Det är knappast en underdrift att säga att kvinnor år underrepresenterade professorer inom nationalekonomi i Sverige. Förhoppningsvis är detta något som kommer att förändras på sikt, men då krävs att stocken av kvinnliga forskare byggs på underifrån till exempel via fler kvinnor på forskarutbildningen.
I ett nytt working paper undersöks i vilken utsträckning antalet kvinnliga doktorander på tio amerikanska topp-universitet beror på hur många kvinnor det finns bland de seniora forskarna.
De finner för att det finns en stark korrelation mellan antalet kvinnor bland doktoranderna och antalet kvinnor bland seniora forskare. Dessutom verkar detta samband vara kausalt. För en procentenhets ökning i andelen seniora kvinnor så ökar andelen kvinnor bland doktoranderna med 2-3 procentenheter.
Hur bär sig då forskarna åt för att fastställa ett kausalt samband? Jo, de instrumenterar andelen kvinnliga forskare med att män lämnar institutionen. För att inte riskera att fånga upp män som lämnar arbetsplatsen i protest mot att det blivit fler kvinnor så genomför de en mängd känslighetsanalyser där de bland annat bara använder män som går till ett annat topp-universitet eller med den predicerade sannolikheten att männen slutar med tanke på männens ålder och publiceringsframgångar.
Resultaten tyder alltså på att det är viktigt med kvinnliga förebilder för doktorander — men därmed också att utvecklingen mot fler kvinnliga professorer kan förväntas ta lång tid
Tack Niclas Berggren (nonicoc) för tipset!
Ekonomistas 
Slutsatsen att det kommer att ta lång tid därför att utvecklingen hittills varit långsam bygger på att sambandet skulle vara linjärt. Men det är nog inte självklart. Här handlar det om normbrytning och då är ketchupeffekter inte ovanliga (tänk t ex på hur fort attityden till rökning på arbetsplatsen ändrades när väl stenen kom i rullning).
Så kan det mycket väl vara Lars, klok kommentar!
Frågan är dock vad som är poängen med kvinnliga doktorander. Sambandet har ju visat sig vara kausalt: fler kvinnliga professorer leder till fler kvinnliga doktorander och inte tvärtom. Fler kvinnliga doktorander kommer följaktligen inte att leda till fler kvinnliga professorer, enligt rönen.
Det är ju onekligen lite svårt att bli doktor utan att först vara doktorand. Dessutom är tesen att fler kvinnliga doktorander leder till fler kvinnliga professorer inte testad.
Är det inte så att generellt är andelen kvinnor som examineras från högre utbildning mer än 60 % och andelen som går till post graduate studier ännu högre. Kvinnor väljer inte national ekonomi eller STEM utan väljer andra inriktingar.
Om vi vänder på problematiken så kommer män att ha problem med förebilder eftersom kvinnor kommer att inom en snar framtid vara en överväldigande majoritet inom högre utbildning samt bland professorer.
Varför är det ett problem att de inte kommer att vara en överväldigande majoritet inom nationalekonomi och STEM?
STEM = Science, Technology, Engineering, and Mathematics
För det första, en bidragande anledning till att kvinnor inte väljer nationalekonomi kanske är just det att det saknas kvinnliga professorer.
För det andra, för att män ska komma att sakna förebilder så krävs att kvinnorna så småningom kommer att överstiga männen. Det vet vi inte om det kommer att hända, men det lär väl i alla fall dröja. och då är det naturligtvis lika problematiskt det.
Din sista fråga förstod jag inte riktigt så du får gärna förtydliga dig.
Jag menade att om du, om jag uppfattar dig rätt, att det är ett problem att det saknas kvinnliga förebilder bland professorer i national ekonomi. Även inom STEM. Så borde det vara ett lika stortt problem att den nuvarande kvinnliga övervikten inom resten av disciplinerna idag är ett lika stort problem. Att den överväldigande majoriteten inom andra discipliner idag är kvinnor, dvs unga män som vill studera andra discipliner har få eller inga manliga förebilder.
Med det vill jag ha sagt att jag inte anser det ett problem vare sig inom det ena eller andra området.
