Replik: Arbetsmarknadsekonomiska rådets analys av minimilönernas sysselsättningseffekter är välgrundad

Detta gästinlägg av Lars Calmfors, Simon Ek, Ann-Sofie Kolm, Tuomas Pekkarinen och Per Skedinger vid nyligen nedlagda Arbetsmarknadesekomiska rådet är en replik på Niklas Blomqvists inlägg om minimilöners sysselsättningseffekter. Niklas Blomqvist ger sin slutreplik högst upp i kommentarsfältet.

I ett inlägg på Ekonomistas den 17 maj ifrågasätter Niklas Blomqvist Arbetsmarknadsekonomiska rådets beskrivning av forskningen om minimilönernas sysselsättningseffekter. Han menar även att vi inte har fog för vissa slutsatser som vi dragit från forskningen. Vi välkomnar att fler forskare än de som redan är aktiva på området engagerar sig i den viktiga frågan om minimilöner och håller också med Blomqvist på ett par punkter. Men enligt vår mening ger han inte någon rättvisande bild av vare sig den internationella eller den svenska forskningen, eftersom han utelämnar flera av de mest relevanta studierna. Vi har också invändningar mot Blomqvists kalkyl över de förväntade sysselsättningseffekterna av sänkta minimilöner. Vidare är hans diskussion om fördelningseffekter av sänkta minimilöner onödigt snäv – det finns alternativ till generellt sänkta minimilöner som innebär en bättre avvägning mellan sysselsättnings- och fördelningsmål.

Innan vi diskuterar Blomqvists argument mer ingående är det på sin plats med en kort bakgrund till rådets förslag om sänkta minimilöner. Den svenska arbetsmarknaden har varit utsatt för en kraftig utbudschock. Ökad flyktinginvandring innebär att det nu finns många fler som saknar de färdigheter som våra höga minimilöner kräver om de ska vara förenliga med sysselsättning. Rådets analyser visar att den relativa sysselsättningsgraden för dem med låga färdigheter, alltså sysselsättningen i förhållande till andra grupper, är mycket låg i Sverige jämfört med många andra länder (Arbetsmarknadsekonomiska rådet 2016, 2017).

”Utifrån nationalekonomisk teori”, skriver Blomqvist, finns det skäl att tro att minimilöner inte ger upphov till några sysselsättningseffekter. Det är en felaktig beskrivning av teorin. Om minimilönerna är höga i utgångsläget, vilket är fallet i Sverige, talar teorin för att sysselsättningen minskar om minimilönerna höjs. Med hög minimilön är sannolikheten stor för att denna ligger över den marknadsklarerande lönen i en enkel utbuds- och efterfrågemodell, så att det är efterfrågan – och inte utbudet som i monopsonfallet – som begränsar sysselsättningen. Också mer moderna sök- och matchningsmodeller förutsäger att sysselsättningen minskar om minimilönen sätts tillräckligt högt.

Beträffande det internationella forskningsläget om minimilöner har vi refererat till en översikt av Neumark och Wascher (2007) som visar att två tredjedelar av de empiriska studierna tyder på negativa sysselsättningseffekter (Arbetsmarknadsekonomiska rådet 2016). De flesta av dessa studier är amerikanska och det finns stor variation i storleken på de skattade effekterna. I många fall ligger sysselsättningselasticiteterna i intervallet –0,1 till –0,2. De negativa effekterna tycks dessutom vara koncentrerade till lågkvalificerad arbetskraft.

Blomqvist hävdar att slutsatsen att de flesta studier pekar på negativa sysselsättningseffekter ”inte längre stämmer”. Till stöd för påståendet hänvisar han till andra översikter, vilka indikerar så kallad publiceringsbias och/eller att de skattade effekterna ligger mycket nära noll. En nackdel med dessa senare översikter är dock att de inte tar hänsyn till studiernas metodologiska kvalitet. När Neumark och Wascher (2007) försöker göra detta, finner hela 85 procent av de enligt författarna mest rigorösa studierna negativa sysselsättningseffekter, även om det naturligtvis kan finnas delade meningar om hur kvalitet ska definieras. En annan brist, som för övrigt gäller samtliga översikter, är att det knappast är rimligt att ge samma vikt åt studier av populationer där minimilönerna är bindande i mycket olika utsträckning. Det innebär också att studier på amerikanska data, med mycket låga relativa minimilöner, inte självklart är relevanta för svensk arbetsmarknad, där minimilönerna ju är mycket högre och dessutom bindande i betydligt högre utsträckning.

