Mindre hemlighetsmakeri bäddar för bättre politik

Centralbanker runt om i världen har under senare år försökt överträffa varandra i öppenhet och tydlighet. Finanspolitiken har däremot fortsatt att vara omgärdad av hemlighetsmakeri. Det görs mycket analys inom finansministerierna, men denna analys publiceras sällan. Och om analysen publiceras genomgår den vanligen först en omfattande politisk tvättning. Men kanske håller detta på att förändras, med det svenska finansdepartementet som en föregångare.

I samband med vårpropositionen publicerades en omfattande analys av hur regeringens politik har påverkat såväl arbetsutbud som sysselsättning och arbetslöshet. Det är material från denna rapport som ligger till grund för de (optimistiska?) bedömningarna att jämviktsarbetslösheten kan sjunka till fem procent som en följd av regeringens reformer. Enligt rapporten förklaras nedgången nästan enbart av sänkta ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen — främst av att nominella belopp i försäkringen har hållits oförändrade och att jobbskatteavdragen har sänkt de relativa ersättningsnivåerna efter skatt.

Rapporten är en tjänstemannaprodukt och innehåller en del material som inte nödvändigtvis är vad politikerna vill höra. T ex tyder rapporten på att regeringens aktiva arbetsmarknadspolitik har en begränsad effekt på arbetsmarknadens funktionssätt. Analysen visar också tydligt att jobbskatteavdraget medför att löneökningarna före skatt blir lägre än annars. Denna analys är knappast kontroversiell, men ändå något politikerna ogärna verkar vilja medge.

Man kan ha olika uppfattning om analysen i en rapport som denna. Värdet med rapporten är dock inte det precisa innehållet utan att departementet tvingas att precisera och presentera sin analys. Därmed blir det möjligt att förhålla sig till analysen och dess konsekvenser för den förda ekonomiska politiken. Detta är utmärkt.