Svenskarna tror att de är fattigare (jämfört med andra) än vad de faktiskt är

Idag publicerar jag, tillsammans med Mounir Karadja och David Seim en ny studie som working paper på Institutet för Näringslivsforskning idag. Där finner vi att en övervägande majoritet av svenskarna tror att de är fattigare, jämfört med andra, än vad de faktiskt är. När de informeras om detta ändras deras politiska åsikter åt höger.

Enligt teorier om preferenser för omfördelning av samhällets resurser bör de som är relativt rika efterfråga mindre omfördelning än de som är relativt fattiga, helt enkelt eftersom de relativt rika rent personligen tjänar mindre på omfördelning. Sådana teorier har fått visst empiriskt stöd i forskningen (fast det har också visat sig att människor inte bara bryr sig om sina egna inkomster, utan även andras), men samtidigt har det framkommit att ett av huvudantagandena bakom teorin inte håller: att människor faktiskt vet vilken deras relativa inkomst är och var i inkomstfördelningen de befinner sig.

Resultat från The General Social Survey visar att det i USA är vanligt att man överskattar sin relativa position, dvs att man tror att man är rikare, jämfört med andra, än vad som faktiskt är fallet. Teoretiskt bör detta leda till att man tror sig tjäna mindre på omfördelning i samhället än vad man egentligen skulle göra. Dessa resultat ligger väl i linje med att amerikanerna generellt efterfrågar lite omfördelning och vill se en relativt liten stat.

I vår studie tittar vi på en helt annan population: svenskarna. Jämfört med medborgare i USA ligger vi svenskar långt till vänster: vi vill ha relativt mycket omfördelning och en stark stat. Genom en enkätundersökning, som vi genomförde tillsammans med SCB, undersöker vi hur det egentligen står till med svenskarna och deras uppfattning om sina relativa inkomster.

Den första enkäten i studien skickades till ett representativt urval av 4500 svenskar. Knappt 40 procent av dessa svarade på enkäten. Vi frågade om deras uppfatting om sin relativa inkomst, och jämförde detta med deras sanna position, som vi beräknade med hjälp av data från bland andra Skattemyndigheten. Vi fann att 68 procent av svenskarna underskattar sin relativa position med mer än 10 procentenheter, dvs de tror att de är fattigare, jämfört med andra svenskar, än vad de faktiskt är. Endast 6 procent överskattar sin position lika mycket.

I en andra enkät upplyste vi hälften av de svarande från den första enkäten om deras verkliga position i inkomstfördelningen. Eftersom de flesta trodde sig vara fattigare än vad de är, fick de informationen att de är rikare, jämfört med andra svenskar, än vad de tidigare trott. Detta påverkade deras politiska åsikter: att bli informerad om att man är rikare, jämfört med andra, än man tidigare trott ledde till kraftigt ökat stöd för Moderaterna och till att efterfrågan på omfördelning i samhället gick ner.

De här resultaten är i linje med de som visats i USA, men med omvänt tecken: det faktum att många svenskar tror sig vara fattigare än vad de faktiskt är kan leda till att de tror sig tjäna mer på omfördelning än vad de egentligen gör. Detta kan, i sin tur, leda till en efterfrågan på omfördelning som är högre än vad den ”borde” vara, om informationen om relativ inkomst varit korrekt.

Jag har även skrivit om studien på ledarsidan i  Svenska Dagbladet.

Comments

  1. Är det inte väl låg svarsfrekvens?

    • Johanna Möllerström says:

      Vi hade gärna sett en högre svarsfrekvens, men enligt SCB är detta helt normalt, framförallt med tanke på enkätens längd. Eftersom SCB tillhandahåller populationsvikter kan vi också använda viktade regressioner (och alla resultat håller även då).

      • Mikael Palmkvist says:

        ”När de informeras om detta ändras deras politiska åsikter åt höger.”
        Ovan måste väl vara syftet med undersökningen. Nu kanske folk inte känner till omständigheterna till dagens finansiella kris 2008, sedan dess är det främst finansfolks spekulerande och storbolagens sparande samt politiker som kan sätta egen agenda och därför inte innefattas i de välfärdsförsämringar som nu är genomförd. Fast politikernas tidigare gått näringslivet till mötes genom de stora pensionsförändringar där finansfolket verkligen kan mjölka de svenska pensionärerna genom alla avgifter. Nu är det ännu värre då man som pensionär ska betala högre skatt än när man jobbade. Många moderatpolitiker har förr sålt ut Svenska tillgångar vars resultat har bara gynnat riskkapitalister med försämrade resultat som följd. Sverige töms både på tillgångar och jobb flyttas utomlands för att aldrig återkomma. Dessutom KPI som har styrt Riksbankens agerande till -0.25 procent ränta är felaktig konstruerad, den viktar fel saker och dessutom åt fel håll kanske medvetet så att riksbanken ska sänka räntan. Viktar räntan för bostäder, priset på elekronik (utan att bry sig om vad man får för pengarna) men däremot viktar ökningarna på bostadspriset, höjda hyror, kollektivtrafiken prissättning, etc…

