Lämplighetstesta vad?

Utredningen om den framtida lärarutbildningen föreslår att man ska se över möjligheten att lämplighetstesta de framtida lärarstudenterna. Förhoppningen är att man på så sätt ska hitta de bästa lärarförmågorna redan innan de gått igenom en lång och dyr utbildning. Och det låter ju bra, om vi bara visste vad som skulle testas.

Framtidens bästa lärare?

Årets lärare 2038

Erik Grönqvists och min studie som presenterades häromveckan ger inte mycket vägledning, trots att vi tittade på ledarskapsutvärdering, intelligens och betyg. Detta stämmer väl med resultaten från en ny studie av nyutexaminerade lärare i New York. Lärarnas ämneskunskaper, IQ och allmänna personlighet (ungefär samma aspekter som vår ledarskapsutvärdering försöker fånga) testades i samband med att de gav sig ut i yrket. När testen vägts samman hade de en viss förmåga att förutsäga hur det gick för lärarna framöver, men några stora effekter på elevernas prestationer var det inte fråga om.

Det bästa som kan sägas är nog att dessa test trots allt verkar betydligt bättre på att förutsäga framgång i läraryrket än lärarnas utbildningsbakgrund. Men det är inte så svårt för den fångar ingenting alls.

Kan då ingen bedöma om en lärare är bra eller ej? Jodå, rektorer verkar ha riktigt bra koll på vilka av lärarna på deras skolor som är riktigt bra och riktigt dåliga. Däremot är det sämre ställt vad gäller att skilja de ganska bra från de ganska dåliga. Ännu bättre än att förlita sig på rektorerna är därför att utvärdera hur det går för lärarna de första åren i yrket. Det har prediktiv kraft.

Synd bara att detta är till föga hjälp för dem som redan på ansökningsstadiet vill hitta framtidens bästa lärare…

Tips: Tysta tankar

Nej, detta är knappast vettigt

Jag antar att argumentet för statliga stöd till bilindustrin är att kapitalmarknaderna fungerar så dåligt att de inte förmår skilja goda investeringar från dåliga. Anledningen till det torde i så fall vara att det är så mycket genuin osäkerhet i ekonomin att man inte ens kan räkna på riskerna. Så kan det vara, men i så fall är den faktiskt genuint osäker även för regeringen.

Bilnationalism med utländskt ägande

Bilnationalism med utländskt ägande

Dessutom har banksektorn redan fått garantier av staten vilket gör att någon aggregerad osäkerhet som inte är kopplad till den företags- och branschspecifika osäkerheten borde ha hanterats. Alltså anser regeringen att den trots detta är bättre lämpad att göra dessa bedömningar om bilbranschens framtid än marknaden. Hybris.

Visst, diverse fackförbund, lokalpolitiker och universitetsrektorer påstår sig vara övertygade om att bilindustrin har en framtid och att detta kommer att vara en bra affär för staten. Frågan är då bara varför dessa intressen inte själva hostar nytt kapital? Om det nu är så en så bombsäker investering är det väl bara att använda strejkkassor och pensionskapital till att lägga ett bud på Volvo PV. Ford skulle säkert sälja.

Det enda argumentet bakom stödpaketet som är en aning vettigt är att alla andra gör samma sak. Men det är värt att minnas att EU skapades för att hålla regeringar i schack vad gäller denna typ av subventionskrig. Och om man nu tvunget ska gå in med stöd så borde det göras i form av preferensaktier. Som förslaget är skänker vi nu skattepengar till Fords och GMs aktieägare. Detta försöker regeringen motarbeta genom att försöka ställa krav på att investeringar sker i Sverige. Vilket i sin tur innebär att man försöker hindra Ford och GM från att fatta optimala beslut om sina investeringar.

Behöver jag ens skriva att detta minskar sannolikheten att staten får tillbaks sina pengar?

Årets julklapp: En get till en fattig?

Present mot fattigdomEn stark trend i årets julhandel tycks vara att ge bort något som i sin tur är en gåva till någon annan. I Stockholms tunnelbana möts man av uppmaningar att ge någon ett presentkort som visar att man skänkt, t ex en get. Det här är naturligtvis mycket positivt. Men det finns en liten detalj som jag gärna vill påpeka. Låt mig göra det genom att berätta om en personlig upplevelse.

