Vet företagarna vad företagarna behöver?

Är detta måltavlan från en tävling i hagelskytte? Eller kanske aktieanalytikers prognoser jämfört med faktiska utfall? Nej, figuren visar förhållandet mellan Svenskt Näringslivs mått på kommunalt företagsklimat år 2002 och förändringen i sysselsättningsgrad bland kommunens invånare under åren 2002-2010. Något samband mellan mellan dessa storheter förefaller inte finnas.

sysselsattningUndersökningen om kommunernas företagsklimat presenteras årligen och den bygger på näringslivsrelaterad statistik på kommunnivå samt enkätsvar från tiotusentals företagare och politiker som bedömer olika aspekter av det lokala företagsklimatet. Det index som skapas samvarierar med en hög förvärvsfrekvens och en allmänt hög levnadsstandard. Frågan är dock om företagsklimatet säger något om den framtida utvecklingen. Efter en enkel undersökning med hjälp av data från SCBs statistikdatabas är det tydligt att svaret på denna fråga är nej.

I tabellen nedan redovisas först hur förändringen i sysselsättningsandelen under åren 2002 till 2010 samvarierar med företagsklimatet 2002. Som synes är sambandet negativt och statistiskt signifikant. Kommuner med dåligt företagsklimat verkar alltså anmärkningsvärt nog ha en bättre sysselsättningsutveckling än kommuner med bra företagsklimat.

foretagsklimatreg

Denna jämförelse är dock orättvis då kommuner med bra företagsklimat tenderar att ha haft en hög sysselsättningsandel redan 2002. Då sysselsättningen inte kan överstiga 100 procent är det naturligt att sysselsättningen i sådana kommuner tenderar att öka mindre än i andra. I kolumn (2) tas därför hänsyn till den initiala sysselsättningsgraden och punktestimatet på företagsklimatet blir då mindre, men fortfarande negativt och statistiskt signifikant. I kolumn (3) kontrolleras för ytterligare en mängd faktorer på kommunnivå som kan tänkas påverka den framtida utvecklingen. Samvariationen mellan företagsklimat och sysselsättningsförändring försvinner då helt. I kolumn (4) visas att detsamma gäller förändring i arbetslöshet.

Nu kan man invända att undersökningen av företagsklimat inte alls är tänkt att fånga sysselsättnings- och arbetslöshetsutvecklingen. Kolumn (5) undersöker därför om det finns något samband mellan företagsklimatet och förändringen i andelen privatanställda men så verkar inte vara fallet. Förändringen i andelen av de sysselsatta som är företagare är om något negativt relaterat till företagsklimatet men estimatet är inte statistiskt signifikant (kolumn 6). Inte heller finns något samband mellan företagsklimatet och förändringen i skattekraft eller tjänsteinkomster per invånare (kolumnerna 7 och 8).

Svenskt Näringslivs mått på företagsklimat verkar med andra ord inte innehålla särskilt mycket information om den framtida utvecklingen. En intressant fråga är därför vilka faktorer som samvarierar med ett bra företagsklimat enligt Svenskt Näringsliv. Vissa svar ges i tabellen nedan.

foretagsklimatreg2

Kommuner med bra företagsklimat förefaller ha en hög förvärvsfrekvens, låg arbetslöshet, en hög andel privatanställda och en hög andel välutbildade invånare. Dessutom tenderar de att vara rätt stora och ha en relativt låg andel företagare bland de sysselsatta. Vidare förefaller skattesatsen att vara låg i dessa kommuner och andelen som röstar på Moderaterna att vara hög. I den sista kolumnen tas hänsyn till alla variabler samtidigt. Då flera av variablerna samvarierar kraftigt hoppar flera estimat när variablerna inkluderas samtidigt, men sambandet mellan företagsklimat och skattesats respektive den moderata röstandelen kvarstår.

Troligvis ligger det i den mänskliga naturen att finna rankinglistor och andra relativa jämförelser intressanta. Frågan är dock vad en viss ranking egentligen mäter och vilket värde den ska tillmätas. Svenskt Näringslivs företagsklimatsindex verkar främst beskriva att det går rätt bra här och nu (plus att skatten är låg och M är stora), men det ger mycket liten vägledning om vilka faktorer som ger en positiv utveckling framöver. Eftersom vi redan vet hur det ser ut idag kan detta onekligen ses som en brist. Det är också möjligt att indexet över företagsklimat är tänkt att fånga något helt annat än de utfall som analyserats här. Om detta ger oss större eller mindre anledning att bry oss om detta index är dock en öppen fråga.

