Hur allvarligt är felet i SCB:s förmögenhetsstatistik?

2010-03-31 av Kommentera

Nyligen framkom att SCB räknat fel i sin förmögenhetsstatistik för åren 2006 och 2007. Jag fick information om felet innan det kom ut i media eftersom jag använt den felaktiga statistiken i min och Jesper Roines forskning den svenska förmögenhetskoncentrationen. Därför har jag också tvingats undersöka om SCB:s felräkning på något sätt påverkar våra resultat.

Felet består i en dubbelräkning av fastighetsägande för de hushåll som registrerat en försäljning under 2006 och 2007; både köpare och säljare har noterats som ägare av fastigheten trots att bara en av dem är det (läs mer här). År 2006 uppgår felet till 292 mdr kr, vilket är ca 6 procent av nettoförmögenheten och även av de reala (brutto-)tillgångarna.

Intressantast för mig är dock var i fördelningen felet är störst. Genom att beräkna differensen i reala tillgångar mellan den gamla, felaktiga och den nya, korrigerade statistiken framgår att tre fjärdedelar av felet återfinns i den rikaste tiondelen i fördelningen (hushåll med nettoförmögenhet >3 mkr) och en femtedel i den rikaste hundradelen (nettoförmögenhet >10 mkr).

Hur stor är då effekten på den skattade förmögenhetskoncentrationen? Bilden nedan visar förmögenhetsandelen för den den rikaste hundradelen fram till 2006, där jag inkluderat både den korrekta och felaktiga andelen för slutåret. Min tolkning är att felet är noterbart, men inte allvarligt. Topprocentens andel är 19,18% istället för 18.53%, vilket är en klar skillnad men fortfarande mindre än året innan.

image

Även om bilden visar att SCB:s felräkning inte är alltför allvarligt på den nationella nivån kan det fortfarande vara det på hushållsnivån. Mikrodataanalyser som baserats på de gamla serierna bör alltså göras om. För min egen forsknings del kan jag bara konstatera att felet inte påverkar våra slutsatser nämnvärt. Skönt nog.

Läs mer: DN, SvD, SVT, E242

Filed Under: Välfärd Tagged With: , ,

Korkade vänsterhänta pojkar?

2010-03-25 av 3 kommentarer

Är vänsterhänta personer smartare än högerhänta personer? Eller friskare? Frågor om hänthetens ursprung och betydelse har ägnats betydande uppmärksamhet av forskare, men givet de minst sagt spretiga rön som florerar verkar inga definitiva svar påträffats. Ekonomers intresse i denna fråga ligger främst i hänthetens eventuella inverkan på hälsa och kognitiv förmåga, vilka båda har betydelse för människors arbetsmarknadsutfall. Och eftersom detta är något som ju trots allt berör hela befolkningen kan det vara väldigt samhällsekonomiskt relevant.

Det finns olika teorier om hänthetens ursprung. Vissa pekar på genetiska orsaker till varför en tiondel av befolkningen konstant är vänsterhänt. Andra teorier lyfter fram yttre faktorers inverkan, några redan under fosterstadiet medan andra understyrker den sociala uppväxtmiljöns betydelse. Tidigare empirisk forskning har dessvärre lidit av tillgång till relativt små datamängder och begränsad tillgång till viktiga bakgrundsvariabler.

En ny studie, Handedness, Health and Cognitive Development: Evidence from Children in the NLSY,  skriven av en grupp australiensiska ekonomer verkar kunna överbrygga några av dessa problem. Den amerikanska lognitudinellla enkätundersökningen NLSY används, där en stor grupp barn har följts sedan slutet av 1970-talet och där det även finns information om föräldrar och syskon att tillgå. Just denna kompletterande kunskap om övriga familjemedlemmar (och även oobserverbara familjefaktorer) som forskarna utnyttjar i sin analys.