Under senare år har det också kommit ny forskning i USA som undersöker minimilönernas dynamiska effekter och som vi refererar till i vår rapport men som Blomqvist inte kommenterar (se t ex Meer och West 2016). Denna forskning visar att minimilönerna kan ha betydande negativa effekter på sysselsättningen på sikt, även om de kortsiktiga effekterna är små. Den långsamma anpassningen beror bland annat på att det är enklare för nya företag än redan existerande att välja produktionsteknologi utifrån förändrade minimilöner för okvalificerad arbetskraft och priser på andra inputs.

Sedan vår första rapport som diskuterade minimilöner publicerades för över två år sedan (Arbetsmarknadsekonomiska rådet 2016) har det dessutom tillkommit två studier som har särskild relevans för frågan om minimilönernas sysselsättningseffekter men som Blomqvist inte nämner. Horton (2017) är den första studien i sitt slag i forskningslitteraturen om minimilöner, då den utnyttjar ett omfattande fältexperiment i USA med riktiga arbetssökande och riktiga arbetsgivare på en online-plattform. De arbetssökandes exponering för minimilöner av olika höjd randomiserades, vilket leder till säkrare slutsatser än när minimilöner är endogena och när det är svårt att kontrollera för andra faktorer än minimilöner som också påverkar sysselsättningen. Hur väl man lyckas med sådana kontroller i observationsstudier med olika ansatser har annars varit ett långvarigt tvistefrö bland amerikanska ekonomer. Horton finner att nyanställningarna minskade något, men framför allt att antalet arbetade timmar sjönk kraftigt och att det uppstod sammansättningseffekter till nackdel för mindre produktiva arbetssökande.

En andra studie avser Danmark, som liksom Sverige kännetecknas av mycket höga kollektivavtalsreglerade minimilöner. Kreiner m fl (2017) analyserar effekterna av den 40-procentiga höjningen av minimilönen när danska ungdomar fyller 18 år. Enligt deras resultat faller sysselsättningen då med 33 procent, vilket implicerar en elasticitet på ungefär –0,8. Studierna av Horton och Kreiner m fl förstärker våra tidigare slutsatser att högre minimilöner minskar sysselsättningen och att detta särskilt drabbar personer med en svagare ställning på arbetsmarknaden. Vi delar således inte Blomqvists uppfattning att det skulle ha en uppstått en ”begynnande konsensus” om att sysselsättningseffekterna av minimilöner överlag är små.

Av särskilt intresse ur svensk synvinkel är naturligtvis de studier av minimilönernas sysselsättningseffekter som gjorts med svenska data. Arbetsmarknadsekonomiska rådet (2016) redovisade en sammanställning av dessa (sex) studier. Vår slutsats var att de svenska studierna i högre utsträckning än de internationella pekar på negativa sysselsättningseffekter, men liksom i den internationella forskningen varierar storleken på effekterna. I de fall där effekten på den totala sysselsättningen är negligerbar påvisas i stället sammansättningseffekter som missgynnar utsatta grupper, bland annat individer med låga skolbetyg. Blomqvist diskuterar dessa resultat, men nämner egendomligt nog inte den studie som kanske har störst policyrelevans och som också indikerar stora negativa effekter på sysselsättningen, nämligen Lundborgs och Skedingers (2014) studie av flyktingars arbetslöshet.

I ett räkneexempel försöker Blomqvist visa att den förväntade sysselsättningseffekten av en sänkning av minimilönen är liten. Vi har två invändningar mot kalkylen, som utgår från en sysselsättningselasticitet på –0,2 (baserad på amerikanska studier för ungdomar). Om man i stället utgår från elasticiteten i Kreiners m fl (2017) studie för danska ungdomar, vilket borde ligga närmare till hands, blir sysselsättningseffekten fyra gånger större än den Blomqvist anger. Vidare är kalkylen knappast tillämpbar om man vill dra slutsatser om sysselsättningseffekten för flyktinginvandrare i Sverige – den grupp som policydiskussionen om sänkta minimilöner ju främst har fokuserat på. På basis av vår litteraturgenomgång finns det anledning att tro att sysselsättningseffekten för denna grupp skulle bli avsevärt större än i Blomqvists räkneexempel.

