Exportstopp för vaccin kan vara förenligt med WTO-regler

Gästinlägg av professor Henrik Horn, Institutet för näringslivsforskning

EU kritiseras i debatten för sitt hot om att begränsa exporten av COVID-vaccin. Det är uppenbart att sådana restriktioner, som bara begränsar handel, är skadliga sett ur global synvinkel. Men det sägs även i debatten att sådana restriktioner ”bryter mot handelsregler”. Om man med detta menar att det bryter mot WTO-regler så är det faktiskt inte korrekt. Det är åtminstone en sanning som kräver en modifikation, som Petros C. Mavroidis (Columbia Law School) och jag argumenterat för här.

Art. XI i GATT, vilket är det huvudsakliga varuhandelsavtalet i WTO-avtalet, slår fast den grundläggande principen att medlemsländerna inte får använda kvantitativa handelsrestriktioner, vare sig på import- eller exportsidan. Art. XI.2 gör dock vissa undantag, bl a för essentiella produkter:

“[e]xport prohibitions or restrictions temporarily applied to prevent or relieve critical shortages of foodstuffs or other products essential to the exporting contracting party”.

Det är uppenbart att livsviktiga vaccin kan betraktas som essentiella produkter. Ett tillfälligt exportförbud för COVID-vaccin kan därför vara helt förenligt med WTO-avtalet.

Rätten att temporärt begränsa vaccinexporten befriar dock inte EU från avtalets övriga krav. En grundprincip i WTO-systemet är icke-diskriminering vad gäller behandlingen av olika WTO-medlemmar. Denna princip stipuleras explicit i Art. XIII GATT, ”Non-discriminatory Administration of Quantitative Restrictions“. Principen finns även i den fundamentala artikeln om Mest-Gynnad-Nation (MGN) i Art. I GATT.

Problemet med EU:s föreslagna exportbegränsningar – och det är detta som är den nödvändiga modifikationen – är att de är tänkta att gälla för vissa länder, men inte för andra, särskilt inte länder i det geografiska närområdet. Detta innebär att de kan bryta mot MGN.

Det kan tyckas uppenbart att en begränsning av exporten till vissa länder, men inte till andra, innebär diskriminering. Problemet är dock att avtalet inte specificerar vad som ska menas med icke-diskriminerande exportkvoter. Avtalet specificerar bara vad som menas med icke-diskriminerande importkvoter. I det fallet ska andelarna fördelas enligt vad handelsandelarna skulle vara utan restriktioner för att anses icke-diskriminerande. Men avtalet specificerar alltså inte detta för exportkvoter. Detta uppenbara utelämnade, liksom att det är oprövat i tvistelösning vad som ska anses icke-diskriminerande i detta slags sammanhang, gör att det är oklart om EU:s föreslagna regim är legal.

Alltså: exportkvoter för COVID-vaccin kan vara förenliga med WTO-avtalet. De måste då vara icke-diskriminerande, men det är höggradigt oklart hur detta ska definieras.

Slutligen, det kan ju tyckas att WTO-avtalet borde, om något, begränsa handelshinder för livsnödvändiga produkter som COVID-vaccin. Det finns dock en viss ekonomisk logik i att WTO-avtalet tillåter exportkvoter på sådana produkter. Om exportkvoter för vaccin inte påverkar hur många som dör totalt, utan bara var det sker, så påverkar inte kvoterna inte effektiviteten i handelssystemet. De skulle ha drastiska fördelningseffekter, men handelsavtal är inte till för att lösa rena fördelningsproblem.