Julen 1993 (eller däromkring) köpte jag en sådan här present — en gåvocheck till Stadsmissionen — till en tillställning där alla skulle ha med sig en opersonlig present. Tanken var att allas presenter skulle delas ut slumpmässigt bara för att ha någon sorts ”tomteinslag” på denna julmiddag. En tonårsflicka fick mitt paket och gissade ivrigt att det nog var biobiljetter. Hennes besvikelse var uppenbar när hon öppnade paketet och tittade ledset på ”sin” gåva till Stadsmissionen. Där och då insåg jag till min stora förtvivlan vad jag gjort; jag hade köpt en present till mig själv och på något sätt föreställt mig att den varma känsla av att skänka något till ett gott ändamål kunde överföras. Det stod nu helt klart att den inte kunde det.

Så gå nu ut och köp massor av getter och andra bra saker och ge dem till dig själv samtidigt som du stickar lovikavantar eller gör något annat till dina nära och kära. Och Daniela, om du mot förmodan skulle läsa detta så vill jag be om ursäkt för min själviskhet. Jag är skyldig dig en biocheck.

Torbjörn Becker: Höj a-kassan och sänk inte skatten!

Gästinlägg av Torbjörn Becker, föreståndare för SITE (Stockholm Institute of Transition Economics) vid Handelshögskolan i Stockholm.

Dagens finanspolitiska läge präglas av den ovanligt höga grad av osäkerhet som råder beträffande det ekonomiska läget i Sverige och världen. Förmodligen är detta det den enskilt viktigaste faktorn som regeringen måste beakta i utformandet av finanspolitiken i syfte att få fart på ekonomin.

Torbjörn Becker, SITE

Torbjörn Becker, SITE

Att Sverige kommer ha en snabbt stigande arbetslöshet, kraftigt minskade privata investeringar och minskad konsumtion är knappast osäkert. Däremot är det inte klart hur hög arbetslösheten blir, vem som blir arbetslös och hur länge. Inte heller vet vi hur mycket investeringar och konsumtion kommer att minska.

Den osäkra ekonomiska situationen spelar en avgörande roll för hushåll och företag. Hushållen vet inte vad de har för budget att planera med på lite sikt och företagen har svårt att bedöma efterfrågan på sina varor och tjänster samt vad nya investeringar kostar. Detta är inte så mycket en fråga om de ”små” marginalerna, av typen ”går min lön upp två eller tre procent” eller ”är skatten 39 eller 37 procent imorgon” utan snarare en fråga om att ha jobb eller inte. Svaret kommer ha avgörande effekt på hushållsekonomin.

Hushållens försiktighetssparande (”precautionary savings”) kommer därför troligtvis bli en mycket viktig faktor som påverkar hushållens sparande och därmed vilken efterfrågan förtagen möter. Denna typ av sparande kan förstås vara fullt rationellt för individen men får till följd att det aggregerade sparandet i ekonomin blir för stort, och det i ett läge när efterfrågan behöver öka för att inte lågkonjunkturen ska förvärras.

Verkningsfulla finanspolitiska paket ska därför fokusera på åtgärder som minskar den osäkerhet som leder till ett alltför stort försiktighetssparande. Eftersom förlorade inkomster vid arbetslöshet är den huvudsakliga källan till detta är det således åtgärder som minskar inkomstbortfallet förknippat med arbetslöshet som ska prioriteras i dagsläget. För att inte bidra till att snedvrida incitament för jobb och arbetslöshet för all framtid bör dessa åtgärder lanseras med ett ”bäst före datum”. Denna policy leder både till att staten på ett effektivt minskar osäkerheten, ökar efterfrågan och att man träffar rätt fördelningspolitiskt, dvs de som drabbas direkt av krisen får hjälp av staten.

Skattesänkningar är däremot inte ett bra alternativ för att minska osäkerheten. Ricardiansk ekvivalens leder redan i sig till att det är ett högst tvivelaktigt instrument om det inte har någon motsvarighet på utgiftssidan i statens budget och i rådande osäkra klimat kan skattesänkningar istället ge upphov till ytterligare sparande istället för konsumtion. I värsta fall kan skattesäkningar leda till minskad konsumtion om allmänhetens eller marknadens förtroende för statens finanser, pensioner etc minskar i ett läge där det redan råder stor osäkerhet om vår ekonomiska framtid.

