Östling är inte ensam

Just nu rullas ännu en läcka från ett skatteparadis upp i medierna, Paradise Papers. Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling har till exempel påkommits med att ha tillgångar i bolag registrerade i Luxemburg och  Malta. Östling är naturligtvis inte ensam. Men vem är det egentligen som försöker undvika skatter genom att placera pengar utomlands?

Häromveckan höll Gabriel Zucman från Berkeley ett seminarium anordnat av IIES och SNS (se videoinspelning här) där han presenterade en ny uppsats som försöker besvara just den frågan. Uppsatsen är samförfattad med Annette Alstadsæter och Niels Johannesson och drar bland annat nytta av en tidigare läcka från den schweiziska banken HSBC. Materialet från HSBC innehöll cirka 500 skandinaver som är skattskyldiga i Sverige, Norge eller Danmark, men som inte deklarerat sina schweiziska tillgångar i hemlandet. Detta handlar alltså om olaglig skatteflykt, till skillnad från Östlings affärer som om jag förstod TV-programmet igår rätt handlar om skatteplanering som sannolikt inte är olaglig. (Man kan diskutera hur moraliskt relevant distinktionen mellan skatteplanering och skatteflykt är, men det är en viktig distinktion att göra när man funderar på vilka policyåtgärder som behövs.)

Vilka är då dessa 500 HSBC-kunder? Som nedanstående bild visar tillhör de framförallt de allra rikaste skandinaverna. Zucman och hans medförfattare argumenterar för att HSBC:s kunder förmodligen är representativa för andra utländska bankkunder i Schweiz och i så fall kan vi dra slutsatsen att det framförallt är de allra rikaste skandinaverna som gömmer pengar i Schweiz.

Att det är de allra rikaste som gömmer undan pengar kanske inte förvånar och det finns flera skäl till varför inte gemene man har pengar i skatteparadis. Avancerad skatteplanering och skatteflykt kostar pengar och kräver kunskap, så det krävs en del kapital för att det ska vara lönsamt. Som vanlig löntagare är möjligheterna att gömma undan pengar också mindre, till exempel är det svårt för de flesta löntagare att be arbetsgivaren betala en faktura från ett bolag i Malta i stället för att betala lön (men dylikt förekommer i konsultbranschen!). Zucman och hans medförfattare argumenterar dock för att en viktig förklaring till varför det framförallt är rika som söker sig till skatteparadis är bankernas agerande. Även schweiziska banker tar risker när de hjälper till med skatteflykt och vill därför begränsa antalet kunder, men det är naturligtvis mest lönsamt att fokusera på de mest förmögna.

Uppsatsen innehåller även mycket annat intressant. Bland annat studeras effekten av en norsk skatteamnesti och författarna visar att norrmän som flyttade tillbaka pengar till Norge som de tidigare inte deklarerat för, inte ägnade sig åt laglig skatteplanering i större utsträckning (t.ex. genom enkla knep såsom att köpa onoterade aktier). I uppsatsen redovisas också Zucmans tidigare skattningar av hur mycket pengar som är undangömda i skatteparadis. Enligt hans beräkningar fanns 28,4 miljarder dollar svenska tillgångar i skatteparadis år 2007. Om dessa hade tagits upp för beskattning här i Sverige skulle skatten på kapitalinkomsten från dessa slantar i stället landat i den svenska statskassan. Med 5 procents kapitalavkastning handlar det om i runda slängar 0.3*0.05*28 miljarder dollar, alltså kring 3,5 miljarder kronor i undanhållen skatt per år. (Uppgiften 43 miljarder från gårdagens TV-program måste alltså inkluderat en hel del annat.)

Det som kanske förvånade mig mest i uppsatsen är att svenskar inte gömmer undan särskilt mycket kapital jämfört med andra länder. Under seminariet redovisade Zucman en sammanställning från fler länder, men bilden nedan från uppsatsen ger i alla fall en indikation på hur stor andel av de största förmögenheterna som finns i skatteparadis. Jämförelsen är från 2007 då Sverige precis avskaffat förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatterna.

Vad förklarar variationen mellan länder över hur mycket skatt som göms i skatteparadis? Åsa Hansson kommenterade presentationen på SNS och visade ett diagram över de totala skatteintäkterna från kapitalbeskattning i olika länder. Det är vanskligt att dra samband utifrån Powerpoint-bilder som flimrar förbi, men mitt intryck är att nivån på kapitalbeskattningen och risken för expropriation är två viktiga faktorer som samvarierar med hur mycket pengar som göms i skatteparadis.

Comments

  1. Walter Persson says:

    Vem är för det svenska folket den tärande och vem är den närande Östling som figurerar i denna artikel?
    Robert Östling försörjs av svenska skattebetalare i sitt arbete i offentliga sektorn. Robert Ö. får många gånger mer tillbaka från svenska skattebetalare om året än vad han själv betalar in i skatt.
    Den som betalar Robert Östlings årslön är sådana som Leif Östling. Leif Ö. får och har fått väldigt mycket mindre tillbaka från svenska skattebetalare än vad han har betalat in till den svenska skattkistan.
    Jag tycker att Robert Östling borde vara tacksam över att Leif Östling pytsat in kring 100 miljoner bara under de senaste 7-8 åren för att täcka upp Robert Östlings lön och andra statliga och kommunala utgifter. Istället smutskastar han Leif Ö. och insinuerar att Leif Ö. är en person utan moral som om han inte skulle bidra tillräckligt till löner till Robert Ö. och andra statligt och kommunalt anställda.
    Mig veterligen är det inte olagligt att ha bankkonton eller depåer med värdepapper i andra länder än Sverige. Det är inget bevis på att man skattefuskar. Tvärtom är det ofta oerhört klokt att sprida sina risker om man har stora tillgångar. Och då finns inte alla tillgångar placerade i det land som man själv är bosatt i.
    Detta inlägg från Robert Östling är enligt min mening ett lågvattenmärke och inte uttryck för någon saklig samhällsdebatt vilket Ekonomistas påstår sig ska föra. Jag tycker att Robert Ö. ska be Leif Östling om ursäkt för sitt obefogade påhopp.

