 innebär det en undanträngningseffekt på -0,2*130=-26%, dvs en fjärdedel av all verksamhet upphör att existera. En känlisghet på -0,7 innebär -0,7*130=-91%, dvs nästan all verksamhet upphör.

    Vilka siffror som bäst stämmer överens för Sverige idag vet jag inte, men jag tror att känsligheten ligger betydligt närmare -0,2 än -0,7.

    Hoppas detta klargör mina väl korthuggna och kanske svårtolkade påstående tidigare.

    • R.Capa says:

      Jag har läst rapporten nu och konstanterar att min skepsis bar frukt. De undersökningar som hänvisas till är för det första gjorda mellan 1988-1993, alltså väldigt gamla, men framförallt knappast applicerbara i den kontext som råder just här. För att uttala sig – på vetenskaplig basis – om efterfrågeelasticiteten på hushållsnära tjänster så skall givetvis en undersökning göras med data på just dessa tjänster samt de variabler som undersökaren tror förmår förklara variationen hos denna efterfrågan. Det duger verkligen inte att använda sig av estimat och statistikor från alla möjliga sektorer och branscher och sedan göra inferens på ett helt annat undersökningsobjekt. Jag tycker det är anmärkningsvärt att inte mer vikt lagts på att poängtera dessa allvarliga brister, och rentav ohederligt att dra slutsatsen att mellan 26% och 91% (ett hyffsat spann för övrigt, täcker nästan in hela utfallsrummet) av verksamheten skulle upphöra. Ska man uttala sig på den punkten så gäller det att ha ordentligt med kött på benen.

  26. David Rosenlund says:

    Jag har letat i tråden utan att hitta någon skrivning om vad aktuell forskning säger om multiplikatoreffekten. Är multiplikatoreffekten större för byggbranschen än för städbranschen?

  27. pontus says:

    David – Multiplikatoreffekten ar kontroversiell. Men min egen gissning ar faktiskt att det fanns mer ”slackness” inom stadbranschen ex ante RUT an inom byggbranschen ex ante ROT. Vilket forstas gor multiplikatorn storre for RUT.

  28. Vänner,

    Frågan är väl vad som bygger Sverige bäst. Ett RUT-avdrag för en dryg miljard eller 10.000 högskoleplatser för samma summa. Go figure.

    M

  29. Nymnchen says:

    Alliansens vision av Sveriges framtida internationella konkurrenskraft – vi kan skicka skattesubventionerade städare till Norge och Danmark som har en massa effektiva höginkomsttagare. De behöver okvalificerad arbetskraft från lånlöneländer som Sverige 😉

  30. Tore Ellingsen says:

    Det är med tilltagande frustration jag noterar att ingen i denna tråd tycks känna till – eller vill erkänna relevansen av – följande enkla poäng: Under gänse antaganden är den optimala skattesatsen lägre för arbete som de flesta kan utföra själva än för arbete som kräver specialistkunskaper. Er hemläxa blir därför att söka upp (i) den bästa akademiska artikeln om detta ämne och (ii) den bästa populärvetenskapliga framställningen av denna analys på det svenska språket. Se det som en tävling, där vinnaren får äran att upplysa Ekonomistas läsare.

    • Tore Ellingsen says:

      …under gängse antaganden…

    • R.Capa says:

      Tore Ellingsen skriver:
      ”Det är med tilltagande frustration jag noterar att ingen i denna tråd tycks känna till – eller vill erkänna relevansen av – följande enkla poäng: Under gänse antaganden är den optimala skattesatsen lägre för arbete som de flesta kan utföra själva än för arbete som kräver specialistkunskaper.”

      Jag har funderat i dessa banor om optimala skattebaser för olika branscher, men jag kan inte ta dig på orden att det är den potentiella DIY (Do It Yourself) nivån som påverkar den optimala skattesatsen mest. En starkt motverkande tendens bör vara att mycket av det arbete som alla människor kan utföra i fallet hushållsnära tjänster,, också är arbete som endast människor kan utföra, och därmed påverkas inte den optimala interna sammansättningen av arbetskraft och kapital i samma utsträckning och därför är inte efterfrågan på den delen av arbetskraften lika priskänslig. Eller vad tror professorn om det?

  31. Thomas Jansson says:

    Tore Ellingsson har helt rätt men såväl Rut som Rot skrapar bara på ytan av ett mer grundläggande problem, nämligen behovet av en radikal momsomlägging; Sänk momsen kraftigt på tjänster överlag och höj istället momsen på varor. Med nuvarande skattesystem så överkonsumerar vi kläder och andra billiga prylar från asien, samtidigt som vi underkonsumerar lokalt produserade tjänster för de är för dyra. En omläggning av momsen är bättre för miljön och bättre för sysselsättningen i Sverige.

