Hur slår krisen?

I går presenterare IMF sin vårutgåva av World Economic Outlook. I dessa kristider finns det förstås mycket intressant material att hämta i rapporten.  T ex kan vi undersöka hur hårt krisen har påverkat olika länder. Den första figuren nedan visar hur mycket IMFs prognos för BNP-tillväxten under 2009 har sjunkit sedan deras bedömning för ett år sedan, medan den andra figuren visar hur prognosen för arbetslösheten har förändrats. Om vi bortser från OECDs värsta krisländer — Island och Irland — är effekten på Sveriges BNP bland de kraftigaste (prognosen har reviderats ner med nästan sex procentenheter). Arbetslösheten väntas däremot inte påverkas lika mycket som i vissa andra länder, åtminstone inte i år.

Att Sveriges BNP påverkas kraftigt verkar förklaras av att vi, i likhet med Finland, Tyskland, och Japan, har en industristruktur som missgynnas under den nuvarande krisen. Vissa debattörer (t ex Carl Hamilton och Olle Schmidt på SvD Brännpunkt) vill förklara den internationella krisens stora effekter på svensk produktion med att vi står utanför eurosamarbetet. Det är ett lite märkligt påstående. Även om vi bortser från Irland drabbas euroländer som Finland, Tyskland och Spanien hårt medan Danmark verkar klara sig bra utan euron trots att deras centralbank har tvingats till räntehöjningar mitt under krisen.

Krisens effekt på BNP-tillväxten 2009 (minskning mellan IMFs prognos i april 2008 och april 2009).

Krisens effekt på BNP-tillväxten 2009 (minskning mellan IMFs prognos i april 2008 och april 2009).

Krisens effekt på arbetslösheten 2009 (ökning mellan IMFs prognos i april 2008 och april 2009).

Krisens effekt på arbetslösheten 2009 (ökning mellan IMFs prognos i april 2008 och april 2009).

Comments

  1. palle says:

    Vad det gäller ovannämnda debattörer så gissar jag att de mest hakar på SIFO:s undersökning i april åt SVT i jakten på argument varför vi ska gå med i euron.

    Känns som att man inte ska göra för stor sak av denna undersökning då siffrorna wobblar rätt rejält (47% Ja till Euro; 45% Nej jämfört med 37.5% Ja 47,5% Nej i december 2008)

    Om det är så att den här krisen tydliggör att Sverige kanske skiljer sig från snittlandet i Euroland är det om något än viktigare att kunna föra en självständig penningpolitik.

    Avslutningsvis känns det som att eurofrågan i hög utsträckning är en politisk fråga – huruvida man gillar eurosamarbetet eller inte.

    (Just Danmark är väl med i ERM-II vilket säkert ger deras valuta lite mer credibility.)

  2. Krolben says:

    En inte allt för vågad gissning är att svängningen i opinionen nog har en del att göra med att EUR kostar 11 SEK, och att besvikna semesterfirare upptäckt detta i större utsträckning.

    Det är knappast någon djuplodande analys av EMU som sådan.

  3. e.lind says:

    En annan sak är som IMF påpekar att konjunkturavmattningen är en globalt synkroniserad recession.

    Kronans depreciering hjälper inte mycket när totalmarknaden minskar och exportföretagen därför varslar.

    De negativa konsekvenserna märker alla i livsmedelsaffären och på utlandssemestern.

  4. Mikael From says:

    Jag må komma in rätt sent i denna diskussion och jag har än så länge, pga tidsbrist, inte varit någon frekvent läsare av denna blogg. Detta grämer mig då man alltid lär sig något nytt när man väl läser här.

    Nu har jag en fråga som jag hoppas att någon kan upplysa mig om. Det jag undrar med om Euro-införandet är följande; om nu historien alltid upprepar sig och att en lågkonjunktur medför att kronan försvagas proportionellt mycket i jämförelser med andra valutor och att detta leder till att Sverige får en fördel ur exportsynpunkt, medför inte detta att produktionen allokeras ineffektivt? Jag menar; leder inte detta till att vi på ett osunt sätt låser upp oss i produktion och teknik som är förlegad istället för att tvinga oss till att ställa om produktionen och utvecklas. Tacksam om någon kan svara kort på detta eller hänvisa till intressant forskning inom ämnet (kanske finns det tidigare blogginlägg inom ämnet).

    Tack på förhand!

  5. Mikael: Jag känner inte till någon forskning som direkt besvarar eller belyser din fråga. Även om det kan vara så som du antyder tycker jag att det är osannolikt. Mer flexibla priser (t ex genom rörlig växelkurs) bör i allmänhet leda till en effektivare resursallokering.

    Dessutom tycker jag att växelkurssvängingarna främst ska ses som ett konjunkturfenomen som gissningsvis inte påverkar industristrukturen på längre sikt (förutom att svängingarna och osäkerheten kan göra företagen mindre benägna att delta i internationell handel, men det tycker jag är en lite annorlunda fråga).

  6. Mikael From says:

    Tack för ditt svar Martin. Jag är dock inte helt nöjd för visst kan man väl med säkerhet säga att merparten av de tillverknings- och industrijobb (blue collar) som i sämre tider försvinner inte kommer att återkomma då det är mer sannolikt att dessa kommer att återuppstå i låglöneländer. Denna effekt borde ju vara ännu större och tydligare om inte denna typ av industri får en dragkraft av en svag valuta.
    Sedan kan man ju diskutera huruvida detta är positivt eller ej men visst skulle det tvinga oss att förändra vårat näringsliv i större utsträckning än om vi inte skulle ha valutans dragkraft?

Trackbacks

  1. […] Carl B Hamilton, Olle Schmidt, Ekonomistas: Hur slår krisen?, Berghs betraktelser, Den hälsosamme ekonomisten, Nonicoclolasos, Peter […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s