Så kan svensk ekonomijournalistik stärkas

Media är viktigt. Ekonomi är viktigt. Ekonomijournalistik borde därmed vara väldigt viktigt. I Sverige finns många hårt arbetande ekonomijournalister och reportrar, men trots det handlar bevakningen oftare om huspriser och investeringstips än djupare analyser av svensk ekonomi eller granskningar av samhällsekonomiska strukturer. Hur kan svensk ekonomijournalistik stärkas? I detta inlägg diskuterar jag några förslag på hur det skulle kunna ske.

Många faktorer styr ekonomijournalistikens innehåll. Folk vill läsa om huspriser, investeringstips och inflationsprognoser. Redaktörers granskning av reportrarnas alster påverkar kvalitetsnivån. Men den kanske viktigaste faktorn är ändå journalisternas kunskap om vad de bevakar. Oavsett om det är ett kort reportage eller en längre granskning, krävs kännedom om centrala ekonomiska frågor: Hur fungerar ekonomin och dess olika delar? Hur vet vi om en statistisk siffra är tillförlitlig? Finns en risk att ekonomiska aktörer uttalar sig i egen sak när de uttalar sig? Vad säger forskningen i den aktuella frågan?

Ekonomijournalister behöver kunskap i ekonomi för att kunna göra snabba bedömningar av aktuella skeenden och även veta var trovärdig information kan uppsökas. Utöver detta bör ekonomijournalisten kunna förklara för redaktörer och kolleger, och slutligen nyhetskonsumenten, vad som är viktiga aspekter av en viss fråga, vad vi vet och inte vet sedan tidigare, vilka aktörer vi kan tro och inte tro på, och så vidare.

Naturligtvis är detta inga små krav som ställs, men de är nödvändiga. Alternativet är en ekonomibevakning bestående av information som tillhandahålls nyhetsredaktioner och som återges nästan i oredigerat skick och utan några som helst granskande journalistiska ambitioner.

I detta inlägg presenterar jag tre åtgärdsförslag som pekar mot en annan utveckling. Förslagen skulle stärka kvaliteten i svensk ekonomijournalistik. De kostar nog redaktionerna en slant, men om resultatet är en bättre journalistisk produkt och en mer värdeskapande nyhetsbevakning, kan de ha en positiv efterfrågeeffekt och ganska snart rentav bli rejält lönsamma.

1) Moratorium för mediamedverkan gällande vissa marknadsaktörer (särskilt från finansbranschen)

Marknadsaktörer som uttalar sig i media har nästan alltid ett vinstrelaterat syfte med sin medverkan. Trots detta har svensk ekonomijournalistik under lång tid dominerats av medverkan från lättillgängliga och välanpassade marknadsaktörer, ofta från finansbranschen. För att bryta detta ömsesidiga beroende borde svenska medier utfästa ett moratorium i vilket de under en viss period förbinder sig att inte publicera nyheter och inslag där dessa aktörer medverkar. Särskilt gäller detta finansmarknadens aktörer, vilka intar en särställning i svensk ekonominyhetsbevakning. Moratoriet innebär att dessa aktörer inte ska figurera direkt, och särskilt inte i rollen som experter, då detta riskerar ge upphov till en särintressestyrd nyhetsbevakning.

Samtliga banker och finansaktörer håller sig idag med en ”chefekonom” som leder någon form av ”prognosverksamhet” där man regelbundet släpper ”rapporter” som media gärna återger. Vid en närmare anblick inser man dock ganska snart att många (men inte alla) av dessa rapporter inte är mycket mer än reklamutskick där chefekonomerna ofta inträder rollen som representanter för informationsavdelningar med syfte att sälja en produkt, dvs det egna företagets tjänster, samt stärka dess varumärke. Exempel på detta är när sparekonomer från Avanza intervjuas om vikten av ett ökat privat pensionssparande. Eller när bank- eller mäklarhusekonomer säger att aktiemarknaden uppvisar en positiv utveckling och att man därför borde köpa mera aktier.

Att privata aktörer inom vissa branscher, i synnerhet finansmarknaden, tillåtits i många fall dominera svensk ekonomisk nyhetsbevakning är anmärkningsvärt. Till viss del beror detta på att andra kommentatorer, inte minst seriösa forskare, ofta lämnar ”walk over” genom att inte vilja kommentera eller att vilja kommentera men inte klara av att göra det på ett förståeligt vis. Men att slentrianmässigt fylla detta experttomrum med marknadsaktörer är inte bra. Här ges sken av expertis medan många aktörerna endast talar i eget intresse och därigenom tillåts styra media utan någon större granskning. Vissa aktörer utformar rentav färdiga nyhetsartiklar, inklusive talstreck och väl valda fakta, som nyhetsmedia erbjuds ta in i sin helhet eller delvis. Naturligtvis kostnadsfritt. Att journalistikens oberoende och nyhetsrapporteringens sakliga innehåll hotas av detta är uppenbart.