    • Jag var noga med att inte moralisera i inlägget och påpekar att Östling ägnar sig åt laglig skatteplanering, medan resten av inlägget handlar om skatteflykt. Jag hade ändå tänkt skriva om Zucmans uppsats och jag tyckte det passade bra nu när ämnet är på tapeten.

      Vem som mest förtjänar sin plats på jorden av dessa två herrar Östling är jag nog inte rätt person att bedöma. Men jag är inte alls främmande för tanken att du kan ha rätt.

      • Walter Persson says:

        Jag noterar ditt raljanta svar med beklagan.
        Jag är själv företagare med stort intresse för ekonomi, även om mitt företagande inte alls är i de divisioner som Leif Östling verkat i.
        Du framhärdar ju i ditt svar, som jag tolkar det, att Leif Östling sysslar med ”skatteplanering” i en slags negativ bemärkelse, utan att du framlägger minsta belägg för det. Det upprör mig.
        Inom den europeiska unionen har vi fri rörlighet av kapital. Och för den som är bosatt i Sverige är det inte olagligt att inneha ett bankkonto/värdepapperskonto i någon annan stat i världen heller. Varför fördömer du det som ”negativ” skatteplanering?
        Så, vad är det i Leif Östlings fall för skatteplanering han gjort genom att inneha kapital i olika EU-länder där han inte är bosatt själv? Naturligtvis inget alls, anser jag.
        Varför vill du inte be Leif Östling om ursäkt för ditt ovetenskapliga, och starkt politiserade inlägg mot honom på Ekonomistas? Är du en vetenskapsman – eller en politiker?
        Finns det inte nån av dina vänner i Ekonomistasvärlden som vill hålla med mig om att du borde be om ursäkt och att du har tänkt helt fel helt och hållet, i det här fallet?

      • Termen skatteplanering (tax avoidance) används vanligen för lagliga sätt att minska den skatt man betalar, termen skatteflykt (tax evasion) för olagligt undvikande av skatt. Kanske används termerna annorlunda i andra sammanhang, men det är så de brukar användas i den nationalekonomiska litteraturen om jag förstått detta rätt. Jag har inte anklagat Leif Östling för att ha brutit mot lagen. Huruvida skatteplanering är omoraliskt eller ej låter jag vara osagt.

        Mitt svar var inte ämnat att vara raljerande.

  2. Daniel Spiro says:

    Tack för intressant inlägg Robert. Angående skatteflykt och olja så finns denna intressanta nya publikation i J of the European Econ Assoc: ”Petro Rents, Political Institutions, and Hidden Wealth: Evidence from Offshore Bank Accounts” gratisversion här: https://drive.google.com/file/d/0B9A_I0YTZ4bUQzFrLU82QmxFUUU/view
    De visar att när oljepriset går upp så ökar överföringarna av kapital till skatteparadis från autokratiska oljerika länder — så mycket som 15% av vinsterna går till skatteparadis. Till skillnad från det du skriver i slutet på ditt inlägg — att dessa överföringar kan handla om att undvika expropriering — så menar de att det mesta av dessa pengar är olika former för korruption inom regeringarna.

    • Tack för litteraturtipset, argumentet låter rimligt i mina öron. För att rädda mitt ansikte kanske man kan hävda att kleptokrater placerar pengarna utomlands just för att de är rädda för att pengar ska tas ifrån dem i hemlandet. Det är i så fall en slags önskvärd expropriering, men likväl expropriering som kleptokraten räds.

      • Daniel Spiro says:

        Det har du nog rätt i. Dessa pengar (om nu författarna har rätt) är ju olagligt införskaffade så den korrupte bör ju dels se till att de inte syns på nationella bankkonton och dels se till att de inte kan kommas åt av myndigheterna den dag den korrupte politikern/tjänstemannen åker dit.
        Vad gäller företagens risk för expropriering så är det en överhängande risk. Men den tar nog inte främst formen av att regeringen tar över penga-tillgångar. Snarare är företagen oroliga för att regeringan ska ta tillbaks rätten att utvinna olja efter(!) att företaget redan gjort stora investeringar (dvs, expropriering av icke mobilt kapital) och så är de oroliga för att skattesatsen ska höjas. Detta har jag själv skrivit om, om jag tillåts göra lite egen-reklam 🙂
        http://www.nber.org/papers/w22421.pdf

        En del oljebolag jag pratat med säger explicit att deras strategi är att tömma ett oljefält så snabbt som möjligt. De säger att de vill undvika oroligheter och att störa lokalbefolkningen under för lång tid. Jag gissar dock att det minst lika mycket handlar om en oro för att regeringen ska ändra sig vad gäller tillstånd eller vinstandelning efter att lång tid gått.

  3. liten risk för expropriering så länge sverige är med i eu men det finns subtilare metoder som kontinuerligt används… . politisk osäkerhet och höga skatter driver ut kapitalet.

Trackbacks

  1. […] Östling skriver på DN-debatt ett mycket välformulerat svar på de senaste dagarnas diskussioner om hans egen skatteplanering och de allmänna frågorna kring detta. Rubriken får mig att tänka […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s