_____________________________________
Svenskt Näringslivs index för 2002 löper mellan 2.5 och 4.3 (medelvärde 3.16, standardavvikelse 0.26). Den som själv vill leka lite med data kan tanka hem filen här (xlsx). Alla data är hämtade från SCBs statistiska databaser utom Företagsklimatet (med undervariabler) som jag fått från Svenskt Näringsliv. I den andra tabellen utesluts Gotland ur analysen då Gotland både fungerar som kommun och landsting vilket gör skattesatsen svår att jämföra med andra kommuner. Analysen är gjord enbart för detta blogginlägg och det kan naturligtvis blivit fel någonstans, vilket jag i så fall beklagar.

Comments

  1. Jag läste om ditt inlägg två gånger och tycker mig se ett stort hål i resonemanget.

    Jag växte upp i Sollefteå, en kommun som även om den är liten, skulle kunna ha allt i dagens IT-värld. Den ligger tillräckligt långt från Sundsvall för att ha, eller ha haft ett komplett affärsutbud. Naturen i Sollefteå är fullständigt underbar. Man får en villa på 200 kvadradmeter från 1923 för under en miljon. Kommunen skulle vara perfekt för den som vill att barnen ska få en god uppväxt, om det inte vore för några småsaker…

    Skolan är bland de sämsta i Sverige, företagsklimatet är det sämsta i Sverige och sist jag tittade var kommunalskatten på bronsplats i Sverige, tredje högst med andra ord. Detta efter gigantisk ”kommunal utjämning”, stora inkomster från vattenkraftverk och förluster av inkompetent drift av Sveriges största kommunala skogsbestånd.

    När man går ut natur eller teknisk linje på gymnasiet så flyttar man till 90 procent bort från kommunen för att aldrig flytta tillbaka. Humanister och samhällsvetare flyttar också ut, fast inte i samma utsträckning (kanske).

    Så, år efter år flyttar man från Sollefteå till kommuner med gott företagsklimat. Kvar finns de som tvättar kläder åt varandra, tar hand om pensionärer, och ett litet privat näringsliv.

    Vad som saknas i undersökningen är med andra ord hur företagsklimat och befolkningsutveckling är korrelerade.

    Jag gissar att arbetslösheten i orter med gått företagsklimat kan vara högre än i de med dåligt därför att man VET att man inte kan få ett jobb i Sollefteå, men att man så småningom hittar ett i Stockholmstrakten, även om det kan gå knackigt ett tag.

  2. aaah… gott, gått…

  3. Erik says:

    Briljant inlägg, tack för det.

  4. Micke says:

    Det enda relevanta måttet på företagarklimatet är väl om den totala sysselsättningen ökar eller möjligen om den totala folkmängden ökar. Även dessa kommer ju med vissa brasklappar eftersom den offentliga sektorn är så stor. Om ett regemente läggs ner kan man ju förmoda att alla relevanta mått ser sämre ut, men det har ju lite eller inget med ”företagarklimatet”, i alla fall som jag tolkar termen.

    Befolkningen förefaller onekligen öka på orter med gott klimat. Totala sysselsättningen ser jag ingenstans. Finns den med?

    • Per S says:

      Bör det vara ett mål för politiker att locka till sig befolkning från andra kommuner?

      • Marcus Salomonsson says:

        Befolkningsflödet mellan två kommuner är ju ändå ett mått på hur lycklig man är som medborgare i respektive kommun, så svaret är väl ja. Varför skulle det inte vara det?

        Sen bryr sig ju politiker egentligen bara om makt, men jag antar att det inte är det du menar.

      • Per S says:

        Det finns ju externa effekter av omflyttningar också, såväl pekuniära som icke-pekuniära. Mig förefaller det mycket oklart om kommunpolitiker aktivt bör rekrytera nya medborgare, eventuellt på bekostnad av icke-flyttande medborgare i den egna kommunen (vars åsikt kanske vägs in i den politiska kalkylen) och icke-flyttande i utflyttningskommunen (vars åsikter definitivt inte vägs in).

        Eftersom jag absolut inte vill förbjuda någon att flytta tycker jag att det kan diskuteras i vilken utsträckning en aktiv rekryteringskonkurrens verkar välfärdshöjande.