Hur kan då finansaktörernas inflytande över svensk ekonomijournalistik brytas? Det finns inget lätt svar på den frågan. Mitt, ganska drastiska, förslag är att Sveriges seriösa nyhetsredaktioner borde ”binda sig vid masten” (likt Odysseus inför sirenernas lockrop) genom ett uttalat moratorium om att inte utnyttja de informationstjänster som banker och finansiella institutet, och kanske även andra privata aktörer, tillhandahåller. Exakt var gränsen går mellan seriös, oberoende nyhetsbevakning av ekonomiska frågor och planterade, styrda nyheter från vinstmaximerande marknadsaktörer är givetvis inte lätt att avgöra. Desamma gäller gränsen mellan de verkliga experter som också finns på den privata marknaden och mediamaximerande skyltdockor. Kanske kan en moratorium-policy, måhända tidsbegränsad (ett år?), tydliggöra vilka strukturer som är i rörelse och underlätta en konstruktivare balans mellan media och särskilt finansväsende.

I sammanhanget bör nämnas att även aktörer inom offentlig sektor kan driva en egen linje i specifika frågor. Detta kan gälla såväl specifika myndigheter som företrädare för offentlig organ. Exempelvis kan en myndighet lägga mer energi på att synas i media för att förbättra sin egen position gentemot finansären (regeringen) än att sprida kunskap om det egna ansvarsområdet. Myndigheter som går i polemik mot marknadsaktörer kan riskera att framställa fakta på ett icke-transparent och sanningsenligt sätt. Givetvis bör ekonomijournalister vara kritiskt granskande när aktörer från offentlig sektor bevakas.

2) Satsa på att fortbilda dagens ekonomijournalister

En satsning på såväl grundläggande som fördjupande fortbildning av ekonomijournalister behövs för en kvalitetsinriktad och kritisk ekonomijournalistik. Fortbildningen borde göras central och återkommande på alla ekonomiredaktioner.

Ekonomin förändras hela tiden, och detta gäller även hur vi tolkar ekonomin och vad forskningen säger. Experters kompetens behöver lyftas fram i media, men innan detta sker bör dessa experter granskas kritiskt av journalister. För att ekonomijournalister ska hänga med i denna utveckling och för att de ska kunna utföra den kvalitetsgranskning som behövs, krävs att de får adekvat träning och uppdatering om centrala fakta och vilka nya landvinningar som gjorts inom den ekonomiska forskningen. Intressant nog påpekades detta redan av Lindbeckkommissionen och var deras 113:e rekommendation. Vissa ekonomijournalister kanske rentav har behov av en introduktionskurs i ekonomi och statistik (t ex om de saknar ekonomiutbildning). Andra kanske snarare behöver fördjupningar i specifika ämnen och vad den senaste forskningen säger. Kurser i ekonomi för journalister skulle kunna utformas på lärosäten eller av privata institut för att möta detta behov.

3) Redaktionerna borde rekrytera högt utbildade ekonomer

Sverige utbildar årligen hundratals nationalekonomer med masterexamen och dussintals med doktorsexamen. Många av dessa vill inte fortsätta forska, men ändå sprida sin kunskap i samhället. Dessa skulle kunna erbjudas journalistisk utbildning och rekryteras som ekonomijournalister.

Vissa ekonomiska områden är ständigt nyhetsaktuella, exempelvis penningpolitik, handelsfrågor, bolagsstyrning, finansmarknad, arbetsmarknad eller skatter. Årligen utbildas hundratals magisterstudenter och tjogtals forskarutbildade med expertis inom just dessa områden (och även med generell kunskap inom andra av ekonomins områden). En särskilt värdefull del i forskarutbildningen är att den innehåller träning i kritisk granskning av metodval, datamängder eller nyanser i resultatpresentation. Detta gör att en ekonomijournalist med forskarutbildningsbakgrund kan ha en god förutsättning för att göra en ordentlig journalistisk bedömning av nya fakta eller forskningsresultat. Visserligen kan en del av denna kompetens täckas in genom att reportrar intervjuar experter inom de aktuella områdena, men det sker redan idag och i ganska begränsad utsträckning, och är därför knappast mer än ett komplement till den huvudsakliga journalistiska bedömningen av en nyhet.

Att ha ekonomijournalister med master- eller forskarbakgrund skulle inte enbart stärka kvaliteten direkt genom deras egna arbetsinsatser, utan även indirekt genom att de påverkar och hjälper sina medarbetare att göra ett bättre jobb.