När rika barn möter fattiga

Att människor från olika grupper och samhällsklasser umgås kan öka förståelsen för andras villkor. Sådan förståelse kan i bästa fall bidra till ett mer tolerant och kanske generösare samhällsklimat. Eftersom barn sannolikt är mer påverkbara än vuxna är detta en anledning till att socialt blandade skolor ofta ses som ett mål i sig. Att blandade skolor har sådana positiva effekter är dock inte självklart; en möjlighet är att dylika erfarenheter inte påverkar oss alls, en annan att man faktiskt lär sig tycka illa om den andra gruppen genom att umgås med den. Eftersom skolors elevsammansättning inte är slumpartad är frågan hur den påverkar attityder och beteenden svårbesvarad, men på ett seminarium häromveckan gjorde Gautam Rao ett seriöst försök.

Rao, som forskar på Microsoft i väntan på att tillträda en tjänst på Harvard, använder i en studie en lagändring som tvingade indiska privatskolor att anta 20 procent fattiga elever. Dessa privatskolor är med indiska mått mätt dyra, så eleverna från fattiga familjer lyste innan reformen med sig frånvaro. Föga förvånande ställde sig fattiga familjer snabbt i kö och ur denna kö lottades platserna ut. Genom intervjuer och olika experiment undersöker Rao hur beteendet bland rika elever i de årskullar som fått fattiga klasskamrater ter sig jämfört med de årskullar som bara hade rika elever i klassrummen.

Resultaten är tydliga: de rika elever som fick fattiga klasskamrater anmälde sig i högre grad till att samla in pengar till välgörenhetsorganisationer och de blev generösare när de spelade så kallade diktatorspel. De blev också mer benägna att välja fattiga elever (från andra skolor än den egna) till lagkamrater under en idrottsdag som Rao organiserade. Helt i linje med övriga förändringar ökade dessutom sannolikheten att delta i lekgrupper med fattiga elever från andra skolor. Intressant är också att de rika eleverna inte enbart uppvisade större generositet mot fattiga elever utan även mot rika.

raoResultaten illustreras i figuren ovan som visar beteendet hos rika elever som i årskurs 2 och 3 hade fattiga klasskamrater jämfört med eleverna i samma årskurser på andra privatskolor som av olika skäl inte tog emot fattiga elever. Eleverna i 4:an och 5:an hade börjat skolan innan reformen och för dessa årskurser inte heller några skillnader mellan skolorna. Den gula linjen visar beteendet hos eleverna på skolor som påverkades av reformen ett år senare än övriga skolor. Precis som förväntat är det på dessa skolor bara eleverna i årskurs 2 som är generösare.

En fråga man ställer sig är hur reformen påverkade de rika elevernas skolresultat. Svaret är nästan inte alls, i varje fall inte i matte eller hindi. Eventuellt finns en liten negativ effekt på kunskaperna i engelska vilket skulle kunna förklaras av att fattiga barn i Indien inte har med sig engelska hemifrån i samma utsträckning som rika barn. Däremot började eleverna med fattiga klasskamrater att svära mer, vilket just kan förklaras av att dessa elever pratar mer hindi; enligt Rao är hindi ett fantastiskt språk att svära på. Andra former av störande beteenden verkar dock inte ha påverkas.

I framtida arbete kommer Rao att undersöka hur det gick för de fattiga elever som lottades in på privatskolorna jämfört med andra fattiga elever som stod i samma köer. Dessutom planerar han att följa både rika och fattiga elever över tid så om ett decennium eller två kanske vi kan få veta om erfarenheterna i skolan även påverkar framtida attityder och livschanser.

I Indien samexisterar rikedom med en ganska extrem fattigdom och hur intressanta dessa resultat än är så kan de vara  svåra att översätta till andra förhållanden. Dessutom var andelen fattiga elever som antogs på privatskolorna begränsat och det är möjligt att gruppdynamiken ändras om den sociala sammansättningen blir jämnare. En annan aspekt är att de fattiga elever som antogs på privatskolorna gjort ett aktivt val att gå just där. Med dessa förbehåll i åtanke kan man ställa sig frågan hur den ökande sociala segregationen i den svenska skolan påverkar elevernas attityder mot andra. Raos resultat ger anledning till viss oro.

Comments

  1. lg skriver says:

    Det kanske vore på sina plats med en utförligare motivering av vissa normativa påståenden som denna post inleds med. Är tolerans mot intolerans, skadliga beteenden, negativa vanor (tex ansvarslöshet) etc ens önskvärd? Jag är inte övertygad.

    • Ekonomer motiverar väl aldrig sina normativa påståenden? Det är liksom själva signumet.

      I vilket fall så framgår det av texten nedan att det normativa påståendet är att dom rika (läs: bättre), barnen blir mer toleranta för dom fattiga (läs: sämre) barnens existens.

      Tolerans av de dåliga saker du räknar upp berörs inte alls i texten, så det verkar långsökt att det vore dessa som avses.

      • Så vitt jag kan se så beskrev jag mina normativa utgångspunkter rätt väl i inlägget (tolerans och generositet är något positivt), trots att jag är nationalekonom. För övrigt håller jag med om att lg:s aspekter av tolerans inte berörs i studien. Varför och på vilket sätt tobychev anser rika barn vara bättre än fattiga är oklart, men jag föreslår att just denna fråga diskuteras på annat håll.

    • lg verkar här implicit anta att ”skadliga beteenden, negativa vanor” generellt är vanligare bland fattiga barn än bland rika barn. Det finns skäl att tvivla på den svepande utsagan. Psykologen Paul Piff har forskning som är relevant här

      • lg skriver says:

        Nej, jag utgår från att ”dåligt beteende” är vanligare hos föräldrar till fattiga barn. Varför är de annars fattiga (i genomsnitt, naturligtvis)? Och bästa sättet att bli fattig mm som vuxen är att ha fattiga föräldrar. Jag förstår inte alls varför tolerans mot dessa ”dåliga beteenden” skulle vara önskvärt.

