Häromdagen presenterades den senaste upplagan av Europaperspektiv som behandlar hur EU klarat den finansiella krisen. Ekonomhistorikern Jonas Ljungberg gav som många andra uttryck för den euro-skepsis som den grekiska statsfinansiella krisen gett upphov till. Och visst, att inte kunna skriva ner värdet på sin valuta är onekligen ett problem i en situation som den grekiska.
Samtidigt finns det ett annat perspektiv. Grekerna är knappast ovana vid en oansvarig stat som spenderar för mycket. Tack vare euron är det emellertid nu betydligt enklare för enskilda greker att skydda sig från följdverkningarna av detta. Genom att helt enkelt ta ut sina euro från banken och låsa in dem i ett kassaskåp har man effektivt skyddat dem både från inflation och konfiskation. Ett skydd som tidigare enbart fanns tillgängligt för en finansiellt sofistikerad elit finns nu i var mans hem. De historiska siffrorna över den grekiska inflationen visar att det är svårt att bortse från den trygghet detta skänker.
I Sverige är vi vana vid att se statens väl och ve som allas personliga angelägenhet. I Grekland betrakats däremot staten som närmast parasitär och landets statsapparat rankas regelmässigt bland de mest korrumperade i Europa. Genom att grekerna nu har ett effektivt sätt att skydda sina tillgångar tvingas den grekiska staten — troligtvis för första gången — att hantera sina underskott på det självklara sättet; genom att sänka utgifterna och höja skatterna. Det är inte en oväsentlig vinst.
Intressant perspektiv. Dock så undrar jag om det inte skulle varit lika lätt för greker att inflationsskydda sig även utan en gemensam valuta? Det är ju bara att se till att växla in sina pengar mot en annan valuta, eller?
Mattias Woldu
Jag begriper inte det här. Om man har en godispåse, som tex skulle vara köpt i Euro, hur kan det bli mer om man köper den i drachmer. och vem betalar den godisen?
Kristian Grönqvist:
Det blir ju inte “mer” av att du köper godispåsen i drachmer. Det handlar helt enkelt om att varje land dels har sin prisnivå för varje produkt (vilket illustreras av det så kallade “Big Mac”-indexet) och dels har en relativt sett en högre eller lägre penningstyrka(växelkurs) gentemot ett annat land.
England har en stark valuta vilket gör att man får betala 13kr för 1 pund jämfört med kostnaden om 10kr för 1 Euro. Det betyder däremot inte att allt måste vara dyrare i England än det är i Alla länder med Euro. Det är två skilda saker.
Jag har däremot ingen aning om “vem betalar den godisen”. Man får väl hoppas att det är du som betalar om du har godispåsen.
Förmodligen förenklade jag frågan för mycket. “Det är ju bara att växla till annan valuta” sade Du för att inflationsskydda sig. Vem betalar räkningen?
Förefaller som EU länderna ; Spanien,Portugal,Italien och Grekland sedan länge haft en mer korrupt stat än länderna i norra Europa. Spanien passade på att exportera detta system till Sydamerika. Frankrike hade samma problem, men franska revolutionen ändrade på detta.
Finns de som hävdar att detta innebär att euron idag inte är ett optimalt valutaområde. Är nog avgörande för eurons framtid att man lyckas reformera finanspolitiken i dessa länder. Förr eller senare kommer tyskarna att tröttna.
Man kan också fråga sig vilka länder från Östra Europa som platsar in i eurosamarbetet?
För om jag har förstått det rätt uppstår inflation av, att man betalar för mycket för ett bestämt mått arbete, eller en bestämd mängd råvara (Guld, silver, platina etc.) Rätta mig gärna, för jag vill förstå…
Fattar lika lite som Kristian Grönqvist, så du får allt vara lite mer pedagogisk bäste Jonas Vlachos.
Om man inflationsskyddar sig genom att köpa en annan valuta är det alla andra som sitter kvar i den gamla valutan som betalar notan. Den tappar ju i värde.
Visst har man sedan valutaavregleringen kunnat skydda sig genom att köpa utländsk valuta men det har sina nackdelar. Dels kostar det varje gång man vill växla tillbaks, dels finns risken att valutan rör sig på “fel” håll.
Inflation är ett begrepp som förvirrar mig ofta men i princip betyder det att det finns mer pengar per vara.
http://en.wikipedia.org/wiki/Inflation
Så att köpa annan valuta är i princip det svinaktigaste sättet att skydda sig, eftersom allt drabbar tredje man?
Det är väl det faktum att den grekiska staten bakbundit sig när det gäller penningpolitiken som är det centrala, inte att grekerna kan stoppa pengarna i madrassen?
Staten kan inte längre föra en expansiv penningpolitik med hög inflation som följd. Värdet på medborgarnas inkomster och förmögenheter garanteras därmed av Eurosamarbetets inflationsmål.
Kvar blir att sänka offentliga utgifter och/eller höja skatterna i ett land med kanske Europas mest genomgripande kultur när det gäller svartarbete. Kul jobb för den nytillträdda regeringen. Grattis.
Anders, visst är det troligen den viktigaste aspekten. Men, Grekland kan trots allt lämna euron och sedan göra som Argentina, dvs skriva ner värdet på pengar som finns i bankerna. Genom att plocka ut pengarna så är grekerna skyddade även mot denna möjlighet.
Sedan är det uppenbart att Grekland måste göra något åt sitt skatteuppbördssystem och att det inte är någon lätt uppgift. Men kan man inte ta in skatter så kan man inte heller göra av med pengar. Det är bra att grekiska regeringar lär sig detta och chefen för den nytillträdda regeringen kan väl gråta ut vid sin pappas grav om det blir för jobbigt.
Tack för det, det var klargörande. Nu fattar jag vad du menar.
Såg ett reportage från Grekland på Aktuellt härom veckan. Det handlade just om den svarta ekonomin. Det var ganska beklämmande och man undrar hur sjutton de ska få bukt med det.
En annan intressant aspekt är ju konsekvenserna för EMU-samarbetet av den senaste tidens händelser, inte bara i Grekland utan även i Italien, Spanien och inte minst Portugal.