Varför ska vi bekymra oss om sammansättningseffekter till nackdel för de mest utsatta grupperna om den totala sysselsättningen inte påverkas särskilt mycket, frågar sig Blomqvist. En anledning är att dessa effekter går på tvärs mot det uttalade syftet med minimilöner, nämligen att hjälpa just dessa grupper. Många studier analyserar separationer, det vill säga avslutade anställningar. Det är troligt att lågkvalificerades separationer i större utsträckning är ofrivilliga (efterfrågestyrda) än mer kvalificerades. De senares separationer kan i högre grad antas vara utbudsstyrda, vilket innebär att en hög minimilön snarare bör verka som ett incitament att stanna kvar än att söka sig någon annanstans.

Blomqvist har rätt i att sysselsättningseffekterna av sänkningar och höjningar av minimilönerna inte nödvändigtvis är symmetriska. En av oss har i ett annat sammanhang mer utförligt diskuterat just detta förhållande (Hammarstedt och Skedinger 2017). Få studier analyserar sänkningar och höjningar separat, men de som gör det indikerar att en sänkning har en mindre eller mer osäker effekt på sysselsättningen än en höjning av samma storlek (Böckerman och Uusitalo 2009, Kramarz och Philippon 2001 och Skedinger 2006). Det är inte klarlagt vad asymmetrin beror på, men en bidragande faktor kan vara att effekterna av sänkningar tar särskilt lång tid om effekterna kräver att nya marknader öppnas upp.

Arbetsmarknadsekonomiska rådet har heller aldrig hävdat att små sänkningar av minimilöner med nödvändighet skulle medföra stora sysselsättningsökningar. I ett läge där det är viktigt att öka sysselsättningen för utsatta grupper kan det dock vara centralt att kombinera olika åtgärder som var och en har en positiv, om än liten, effekt på sysselsättningen. Därför har vi argumenterat för att både öka sysselsättningen med hjälp av utbildningssatsningar och att hålla tillbaka minimilönerna. I detta sammanhang är det värt att nämna att både Arbetsmarknadsekonomiska rådets (2018) och Stenbergs (2011) analys av Komvux pekar på långsamma och små effekter på arbetsinkomster av vuxenutbildning. På liknande sätt argumenterar vi för värdet av subventionerade anställningar, trots att det även här finns forskning som tyder på begränsade effekter (se Forslund och Vikström 2011 för en översikt). Ingen av dessa åtgärder är alltså var för sig någon mirakelmedicin för att öka sysselsättningen i utsatta grupper, men den sammanlagda effekten kan vara betydande.

Fördelningseffekterna av sänkta minimilöner är viktiga att ta hänsyn till. Vi håller med Blomqvist om att generellt sänkta minimilöner skulle kunna få stora negativa fördelningseffekter för dem som direkt berörs av sänkningen och att det också finns risk för spridningseffekter i form av lägre lön för arbetstagare med högre löner, även om det oklart hur långt upp i lönefördelningen effekterna skulle nå. Men det finns andra alternativ än generellt sänkta minimilöner som Blomqvist inte tar upp och dessa har rådet diskuterat i två rapporter (Arbetsmarknadsekonomiska rådet, 2016, 2017). Rådet har landat i slutsatsen att kollektivavtal om tillskapande av helt ”nya” typer av enkla jobb med betydligt lägre minimilöner skulle innebära den bästa avvägningen mellan sysselsättnings- och fördelningsmål. Det är inte heller teoretiskt självklart att spridningseffekterna i detta fall skulle bli negativa. De kan i stället leda till högre löner för andra arbetstagare om nyanställda med avlastande funktioner av olika slag gör den redan existerande personalen mer produktiv. Empiriska studier av invandring till Danmark (Foged och Peri 2016) respektive USA (Peri och Sparber 2009) stöder denna slutsats. Studierna tyder på att lågkvalificerade invandrare kan ha fungerat som komplement till inhemsk arbetskraft och snarast höjt dessas löner när de flyttat över till mer kvalificerade arbetsuppgifter.

Referenser
Arbetsmarknadsekonomiska rådet (2016), ”Dags för större lönespridning?”, Stockholm.

Arbetsmarkmarknadsekonomiska rådet (2017), ”Tudelningarna på arbetsmarknaden”, Stockholm.

