Det här är ett gästinlägg av Joakim Jansson, postdoc i nationalekonomi vid Institutionen för nationalekonomi och statistik vid Linnéuniversitetet, samt affilierad med Institutet för Näringslivsforskning (IFN) och Institutet för Social Forskning (SOFI) vid Stockholms Universitet.
Under slutet av maj och stora delar av juni pågick protester i USA och många europeiska länder mot överdrivet polisvåld och orättvisor inom rättsväsendet baserat på rasism under parollen Black Lives Matters. Även i Sverige har demonstrationer anordnats. Att demonstrera mot att exempelvis svarta i USA i betydligt större utsträckning blir utsatta för våld av polis än vita personer kan tyckas förståeligt, oavsett vad som orsakar denna skillnad. Debatten i Sverige har dock delvis istället kommit att handla om hur relevant denna rörelse är för situationen i Sverige idag. Vissa tenderar även att hävda att utsatta personer i någon mån har sig själva att skylla, p.g.a. exempelvis tidigare kriminell aktivitet. Att det offentliga samtalet rörande demonstrationerna i första hand kommit att röra polisvåld är även det olyckligt, då andra former av eventuella orättvisor inom rättsapparaten förbigås.
Därutöver riskerar ett för hårt fokuserande på utfall, såsom skillnader i antalet dömda, att leda till dåligt informerad debatt om vad som bör göras för att ändra på möjliga problem. Exempelvis är det troligt att olika åtgärder behöver vidtas beroende på om eventuella skillnader finns gällande förutsättningar på arbetsmarknaden, diskriminerande beteende och övervåld av polis eller diskriminering under rättegång. Det hade varit önskvärt ifall debatten hade tagit avstamp i fakta i frågan varifrån förslag på eventuella åtgärder hade kunnat föreslås. Dessa åtgärder hade sedan kunnat utvärderas med vetenskaplig metod för att säkerställa önskvärd effekt.
I min avhandling från 2018 tittar jag närmare på skillnaden i sannolikhet att dömas till fängelse för samma utförda brott mellan utlandsfödda och svenskfödda.[1] Figur 1 visar sannolikheten att dömas till fängelse för utlandsfödda och svenskfödda för olika promillehalter (Blood Alcohol Content, BAC) i blodet vid rattfylleribrott under åren 2008 till 2012. Få individer döms till fängelse vid en lägre promillehalt än 1, och vid denna nivå finns även ingen påvisbar skillnad mellan utlandsfödda och svenskfödda. Vid grov rattfylla (över 1 promille alkohol i blodet) är dock utlandsfödda cirka 10 procentenheter mer troliga att dömas till fängelse jämfört med svenskfödda.
Figur 1 – Skillnader i sannolikhet att dömas till fängelse för olika nivåer av promille alkohol i blodet under åren 2008 till 2012. Skattningarna är gjorda med så kallade local linear regressions, där hänsyn tas till diskontinuiteterna i funktionen vid 1 och 1,5 promille.