På utgiftssidan ska man också prioritera offentlig konsumtion och investeringar som snabbt leder till ökad efterfrågan på varor och tjänster i de sektorer som har ledig kapacitet. I dagsläget verkar det onekligen finnas goda skäl för att satsa på renovering av skolor, sjukhus och andra viktiga offentliga miljöer. Stora infrastruktursatsningar som tar flera år att planera innan första spadtaget tas är å andra sidan inte speciellt intressanta som finanspolitiskt verktyg för att hantera en lågkonjunktur och bör därmed endast genomföras i den omfattning de är mer långsiktigt samhällsekonomiskt värdefulla. Långsiktigt önskvärda investeringar på miljösidan är inte heller nödvändigtvis motiverade i dagsläget om vi inte tror att det finns ledig kapacitet där som snabbt kan komma till användning.

Kort och gott, i ett läge där osäkerheten är ett dominerande inslag i den ekonomiska verkligheten gäller det att finanspolitiken går ifrån en del av det effektivitetstänkande (med skattesänkningar och långsiktighet som huvudingredienser) vi ekonomer ofta förespråkar (inklusive jag själv) och fokuserar på åtgärder som angriper problemet vid roten, dvs minskar osäkerheten för hushållen och därmed företagen och snabbt bidrar till efterfrågan på varor och tjänster.

Smittsam lycka?

Jag tycker vanligtvis inte att bloggen Freakonomics håller alls samma höga kvalitet som boken Freakonomics. Dagens inlägg av Justin Wolfers är dock ett undantag. Han uppmärksammar läsarna på en ny studie i prestigefyllda British Medical Journal som visar att lycka är smittsamt. Studien hävdar att ju lyckligare dina vänner och vänners vänner är, desto lyckligare blir du. Men i en annan artikel i samma nummer använder några andra forskare samma metod för att visa att längd och acne är precis lika ”smittsamt” som lycka. Budskapet, som knappast kan upprepas för ofta, är förstås att det är skillnad på kausalitet och korrelation. Hela inlägget hittar du här.

ROT-avdraget visar behovet av skattereform

Skattefusk är ett återkommande tema i den svenska samhällsdebatten. När regeringen lanserade ROT-avdraget påpekade Skatteverket att det förmodligen inte kommer kosta samhället någonting eftersom det kan förväntas minska svartarbetet. Precis den insikten om skattesystemets dynamiska effekter lyfte Tino Sanandaji  och jag nyligen påpekade i en debattartikel i Dagens Industri (19/11). Tyvärr delas den inte av alla — allra minst politikerna.

Kan svartarbetet bli vitt?

Kan svartarbetet bli vitt?

Att skattefusk snedvrider konkurrensen mellan företag och eroderar förtroendet mellan medborgarna är välkänt. Men det som driver politikerna förefaller främst vara att komma åt de pengar som fuskas bort. Enligt Skatteverket uppgår fusk och andra fel till ca 130 miljarder kr, dvs nästan en tiondel av skatteintäkterna. I både socialdemokraternas och miljöpartiets budgetmotioner beskrivs skattefusket som en potentiell intäktskälla. Vänsterpartiets Lars Ohly hävdade nyligen att ökad skattekontroll kan bringa in hälften av skattefusket inom åtta år.

Men dessvärre missförstår Lars Ohly, Thomas Östros och även många borgerliga politiker skattefuskets natur när de tror att enbart ökad kontroll kan komma åt de värden som skattefusket undandrar staten. I deras kalkyl leder en miljard i minskat skattefusk till en miljard i ökade skatteintäkter. Detta är – kanske något förvånande till en början – helt fel.

Anledningen till att politikernas kalkyl slår fel är att den bortser från skatters undanträngningseffekter. Om alla hårklippningar, pizzor, luncher, badrumsrenoveringar som idag utförs svart skulle utföras i den vita, beskattade sektorn skulle priserna öka rejält. När priset stiger trängs efterfrågan undan och färre, eller kanske rentav inga köp blir av. Resultatet är att få eller inga nya skatter betalas in.