Arbetsmarknadsekonomiska rådet (2018), ”Olika vägar till jobb”, Stockholm.

Blomqvist, Niklas (2018), ”Höga kostnader men osäkra vinster av sänkta ingångslöner”, Ekonomistas, 17 maj 2018.

Böckerman, Petri, och Uusitalo, Roope (2009), ”Minimum Wages and Youth Employment: Evidence from the Finnish Retail Trade Sector”, British Journal of Industrial Relations, 47, 388–405.

Foged, Mette, och Peri, Giovanni (2016), “Immigrants’ Effect on Native Workers: New Analysis on Longitudinal Data“, American Economic Journal: Applied Economics, 8, 1-34.

Forslund, Anders, och Vikström, Johan (2011), ”Arbetsmarknadspolitikens effekter på sysselsättning och arbetslöshet ¬– en översikt”, Rapport 2011:7, IFAU, Uppsala.

Hammarstedt, Mats, och Skedinger, Per (2017), ”Minimilöner och integration av flyktingar på arbetsmarknaden – så kan experiment förbättra kunskapsläget”, Ekonomisk Debatt, 45, 30-40.

Horton, John J. (2017), “Price Floors and Employer Preferences: Evidence from a Minimum Wage Experiment”, Working Paper 6548, CESifo.

Kramarz, Francis, och Philippon, Thomas (2001), ”The Impact of Differential Payroll Tax Subsidies on Minimum Wage Employment”, Journal of Public Economics, 82, 115–146.

Kreiner, Claus Thustrup, Reck, Daniel, och Skov, Peer Ebbesen (2017), “Do Lower Minimum Wages for Young Workers Raise their Employment? Evidence from a Danish Discontinuity”, Discussion Paper 12539, CEPR.

Lundborg, Per, och Skedinger, Per (2014), “Minimum Wages and the Integration of Refugee Immigrants”, Working Paper 1017, IFN.

Meer, Jonathan, och West, Jeremy (2016), “Effects of the Minimum Wage on Employment Dynamics”, Journal of Human Resources, 51, 500-522.

Neumark, David, och Wascher, William L. (2007), “Minimum Wages and Employment”. Foundations and Trends in Microeconomics, 3, 1-2. Hanover, MA: Now Publishers.

Peri, Giovanni, och Sparber, Chad (2009), “Task Specialization, Immigration, and Wages“, American Economic Journal: Applied Economics, 1, 135-169.

Skedinger, Per (2006), ”Minimum Wages and Employment in Swedish Hotels and Restaurants”. Labour Economics, 13, 259–290.

Stenberg, Anders (2011), “Using Longitudinal Data to Evaluate Publicly Provided Formal Education for Low Skilled”, Economics of Education Review, 30, 1262-1280.

Comments

  1. Niklas Blomqvist says:

    Jag kommer här ge svar på de punkter Calmfors m fl. tar upp i sin replik på mitt tidigare inlägg på Ekonomistas. Jag tror egentligen att vi är överens om att minimilöner kan ha en effekt på sysselsättningen enligt nationalekonomisk teori, men att det inte är självklart att minimilöner måste ha det. Intressantare är genomgången av den empiriska forskning som finns på området där vi fortfarande inte är helt överens.

    Calmfors m fl. har en poäng i att det inte räcker att räkna antal forskningsartiklar som hittat nollresultat respektive negativa sysselsättningseffekter. Det är även viktigt att väga kvaliteten på forskningen. Det är också anledningen till att jag fokuserade på den senaste empiriska forskningen som använder sig av de nya metoder som ligger bakom ”trovärdighetsrevolutionen” inom empirisk forskning (Angrist och Pischke 2010). Vad gäller frågan om vilka metastudier vi bör luta oss mot är Neumark och Wascher (2007) inte de enda som försökt att välja ut studier av hög kvalitet. Belman and Wolfson (2014) gör ett kvalitativt urval av minimilönestudier och finner att majoriteten av effekterna är nära noll. Även om det är viktigt att ta med kvalitet i beräkningen så ledde det i Neumarks och Waschers (2007) fall till att mer än var fjärde av de amerikanska studierna som rankades bland de mest trovärdiga var deras egna. Det visar att även ett sådant tillvägagångssätt har sina brister.