Studien finner, till skillnad från flera tidigare undersökningar, inga signifikanta skillnader i vare sig fysisk eller mental hälsa mellan vänster- och högerhänta. Däremot påträffas skillnader när det gäller barnens kognitiva förmågor. Dessa förmågor mäts på flera sätt, bl a genom matematik- och minnesprov, läskunnighet, läsförståelse och verbal förmåga. Vänsterhänta barn presterar konsekvent sämre på dessa prov (förutom läsförståelse), och skillnaden är lika stor i olika delar av barnens utveckling. Intressant nog är fördelningen av förmågor densamma för för vänster- och högerhänta. Detta antyder alltså att skillnaden inte drivs av att vänsterhänta är överrepresenterade i någon del av fördelningen, utan av att hela fördelningen ligger längre ned på utfallsskalan.

Ett annat spännande resultat är att vänsterhänthet inte verkar ha någonting att göra med den sociala uppväxtmiljön (mätt som huhsållsinkomsten eller föräldrarnas utbildningsnivå). Hänthet verkar därför vara förhållandevis exogent vilket kan utnyttjas av andra forskare i studier av barns socioekonomiska utfall.

Naturligtvis är inte denna studie sista ordet i diskussionen om hänthetens orsaker och betydelse. Däremot verkar det vara en av de mer trovärdiga på området.

Filed Under: Arbetsmarknad, Kuriosa Tagged With: , , ,

Inte lika illa som på 1930-talet — tack vare politikerna

2010-03-11 av 11 kommentarer

Två av världens främsta ekonomhistoriker, amerikanen Barry Eichengreen och irländaren Kevin O’Rourke, har alltsedan finanskrisens utbrott gjort systematiska jämförelser mellan krisförloppen i början av 1930-talet och idag. Deras senaste uppdatering kom häromdagen och budskapet var positivt.

Bakgrunden är förstsås den senaste finanskrisens omfattning och befarade konsekvenser. Men nu tyder alltså allt mer på att krisförloppet inte är lika allvarligt som under 1930-talets stora depression, då såväl världshandel och världsproduktion sjunk under flera år.

Tack vare sin kunnighet kan Eichengreen och O’Rourke analysera jämförbara serier för några av de viktigaste makroekonomiska aggregaten för båda perioderna. Intressant nog antydde deras första jämförelser (från början av 2009) att dagens kris var ännu värre en den för 80 år sedan. Men sedan dess förefaller situationen ha förbättrats avsevärt.

Bilden nedan visar ett av de viktigaste beläggen för att det går åt rätt håll. Världens industriproduktion månaderna efter krisens utbrott uppvisar en betydligt snabbare återhämtning idag än den gjorde under 1930-talet.

Fig: Världens industriproduktion efter krisen, 1930-talet och idag.

Den viktigaste orsaken till att det går bättre idag än på 1930-talet är enligt Eichengreen och O’Rourke att västvärldens politiker agerat snabbare och korrektare denna gång. Forskarna visar t ex hur styrräntorna sjunkit betydligt snabbare nu än då, att penningmängden ökat snabbare nu än då och att budgetunderskotten ökat snabbare nu än då.

Naturligtvis råder en stor osäkerhet kring hur det hela kommer att sluta. Kommer en reaktion ifall produktionsökningen inte möts av en motsvarande konsumtionsökning? Vad händer ifall de ökande budgetunderskotten leder till långsiktiga förtroendekriser för regeringens politik och nya strukturella obalanser i ekonomin (vilket vissa varnat för)? Även om ingen har svaren är det viktigt att vi inte glömmer att diskutera sådana frågor även om det just nu ser ljusare ut än på länge.

Filed Under: Makro Tagged With:

Nationell konferens i nationalekonomi

2010-03-05 av 2 kommentarer

Idag skickades kallelse till den första svenska nationella konferensen i nationalekonomi! Den äger rum i Lund den 1-2 oktober 2010.