Denna skillnad drivs inte av bakomliggande variabler såsom ålder, inkomst eller tidigare kriminell aktivitet,[2] då skillnaden är oförändrad när jag kontrollerar för dessa. Den största svagheten med denna metodik är att jag inte kan kontrollera för ifall exempelvis svenskfödda är mer benägna att intyga att de kommer ändra sitt beteende i högre utsträckning, ifall man väljer att försvara sig själv, eller eventuella språkproblem under rättegången. Skillnaden är dock ungefär lika stor när den skattas vid diskontinuiteterna, dvs när vi går från 0,99 promille till 1,0 eller från 1,49 till 1,5. Eftersom att vi kan förvänta oss att alla underliggande faktorer hålls konstanta vid diskontinuiteterna, bortsett från sannolikheten att få fängelse, indikerar detta att andra faktorer inte bör spela en avgörande roll. Detta eftersom utrikesfödda precis nedanför diskontinuiteten bör vara precis lika benägna att exempelvis intyga att de är villiga att ändra sitt beteende som precis ovan diskontinuiteten. Därmed så bör de därför inte ha ett större hopp i sannolikhet att dömas till fängelse än svenskfödda heller. Ändå kan man alltså se en nära nog lika stor effekt vid diskontinuiteterna (även om den är aningen mindre och mer oprecist skattad vid den övre diskontinuiteten).[3]
En annan förklaring till att fler fängslas, och relaterat till problemet som nämnts ovan, skulle dock kunna vara ifall utlandsfödda är mer benägna att återfalla i brottslighet än svenskfödda, och att domstolen därför tar hänsyn till detta i sitt bestämmande av straff. Problemet med att skatta sannolikheten att återfalla i brottslighet med all mitt data är dock att hårdare straff kan avskräcka individen från framtida brottslighet. Därför jämför jag utlandsfödda och svenskfödda som har en promillehalt lägre än 1, och som därför högst troligen bara döms till dagsböter. Denna jämförelse visar att utlandsfödda inte är mer benägna att återfalla i brottslighet, givet en rad bakomliggande faktorer.[4] Med andra ord innebär detta att när hänsyn tas till faktorer såsom inkomst och tidigare utförda brott försvinner alla skillnader i benägenhet att återfalla i brottslighet. Således framstår det inte som att det finns någon empirisk grund för att motivera fängelsedomarna med att utlandsfödda i högre grad behöver avskräckas från framtida kriminell aktivitet.
En närliggande fråga är även ifall de extra fängelsedomarna leder till att utlandsfödda minskar sin framtida brottslighet relativt mer än svenskfödda. För att testa detta så jämför jag utlandsfödda och svenskföddas benägenhet att återfalla i brottslighet precis nedanför 1-promillesgränsen med motsvarande grupp precis ovanför denna gräns. Detta eftersom att de precis ovanför 1-promillesgränsen kan anses ha exakt samma bakomliggande faktorer som de precis nedanför denna gräns. Därmed kan detta hopp i sannolikhet att få fängelse användas som ett slags experiment, där de ovanför får fängelse medan de nedanför agerar kontrollgrupp. Tidigare forskning har visat att de precis ovanför 1-promillesgränsen är mindre benägna att återfalla i brottslighet. Jag får samma resultat för svenskfödda. Dock finner jag att hoppet för att återfalla i brottslighet för utlandsfödda vid 1-promillesgränsen är precis lika stort som det för svenskfödda, trots att det alltså är troligare att utrikesfödda döms till fängelsestraff. Detta betyder alltså att de extra fängelsedomarna för utrikesfödda inte leder till ytterligare minskat återfall i brottslighet. Med andra ord så framstår inte skillnaden i sannolikheten att dömas till fängelse enbart som orättvis, den verkar även vara ineffektiv ifall målet är att minska framtida kriminell aktivitet för individen.
Sammantaget indikerar resultaten att utlandsfödda inte behandlas på samma sätt såsom svenskfödda under rättegångar, då det är troligare att de döms till fängelse för samma begångna brott. Detta skulle dock kunna bero på andra faktorer som samvarierar med att vara utlandsfödd. Som jag har försökt att visa verkar dessa andra faktorer inte påverka skillnaden nämnvärt. Det vore även önskvärt ifall det fortsatta samtalet kring vad som bör göras för att minska liknande problem i Sverige tar avstamp i fakta och forskning i frågan. Tidigare forskning har även visat att nämndemännens politiska hemvist kan avgöra vem som blir dömd eller inte, varför det skulle kunna vara rimligt att åtminstone se över detta system.
Tack till Sirus Håfström Dehdari samt Ekonomistas skribenter för värdefulla kommentarer.
