I förra veckan tillsatte finansdepartment en utredning om huruvida staten borde bevilja skattelättnader till privatpersoner och företag som skänker bidrag till forskning och idella organisationer.
Sedan en längre tid har ett flertal röster höjts i Sverige för att så ska ske. I de flesta andra västländer finns redan dessa avdrag. I Danmark får privatpersoner skatteavdrag för gåvor på mellan 500 och 6600 Dkr medan företag får detsamma om de kan visa att pengarna använts till forskning. I USA motsvarar de privata donationerna varje år ca 2% av BNP, varav 1/3 går till forskning. Och inte heller verkar privata gåvor tränga undan offentliga gåvor (medan det omvända ofta är fallet). I Norge matchas privata gåvor med en statlig gåva på 25% av beloppet.
Förslaget kommer dock att få kritik. Förutom den mer generella diskussionen om att skatteavdrag minskar statens andel av ekonomin, menar kritiker av skatterabatterad filantropi att privatfinansierad forskning är mera styrd än statligt finansierad forskning. Fast stämmer verkligen det? Är inte all forskning styrd på ett eller annat sätt? Regeringens kommande forskningsproposition, som bl a innehåller specificerade stöd till forskning om koldioxidlagring och mobilt bredband, är bara ett exempel på detta. Den förra regeringen öronmärkte stora summor för genusforskning.
En balans mellan privat och statlig finansiering gynnar sannolikt såväl konkurrensen som mångfalden inom forskningen. Det kommer dock alltid finnas de som tivlar på att privat finansiering kan komma i allmänhetens tjänst. Som tur är delades inte den inställningen av John Harvard, Leland Stanford, Cornelius Vanderbilt, Andrew Carnegie eller Knut Wallenberg…
Ekonomistas 
Jag undrar om skatteavdrag kommer att skapa den “kultur av filantropi” som finns bland ganska många rika i USA. Men kanske finns det hopp att vi är på väg dit ändå. Skype-grundaren Niklas skänker nu en liten slant till klimatforskning. Jag misstänker att det inte var min uppmaning här på Ekonomistas som fick effekt, men Zennström inger ändå hopp att vi kan få fler “goda” svenska kapitalister.
Daniel!
Mycket bra och lovvärt initiativ;instämmer helt i det du skriver. Och visst är det så att all forskning, på ett eller annat sätt är styrd, oavsett om styrningen sker på politiska, inomvetenskapliga, religiösa, eller andra grunder. Delar helt uppfattningen att ökade möjligheter att införa skattelättnader för donationer och gåvor till forskning sannolikt bidrar till ökad konkurrens och mångfald inom forskningen. Eftersom jag själv är verksam som akademisk lärare/forskare vid en privat journalisthögskola i Norge, som har ett religiöst samfund som huvudman (Norsk Luthersk Missionssamband) och en uttalat tvärvetenskaplig profil på forskning/undervisning, samt en ökad orientering mot utomeuropeiska vetenskapliga miljöer, så har jag såklart ett starkt egenintresse av ökad pluralism och mångfald i det offentliga samtalet kring detta med forskningsfinansiering. Applåderar därför ditt initiativ, hoppas andra gör detsamma!
Varför ska det allmänna vara med som en passiv och icke tillfrågad finansiär av gåvor? Den som vill stödja ett ändamål bör väl göra det av eget intresse och egen ekonomisk kraft och inte åka snålskjuts på andra. Vi har en förvirrad diskussion om företagens avdragsrätt för forskning och sponsring, där företagens intresse av att lämna bidrag sätts i fråga av skattemyndighet och bedöms av domstolar. Hur kan skattemyndighet och domstolar avgöra vad företagen anser vara bästa användningen av knappa resurser? Se t.ex. den herostratiskt ryktbara domen RÅ 2000 ref. 31 I, Procordias sponsring av Stockholmsoperan.
Om beskattningen av bolagens vinster avskaffades eller åtminstone reducerades väsentligt skulle frågan helt desarmeras.