  32. i) Agnar Sandmo: ”Tax distortions and household production”, Oxford Economic Papers, 1990

    ii) vet ej. Kanske Henry Ohlsson, ”Reformerad beskattning av hushållstjänster”, Bilaga till SOU1997:17.

    • Tore Ellingsen says:

      Gissningsvis har vi redan vinnaren här, men Daniel får väl stå kvar i målfållan ett tag ifall det kommer någon stark tävlare med högt startnummer. Vid målfoto får jag dock be om hjälp från högre ort (dvs kollegor med större spetskompetens i offentlig ekonomi).

      Enligt befintlig optimal beskatningsteori bör RUT alltså vara här för att stanna, medan ROT på sin höjd är en lämplig konjunkturåtgärd – i varje fall i storstadsregionerna där allt större andel av befolkningen, liksom jag, har tummen mitt i handen.

      Naturligtvis kan det vara fel på teorin, eller snarare dess antaganden. Exempelvis bortser Sandmo ifrån sambandet mellan gemensamma erfarenheter och samarbetsförmåga. Kanhända är våra gemensamma erfarenheter av städning och andra hushållsnära sysslor en del av det kitt som håller vårt samhälle samman? Sådant diskuteras mer på kultursidorna än på ekonomisidorna, men i grunden är det förstås en rak samhällsekonomisk fråga.

  33. Nils Lindholm says:

    Vadå skattesats hit o dit!!
    Om lönen är 1 miljon i timmen o skatten är noll, då blir jobbet attraktivt att beställa!!
    Men om lönen är 1 kr i timmen o skatten 1000% då blir det för dyrt !!
    Hela skattediskussionen är ju för att lura in i människan att Sverige har en hög arbetskraftskostnad genom höga skatter.
    Men Sverige har förhållandevis låga arbetskraftskostnader vad gäller i ’produktionen’.
    ’Försäkringsbiten’ i USA är lika, rent av dyrare i USA än Sverige.
    Inlägget handlade om total arbetskraftskostnad.

    t.o.m. Kineserna som var här på ‘Volvo’ studier var förvånade hur mycket produktion som skedde i Sverige, om det var per kr eller per människotimma.

    RUT går ALLTID back.
    Så OM alla ’i arbetskraften’ skulle bli RUT:or går Sverige under.
    Men det kan i bästa fall gå lika mycket back som om RUT:an går arbetslös.
    RUT kan alltså vara ett billigt sätt att ’sysselsätta’ en arbetslös.
    Men inge billigt sätt att sysselsätta en redan sysselsatt.

    ROT är ju ’skitbilligt’ då ju ’sponsringen’ gäller neråt 15 – 30% av total fakturering.
    ROT nådde ju ända till nån gardinfabrik.

  34. Freddie says:

    Hög tid att vi vidgar debatten och börjar diskutera sovrumsnära tjänster. Detta är ju definitivt en förbisedd faktor för att lösa livspusslet, vi vet ju alla hur störande det kan vara med män som vill komma till vid alla möjliga olämpliga tillfällen, som när man ska ut med tjejkompisarna, kolla på Hollywoodfruar, byta blöjor osv. Kanske inget problem med asexuella ekonomnördar, men det finns ju mer hormonstinna befolkningsskikt. Enkelt uttryckt så är tiden nu mogen för ett rejält RUNK-avdrag.

  35. Tore: jag tror vissa tycker t ex diskning är mysigt eftersom man får tid med sig själv och kanske även tid för småprat med andra familjemedlemmar. Fast vete katten om detsamma gäller dammsugning…

    Skulle ett annat problem med Sandmos modell vara att ifall marginalskatterna är för höga väljer folk med hög utbildning/höga inkomster att inte arbeta mera när deras hemarbete lejts ut mha subventioner utan istället väljer att konsumera mera fritid (eftersom deras efterskattinkomst är så låg)? Det skulle väl minska motivet för RUT?

    Men efter att ha tänkt håller jag nog i stort med om att detta optimala beskattningsargument egentligen är det bästa argumentet till varför vi ska subventionera just RUT och inte ROT/snickeri, bilmekaniker el dyl.

  36. Olof Johansson-Stenman says:

    En kort konsumentupplysning om optimal skatteteori: Vad Tore säger är så klart sant, men skälet därtill är mer fundamentalt att arbete som vi kan göra själva tenderar vi att i högre grad också göra själva vilket leder till att vi tenderar att arbeta mindre med betalt (och beskattat) arbete.

