Årets julklapp: En get till en fattig?

En stark trend i årets julhandel tycks vara att ge bort något som i sin tur är en gåva till någon annan. I Stockholms tunnelbana möts man av uppmaningar att ge någon ett presentkort som visar att man skänkt, t ex en get. Det här är naturligtvis mycket positivt. Men det finns en liten detalj som jag gärna vill påpeka. Låt mig göra det genom att berätta om en personlig upplevelse.

Julen 1993 (eller däromkring) köpte jag en sådan här present — en gåvocheck till Stadsmissionen — till en tillställning där alla skulle ha med sig en opersonlig present. Tanken var att allas presenter skulle delas ut slumpmässigt bara för att ha någon sorts “tomteinslag” på denna julmiddag. En tonårsflicka fick mitt paket och gissade ivrigt att det nog var biobiljetter. Hennes besvikelse var uppenbar när hon öppnade paketet och tittade ledset på “sin” gåva till Stadsmissionen. Där och då insåg jag till min stora förtvivlan vad jag gjort; jag hade köpt en present till mig själv och på något sätt föreställt mig att den varma känsla av att skänka något till ett gott ändamål kunde överföras. Det stod nu helt klart att den inte kunde det.

Så gå nu ut och köp massor av getter och andra bra saker och ge dem till dig själv samtidigt som du stickar lovikavantar eller gör något annat till dina nära och kära. Och Daniela, om du mot förmodan skulle läsa detta så vill jag be om ursäkt för min själviskhet. Jag är skyldig dig en biocheck.