Varför skall ett företag beskattas för sin inkomst? Företagens vinst kallar vi för ”inkomst”, med det är en inomst av helt annan karaktär än hushållsinkomst. Hushållens inkomst utgör ersättning för arbete och kapital och är basen för privat konsumtion. Företagets inkomst, vinsten, är ett mått på värdet av det nya kapital och de nya resurser som skapats. Vinsten är ett mått på den tillväxt som möjliggör ökat välstånd och som utgör förutsättningen för en ambitiös välfärdspolitik. Varför bestraffas det företag som åstadkommer detta med en skatt som utgår i relation till skapandet av denna nya resurs? Varför har vi en skatt på skapande? Och varför betalar företag som gör förlust, dvs förstör det som redan finns, ingenting!!?
Bortsett från dessa fullkomligt bisarra omständigheter är företagsbeskattningen förenad med en rad skadliga effekter.
– Det är en dyr skatt. Bolagsskatten ger budgettekniskt ca 100 miljarder kr men kostar i tillämpning kanske 15 miljarder hos lagstiftare, skattemyndigheter, företag, domstolar. Den är en guldgruva för skattekonsulter och en lekstuga för akademiker.
– Den ger samhällsekonomiska kostnader genom effektivitetsförluster, därför att den styr investeringsbesluten på ett irrationellt sätt.
– Det är en liten skatt. Den motsvarar drygt 5 % av samtliga skatter och avgifter.
– Den är så svår att tillämpa att den är en rättssäkerhetsrisk. Bara lagtextmassan för företagsbeskattningen är 4 gånger så omfattande som för inkomst av tjänst och oändligt mycket mer komplicerad.
– Den är helt onödig. Det som bolagen inte betalar i skatt kommer att stärka företagens kapitalbas och/eller öka löneutbetalningar och utdelningar som beskattas. Skatten är endast en förtida beskattning som ytterst bärs – liksom alla skatter – av hushållen. Ett bortfall av de ca 100 miljarder som skatten ger idag skulle således vara endast tillfälligt.
– Den skapar kriminalitet genom att den gör kringgåenden lönsamma. Gränsen mellan kriminalitet och skicklig skatteplanering kan vara hårfin.
– Den skapar det förkättrade dubbelbeskattningsproblemet. Ta bort bolagsskatten och dubbelbeskattningen försvinner. Det måste vara politiskt mer framkomligt att skapa stabilare företag och beskatta arbetsfria inkomster än tvärtom.
– Den är en omoralisk skatt. Allmänheten inbillas att någon annan (företagen) betalar deras skatt.
Den är en omodern skatt. I ekonomier utan penninghushållning och med låg kunskapsnivå kan företagsbeskattningen var den enda möjligheten att ta ut skatt. I välutvecklade ekonomier finns betydligt effektivare metoder att direkt från de fysiska personerna – de som ändå ytterst är de som betalar – ta ut skatterna. I Sverige tar vi ut skatt på löneinkomster, 410 mdr kr, skatt på lönekostnader, 405 mdr kr, och på konsumtion, 435 mdr kr, och på kapital, 180 mdr kr, med automatik direkt vid källan.
Först när vinsterna tas ut bör beskattning ske. Så är det i t.ex. Estland. Vilken stimulans för företagandet! Och vilken förenkling!
Tillsammans med nationalekonomen Erik Norrman skrev jag i fjol boken Slopad bolagsskatt – analys och konsekvenser (Norstedts Juridik). Analyserna av de ekonomiska effekterna pekade – föga förvånande – på stora svenska vinster för investeringar och statsfinanser om bolagsskatten reducerades kraftigt eller avskaffades. Problem av teknisk natur är hanterliga. De är löjligt små i förhållande till de problem som bolagsskatten vållar. De positiva effekterna skulle däremot bli många och närmast överväldigande. Det är dock viktigt att inte komma på efterkälken. Då går investeringstillfällena till andra länder med lägre bolagsskatt.
Det är mycket lättare att eliminera problemenmed bolagsskatten, forskningsavdrag och sponsring är bara ett – det finns massor (läs boken), genom att avskaffa den eller sänka skattesatsen radikalt.
Niclas Virin
Fd Skattedirektör i Riksskatteverket
Fd Bankdirektör, ansvarig för skattefrågor i Handelsbanken
Fd ledamot i Skatterättsnämnden i 20 år
Fd ledamot av Näringslivets Skattedelegation
Jag tror att “avdragsgillt” tolkas fel av de flesta som yttrar sig om gåvor och bidrag. Jag har ett aktiebolag och ger bort en hacka pengar varje år till sådant jag tycker är berömvärt och bra, såsom Stadsmissionen och Cancerfonden. Dessa gåvor är inte avdragsgilla, utan måste betalas med bolagets fria, utskattade kapital.