    Om det senare ledet saknas, så att vi de hushållsnära tjänsterna bara leder till att de välbeställda människorna som köper RUT-tjänsterna jobbar lika mycket som förut, men får mer fritid, så finns inget skäl (baserat på standardantagandena) att ha lägre skatt på den sortens tjänster.

    Argumentet är principiellt ekvivalent med att det i princip är optimalt att beskatta varor som är komplement med fritid hårdare, d v s varor som får oss att arbeta mindre bör beskattas hårdare och vice versa.

    Standardantagandena är dock inte alls harmlösa, som indikeras av Tore. Utöver vad han nämner så bortser t ex teorin från att vi tenderar att jämföra vår konsumtion med andras konsumtion, så att vi tycker om att ha mer än andra och ogillar att ha mindre än andra ceteris paribus. Denna typ av mekanismer tenderar att minska problemet med skattekilar, och därmed även att försvaga argumentet för varför hemtjänster bör beskattas lägre.

    • Tore Ellingsen says:

      Hej Olof! Tackar för förtydligandet – i framtiden måste det nu räknas bland pedagogiska svenska texter om optimal beskatningsteori.

      Låt mig för egen del förtydliga att du faktiskt även gett ett ytterligare argument för varför RUT nog är bättre än ROT: Byggen är bland den mest synliga (skryt-)konsumtionen man kan tänka sig, medan ett städat hem för det mesta är osynligt för andra…

  37. @Olof: ”… vi tenderar att jämföra vår konsumtion med andras konsumtion, så att vi tycker om att ha mer än andra och ogillar att ha mindre än andra ceteris paribus.”

    Jag tror också att jämförelser med andra spelar roll för hur vi mår, konsumerar etc. Men samtidigt är detta ny mark för ekonomer och effekterna verkar vara delvis avhängiga på vilken grupp (peers) vi jämför oss med. Mer troligt är att det är grannar och arbetskamrater snarare än personer i en annan landsända som vi aldrig träffat eller ser dagligdags. Dessa aspekter diskuteras i en intressant JEL-artikel skriven av Clark, Frijters och Shields.

    Med andra ord behöver inte RUT skapa relativ deprivering om de som inte använder sig av avdraget inte kommer i kontakt — eller jämför sig — med dem som gör det.

  38. Nymnchen says:

    Ja Daniel, då får vi hoppas på att de inte pratar med varandra i Djursholm då.
    Förresten, om finns inte risken att när kvalificerade arbetare ökar sin arbetsinsats mha RUT så fördröjer detta nyanställningar. Jag ser det snarare som ett problem att folk som har jobb arbetar mer.

    • Micke says:

      Lump of labor fallacy. Trodde att den var idén var helt avpolleterad i alla läger, men tydligen inte.

      Men om vi ändå ska spekulera i felaktiga ekonomiska teorier får jag komma med ett modest förslag: låt RUT endast gå till att anställa personer som är ovarsamma. De kommer då att slå sönder olika föremål som måste ersättas. Detta kommer att sätta fart på hjulen igen, må ni tro!

  39. Marcus Salomonsson says:

    Nymchen: Om arbetsuppgifterna är komplementära så blir det tvärtom, då leder det till fler nyanställningar.

    Om en arkitekt hinner rita ett hus till medan någon annan städar hennes bostad, så kommer fler byggjobbare bli sysselsatta.

  40. Nymnchen says:

    Men samtidigt, om arkitekten går hem tidigt (får lite lägre lön, städar själv) då måste man anställa en annan arkitekt. Det blir det knappas mindre byggjobbare av, tvärt om.
    Detta är ju bara smart om det finns ett överflöd av arkitekter – men håll i minnet att det finns fler (unga) arbetslösa akademiker nu än tidigare. För statskassan och för de arbetslösa är det väl bättre att uppmuntra fler anställda till en lägre lön och med kortare arbetsdag. Snarare än att försöka få en liten klick att jobba övertid mha RUT.

    • Marcus Salomonsson says:
      • Nymnchen says:

        Fast det var ju inte direkt vad jag menade, det jag skrev förutsätter ju inte alls antagandet att mängden tillgängligt arbete är konstant. Snarare tvärt om, finns det fler anställda utförs mer arbete. Länken du gav är ju helt och hållet från ett företagsekonomiskt perspektiv – vad diskuterar vi här? Hur RUT ska få folk att jobba (billig) övertid för företagen, eller hur RUT ska skapa fler anställningar? Kommer ni ens ihåg vad argumentet för RUT var? Som jag skrev, från de arbetslösas och statskassans perspektiv är det ju smartare om fler har jobb men arbetar mindre – det är klart att det finns en företagsekonomisk orsak till att det inte ligger till så, och då får man väl sikta in sig på det problemet. Det är världsfrånvänt att anse sådana tankegångar världsfrånvända, då de tillämpas både i Tyskland och i USA. http://www.usatoday.com/money/economy/employment/2010-02-25-workshare25_ST_N.htm
        Då visserligen åt andra hållet, att behålla anställda under besparingar, men det borde väl kunna fungera på samma sätt under 0-tillväxt, genom att man stimulerar nyanställningar på mindre än 100%.