      • Hannes says:

        Man ska nog se inflyttning som ett symptom på bra politik, snarare än som ett mål för politiken i sig. Som alla symptom för bra politik behöver de inte förbli bra indikatorer om man aktivt börjar optimera dem.

      • Per S says:

        Till det måste ju läggas att inflyttningen av 20-åringar till Lund och Uppsala eller 25-30-åringar till Stockholm i mycket liten utsträckning beror på kommunalpolitik.

      • Micke says:

        Inflyttningen av 20-åringar till universitetsorter motsvaras väl av samma utflyttning av 25-åringar, av samma skäl, eller? Och om det inte gör det för att studenterna väljer att stanna kvar kan det ju inte uteslutas att kommunalpolitiken haft viss inverkan.

        Eller har vi redan bestämt oss för att kommunalpolitik inte är relevant? I så fall behöver man ju inte ens titta på några data och komma med specifika exempel.

      • Per S says:

        Klart kommunalpolitik är relevant. Men jag tror att en kommunalpolitik som utformas för befintliga medborgare är bättre än en som utformas för att locka medborgare från andra kommuner (eller hålla kvar befintliga), just på grund av de externa effekter jag nämnde tidigare.

        Lite som i skolvärlden, skulle jag säga.

  5. Tack för denna undersökning som bekräftar vad jag misstänkt när jag tittat på frågestrukturen.

  6. Marcus Salomonsson says:

    Intressant Jonas. Skulle du vilja utveckla varför du tittar på nivån på företagsklimatet istället för förändringen?

    Jag är ingen empiriker och helt öppen för att måttet på företagsklimat kanske inte har något prediktivt värde alls, men det verkar ju ändå intressant att nivån verkar samvariera positivt med förvärvsfrekvens och negativt med arbetslöshet.

  7. Svenskt Näringsliv är ett särintresse, tyvärr glöms detta ofta bort av medierna som gärna och kritiskt sprider organisationens rapporter och ”sanningar”.

  8. Tino Sanandaji says:

    I Sverige är det överhuvudtaget tveksamt att prata om företagsklimat på kommunal nivå, då den institutionella miljön för företagande inte varierar mellan kommuner. Skatter, regleringar, arbetsrätt och nästan alla andra formella regler är identiskt eller nästa identiskt för hela Sverige.

    Det som varierar är småsaker, som några procentenheter kommunalskatt och hur snabb kommunen är med att ge byggtillstånd, som rimligtvis inte kan förklara stora variationer i utfall.

    Om man ser hur indexet är konstruerat så innehåller det flera utfallsvariabler snarare än institutionella variabler:

    • andelen förvärvsarbetande
    • Tillgången på arbetskraft med relevant kompetens
    • hur stor andel av löneinkomsterna som kommer från företag (snarare än den offentliga sektorn)
    • antalet företag per 1 000 invånare.
    • nyföretagsamma personer per 1 000 invånare i kommunen.
    • kommunalskatt (korrelerar i Sverige med hur rik kommunen är)

    http://www.svensktnaringsliv.se/multimedia/archive/00032/F_retagsklimat_2012_32120a.pdf

    Det är inte så konstigt att sysselsättningsgrad korrelerar positivt med det här indexet givet att indexet innehåller sysselsättningsgrad som en komponent!

    En empirisk regel är att bra saker korrelerar positivt med alla andra bra saker på geografisk nivå. I praktiken är det här en index på hur välmående kommuner är (kommunalskatt, befolkningens utbildning, sysselsättningsgrad, företagande), inte på hur bra det institutionella klimatet för företagande är. Inte så konstigt att en index på hur välmående en kommun är korrelerar positivt med bra saker. Det säger väldigt lite om lokal företagsklimat.

    Högst hamnar:

    1. Solna
    2. Trosa
    3. Vellinge
    4. Sollentuna
    5. Ängelholm
    6. Danderyd
    7. Laholm
    8. Lidingö

    Går det bra för Solna, Vellinge, Lidingö och Danderyd för att deras kommunalpolitiker på något sätt skapar bra miljö för företagande (trots att kommunalpolitiker knappt kan påverka det) eller för att det är rika kommuner med högutbildad befolkning?

    • jakob says:

      Haller helt med. En annan fraga ar ju ocksa hur manga som arbetar i kommunen respektive i angransande kommuner. Kan ju inte hjalpa att notera att manga kommuner pa top 10 ligger nara sthlm (solna, lidingo, danderyd, sollentuna.) En inte helt galen hypotes ar ju att manga i dessa kommuner faktiskt arbetar i sthlm kommun och att foretagsklimatet i dessa kommuner (i vilken grad man nu kan tala om det) inte driver arbetsloshet, loneinkomstandel fran privat sektor etc.