[1] Uppdelningen rör alltså födelseregion, här definierat som att man antingen är född i Sverige eller inte. Data kommer i sin tur ifrån BRÅ när det gäller födelseregion. När det gäller huruvida effekten varierar beroende på vilken region man är född i så är detta något jag jobbar med att inkludera i uppsatsen. När det gäller begånget brott så är det enbart de som är uppe för rattfylla jag jämför. Därmed exkluderas de som exempelvis varit vårdslösa i trafik eller begått andra brott.
[2] För den som vill veta vilken modell som används mera specifikt så är det en kombination av kontrollvariabler som domstolen ska ta hänsyn till (antal tidigare brott, ålder, antal barn) och de variabler som väljs ut av en AI algoritm (logistic lasso) ur ett stort urval av kontrollvariabler (fullständig lista över dessa variabler finns i uppsatsen). Det logistic lasso gör är att välja ut variabler som har ett starkt samband med både utfall och den variabel vi är intresserade att mäta effekten av, givet den grundmodell som specificerats.
[3] Utlandsfödda är dock en aning mindre troliga att dömas till vård för alkoholmissbruk, vilket skulle kunna indikera att de nekar vård. Men denna lägre sannolikhet är bara dryga 2 procent, att jämföra med en 10 procent högre sannolikhet att dömas till fängelse.
[4] Igen används en blandning av förväntade viktiga kontrollvariabler och variabler som väljs ut av logistic lasso, där hänsyn även tas till hur många dagsböter som utdöms.
Ekonomistas 
Hej! Beaktar artikeln att utlänningar som döms i Sverige i större utsträckning än svenskar döms till fängelse än alternativ (skyddstillsyn och samhällstjänst) eftersom de inte i lika stor utsträckning väntas kunna genomföra den pga avsaknad av hemvist här?
Hälsningar
JG
Hej
Eftersom flera verkar ha funderingar kring detta så borde det kanske framgå tydligare både här och i uppsatsen. Det enkla svaret är att alla observationer i studien är matchade med andra register på personnummer (jag har givetvis dock inte tillgång till personnummer utan dessa har ersatts med löpnummer av en handläggare) vilket därmed betyder att de som är inkluderade i studien också är folkbokförd i Sverige. Annars är man nämligen inte med i ett av registrerarna. Något som borde framgå i uppsatsen är dock hur många som frånfaller på grund av detta, dvs hur många med utländsk hemvist som faller bort p.g.a. att dessa inte finns i registret. Jag hinner inte med detta just nu dock, men kan återkomma när jag gjort körningar på detta senare under helgen.
Jag har dock även tittat närmare på vilka påföljder som är mer och mindre vanliga för utlandsfödda också. Det är 2 procentenheter mindre troligt att utlandsfödda får vård för alkoholmissbruk som påföljd, ca 3,5 procentenheter mindre troligt att dömas till böter och 8 procentenheter mindre troligt att de döms till skyddstillsyn. Istället är det alltså fängelse (10 procentenheter troligare) och villkorlig dom (4 procentenheter troligare) som är vanligare påföljder.
“Skillnaden är dock ungefär lika stor när den skattas vid diskontinuiteterna, dvs när vi går från 0,99 promille till 1,0 eller från 1,49 till 1,5. Eftersom att vi kan förvänta oss att alla underliggande faktorer hålls konstanta vid diskontinuiteterna, bortsett från sannolikheten att få fängelse, indikerar detta att andra faktorer inte bör spela en avgörande roll. Detta eftersom utrikesfödda precis nedanför diskontinuiteten bör vara precis lika benägna att exempelvis intyga att de är villiga att ändra sitt beteende som precis ovan diskontinuiteten. Därmed så bör de därför inte ha ett större hopp i sannolikhet att dömas till fängelse än svenskfödda heller. Ändå kan man alltså se en nära nog lika stor effekt vid diskontinuiteterna (även om den är aningen mindre och mer oprecist skattad vid den övre diskontinuiteten).”