      • Marcus Salomonsson says:

        Nymnchen: Du hävdade att om en arkitekt går hem och städar, så kan en annan ta hennes plats – vilket skulle innebära att den enda effekten blir att ytterligare en arkitekt får arbete. Det är fel. Det finns fasta kostnader i att anställa folk, vilket gör att substitutionen inte fungerar perfekt.

  41. Nymnchen says:

    Nej, det är klart att det finns fasta kostnader med att anställa fler – det bevisas ju av det faktum att folk jobbar övertid. Men å andra sidan fungerar det ju ännu mindre så att om en arkitekt jobbar övertid så anställs fler byggjobbare – den approximationen förefaller betydligt mer långsökt. (och stämmer det skulle du få samma effekt på byggjobbarna om du hade 2 arkitekter på deltid som en på övertid)
    Om man nu stimulerar investeringen det innebär att lära upp nyanställda (utan att behöva ta hela lönekostnaden) snarare än att försöka stimulera folk att jobba övertid med RUT, då står företagen dessutom bättre rustade när efterfrågan ökar.
    Så istället borde man väl försöka subventionera företagens fasta kostnader för nyanställning och kopplat till det ge anställda incitament till att gå ner i arbetstid.
    En annan variant för att få företag att anställa istället för att få folk att jobba övertid skulle ju kunna vara att styra det med skatter (göra kostnaderna för övertid relativt större än kostnaderna för nyanställning). Men att politiskt försöka styra folk till att jobba övertid när det är hög arbetslöshet, det låter ju onekligen som att skjuta sig själv i foten. (Om man nu är intresserad av att på allvar skapa nya jobb)

  42. T. Pettersson says:

    Kan någon, Ekonomista kanske, visa hur skatteintäkterna (netto) kan öka genom RUT. När jag lite snabbt räknade på effekterna per anställd, antog en lön på 20 000:-, blev resultatet ca 30 000:- back per år för staten. Detta efter att jag även räknade med pensionsavsättningarna på 18.5 procent och kyrkoskatten som staten administrerar. Dessa måste ju in i systemet.

    Att utgifterna minskar (socialbidrag a-kassa, och sjukpenning) fattar jag men ingen vet ju hur mycket. Det är inte det jag frågar efter. Jag undrar hur man så oftat hör att skatteinbetalningarna skulle öka. Om jag räknat rätt är ju RUT mer skadligt för statsfinanserna än svartjobb. Jo jag vet, svartjobb är dåligt av en mängd andra skäl. Det behöver ni inte svara på. Men om jag räknat rätt är det omöjligt att skatteintäkterna ökar!

    En morot till Ekonomista Jag postar en hundring till den i Ekonomista som kan visa att skatteintäkterna netto ökar!

  43. klasakepersson says:

    Daniel, det är visserligen många år sedan du skrev denna artikel,
    men ännu har många människor inte lärt sig att analysera vad en skattereducering innebär.
    RUT och även ROT är inte resultat av underskott i förvärvskälla och har därmed inte något att göra med vad som på politikerspråk kallas för sänkt skatt. Det innebär då också att ett avskaffande av sådana skattereduceringar inte är höjd skatt.
    RUT och ROT är reduceringar som enligt skatteverket finansieras av staten.

    Det vore därför trevligt och nyttigt om ekonomer lämnar den politiska vokabulären och utvärderar
    saker för vad de är istället.

Trackbacks

  1. […] konjunkturstöd, för att sedan dras tillbaka när konjunkturen vänder uppåt. Det är detta som skiljer ROT avdraget från RUT, och inte som vissa förvirrade själar vill göra gällande att ROT avdraget går till en normalt […]

  2. […] enkelhet och neturalitet står mot svartarbete och teorin om optimal beskattning (se gärna Daniel Ws, Andreas Bs I, II, III och Champagnevästerns inlägg). Innan tonläget blir alltför högt kan det […]

  3. […] finns även frågan om minskat avdrag kommer leda till större skatteintäkter eller om sektorn går över till svarta pengar igen (eller upphör att […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s