När regeringen i höstade minskade skattesubventioneringen av utländska artister och idrottare verksamma i Sverige mötte detta kritik från flera håll. Fotbollskulbben Elfsborgs ordförande Bosse Johansson menade att “Det här försvårar skattesituationen ytterligare för svenska fotbollsklubbar. Det blir svårare att värva både svenska och utländska stjärnor”.
Men spelar egentligen skatten någon roll för spelarnas val av europeisk liga? Enligt studien Taxation and the international mobility of superstars: Evidence from the European football gör den faktiskt det. Det är danske ekonomkometen Henrik Kleven som tillsammans med fransmännen Emmanuel Saez och Camille Landais har studerat vilken betydelse toppmarginalskatter har för elitfotbollsspelares val av europeisk fotbollsliga att spela i. Efter Bosman-domen 1995 ökade europeiska spelarnas möjligheter att välja klubb och liga dramatiskt. Denna nyordning tillsammans med skattesubventioner (för såväl europeiska som icke-europeiska spelare) utnyttjar forskarna i sin strategi att identifiera skatternas betydelse för spelarnas rörlighet över nationsgränser.
Resultaten visar att andelen utländska spelare ökar markant i de länder där utländska fotbollsproffs skattegynnas. Särskilt tydligt syns detta i Danmark, Belgien och Spanien efter att kraftiga skatteändringar införts i dessa länder. Något överraskande har forskarna dock missat att även Sverige haft en artistskatt sedan 1990-talet (som nu alltså minskat i effekt); Sverige beskrivs som ett jämförelseland där inga skattesubventioner existerar.
Parallellen till en “expertskatt” för högproduktiva utlänningar är uppenbar, om än långt ifrån perfekt. Sverige har haft en sådan skattelättnad sedan 2001 (25% skatteavdrag under 3 år), men ansökningsförfarandet har varit bökigt och tidsbegränsningen negativ varför dess effekt enligt vissa varit begränsad. Ett av förslagen i Globaliseringsrådets slutrapport från förra året var att Sverige borde införa en utökad expertskatt av dansk modell, vilken är generellare (inkomster över 56 kkr beskattas in och den har ingen bortre tidsgräns).
Nu är det inte givet att högavlönade fotbollsstjärnor svarar på starka skatteincitament på samma sätt som experter inom andra fält (t ex forskare). Men även om de inte gör det finns det mycket som talar för att fotbolls-Allsvenskan skulle bli betydligt roligare att se på om Sverige följde Danmarks exempel, och det är ju inte fy skam!
Ekonomistas 
det vore trist om konsekvensen skulle bli att allsvenskan skulle bli likadan som den danska ligan där 2-3 lag varje år slåss om guldet, år ut och år in. men det kanske mer har med ägarstrukturen än med skatterna att göra.
Om lägre skatt för utländska högpresterare skulle kunna göra svensk fotboll mer värdefull för köparna av slutprodukten (underhållningen) kanske det skulle kunna fungera inom andra fält också? Eller blir resultatet i show-idrotten av olika goda skäl mer värdefullt jämfört med andra branscher?
Nu är hag inte helt med. I Sverige betalar en låginkomsttagare mer än 40% i skatt, och så försöker vi få några utlänningar som redan tjänar bra att betala mindre i skatt? Varför det?
Låt mig först vara tydlig med att jag tycker att idrottsmän, liksom artister, är värda exakt så mycket som någon vill ge dem i ersättning, så jag har inte minsta problem med att några av dem tjänar fantastiskt bra. Men varför skulle just de här personerna särskilt gynnas genom lägre skatter?
Allsvenskan skulle nog bli bättre med extra skattesubventioner, men ungefär ingenting talar för att den skulle bli roligare. Läs Zimbalist, Kuper eller någon annan av de numera rätt många sportekonomerna för en analys kring vad som drar publik.
Micke: Det huvudsakliga argumentet för att utländska experter ska betala mindre i skatt är att de inte fått sin utbildning finansierad i Sverige och att de antagligen inte kommer att konsumera lika mycket välfärdstjänster framöver. Framförallt inte om de bara stannar några få yrkesaktiva år. Hela välfärdstatsmodellen bygger på omfördelning över en persons livstid varför modellen tenderar att missgynna dem som bara befinner sig i landet som högproduktiva yrkesarbetare.
Jonas: jag vet att det är teorin och retoriken. Men verkligheten är ju helt annorlunda, med alla de tak som finns för sjukpenning, A-kassa, pensioner etc, utan att det finns några som helst tak för skatterna. Tvärtom ökar ju de vid högre inkomster!
Jag ser därför inte varför det är viktigare att beskatta utlänningar lägre än svenskar. Eller snarare: jag förstår precis varför man gör så. Utlänningarna har ju ett val och är mer lättrörliga. Alltså påverkas deras beteende mer än de inföddas.
Om målet med skattepolitiken är att dra in ett maximalt belopp till staten kan jag förstå denna skillnad i regelverket. Själv tycker jag att det är ett spektakulärt obehagligt mål.
Anders: Det är ingenting som säger att vi endast skulle få 2-3 lag som slåss om guldet varje år. Det du pratar om handlar främst om balansen i ligan (competitive balance), och den ju påverkas av massa saker, som transfersystem, eventuella lönetak och truppstorlek (som t.ex. i de Nordamerikanska ligorna)..Det är väl inte helt orealistiskt att en skattesubvention även skulle gynna de mindre lagen.
Dessutom så har ju fotboll en väldigt speciell struktur, där firman är mer nyttomaximerande än vinstmaximerande. Just därför så blir det ju svårt att konkurrera med andra firmor(ligor) som den danska, eftersom de alltid har en större möjlighet att betala högre löner och övergångssummor än spelarens marginalproduktivitet..
M,
Det är väl klart att en skattelättnad på höga löner gynnar de lag som har spelare med höga löner mer än de lag som har spelare med låga löner?