Som kuriosa var min mors faster den första kvinna som fick tillstånd att undervisa på Wiens Universitet 1924 samt den första kvinnliga professorn i ekonomisk historia, min mor var en av de första kvinnliga fackförenings ordförandena i Sverige i ett icke kvinnodominerat yrkesområde.
Kompetens är det som avgör inte kön, etnicitet eller sexuell läggning.
“Kompetens är det som avgör inte kön, etnicitet eller sexuell läggning.” Där är vi inte riktigt ännu men det är mål att sträva emot. Samtidigt så tror jag att mångfald har ett egenvärde och då kan det bli svårt i vissa fall. Men vid “lika meriter” (finns det?) så bör mångfald gå före, dvs då kan det vara aktuellt att kvotera in männen på vissa utbildningar.
Jag räknade på listan från http://ideas.repec.org/top/top.sweden.html (Där en viss Eva Mörk fanns med) hur många av de 117 listade ekonomerna som var kvinnor (ja okej nördigt). 9/117= 7.7 % var det. En del utländskt klingande namn fick jag chansa på. Sånt gör jag på söndagkvällar. god kväll 😉
Jag är helt överns med dig angående att kompetens bör styra. Men för att kompetens ska kunna styra tror jag att det är viktigt att såväl mäns som kvinnor ges samma förutsättningar och därför tror jag att det är viktigt med en någotsånär jämn könsfördelning inom de flesta områdena, vare sig det är nationalekonomi eller ngt annat ämne. Därmed inte sagt att vi ska sträva efter en absolut 50-50 fördelning överallt.
Det jag inte finner i din blogg post är vilken olicy rekommendation du vill ge för att öka andelen kvinnor inom nationalekonomi och STEM. (Samma policy rekommendation bör då även gälla män i alla andra discipliner.)
Föreslår du någon form av positiv diskriminering ala den amerikanska “Affirmative Action”?
Sverige och Europa konventionen om de mänskliga rättigheterna tillåter inte Affirmative Action enligt amerikansk modell. Svensk lagstiftning när det gäller positiv särbehandling vid svenska universitet har därför underkänts av de högsta svenska domstolarna.
Det innebär att det inte går att införa positiv diskriminering lagstiftningsvägen. Så vad föreslår du?
Alex, jag har inget färdigt svar på den frågan tyvärr
ja, för ironisk kommentar för att existera på ekonomistas. Poängen är dock uppenbar: bara för att två nämnda kvinnor lyckats bra utesluter inte det diskriminering överlag.
Nej det gör det inte. Inte heller visar det låga antalet kvinnliga (national ekonomiska) professorer på att kvinnor diskrimineras. (OBS, jag antar här i den vanliga betydelsen och inte enligt den kvasivetenskapliga post strukturalistiska “teori” bildningen.)
Instämmer. Kvinnor kan vara underrepresenterade bl a på grund av:
1) De skäl som ‘Kvinnlig doktorand i nationalekonomi’ anger.
2) Brist på kvinnliga förebilder (det torde vara lättare för en kvinna att identifiera sig med en kvinna än en man, allt annat lika.)
3) Diskriminering (medveten respektive omedveten, exempelvis om den manliga professorn uppmärksammar manliga doktorander mer än kvinnliga)
4) Tid och fokus som ägnas åt forskningen (vilket bl a påverkas av att hämta o lämna på dagis etc etc.)
5) for att kvinnor ar battre pa andra yrken och amnen
6) for att kvinnor foredrar andra yrken och amnen
Ja så är det. Killar är mycket bättre, speciellt då på grundutbildningen och fortsättningsnivå. eh.. eller inte.
var menar till emil 2 inlägg ned.
Sofia, jag sa inte att de var battre eller samre utan spekulerade (JNS lista borjade med “kan vara”) i om de kan ha komparativa (inte absoluta) fordelar i andra yrken.
Svara knappen verkar for ovrigt inte fungera langre…
Oavsett att jag inte är helt övertygad av Evas målfunktion så tycker jag att det här är en mer rent identifierad studie av samma ämne:
Click to access gender.pdf
Intressant! Tack för tipset
Sambandet kan också bero på att kvinnor som innehar professurer i högre utsträckning än män intresserar sig för att anta kvinnor som doktorander.