Jag hänger inte med i den här argumentationen. Då kanske andra läsare inte heller gör det, tänker jag. Går det att förklara bättre? Jag förstår alltså inte hur “nära nog lika stora effekter” vid de två diskontinuiteterna vare sig bekräftar eller utesluter att det finns icke-observerbara skillnader mellan svenskfödda och utlandsfödda som motiverar fängelsestraff.
Jag förstår det inte heller. Tilläggas kan att jag undrar om de tilltalade är medvetna om sin promillehalt före rättegången och dess betydelse? I så fall kan vi inte anta att deras rättegångsstrategi, t ex deras benägen att anlita försvarare, inte systematiskt skiljer sig åt över och under diskontinuiteterna.
Det var ett intressant resonemang jag inte hört förut. Borde det dock inte i sådana fall leda till att diskontinuiteterna är mindre än vad de faktiskt borde vara? Eller tänker du att denna effekt skiljer sig åt mellan inrikes- och utrikesfödda?
Jag tänker mig att de kan skilja sig mellan inrikes- och utrikesfödda, t ex att svenskfödda i högre grad förstår att de ska hitta en bra försvarare om de hade mer än 1 promillle i blodet.
Jag förstår. Det skulle kunna vara problematiskt. Min gissning är att det inte är något större problem, då jag inte tror att det är särskilt många som representerar sig själva eller för den delen försöker hitta en bra försvarare. Detta eftersom detta är ett ganska så rutinmässigt brott som jag har förstått det. Därför borde skillnaderna vara små, och jag tror inte heller att det är någon större skillnad vid diskontinuiteterna. Men det borde absolut undersökas, och om jag ändå ska samla in information om nämndemännen så borde det inte kräva särskilt mycket extra jobb för att även ta reda på vem som representerat den tilltalade.
För att utveckla något jag finner problematiskt kring resonemanget kring diskontinuitetspunkterna: Anta att någon föreslå snarare än att domstolarna tittar på födelseorten så är det så att domstolar är negativt inställda till folk med utländska namn. Men de utlandsfödda brottslingarna bör vara precis lika sannolika att ha utländska namn under och ovanför diskontinuitetspunkten, och alltså skulle resonemanget från författaren utesluta att domstolarna bryr sig om namnet. De flesta plausibla förklaringarna som går ut på att svenska domare är rasister skulle kunna uteslutas på samma vis. Om man inte faktiskt tror att Lisa Andersson som föddes när hennes föräldrar bodde i Kanada ett par år skulle diskrimineras i domstol så måste man alltså acceptera att det finns någon form av bakomliggande faktor mellan grupperna som inte fångats upp i studien.
Min egen teori är att resultatet beror på att utlandsfödda är mer benägna att spela tuff i rätten.
Hej Niklas och Johan
Jag tror ni bägge är inne på snarlika spår, och liknande frågeställningar har även kommit från andra rörande just dessa diskontinuiteter. Som jag ser det så bör det inte finnas någon diskontinuitet, och för män och kvinnor så försvinner den skillnad jag annars uppmäter just vid diskontinuiteterna. Ändå tycks dessa diskontinuiteter finnas där för utlandsfödda (dock som sagt väldigt oprecist mätt vid den övre, men jag hoppas att lite mer data ska hjälpa mig där). Det troligaste bör därför vara att det sker någon förändring här som gör att utlandsfödda börjar behandlas annorlunda.
En förklaring skulle kunna vara att nämndemän inte behöver närvara när fängelse inte är en möjlig påföljd enligt lagboken. Som länkas till ovan så finns det redan forskning som visar att nämndemännens politiska hemvist kan förskjuta tingsrättens dom och även påverka övriga nämndemäns värdering. Jag har dock ingen statistisk grund för att påstå att det oftare är nämndemän närvarande ovanför en diskontinuitet, även om man skulle kunna tänka sig det baserat på texten i lagboken. Min förhoppning har varit att få någon slags anekdotisk bevisning för att så skulle kunna vara fallet från jurister, då det skulle göra det lättare att motivera en manuell datainsamling. Hittills har jag dock inte lyckats få några sådana indikationer.