Konferensen syftar till att skapa ett rum för nationalekonomer, och andra intresserade av ämnet, att regelbundet mötas och därigenom bidra till att:

  • öka de yrkesmässiga och sociala kontaktytorna mellan svenska forskare
  • förbättra förutsättningarna för ökad rörlighet mellan institutionerna i Sverige
  • ge verksamma inom departement, statliga verk, etc möjlighet att ta del av de senaste forskningsrönen från svenska forskare
  • ge doktorander och nydisputerade tillfälle att presentera sig för potentiella arbetsgivare
  • etablera ett naturligt forum för diskussioner kring utbildnings- och forskningspolitiska frågor inom nationalekonomin

Utöver sessioner med presentation av forskningsresultat kommer konferensen att erbjuda plenardiskussioner kring undervisningsfrågor, utbildnings- och forskningspolitik samt praktisk ekonomisk politik. En postersession kommer att organiseras, med framför allt doktorander och nydisputerade som målgrupp; syftet är att underlätta kommunikation med möjliga framtida arbetsgivare.

För den intresserade finns mer information på konferensens hemsida: http://www.nek.lu.se/ryde/NatMeeting10/default.htm.

Filed Under: Utbildning och forskning

Feltänkt om RUT

2010-03-02 av 63 kommentarer

Idag meddelade oppositionspartierna att de tänker avskaffa skatteavdraget för hushållsnära tjänster, RUT. Beslutet har motiverats av bl a Lars Ohly med att avdraget ”är dåligt använda skattepengar”. Detta är en egendomlig motivering.

Jag instämmer visserligen i att RUT inte är problemfitt. Det är aldrig idealiskt att införa undantag för vissa delar av ett skattesystem; detta skapar obalanser och oönskade beteendeförändringar. Dessutom har RUT inte varit den injektion i svensk tjänstesektor som vissa hoppats. Inte minst på utbudssidan har uppkomsten av nya tjänsteföretag gått trögt.

Men ändå är oppositionens beslut olyckligt. Till att börja med undrar jag varför den vill avskaffa RUT men inte hennes storasyster ROT? Är trädgårdsskötsel och andra hushållstjänster mindre viktiga eller fina än t ex snickeritjänster?

Det främsta problemet är dock att att politikerna verkar tro att en fördubblad skattesats också innebär fördubblade skatteintäkter. Detta stämmer inte enligt forskningen. Tino Sanandaji och jag har i en debattartikel visat att även en blygsam uppskattning av köparnas priskänslighet innebär att om arbetskostnaden fördubblas kan hälften och kanske ännu mer av alla tjänster försvinna. Vart då?, undrar någon. Svaret är svartarbete eller i tomma intet. Ett ökat svartarbete vore djupt olyckligt för ekonomin eftersom det på sikt eroderar människors förtroende för såväl varandra som skattesystemet i stort.

Men även om tjänsterna bara försvinner i tomma intet vore inte det bättre, särskilt inte för de hushåll som inte anser sig ha råd med de dubbelt så dyra tjänsterna. För dem är följden en återgång till helger som ägnas åt städning, plockning eller käbbel om städning och plockning och mindre tid åt samvaro med barn, vänner eller varandra. Mest utsatta i detta avseende är förmodligen småbarnsfamiljerna.

Dagens beslutet är förstås mycket politik och positionering inför höstens riksdagsval. Att oppositionen tror att väljarresponsen blir positiv har de redan avslöjat i och med dagens besked. Men de bör nog inte känna sig alltför säkra. För om man ska tro på Henrik Jordahls forskning om att väljarna ibland låter plånboken styra sin röstning kan effekten bli den motsatta. På kvällen den 19 september kanske vi får svaret.

Länkar: DN,KvP,SvD

Filed Under: Arbetsmarknad, Offentlig sektor, Välfärd

Storbråk bland forskare om brittisk budget

2010-02-25 av 50 kommentarer

Hur ska västländer med stora budgetunderskott utforma sin finanspolitik under den rådande ekonomiska krisen? Ska regeringen fortsätta spendera och därigenom motarbeta lågkonjunkturen eller ska den försöka stärka förtroendet för de offentliga finanserna och minska budgetunderskottet?  Denna fråga har gett upphov till ett storgräl i Storbritannien, där Gordon Brown under flera år fört en mycket expansiv finanspolitik. Några av landets ledande nationalekonomer, understödda av namnkunniga utländska (främst amerikanska) kolleger, har gått i klinch med varandra och utgången är osäker. Redo för lite name-dropping?

