Vänta med stabilitetsfonden!

Den stabilitetsplan som regeringen presenterade idag har välkomnats och lovordats av många bedömare. Berömmet är huvudsakligen motiverat, för det finns ett behov av det (tidsbegränsade) garantiprogram som ingår i planen. Men planen medför även en långsiktig uppbyggnad av en omfattande stabilitetsfond som ska finansieras av bankerna (i förlängningen alltså av deras kunder). Det finns skäl att avvakta med beslut om den delen av stabilitetsplanen.

Motiveringen till fonden är att regeringen ska kunna “hantera eventuella framtida solvensproblem i ett svenskt institut utan att belasta skattebetalarna”. Regeringsföreträdare har upprepade gånger betonat att skattebetalarna ska hållas skadelösa.  Det låter bra men är något missvisande. I den nuvarande krisen är det förstås för sent. Om bankerna kan finansiera sin egen krishantering behöver de ingen statlig hjälp. Stabilitetsfonden kan alltså på sin höjd vara till hjälp vid en kris i en avlägsen framtid.

Kanske är det motiverat med en obligatorisk verksamhetsförsäkring för banker ungefär på samma sätt som vi har obligatorisk trafikskadeförsäkring för bilar.^* Men det är svårt att se att beslut om detta brådskar. Dessutom talas det nu mycket om samordning mellan länder och nya internationella regleringar. Det kan inte vara rätt att vi i all hast låser in oss i nya långsiktiga lösningar innan vi har sett var den diskussionen landar.

Uppdatering 22/10: SvD skriver idag om hur stabilitetsfonden kommer att påverka bankerna, men deras beräkningar verkar vara missvisande. Fonden ska uppgå till 2,5 procent av BNP om 15 år. Mätt relativt dagen BNP blir det ca 80 miljarder kronor. Fonden byggs inledningsvis upp med 15 miljarder kronor av skattemedel och 18 miljarder från insättningsgarantins fonderade medel. Resten kommer att byggas upp av avgifterna på bankerna. SvD skriver att de nya bankavgifterna kommer att uppgå till 40 av 150 miljarder kronor. Den uträkningen bygger på avgifter baserade på det nuvarande avgiftsunderlaget men en fond relativt BNP om 15 år (Mats Odell nämnde vid måndagens pressträff att fonden ska uppgå till 152 miljarder kronor “i dagens penningvärde” om 15 år — även den uträkningen verkar märklig). Mer rättvisande är att säga att de nya bankavgifterna uppgår till minst 40 av 80 miljarder kronor.
—————
^*) Stöd för liknande förslag har t ex framförts av Kashyap, Rajan och Stein, se The Economist och deras artikel. I sin slutkläm konstaterar Kashyap et al. att “there is undoubtedly much more work to be done before it [en ny försäkringslösning] can be implemented”.

Länkar: AFV, DN1234, SvD1234