The winner takes it all
Av en ren slump stötte jag på denna uppsats av bland andra Ran Abramitzky. Genom att undersöka giftemålsmönstren efter första världskriget finner de att vi i allmänhet vill gifta upp oss i samhällshierarkin. Det kanske inte är så förvånande men författarna har använt en smart strategi för att undersöka frågan.
De utnyttjar att variationen i dödlighet bland soldaterna i skyttegravarna gav upphov till stor variation i utbudet av giftasdugliga män mellan olika regioner i Frankrike. I områden som drabbats hårt kunde de överlevande männen efter kriget välja och vraka bland potentiella partners. Resultatet blev att överlevarna i hög grad gifte sig med kvinnor från högre samhällsklasser. Författarna drar slutsatsen att det faktum att vi i allmänhet ser lika gifta lika inte beror på en preferens för likhet. Det är helt enkelt en jämvikt i ett spel där alla vill gifta upp sig.
Kan det vara denna typ av effekter som i alla tider fått män att springa rakt in en kulsvärm?
Ekonomistas 
“Kan det vara denna typ av effekter som i alla tider fått män att springa rakt in en kulsvärm?”
Naturligtvis. Och som fått män att få andra män att springa rakt in en kulsvärm.
Förstår inte varför det skulle få män att vilja gå till krig(bli soldater). Det är ju bättre att skaffa sig ett arbete som man vet inte många vill göra. Då kommer man förmodligen ändå slippa gå till krig ifall det är en “draft” och så kan man byta arbete efter att kriget tar slut. Då tar man bort möjligheten att man blir en av dom som dör och garanterar att man är en av dom få som överlever.
Man bör separera dels utbud/efterfrågan och dels den “prestige” som oftast kom med att man var en “krigshjälte”. Båda delarna avgör troligen chansen att få “gifta upp sig”.
Ett tydligt exempel på detta illustreras av filmen “Back to cold mountain”.
Fast studien säger ju inte mycket om varför män vill gifta upp sig. Det kan ju t ex bero på att de föredrar högre konsumtion och vackrare fruar!
En fru högre upp i samhällshirarkin har ju högre utbildning och bättre sociala kontakter, vilket är positivt korrelerat med den framtida konsumtionsnivån. En sådan fru har dessutom fått ett bättre näringsintag och tandvård under uppväxten, vilket är positivt korrelerat med graden av skönhet.
Hade man kunnat korrigera för framtida konsumtionsmöjligheter och skönhet är det inte alls säkert att man funnit att män skulle föredra att gifta upp sig, d v s de kanske visst har en preferens för likhet i termer av social bakgrund.
Du säger inte varför man ska korrigera för framtida konsumtionsmöjligheter och skönhet. Vad är meningen?
Om det finns forskning som visar att hemlösa endast verkar bli tillsammans med andra hemlösa så är det ju inte relevant om man korrigerar för att dom är boendelösa, har lägre konsumtionsmöjlighet och är mer ovårdade. Det skulle ju göra hela studien orelevant.
Ok, det beror naturligtvis på vilken hypotes man vill testa, eller vad man vill mäta.
Om man gifter sig uppåt i hierarkin så får detta effekter för ens samhälleliga status, och man kommer att umgås mer med människor av hög status. Man kan tycka att detta är trevligt, och njuta av att ens umgänga i viss mån smittar av sig på en själv, så att man själv får högre status i andras ögon. Men man vet även från erfarenheter från de som gjort s k klassresor att dessa människor ofta inte känner sig riktigt hemma, och kanske uppfattar de att de inte behandlas med respekt av de som vuxit upp bland de högre klasserna; att begreppet “nyrik” oftast har en negativ värdeladdning är väl en indikation på det.
Antag att vi vill testa om de positiva effektena ovan dominerar de negativa, så att allting annat lika en person föredrar att gifta sig uppåt jämfört med att gifta sig med en person från sin egen klass. Min poäng är då att denna studie inte säger någor om detta, eftersom preferensen för att gifta sig uppåt kan förklaras av en preferens för högre konsumtion och vackrare fru.
Har svårt att tro att en kalkyl om möjligheten att hitta ett tjusigt fruntimmer efter kriget är det som fått män att rusa ut i kulkärvarna. Det har nog snarare blivit en positiv (om man nu kan använda ett sånt ord i det här sammanhanget) följdeffekt.
Jag tror att det som får en att delta i kriget är den egna identiteten och självbilden. Att delta har varit dygdigt och berömvärt i samhällets ögon. Att inte delta har varit fegt och klandervärt. Och vem vill bli sedd, och se sig själv, som feg och usel?