Det började när tjugo ekonomiprofessorer publicerade ett öppet brev i Sunday Times (14/2-10) innehållandes en uppmaning (till den brittiska regeringen) att hejda det skenande budgetunderskottet bl a genom minskade offentliga utgifter och strukturella reformer. Bland undertecknarna fanns personer som Timothy Besley, Charles Goodhart, Christopher Pissarides (samtliga vid LSE), Orazio Attansio och Costas Meghir (vid UCL), Kenneth Rogoff (Harvard) och Thomas Sargent (NYU).

Reaktionen lät inte vänta på sig. Endast fyra dagar senare publicerade två andra grupper av ekonomer två öppna brev i Financial Times som gick i direkt polemik mot Besley m fl:s brev. Tonen i båda svarsbreven är relativt hård med tanke på att flera av undertecknarna är institutionskolleger med dem som skrev det första brevet.

Det ena svarsbrevet var undertecknat av 57 forskare, bl a David Blanchflower (Dartmouth), David Held (LSE), Stephen Machin (UCL), Alan Manning (LSE) och Joseph Stiglitz (Columbia). Deras huvudpoäng är att budgetunderskottet måste hanteras på sikt, men att det är helt fel tidpunkt att göra detta nu på det som Besley och medförfattare föreslår. En sådan svångremspolitik skulle, enligt de 57, skada den långsiktiga tillväxtpotentialen i landet och göra folk fattigare.

Det andra brevet undertecknades av nio personer, bl a Alan Blinder (Princeton), David Hendry (Oxford), Richard Layard (LSE) och Robert Solow (MIT). Huvudpoängen är densamma som i det första svarsbrevet, nämligen att en åtstramning nu skulle riskera göra ännu flera arbetslösa vilket skulle få långsiktiga konsekvenser. Dessutom bestrider de graden av allvar i budgetunderskottets storlek, vilket inte är så historiskt högt som Besley m fl hävdar. Än verkar inte Besley ha kommenterat replikerna, men det ska bli intressant att följa den fortsatta brittiska debatten.

Varför har inte Sverige någon liknande animerad debatt mellan våra akademiska toppekonomer? Ett skäl är förstås att vi saknar stora underskott eller hög statsskuld. Men det borde finnas andra frågor gällande t ex finans- eller penningpolitik som borde debatteras. Kanske råder konsensus bland svenska akademiska ekonomer i dessa frågor. Eller så är våra professorer alltför upptagna med att publicera sig i internationella vetenskapliga tidskrifter för att hinna (eller vilja) delta i den svenska samhällsdebatten.

Filed Under: Makro Tagged With: ,

Ojämlikhet i valet – men vilken ojämlikhet?

2010-02-18 av 24 kommentarer

Allt tyder på att den ekonomiska ojämlikheten i Sverige kommer att bli en av höstens valfrågor. Intressant nog, skulle jag vilja säga. Förutom att frågan är viktig i sig självt kan noteras att vissa personer försöker gräva om de traditionella ideologiska skyttegravarna. Detta stöter på motstånd och frågan är var debatten kommer att landa i slutändan.

Ojämlikhetsfrågor är traditionellt sett vänsterfrågor.  Oftast har fokus då legat på ojämlikhet i utfall, t ex skillnader (eller ”klyftor”) i inkomst eller utbildning. Exempel på retoriken återfinns i LO:s larmande artikel på DN Debatt i december om att ”skillnaden mellan fattiga och rika ökar dramatiskt” (baserat på denna rapport). Samma fokus på värdet av likhet i utfall uttrycktes nyligen av Göran Greider i Metro med anledning av boken Jämlikhetsanden som skrivits av två brittiska socialmedicinare: ”Och vi kan vara samhällsmedlemmar bara om vi känner att människors och klassers levnadsbetingelser inte skiljer sig för mycket från varandra.”