  9. Tino sammanfattar väl varför det inte är en bra idé att använda förändring i företagsklimat som förklaringsvariabel: man skulle helt enkelt ha samma variabel på höger och vänster sida i ekvationen. Av denna anledning ansåg jag det intressantare att undersöka om indexet hade någon prediktiv kraft utöver diverse förklaringsfaktorer. Jag fann inte detta för de utfall jag undersökte.

    En annan fråga är vilka utfall som är relevanta och det är sant att befolkningsförändring skulle kunna vara en sådan (jag tänkte inte på detta). Jag har nu kört en sådan regression och minsann: indexet är faktiskt positivt och statistiskt signifikant i den specifikation jag testat.En förändring i indexet med en standardavvikelse motsvarar 0.08 standardavvikelser större befolkningsförändring än genomsnittet. Annorlunda uttryckt: en ökning i indexet med ett steg (vilket motsvarar 4 standardvvikelser) motsvarar 2 procents större befolkningsökning än genomsnittet. Frågan är dock i vilken utsträckning detta beror på utelämnade variabler (och funktionsform) kring den kommunala strukturen, eller om det de facto beror på att exempelvis lokalpolitikers attityder spelar roll.

    Vidare liknar sambandet mellan företagsklimat och befolkningsförändring dock fortfarande mest en hagelsvärm och det är inte särskilt starkt (och utelämnar man en möjlig outlier är det bara marginellt statistiskt signifikant så det är rätt skakigt).

    • I Tocquevilles bok om den gamla regimen (finns på svenska!):

      http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173531758

      påpekar han att 1763, när 7-årskriget slutade, fanns det 60 000 fransktalande undersåtar i Nordamerika (Kanada, Louisiana, sockeröarna), mot 3 miljoner engelsktalande. Frankrike hade då haft ca 20 miljoner invåndare sedan 1620-talet när koloniserandet började, och Storbritannien 5-7 miljoner.

      Tocqueville tar upp Nordamerika som det ”rena tillståndet” för den franska byråkratin. Allt detaljstyrdes från Paris. Engelsmännen lämnade sina kolonier i stort sett vind för våg, så de organiserade sig själva i demokratisk anda, med common law som grund.

      Företagsklimatet gör stor skillnad.

  10. Sven-Olov Daunfeldt says:

    Många intressanta och bra tankar på detta intressanta inlägg. Ett problem med SN index är ju att den innehåller en mängd olika faktorer, vilket är problematiskt eftersom man då måste bestämma vilken vikt dessa faktorer ska ha i indexet. Detta är ju som bekant inte helt trivialt.

    Det kan därför vara mer intressant att titta på något delindex. Om jag kommer ihåg det rätt så finns det i indexet också en undersökning av hur företagarna uppfattar företagsklimatet i kommunen. Det skulle vara intressant att veta om kommuner där företagen upplever att de fått det bättre också har en bättre framtida (för att undvika omvänd kausalitet) sysselsättningsutveckling.

    • Jag roade mig att köra på lite olika subindex (tex politikers respektive kommunala tjänstemäns attityder) och hittade inget. Det blir ju dock ganska snabbt väldigt många permutationer så jag lämnar detaljerna till framtida forskning.

  11. Li Jansson says:

    Även om svenska lagar stiftas på nationell nivå är tillämpningen i hög grad kommunal. Det gäller till exempel plan- och bygglagen och mycket tillståndshantering. Denna tillämpning tenderar också att skilja sig kraftigt åt, vilket bland annat syns genom skillnader i handläggningstider och kostnader mellan kommuner. Dessutom skiljer sig graden av entreprenader och tillämpning av valfrihetssystem, för att nämna ytterligare några exempel.

    Måttet på lokalt företagsklimat som Svenskt Näringsliv publicerar årligen innefattar 18 olika faktorer, däribland sysselsättningsnivåer. Detta aggregerade mått är därför inte lämpligt att använda i studier av företagsklimatets effekt. Därför har vi brutit ut den variabel som endast mäter företagens sammanfattande omdöme av företagsklimatet. Måttet kan säkert innehålla sin beskärda del av mätfel, men ger en uppskattning av förutsättningarna att vara företagsam i respektive kommun.