    Det stämmer också att jag inte kommenterade Meers och Wests (2016) resultat om effekter på lång sikt. Då det finns väldigt lite forskning om långsiktiga effekter menar jag att det är för tidigt att dra slutsatser därifrån. Men Rinz och Voorheis (2018), Allegretto m fl. (2017), samt Cengiz m fl. (2018) visar alla beräkningar på lång sikt där huvudresultatet att sysselsättningseffekten är nära noll håller. Även dessa artiklars resultat valde jag att utelämna.
    I sin replik tar Calmfors m fl. specifikt upp tre artiklar som jag inte nämner, men som de menar har särskild relevans. Jag vill kort redogöra för min syn på dessa tre nedan.

    Horton (2017) genomför ett spännande experiment. Jag delar slutsatsen att sysselsättningseffekten av höjd minimilön var liten, vilket är i linje med den forskning jag hänvisat till. Att antalet arbetade timmar minskade kraftigt är korrekt, men det är viktigt att uppmärksamma att löneökningarna var ännu större. Således ledde höjda minimilöner till färre arbetade timmar och högre arbetsinkomster jämfört med tidigare. Även denna forskning visar en effekt på sammansättningen av arbetskraften, där relativt högproduktiva får jobb på bekostnad av relativt lågproduktiva. Jag återkommer till detta senare.

    Studien av Kreiner m fl. (2017) använder sig av en erkänt bra empirisk design, men tyvärr har den viktiga brister som gör den mindre tillämpbar i frågan om minimilöner och sysselsättning. De använder en av de ”nya” metoderna, Regression Discontinuity design, men på ett sätt som kritiserats i den empiriska forskningen. I artikeln jämförs individer som strax ska fylla 18 år med de som precis har fyllt 18 år, där den senare gruppen får en lagstadgad minimilöneökning. Problemet är att vem som är i kontrollgruppen är flytande, då de som är 17 år kommer att fylla 18 någon gång och därmed kommer de gå från att vara en kontrollgrupp till att själva bli ”behandlade” med en löneökning. Det andra problemet är att arbetsgivaren kan välja att anställa en 17-åring i stället för att anställa en relativt dyrare 18-åring. Det innebär att potentiellt kan varje 18-åring som förlorar jobbet kompenseras av att en 17-åring får ett jobb, vilket skulle innebära att den totala sysselsättningseffekten blir noll. Det går således inte att dra några säkra slutsatser om sysselsättningseffekter från den studien och därför bör man inte heller använda den till räkneexempel på sysselsättningseffekter.

    Den sista artikeln, som ska vara mest policyrelevant, av Lundborg och Skedinger (2014) är inte ett exempel på den nya vågen av empiriska angreppssätt på frågan om minimilöner och sysselsättning. I artikeln görs en regression av arbetslöshet på nivån på minimilönerna i olika industrier, där individer anses tillhöra en specifik industri om de tidigare jobbat inom den. Effekten av höjda minimilöner jämförs således inte mot en kontrollgrupp som inte får höjd lön. I stället jämförs arbetslöshetsutfall för personer som kan ha valt att jobba inom en specifik industri av orsaker som potentiellt korrelerar med både nivån på minimilöner och arbetslösheten. Här uppstår frågan varför vissa personer sökt sig till vissa yrken och varför de inte skulle kunna byta yrke, då det framför allt är en fråga om arbeten som inte ska kräva utbildning.

    Calmfors m fl. anser även att nyanlända är en mer intressant och policyrelevant grupp att studera än unga. Det har jag förståelse för, men mitt första inlägg tog avstamp både från AER:s rapport samt Alliansens senaste förslag på området. Alliansens förslag om sänkta ingångslöner gäller både unga (personer under 23 utan gymnasieutbildning) samt nyanlända. Effekten på unga var därför viktig för mig, även om det inte var fokus för AER:s rapport.

    När det handlar om tolkningen av vinnare och förlorare av höga minimilöner kommer diskussionen till sammansättningseffekter. Det är viktigt att vara tydlig med att det inte är frågan om att högutbildade arbetare får jobb på bekostnad av lågutbildade. Alla personer som jämförs har en utsatt position på arbetsmarknaden. Vissa studier visar att inom denna utsatta grupp är det de relativt mer utsatta som kan missgynnas av höjda minimilöner. Men gruppen som helhet är alltså en utsatt grupp och därför är det enligt min mening rimligt att fokusera på totala sysselsättningseffekter. Därför menar jag också att min slutsats kvarstår. Kostnaden av sänkta minimilöner, eller ingångslöner, är höga medan vinsterna är osäkra.