En annan förklaring skulle dock kunna vara liknande den som Bindler och Hjalmarsson tar upp i en kommande uppsats. Författarna använder historiska data från London för att visa att skillnaden i fällande domar mellan män och kvinnor minskar när det lägsta möjliga straffet för ett brott minskar, t. ex. vid avskaffandet av dödsstraff. En motsvarande effekt här skulle kunna vara att man lättare ger ett mildare straff än vad lagen egentligen påbjuder för svenskfödda när fängelse plötsligt är ett alternativ. För att undersöka detta skulle jag dock behöva mer data främst kring den övre diskontinuiteten, vilket jag fortfarande avvaktar.
Hoppas detta gav er någotsånär svar på era funderingar, annars så får ni gärna återkomma. Denna uppsats har varit vilande i nästan två år nu, så alla kommentarer tages tacksamt emot.
Begränsningarna i den modell som använts är på tok för stora för att man ska dra de slutsatser som artikeln gör gällande (problematiska) skillnader i hur invandrare och i Sverige födda behandlas. Även om författaren har försökt ta hänsyn till vissa systematiska skillnader är det alldeles för låg överensstämmelse mellan vad rätten enligt lagen ska ta hänsyn till och vad modellen fångar för att man ska kunna dra några såna här slutsatser,
En bild på de parametrar som testats i Lasso regressionen finns på min Twitter https://twitter.com/KlingstromT/status/1299356975415861248 men i korthet består parametrarna av registerdata såsom arbetsinkomst, antal barn och om man deltagit i något arbetsmarknadsprogram. I själva regressionsanalysen inkluderas därefter vissa av dessa med “invandrare” (född i Sverige) med, antal tidigare brott samt ålder.
Jämfört med vad rätten ska ta hänsyn till enligt Brottsbalken missar modellen väldigt många parametrar för straffmätningen. Rätten ska exempelvis ta hänsyn till frågor såsom huruvida “om den tilltalade förorsakas men till följd av att han eller hon på grund av brottet blir eller kan antas bli avskedad eller uppsagd från anställning eller drabbas av annat hinder eller synnerlig svårighet i yrkes- eller näringsutövning,”. Dessutom skall, om jag inte har missförstått det hela, vårdslöshet i trafik konsumeras av en dom för grovt rattfylleri samtidigt som rätten vid straffmätning skall ta hänsyn av i vilken utsträckning den dömde utsatt omgivningen för fara.
Med tanke på hur stora skillnader det är mellan utrikesfödda och inrikesfödda med avseende på etableringsgrad på arbetsmarknaden, val av yrkesbana och även olycksfallsfrekvens i trafiken skulle det snarare vara väldigt konstigt om modellen i avhandlingen inte skulle ge resultatet att straffmätningen på invandrare och födda i Sverige skiljer sig åt.
Hej Tomas
Jag har lite svårt att förstå hur du först kan konstatera att jag kontrollerar för i stort sett varje arbetsmarknadsrelaterad variabel som finns att tillgå (bortsett från utbildningsnivå, då jag inte har tillgång till detta) för att sedan klaga över att jag inte kontrollerar för arbetsmarknadsstatus!? Oavsett så kan jag rapportera att skillnaden ökar till 13 procentenheter om jag enbart tittar på de som har noll i arbetsinkomst under året, dvs de som redan inte är anställda. Dvs om vi tittar på den grupp där det inte föreligger någon risk att bli avskedad så gör det att skillnaden snarare ökar än minskar, så länge du inte tror att domstolen tar hänsyn till svartarbete? Därutöver så gör inkluderandet av alla de kontrollvariabler jag sedan tidigare använder i uppsatsen om något så att skillnaderna ökar, så att det du pekar på här skulle vara ett problem verkar knappast troligt.