Men what the heck? Det innebär ju bara att staten ska dra 28 % bolagsskatt innan jag får skänka bort dem. Det är billigt om man ser till alternativet:
Med marginalskatt 57 % och sociala avgifter 33 % så är avbränningarna 68 % om jag skulle betala privat. En intjänad hundralapp i företaget ger alltså bara 32 kronor att ge bort, resten går i skatt, med dagens 3:12-regler.
Min poäng är att de företag som vill ge bort pengar kan göra det, även om det inte är avdragsgillt. Det blir bara motsvarande 28 % dyrare idag.
Vad gäller privatpersoner har jag väldigt svårt att se att det uppenbart är bättre att ge till behjärtansvärda ändamål än att använda pengarna till konsumtion. Exempelvis kan man tänka sig att det är betydligt bättre att köpa varor från fattiga länder än att sponsra biståndsprojekt i dessa om man vill bekämpa fattigdom. Trots att handel eventuellt är bättre ur detta perspektiv ska då gåvan till biståndsorganisationen rendera skatteavdrag. På vilket sätt är det bra? Dessutom bör man betänka att det redan i dag är så att handeln belastas med moms medan gåvor till biståndsorganisationer är momsbefriade. Är det inte snarast denna skevhet i systemet som borde rättas till?
Det är otroligt svårt för någon att hålla koll på effektiviteten i alla de ideella organisationer som skulle kunna gynnas av avdragsrätten. Troligtvis kommer kontrollen att bli något liknande den som omgärdar postgirots (plusgirots?) 90-konton. Denna ställer i princip inga krav på att verksamheten är vettig, bara att inte för mycket läggs på administration. Även om många organisationer gör ett bra jobb finns det säkert många som mest är till för att skapa en meningsfull tillvaro för de verksamma. Jag har svårt att se varför gåvor till sådan verksamhet ska vara avdragsgill (eller skattemässigt gynnad framför annat företagande på något sätt).
Detta sagt instämmer jag med en allmän uppmaning till de superrika att vara generösa med sina tillgångar. Eftersom de har mycket pengar att ge bort har de dessutom möjlighet att kontrollera hur pengarna används. Min andra uppmaning är därför att de ska utnyttja sin position för att se till att pengarna används effektivt.
Niclas, tack för intressant boktips om bolagsskatten. Faktum är att jag letade efter texter om detta i samband med att regeringens budgetpropp ju innehåller en del förändringar i denna fråga.
Jonas, jag håller med om att välgörenhet och donationer inte alltid är den bästa och mest dynamiska form av understöd som ekonomin kan ge olika verksamheter. När det gäller effektiviteten bland mottagarna har vi ju tidigare haft uppmärksammade fall där bl a UFF visade sig mishushålla med sina resurser. Jag under om det i länder där donationsindustrin är större vuxit fram specialiserade “donation watch”-organisationer som helt och hållet sysslar med denna typ av övervakning. Om inte annat borde de ha gott om kunder som inte vill se sina pengar slösas bort.
Varför allt detta tyckande? Det är väl mer naturligt att först studera vad den vetenskapliga litteraturen säger? Enligt James Andreoni och Ted Bergstrom (“Do government subsidies increase the private supply of public goods?” Public Choice 88 (3-4), 1996) kan det i princip vara optimalt att skattegynna filantropi; det finns även en del relevant empiri. Min bedömning är att detta fortfarande är en intressant forskningsfråga.
Tore, du har förstås en poäng i att vi borde titta på vad forskningen säger i denna fråga. Jag har inte sett några studier på europeiska länder, men på nordamerikanska data har en del gjorts. Jag tittade precis i den utmärkta antologin Does Atlas Shrug? (Joel Slemrod, red, 2003) och där finns ett kapitel av Auten, Clotfelter och Schmalbeck som studerar hur 1980-talets skattereformer påverkade de rikas benägenhet att ge pengar till välgörande ändamål. Och de finner att skatterabatter förefaller påverka givandet positivt, med elasticiteter mellan -0,5 och -1 med avseende på “priset på givande” (vilket beräknats utifrån skatteskalornas avdragseffekt på givarnas inkomst).
Borde effekterna vara annorlunda för Sverige? Jag har svårt att se varför de skulle vara det.