Ett exempel på hur stor andel av svartarbetet som skulle bestå ifall det beskattades kan grovt räknas fram utifrån vad vi vet om undanträngingseffekters storlek. Om en person som tidigare sålt en tjänst svart vill få ut samma ersättning efter skatt när tjänsten säljs vitt, måste denne höja sitt pris för att täcka kostnader för kommunalskatt, arbetsgivaravgift och moms. Ett timpris på 150 kr svart skulle därmed bli 360 kr vitt, dvs skatten höjer slutpriset till kund med 140 procent. Utifrån även en blygsam uppskattning av köparnas priskänslighet innebär detta att mellan hälften och två tredjedelar av allt svartarbete skulle trängas undan ifall det beskattades.

Hur ska då politikerna lösa de problem som skattefusket leder till utan att samtidigt kväsa verksamheter som människor är villiga att betala för? En långsiktigt hållbar lösning kräver en kombination av hårdare kontroll och ett reformerat skattesystem. Endast då kan staten hoppas att komma åt de miljarder den idag går miste om. Politiska löften om tiotals miljarder i ökade skatteintäkter enbart genom hårdare kontroll och straff är därför helt orealistiska.

Ekonomisk politik är inget nollsummespel

Efter räntesänkningen i torsdags kontaktades jag av tre olika tidningar som ville ha kommentarer om vinnare och förlorare. Alla hade ungefär samma utgångspunkt: ”Det är lätt att se vinnare på räntesänkningen, men det måste ju även finnas förlorare. Vilka är de?”.

Allt för ofta verkar media vilja se den ekonomiska politiken som ett nollsummespel där varje vinnare måste motsvaras av en förlorare. I själva verket syftar den ekonomiska politiken vanligen till att ge bättre förutsättningar för ekonomin som helhet. Ofta medför politiken viss omfördelning av resurser, men ibland är det helt enkelt så att alla vinner på en god ekonomisk politik.

Nordens mest spännande ekonomer

En av Ekonomistas läsare, kaospiloten Elin, undrade vilka vi på Ekonomistas tycker är Nordens mest spännande nationalekonomer.

Jag frågade några av mina medskribenter här på Ekonomistas vilka de mest spännande nationalekonomerna som fortfarande är verksamma i Norden är. De namn som först kom upp var Morten Bennedsen (ägarstyrning & politisk ekonomi), Lena Edlund (det ryktas att hon är på väg tillbaka till Sverige…), Magnus Johannesson (beteendeekonomi), Per Krusell (makro & politisk ekonomi), Kjetil Storesletten (makro & politisk ekonomi), David Strömberg (mediaekonomi & politisk ekonomi) och Jakob Svensson (utvecklingsekonomi & politisk ekonomi).

Det finns säkert många nordiska kandidater som vi inte kom att tänka på. Lämna gärna ditt eget förslag i kommentarsspåret. Kriteriet är det smula mångtydiga begreppet ”spännande”. Min egen favorit bland nordiska samhällsvetare är för övrigt Jon Elster, men han är varken ekonom eller verksam i Norden…

Paralleller till nittiotalskrisen

Jag skriver i dagens Fokus (nej, jag har inte valt rubrik…) om sysselsättningsutvecklingen under nittiotalskrisen, och vad vi kan vänta oss under den kommande lågkonjunkturen. Sammanfattningsvis skriver jag att det finns anledning att se ljusare på utvecklingen i den offentliga sektorn nu än under nittiotalskrisen. Visserligen finns en risk att kommuner och landsting tvingas till besparingar när skatteintäkterna faller (se mitt tidigare inlägg och figur nedan), men eftersom statens finanser är goda kan och bör statsbidragen till kommunerna höjas tillfälligt om deras budgetar blir ansträngda.

Utsikterna för näringslivet är dystrare. Återhämtningen efter förra krisen inleddes i verkstadsindustrin efter att kronan släppts fri i november 1992. Även nu gynnas exportindustrin av att kronan försvagas, men till skillnad från förra krisen är konjunkturläget i omvärlden så svagt att exportefterfrågan ändå lär bli låg. Förhoppningsvis kan vi undvika ett lika dramatiskt sysselsättningsfall som i förra krisen, men jag är rädd att nedgången nu blir mer utdragen.