Syftet med att använda logistic lasso är annars just för att komma åt problemet du beskriver. Jag har tillgång till väldigt många variabler rörande arbetsmarknadsstatus och familjesituation. Tyvärr är det svårt för mig att veta vilka av exakt alla dessa variabler som domstolen tar hänsyn till eller som särskiljer utlandsfödda från svenskfödda. Därför låter jag logistic lasso tala om för mig vilka variabler som domstolen tar hänsyn till eller där utlandsfödda och svenskfödda skiljer sig åt. När jag gör detta leder det till att den skattade skillnaden ökar, om än inte med mycket. För den som vill veta vilka variabler som lassot plockar ut så kan jag meddela att det är några dummies för vilket decenium som personen först kom till Sverige, indikatorer för ifall personen är gift eller ogift och ifall personen uppbär sjukpenning/arbetsskadesjukpenning.
När det gäller din andra kommentar, angående problemet med eventuell utelämnande av exempelvis hur trafikfarlig man varit, så håller jag med att detta kan vara ett problem vid skattningarna över hela fördelningen. Jag har fått som förslag att lägga tillbaka de som är uppe för andra brott för att se hur detta påverkar resultatet, vilket står på min att-göra-lista. Dock är det så att detta inte kan förklara skillnaderna vid diskontinuiteterna, av samma anledning som för språkskillnaderna. Dvs, det är inte skillnad i observerbara (eller icke-observerbara) karakteristika som spelar roll, utan det är hur dessa skillnader behandlas av rättsväsendet när fängelse plötsligt är ett alternativ. Och som jag argumenterat ovan så står det som orsakar denna skillnad att finna vid diskontinuiteterna. Svagheten med uppsatsen är istället att jag inte trovärdigt kan peka ut exakt vad det är som händer vid diskontinuiteten som orsakar detta (än).
För extra tydlighet så har jag inkluderat en så kallad bandwidth-plot nedan, där skillnaden i diskontinuitet skattas för olika bandbredder vid den nedre diskontinuiteten. (Denna figur är inte med i uppsatsen som finns att tillgå online, man jag tror att den bör vara med i framtiden).
https://www.dropbox.com/s/a6g3q7c7c21u40j/fig4.tif?dl=0
En mycket intressant analys, som konstaterar skillnader men inte lyckas förklara dem.
T.ex. undersöks inte hur kulturella skillnader påverkar individens uppträdande i rätten. Sannolikt för att det är oändligt svårt att mäta sådant. Icke desto mindre är det en trolig orsak till att det uppstår skillnader. Det handlar alltså sannolikt inte om s.k. strukturell rasism (som författaren implicit försöker påvisa) utan om hur kulturella skillnader kan få konsekvenser i mötet med ett rättssystem.
Vilket är precis som det ska vara, menar jag. Litet tillspetsat skulle man kunna säga att folk som skriker “din hora” och “jag ska knulla din mamma” i rättssalen löper större sannolikhet för fängelse än de som uppträder som svenskar i allmänhet, det som i folkmun kallas normalt uppträdande.
Vad gäller kommentaren här ovan, där det uppges att skillnaden i risk för fängelse ökar till 13% om man endast ser till de som saknar arbetsinkomst. Jag undrar vad som händer om man kontrollerar för kapitalinkomst. Det bör rent logiskt existera en överrepresentation i gruppen inrikesfödda utan arbetsinkomster men med större kapitalinkomster jämfört med i gruppen utlandsfödda.
Vidare vore det intressant att gruppera utlandsfödda efter födelseregion. Jag gissar att överrepresentation skulle stiga ytterligare om man jämför de som är födda i MENA-länder med svenskfödda. Vilket i så fall skulle kunna ge stöd till att kulturella skillnader kan förklara överrepresentationen.