    Den största invändningen mot Jonas Vlachos analys är att han utgår från en nivå på företagsklimatet ett visst år och sedan korrelerar den med en förändring åren därefter. En parallell skulle vara att jämföra med den som tränar till ett Vasalopp och förklara deras resultat med vilken kondition de hade 2002. De som hade bra kondition då hade bra kondition redan innan, och de förändrar sig inte lika snabbt. Men den otränade som får bättre kondition hämtar snabbare hem effekten.

    Det är självklart så att korrelationsanalysen gällande nivåer inte ger ett fullständigt orsaksamband. Men det gör inte att Vlachos analys blir mer rätt. Antingen får vi analysera nivåer med nivåer eller förändringar med förändringar. Dessutom tar Vlachos inte hänsyn till var i Sverige kommunerna ligger eller vilken kommuntyp de rör sig om, vilket också påverkar sysselsättningsutvecklingen.

    Men även att mäta förändringar mellan år kan vara problematiskt. Till exempel har Solna, som toppar listan över företagsklimatet, en stabil placering och en stabil sysselsättningsnivå över tid. För att behålla den nivån krävs också ett kontinuerligt arbete med sysselsättningen. Å andra sidan finns flera kommuner som envist stannar kvar på botten av rankingen, och inte heller förändrar sin sysselsättning.

    Ett annat problem med att analysera förändringar av sysselsättningsandelar är att dessa andelar också kan öka på grund av negativa händelser som utflyttning från kommunen. Förändringen av sysselsättningsandelen behöver därför inte vara ett mått på hur väl sysselsättningen utvecklas över tid i kommunen. Att kontrollera för sysselsättningsnivåer och förändringar i samma modell riskerar också att vara problematiskt då variablerna kan vara korrelerade med varandra.

    Ett alternativt sätt att mäta är att se på hur företagsklimatet år 2002 påverkar den procentuella förändringen av antalet sysselsatta åren 2004 – 2011. Här skulle jag vilja visa en bild på sambandet, men kommentatorsfältet medger inte detta. Men sambandet vi har funnit mellan omdömet av företagsklimatet år 2002 och den procentuella förändringen av antalet sysselsatta år 2004 till 2011 är signifikant.
    Den allmänna sysselsättningsnivån i en kommun kan dock påverkas av en mängd olika faktorer, utöver företagsklimatet. Eftersom sysselsättningen bland marginaliserade grupper på arbetsmarknaden kan antas vara mer känslig för förändringar som påverkar den strukturella sysselsättningsnivån har vi studerat kopplingen mellan företagsklimatet och integrationen av utomeuropeiskt födda. En första studie av detta publicerades i Ekonomisk Debatt nr 2, 2011, där vi redovisar en signifikant effekt av företagsklimatet på både sysselsättningsnivåer bland utomeuropeiskt födda och skillnader i sysselsättning mellan hela befolkningen och utomeuropeiskt föddas sysselsättning.

    Tyvärr kan jag inte posta bilder här, men även för detta samband har jag diagram som visar att nivån på företagsklimatet hänger samman med nivån på sysselsättningen bland utomeuropeiskt födda året därefter, mätt som utfall åren 2003 till 2010.

    • Sven-Olov Daunfeldt says:

      Li, mitt förslag var ju att studera förändringen av företagarnas uppfattningar om företagsklimatet och sedan relatera detta till den framtida sysselsättningsutvecklingen. Är det korrekt uppfattat att ni på SN redan gjort detta och funnit att sysselsättningen ökar i de kommuner där företagarna upplever en förbättring av företagsklimatet?

  12. Li Jansson says:

    En ytterligare kommentar är hur andelen förvärvsarbetande hade utvecklat sig mellan 2004 och 2011 i Sveriges kommuner. (Det är så långt tillbaka som det går att gå i SCBs databaser) Det visar att Vlachos mått är helt feltänkt. Av de 15 kommuner som förbättrat andelen sysselsatta mest har sysselsättningen de facto sjunkit i majoriteten av dem. Det gäller Överkalix, Laxå, Arvidsjaur, Kalix, Storuman, Söderhamn, Jokkmok och Dorotea. Sysselsättningsgraden har alltså ökat för att folk flyttat för att få jobb i andra kommuner och inte för att arbetsmarknaden går bra. Förändring av sysselsättningsgrad på kommunnivå är helt irrelevant om man inte tar hänsyn till befolkningsförändringar. Om vi tar Laxå som exempel har sysselsättningsgraden för 16-64 åringar ökat från 70 till 76 procent under perioden. Samtidigt har sysselsättningen sjunkit med fyra procent.