Det handlar väl om vem som bestämmer om vilka som blir antagna till forskarutbildningen och får doktorandtjänster. Fler kvinnliga professorer och forskare leder till att fler kvinnor blir antagna till doktorandutbildningarna (som då sjunker i status, lön etc…). Det vore dock en välgärning för samhällsekonomin och förnyelsen inom den nationalekonomiska teoribildningen, ifall fler kvinnor antogs till doktorandutbildningarna i nationalekonomi. Kanske blev det då slut på det ideologiskt tröga och prestigeladdat krampaktiga fastklamrandet vid huvudlösa teorier – med all säkerhet åtminstone tankebyggnation för bättre och mer rättvis hushållning med samhällets resurser.
Hur hög andel av de som påbörjar doktorandutbildningen i nek, hösten 2011 i Sverige, var kvinnor? Någon som har uppgift för total eller för ngt universitet?
I Uppsala:
2010: 5 Kvinnor, 5 män.
2011: 3 Kvinnor, 6 män.
Göteborg
2010: 2 män 3 kvinnor
Men det är ju väldig få antal observationer så svårt att dra några större slutsatser av.
@Nemokrati Om du tittade på vad som finns i nationalekonomiska avhandlingar numera så är det inte mycket av “ideologiskt tröga och prestigeladdat krampaktiga fastklamrandet vid huvudlösa teorier” – faktiskt inte mycket av teori över huvudtaget.
@JNS. Intressant fråga – jag tror inte att könsfördelningen bland antagna doktorander är så väldigt skev – min gissning är att skevheten kommer efter disputationen då få kvinnor stannar kvar. Om jag fick spekulera vilt skulle jag gissa att detta i sig framförallt beror på att kvinnor i barnafödande ålder uppskattar anställningstrygghet, vilket ju som bekant är en bristvara inom akademin.
Det finns väl en viss tendens att de kvinnliga doktoranderna inte inser vad som krävs för att nå vidare i karriären utan att det finns hårt arbetande kvinnor där som visar dom. Hårt arbetande män i högre positioner tror de/lyssnar de inte på antagligen för att de blivit itutade att alla männen fått sina jobb av någon kompis utan att kunna någonting. Kvotering löser inte heller det problemet eftersom de som då kvoteras in inte heller förstår vad som krävs (utan kvoteringen).
Förutom detta finns det även en hel del mer generella skillnader i inställning som påverkar så att färre kvinnor går vidare från nivå till nivå.
Intressant teori att kvinnor inte inser … och inte förstår … Har du kommit på den hypotesen själv? Ngn forskning som stöd?
Jag tror varken det behöver vara fråga om diskriminering eller att vi inte fattar hur vi ska bete oss för att göra karriär inom akademin/stanna kvar. Det kan väl lika gärna vara så att kvinnliga doktorander inte tilltalas av att fortsätta i akademin för att det saknas förebilder där som de kan identifiera sig med. Jag vill dock gärna tro att det inte behöver ha så mycket med kön att göra. Jag upplever själv att jag har svårt att identifiera mig med många av dem som stannat kvar i akademin, men det handlar mer om andra egenskaper hos dem än att majoriteten är män. Samtidigt ser jag att det håller på att ändras; gruppen som efter disputation fortsätter till olika post doc-tjänster tycks vara mer heterogen nuförtiden.
Du är vuxen. Varför behöver du en förebild för att våga göra det du vill? Sådant tillhör tonåren. Förstår inte varför man bryr sig så mycket om omgivningens åsikter. Vad är det värsta som kan hända om vänner, familj mm tycker man gör konstiga val i livet?
För mig handlar det inte om va min omgivning skulle säga utan mer om jag skulle trivas eller inte. Det tror jag inte beror på mognad utan snarare hur man ser på sitt liv som forskare.
Men varför skriver du då att “kvinnliga doktorander inte tilltalas av att fortsätta i akademin för att det saknas förebilder där som de kan identifiera sig med”? Gäller de bara andra vuxna (som alltså inte är så vuxna att de kan fatta självständiga beslut) och inte dig?
Kanske var det här som efterfrågas som policy för att få fler kvinnliga nationalekonomi professorer?
At USD, School of Nursing and Health Science is 96.5% Female But It Got $600,000 in Taxpayer Funding To Increase Female Professors in STEM?
CARPE DIEM | SEPTEMBER 19, 2011
http://pulse.me/s/1Lm5Y