Nu utmanas vänstern av moderaterna som har börjat prata ojämlikhet. Det är dock inte samma typ av ojämlikhet. Per Schlingmann skriver om ”Vårt Sverige är ett möjligheternas Sverige” och alluderar då till den liberala käpphästen om ojämlikhet i möjligheter för individer att själva forma sin tillvaro. Utfallsolikheter, alltså inkomstklyftor, är inte problematiska i den mån de härrör från individuella skillnader i ansträngning eller begåvning. Det är dock viktigt att utjämna möjligheterna i varje ny generation, vilket förklarar varför vissa liberaler propagerar för både arvsbeskattning och låga inkomstskatter.

Men nyheterna tar inte slut här. För nu verkar socialdemokraterna, med Mona Sahlin i spetsen, också vilja byta fokus. I sitt tal vid senaste s-kongressen i oktober 2009 utropade Sahlin att hon precis som Schlingmann ”vill bygga möjligheternas land”. Fast mest överraskande var ändå att hon uttryckligen gick emot sitt eget partis traditioner och hävdade att olikheter i utfall ingalunda behöver vara problematiska:

Jämlikhet handlar inte om att alla ska bli likadana. Man kan säga att jämlikhet handlar om lika möjligheter att välja olika, och därför bli olika.

Kanske ska detta enbart ska ses som en avancerad valstrategi från Sahlins sida; ett sätt att desarmera den moderata jämlikhetspolitiken innan den hunnit ta form i debatten.

Men tänk om Sahlins tonvikt vid ojämlikhet i möjligheter istället för utfall faktiskt kännetecknar en djupare ideologisk omsvängning av den socialdemokratiska jämlikhetspolitiken? Om så är fallet kan valrörelsens debatter om ojämlikhet bli annorlunda än vad många väntat sig. Oavsett hur det ligger till är detta spännande tider för oss jämlikhetsforskare.

Filed Under: Välfärd Tagged With: , ,

Bör utländska experter betala lägre skatt?

2010-02-04 av 7 kommentarer

När regeringen i höstade minskade skattesubventioneringen av utländska artister och idrottare verksamma i Sverige mötte detta kritik från flera håll. Fotbollskulbben Elfsborgs ordförande Bosse Johansson menade att ”Det här försvårar skattesituationen ytterligare för svenska fotbollsklubbar. Det blir svårare att värva både svenska och utländska stjärnor”.

Men spelar egentligen skatten någon roll för spelarnas val av europeisk liga? Enligt studien Taxation and the international mobility of superstars: Evidence from the European football gör den faktiskt det. Det är danske ekonomkometen Henrik Kleven som tillsammans med fransmännen Emmanuel Saez och Camille Landais har studerat vilken betydelse toppmarginalskatter har för elitfotbollsspelares val av europeisk fotbollsliga att spela i. Efter Bosman-domen 1995 ökade europeiska spelarnas möjligheter att välja klubb och liga dramatiskt. Denna nyordning tillsammans med skattesubventioner (för såväl europeiska som icke-europeiska spelare) utnyttjar forskarna i sin strategi att identifiera skatternas betydelse för spelarnas rörlighet över nationsgränser.

Resultaten visar att andelen utländska spelare ökar markant i de länder där utländska fotbollsproffs skattegynnas. Särskilt tydligt syns detta i Danmark, Belgien och Spanien efter att kraftiga skatteändringar införts i dessa länder. Något överraskande har forskarna dock missat att även Sverige haft en artistskatt sedan 1990-talet (som nu alltså minskat i effekt); Sverige beskrivs som ett jämförelseland där inga skattesubventioner existerar.