    Referenser
    Allegretto, Sylvia, Dube, Arindrajit, Reich, Michael, Zipperer, Ben, (2017), “Credible Research Designs for Minimum Wage Studies: A Response to Neumark, Salas, and Wascher”, ILR Review, Vol 70, Issue 3, pp. 559 – 592.

    Angrist, Joshua D., Pischke, Jörn-Steffen, (2010), “The Credibility Revolution in Empirical Economics: How Better Research Design is Taking the Con out of Econometrics,” Journal of Economic Perspectives, Volume 24, Number 2, pp. 3 – 30.

    Belman, Dale, Wolfson, Paul J., (2014), “What Does the Minimum Wage Do?,” Kalamazoo, MI: W.E. Upjohn Institute for Employment Research.

    Cengiz, Doruk, Dube, Arindrajit, Lindner, Attila and Zipperer, Ben, (2018), “The Effect of Minimum Wages on Low-Wage Jobs: Evidence from the United States Using a Bunching Estimator,” CEP Discussion Papers, Centre for Economic Performance, LSE.

    Horton, John J., (2017) “Price Floors and Employer Preferences: Evidence from a Minimum Wage Experiment,” Working Paper 6548, CESifo.

    Meer, Jonathan, West, Jeremy, (2016), “Effects of the Minimum Wage on Employment Dynamics,” Journal of Human Resources, Vol 51, Issue 2, 500-522.

    Neumark, David; Wascher, William L, (2007) “Minimum Wages and Employment: A Review of Evidence from the New Minimum Wage Research,” Foundations and Trends in Microeconomics, Vol 3, Issue 1-2, pp. 1-182.

    Kreiner, Claus Thustrup, Reck, Daniel, Skov, Peer Ebbesen, (2017), “Do Lower Minimum Wages for Young Workers Raise their Employment? Evidence from a Danish Discontinuity,” Discussion Paper 12539, CEPR.

    Lundborg, Per, Skedinger, Per, (2014), “Minimum Wages and the Integration of Refugee Immigrants,” Working Paper 1017, IFN.

    Rinz, Kevin, Voorheis, John, (2018), “The Distributional Effects of Minimum Wages: Evidence from Linked Survey and Administrative Data,” United States Census Bureau, Working Paper Number: CARRA-WP-2018-02.

  2. John Hassler says:

    En liten kommentar:
    När det gäller fördelningspolitiska aspekter av lägre ingångslöner för flyktingar med låga kvalifikationer finns en oro för att lägre minstalöner skulle spilla över till andra grupper med låga löner. Det förefaller rimligt att sådana inte helt kan utslutas. Det är dock väsentligt att bestämma vad som är det kontrafaktiska scenariot. De som menar att lönespridningen inte behöver öka brukar istället mena att de nytillkomna med låga kvalifikationer ska utbildas till den nivå som idag är lägsta kvalifikationsnivå. Istället för att anställa vårdbiträden och bygghantlangare till lägre löner än dagens lägsta ska dessa personer utbildas till undersköterskor respektive kvalificerade byggarbetare. Det förefaller rimligt att tro att trycket nedåt på lönerna snarast då blir större eftersom en utrikes född undersköterska rimligen är ett närmare substitut till redan anställda undersköterskor än vad ett vårdbiträde är. Samma sak gäller bygghantlangaren.
    Om politiken istället leder till att de nya svenskarna hålls borta från arbetsmarknaden är detta inte den rätta kontrafaktiska jämförelsen, men det är väl inte tanken?

    • Då utgår du från att lönerna svarar på en relativt marginell och över tid utspridd ökning av utbudet. När det gäller sjuksköterskornas löner verkar lönerna vara synnerligen oelastiska i relation till utbudet. Till det behöver ökat utbud inte medföra press på de inrikes föddas löner om de fungerar som komplement till de utrikes födda på arbetsmarknaden. Som bland annat den nu så välkända danska på dansk data kom fram till. Hur det påverkas av om de lämnas därhän i vårt minimilönslösa system eller utbildas upp i den ekonomiska hierarkin låter jag vara osagt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s