      • Redan existerande resursskillnader och socialpsykologiskt välbelagda fenomen som opportunity hoarding räcker för att på den mest grundläggande nivån förklara det mesta av den intergenerationella reproduktionen av relativ rikedom och fattigdom.
        Om du nödvändigtvis vill ha en förklaring i termer av ”dåligt beteende” så pekar Piffs forskning snarare i annan riktning: rika förstärker sina befintliga fördelar genom dåligare beteende.
        Såg du förresten avsnittet i Piffs föredrag om hur rika personer tenderar att försöka rationalisera sitt strukturella övertag?

  2. Mats Persson says:

    > Att människor från olika grupper och samhällsklasser umgås kan öka förståelsen
    > för andras villkor. Sådan förståelse kan i bästa fall bidra till ett mer tolerant och
    > kanske generösare samhällsklimat.

    Det är också ett argument för allmän värnplikt.

    • Herr V says:

      Jag håller i grunden med. Under värnplikten tvingades jag umgås (nära) med människor med annan utbildningsbakgrund. Det gjorde jag visserligen i grundskolan också, medan gymnasium och universitet var klart mer segregerat.

      Ett problem med den allmänna värnplikten vi haft i Sverige är dock att alla (värnpliktiga) inte var lika i den. I och med att det finns ett rangsystem mellan de värnpliktiga (gruppbefäl – kompanibefäl m.m.) så kan det också leda till att skillnaderna cementeras. Jag förutsätter (har endast anekdotisk erfarenhet av min egen värnplikt år 2000) att de ”befälsvärnpliktiga” i mycket högre grad kom från medel- och överklass medan de med lågutbildade föräldrar främst var fotfolk, längst ner på stegen. Beroende på hur strikta hierarkierna är inom försvaret så kan värnplikten slå åt båda hållen.

    • Jag känner till försök att studera denna fråga men det finns vissa problem. Det ena är att det är svårt att hitta en vettig empirisk strategi då analysen måste ske på kohortnivå och det finns inte någon riktigt trovärdig jämförelsegrupp. En anledning till detta är att andelen värnpliktiga minskade under 90-talet då även arbetsmarknaden förändrades i grunden pga 90-talskrisen. Att skilja värnpliktseffekter från andra effekter blir därför svårt. Ett annat problem är att man sannolikt är hänvisad till enkätdata och just i frågor om toleransfinns det stora skillnader mellan uppgivna svar och faktiskt beteende. En styrka med Raos studie är just att han inte förlitar sig på enkäter utan organiserar olika typer av experiment för att komma åt beteendeskillnader.

  3. MickeWe says:

    Oklart var du menar Ig. Avfärdar du en forskningstudie som ”normativ” bara för att den inte drar slutsatser som sammanfaller med dina egna normativa ståndpunkter?..

    Själv tycker jag att det är uppenbart att det bara finns fördelar med att ta bort barriärer mellan människor, såsom t ex klass och/eller studievana. Vad är det för fel med att jämna ut möjligheterna till en bra utbildning? Vad är det för fel med en lite mer empatisk överklass? Vad är det för fel med att ge ens barn erfarenheten som relationer med människor med andra erfarenheter och bakgrunder ger?

  4. Resultaten skulle kanske också kunna tolkas som att den som konfronteras med olikheter i ekonomisk situation blir mer generös. Ska man i så fall oroa sig för vad ekonomisk jämlikhet gör med människor?

    • Frågan är hur väl dylika fynd generaliseras till samhällsnivå. Frågan som analyseras är ju om barn som i ett samhälle med en viss grad av ojämlikhet påverkas av att möta barn med andra ekonomiska förutsättningar. Notera också att de enbart är de rika barnens beteendeförändringar som analyseras; det kan ju vara så att fattiga barn som exponeras för rika påverkas på ett helt annat sätt. Förhoppningsvis kommer Rao att kunna adressera denna fråga i framtida arbeten, men vad jag förstod under presentationen så är datainsamlingen inte helt lätt.

      Sen finns det en gammal tanke att en del fattigdom är bra för samhällsmoralen, fast då mest som avskräckande exempel: ”sköt dig, annars blir du som den fattige trashanken på gatan”. Att det behövs en del fattiga för att träna upp den empatiska förmågan och därmed göra folk allmänt generösare eller tolerantare är en annan tanke, men jag avstår från att göra en välfärdsanalys av den optimala fattigdomsgraden utifrån detta perspektiv.

      • bjornabelsson says:

        Kerstin Vinterhed skrev en gång för länge sedan en artikel i Dagens Nyheter där hon hävdade att de utslagna behövs för att legitimera våra normer. En hållning som jag dock uppfattar som mycket cynisk.

    • En sak till. Det faktum att det finns ojämlikhet innebär inte att folk faktiskt interagerar med dem från annan socioekonomisk nivå.

  5. David Westlund says:

    När Rosengårdsskolan i Malmö lades ner spreds eleverna ut i andra skolor i Malmö. Det innebar också en ökad blandning av elever. Om det kan man läsa bland annat här:
    http://www.sydsvenskan.se/malmo/skolflytt-gav-battre-betyg/

    • GalneGunnar says:

      ”.Hälften av eleverna hade betyg som hade gett behörighet till gymnasiet när de slutade sjuan på Rosengårdsskolan. När de nu gick ut åttan på Slottstadens skola var det bara en som nådde målet. Betygsvärdet gick också ner ordentlig”

      Att kommunen inte skäms, bara ytterligare en orsak till att förstatliga skolan.

  6. Mikael says:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s