Figurerna nedan sammanfattar utvecklingen i vissa branscher under och efter förra krisen. Ökningen av studentantalet under senare hälften av nittiotalet förklaras huvudsakligen av politiska beslut och expansionen av lokala högskolor. Men ökningen under själva krisen var främst ett konjunkturfenomen som gissningsvis upprepas nu. Den som någon gång har varit inblandad i antagningen av studenter till doktorandprogrammet i ekonomi (speciellt finansiell ekonomi) kan nog se vissa ljuspunkter i en svag konjunkturutveckling. Kvaliteten på de sökande brukar förbättras avsevärt.
SCB, AKU
SCB, AKU

Relaterad debatt: I Dagens Nyheter förespråkade Assar Lindbeck här om dagen stora satsningar på kommuner och landsting. Han menar att vi inte bara bör se till att kommuner och landsting slipper skära ner, utan att de som en stimulansåtgärd till och med bör expandera sin verksamhet. Det tycker jag är att gå för långt, åtminstone om man inte har planer på att expandera den offentliga sektorn på lång sikt (finansministern verkar inte heller pigg på sådana satsningar). John Hasslers resonemang i Affärsvärlden igår är nog mer i linje med mina tankar.

I det just presenterade stimulanspaketet satsas främst på åtgärder för arbetslösa och byggsektorn. Båda inriktningarna  är rimliga, men jag hade gärna även sett åtminstone ett tydligare uttalande om att kommuner och landsting inte behöver strama åt.

Är kronan Sveriges svaghet?

I en analys av vad som gick snett på Island identifierar forskarna Willem Buiter och Anne Sibert fyra aspekter som gjorde landet sårbart: Det är ett litet land med en stor internationellt aktiv banksektor, egen valuta och begränsat budgetutrymme (i förhållande till bankernas möjliga behov). Intressant nog uppvisar Sverige samma svagheter.

I normala fall är det centralbanken–som har sedelpressar till sitt förfogande–som garanterar banksystemets likviditet och agerar som lender of last resort. När ett lands banker har åtaganden i utländsk valuta är det emellertid inte säkert att centralbanken kan spela denna roll. Osäkerhet kring bankernas likviditet även kan få valutans värde att falla vilket får skulden att växa och att då trycka pengar är ingen lösning–det får bara valutan att sjunka ytterligare. Under dessa omständigheter blir det staten som måste garantera banksektorn och om skattebasen är liten i förhållande till bankernas åtaganden är garatin inte trovärdig. När marknaden inser att det inte finns en trovärdig lender of last resort kan systemet kollapsa. Enligt Hannes Gissurarson är detta precis vad som hände på Island.

Lösningen är enligt Buiter och Sibert att byta ut den egna valutan mot euron för att därigenom skaffa sig tillgång till euro-systemets likviditet. Vill man inte ta detta steg argumenterar Buiter och Sibert för att man inte heller bör tillåta en stor internationellt aktiv banksektor.

Island är inte ensamt. Buiter och Sibert identifierar tre länder med samma grundläggande svagheter som Island: Schweiz, Danmark och Sverige. De garantier som ställts ut till bankerna är därför problematiska, om än oundvikliga. Om oron för svenska bankers likviditet ökar kan garantierna i värsta fall skapa en statsfinansiell kris, alldeles oavsett om bankerna egentligen har problem eller ej.

I förhållande till BNP är emellertid inte den svenska banksektorns internationella åtaganden tillnärmelsevis lika stora som Islands. I figuren ser vi att även Schweitz och Storbritanniens internationella exponering är betydligt större än Sveriges. Oroväckande är däremot att även Barry Eichengreen, känd för sin forskning om finansiella kriser, för någon månad sedan pekade ut Sverige som särskilt utsatt.

BIS and IMF

Gross bank debt in foreign currency (% of GDP). Source: BIS and IMF

Regeringens ytligt sett lite märkliga beslut att strö garantier över banksektorn ska nog ses i detta ljus. Eftersom vår banksektor har de internationella åtaganden den har och då vi knappast omgående lär byta ut kronan mot euron, återstår i dagsläget bara att hoppas på att förtroendet för bankernas likviditet upprätthålls; kosta vad det kosta vill. Vi befinner oss med andra ord i en situation där vi håller andan och hoppas på det bästa. Men kontroll, det har vi inte.

En konsekvens av detta är att initiativtagarna till Finansplats Stockholm kanske borde inrikta sig på ett euro-medlemskap. Utan euron är det annars tveksamt om Sverige kan ta risken att bli ett finansiellt centrum. Eller så kommer finansplatsen aldrig att fungera eftersom sparare tror att det kommer att gå som på Island.

(tipstack till Helena)