  13. Christian says:

    I toppen på SN:s ranking ligger ett antal kommuner som är renodlade förortskommuner till storstäder och karaktäriseras av havsnära läge (och därmed höga fastighetspriser, vilket leder till ett selektivt urval av inflyttare) och hög utpendling. Vellinge kommun brukar till exempel toppa listan. Eftersom pendlingen till främst Malmö är omfattande så intjänas endast drygt 20 procent av arbetsinkomsterna för de boende i Vellinge kommun vid arbetsställen den egna kommunen. Man kan fundera på om inte Företagsklimat och Boendesegregation i stort sett är synonyma begrepp för kommunerna i storstadsregioner. Det är uppenbart absurt att storstadskommunerna, som står för en stor del av sysselsättningen och förnyelsen i ekonomin ständigt för mediokra betyg i SN:s mätning.

  14. Mycket intressant inlagg. SN har dragit tveksamma statistiska slutsatser som passar deras politiska asikter vad galler andra fragor ocksa. Ett valdigt tydligt exempel pa det var deras rapport om att ”sociala problem ar vanligast pa orter med fa invandrare”. http://www.dn.se/debatt/sociala-problem-vanligast-i-orter-med-fa-invandrare

    Man ar inte riktigt tydlig med vad man vill saga (det ar i sig ett problem; och jag tror det ar ett taktiskt drag – eftersom resonemanget haltar vill man gora det otydligt) men verkar antyda att det foreligger en kausalitet har – mer invandring, sa mindre sociala problem (eller atminstone inte mer sociala problem). Men som alltid vad galler statistik sa maste vi ju halla i minnet att ”correlation does not imply causation” (detta ar statistik 1A, verkligen, och det ar darfor markligt att de kommer undan med det – eller kanske inte forresten; givet hur laddad invandringsfragan ar).

    Det ar dessutom sa att det finns en annan forklaring till varfor det finns fa invandrare pa orter med fa sociala problem. Invandrare har ingen sarskild preferens nar de kommer till Sverige och bosatter sig darfor helst pa orter som ar ekonomiskt starkare (det finns undantag men jag skulle gissa att sa ar det overlag). Varfor bosatta sig i Ragunda och bli arbetslos nar man har lika liten anknytning dit som till Stockholm, dar man kan fa jobb? Man kan faktiskt vanda pa hela resonemanget och saga att det ar *extra* anmarkningsvart att sysselsattningstalen bland den invandrargrupper ar sa laga givet att de enligt Svenskt Naringslivs undersokning bor pa orter med relativt sma sociala problem och god ekonomisk standard.

    Sjalva fragorna – invandring och foretagsklimat – vill jag inte ge mig in i: men vad som ar anmarkningsvart ar Svenskt Naringslivs anvandning av statistik. Den ar ohederlig och det borde papekas (helst i mer lasta forum an detta). Over huvud taget borde man jaga folk som missbrukar statistik mer – de kommer undan allt for billigt (som manga papekat ar det effektivt att missbruka statistik eftersom folk a) inte forstar den och b) har stor respekt for den). Sjalv hade jag respekt for Stefan Folster forut men efter de har tricksen har han sjunkit betydligt i mina ogon.

  15. PerS: Du ställer en bra fråga. Enligt kommunallagen ska kommunen ge sevice åt de som redan bo där, inte locka nya invånare. Även ekonomiskt är det tveksamt.

    En studie i ED antyder att kommuner lockar invånare för verksamheten, snarare än att anpassa verksamheten till antalet invånare:

    http://www2.ne.su.se/ed/pdf/40-3-jf.pdf

  16. Jonas says:

    Tackar för att du (Jonas) har lagt upp datan!

  17. Jonas Michanek says:

    Vi försökte få igång diskussionen igen för att vi är oroliga för vad som händer när en ”ranking” som detta – med så lös vetenskaplig grund – får så stort genomslag. Hoppas ni orkar arbeta vidare med hur man bäst mäter företagsklimat ur ett vetenskapligt perspektiv. Jag tänker att Richard Floridas teorier borde ligga nära till hands?

Trackbacks

  1. […] Vlachos skrivit om rankningen och företagsklimatets inverkan på några substantiella variabler. Hans slutsats är ur detta perspektiv något nedslående för föreställningen om ”företagsklimat” […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s