Parallellen till en ”expertskatt” för högproduktiva utlänningar är uppenbar, om än långt ifrån perfekt. Sverige har haft en sådan skattelättnad sedan 2001 (25% skatteavdrag under 3 år), men ansökningsförfarandet har varit bökigt och tidsbegränsningen negativ varför dess effekt enligt vissa varit begränsad. Ett av förslagen i Globaliseringsrådets slutrapport från förra året var att Sverige borde införa en utökad expertskatt av dansk modell, vilken är generellare (inkomster över 56 kkr beskattas in och den har ingen bortre tidsgräns).

Nu är det inte givet att högavlönade fotbollsstjärnor svarar på starka skatteincitament på samma sätt som experter inom andra fält (t ex forskare). Men även om de inte gör det finns det mycket som talar för att fotbolls-Allsvenskan skulle bli betydligt roligare att se på om Sverige följde Danmarks exempel, och det är ju inte fy skam!

Filed Under: Arbetsmarknad, Kuriosa

Läs Persson om Samuelson

2010-02-01 av 1 kommentar

Vem var 1900-talets mest inflytelserika ekonom — J M Keynes eller Milton Friedman? Svar: ingen av dem, utan Paul Samuelson. Läs varför i professor Mats Perssons understreckare om denne nyligen bortgångne gigant.

Filed Under: Lästips

Är dolda könsmaktsstrukturer en myt?

2010-01-28 av 26 kommentarer

Återigen har begreppet könsmaktsordning kommit upp på den politiska dagordningen. Denna gång sedan moderaternas partisekreterare Per Schlingmann lyft fram de ”påtagliga strukturella problem som innebär att kvinnor har mindre makt, tjänar mindre, äger mindre och alla konsekvenser som följer därav”.

Kvinnor är underrepresenterade i många sammanhang, inte minst i ledande positioner inom offentlig och privat sektor (där Sverige av flera orsaker ligger långt efter USA). Men inte nog med det. Många anser att även de kvinnor som tar sig till toppen marginaliseras genom att de stängs ute från de informella nätverken. Mot dessa dolda könsmaktstrukturer hjälper inte ens en 50-50-fördelning utan här måste ännu mer djupgående omprogrammeringar ske (likt den genuscertifiering som Uppsala universitet nyligen försökt lansera).

Men är den dolda diskrimineringen av kvinnor verkligen så omfattande som imagevissar påstår? En ny studie, Women in power: Sex differences in Swedish local elite networks, av sociologerna Christoffer Edling, Gergei Farkas och Jens Rydgren vid Stockholms universitet ifrågasätter att så är fallet.

Forskarna har byggt en unik databas över lokala elitnätverk i fyra mellansvenska kommuner. Under lång tid har företrädare för de politiska, ekonomiska och kulturella toppskikten kartlagts och intervjuats om sina olika förbindelser, formella liksom informella, med andra personer. Därefter har olika kvantitativa nätverksmodeller använts för att testa om könsskillnader existerar.

Huvudresultatet är entydigt. Vare sig i bilden ovan över individers nätverkspositioner (svarta prickar är kvinnor och vita är män) i de fyra lokalsamhällena eller i statistiska analyser finns tecken på att kvinnor marginaliseras. Kvinnorna är färre, men de har samma status. Forskarna finner i detta sammanhang med andra ord inget stöd för att det existerar dolda känsmaktstrukturer som systematiskt missgynnar kvinnor i maktpositioner.

Huruvida dessa resultat kan generaliseras till övriga samhället, eller till andra länder, är oklart eftersom Edling-Farkas-Rydgrens studie är den första i sitt slag. Fler liknande studier behövs för att skapa klarhet i frågan, och därmed undvika en jämställdhetspolitik som snarare baseras på trosföreställningar och ogrundade påståenden än på evidensbaserad forskning.

Länkar: SvD1234,Brännpunkt,Exp1,SydSv,TA,VLT,VA,HD,DN

Filed Under: Arbetsmarknad, Offentlig sektor Tagged With: , , , ,
«Föregående sida
Nästa sida»