        Dvs viktningen borde vara högre för varor och tjänster som människor har stort behov av, bostäder (normalt folk har inte råd med dagens bostadspriser och kan heller inte få tag i en bostad då det råder bostadsbrist), de som har köpt sin bostad jättelängesedan för nästan ingenting jämfört med dagens prisnivåer kan däremot öka sin konsumtion genom att belåna huset. Däremot de nya bostadsägarna som köper till överpris, de kommer få det knapert trots den låga räntan som snart kommer återgå till 4-7 procent ränta inom 5 års tid. Denna aspekt finns inte med i KPI som idag styr riksbankens räntesänkningar. Idag kan man inte som arbetslös flytta dit jobben finns för prisnivåerna där för bostäder är för höga och företagen blir då tvingade att flytta sin verksamhet utomlands vilket är ju så bra för Sverige med ännu högre arbetslöshet och därigenom lägre lönekrav ifrån de arbetslösa. Hur de sedan ska klara av att betala boendekostnader är en helt annan fråga.

      • Mikael Palmkvist says:

        Fråga 1: Vilka frågor ställdes? För som någon angav så kan utformningen ge olika resultat beroende på hur frågorna ställs.
        Fråga 2: Vilka av befolkningen valdes och hur stor andel av varje slag användes och viktades?
        Fråga 3: Hur kan man i Sverige INTE veta hur mycket man tjänar när man har skatteverket efter sig varje år för att betala skatt, speciellt de som redan har en hög inkomst och tycker de betalar en för hög skatt?
        Fråga 4: Det finns väl risk att folk som redan har en politisk höger inställning och kan förvanska och föreställa sig något annat också beroende om de som läser frågorna kan förstå undermeningen av den samma, detta är egentligen ingen fråga utan en mera utsaga.
        Fråga 5: Fanns det med arbetare vars a-kassa blev för dyr jämfört med sin inkomst och därför gick ur, pensionärer vars broms har slagit till och betalar högre skatt än arbetare, arbetslösa, långtidsarbetslösa, FAS3’are – det svenska slaveriet där döden blir en befrielse där de intagna har högre utgifter än inkomster? Har de också en mera höger inställning och vill följa arbetslinjen trots att några jobb inte finns? Har ni med även hemlösa vars problem är rent ekonomiska och inte drogmissbruk, fast de sistnämnda kan vara problematiskt att komma i kontant med?
        Fråga 6: Hur gjordes urvalet av kandidater till undersökning som kanske är en underförstådd fråga till nr 2.

  2. Olof Johansson-Stenman says:

    Intressant Johanna!

    Har du någon hypotes om varför svenskar i genomsnitt kraftigt underskattar sin relativa position jämfört med andra, medan man i andra länder överskattar den?

    En tänkbar möjlighet synes mig vara att när folk svarar på denna typ av undersäkningar så funderar man inte jättemycket innan man svarar och man påverkas då av olika psykologiska bias, t ex så att man kanske lägger en extra vikt på människor som är jämförbara med en själv, t ex i form av ålder. Jag kan mer specifikt tänka mig att de i arbetande ålder inte riktigt tänker på att det finns en väldigt massa pensionärer i jämförelsegruppen, och att dessa i genomsnitt väl har betydligt lägre inkomst än de som arbetar. (De som själva är pensionärer, å andra sidan, jämför sig nog även med pensionärer, d v s de glömmer inte bort att denna jämföreslegrupp ingår.)

    Mer allmänt vore det intressant att veta om de exakta formuleringarna som använts i dessa undersäkningar är liknande, eftersom det ju är väl känt att små skillnader i formuleringar kan leda till ganska olika svarsmönster.

    • Johanna Möllerström says:

      Jag tror att sadana psykologiska mekanismer definitivt spelar roll. Det ar inte vad vi specifikt studerar har, men det finns en studie av Cruces et al (2013) som vi refererar till, som studerar liknande fragor i Argentina. De undersoker (och finner stod for) en hypotes liknande den som du beskriver.

  3. Olof Johansson-Stenman says:

    Tillägg till min hypotes ovan: Samma mönster kan förmodas gälla för arbetslösa och studerande, d v s om man arbetar kanske man inte fullt ut tänker på att även arbetslösa och studerande (över 18 år)ingår i jämförelsegruppen. Eller påpekades detta explicit för respondenterna?

    • Andreas SO says:

      Varför skulle detta skilja sig mellan länder?

      • Johanna Möllerström says:

        Media kan till exempel ge olika bilder i olika lander av hur inkomstfordelningen ser ut. Det ar ocksa mojligt att graden av ojamlikhet och segregering i samhallet paverkar vilka manniskor man moter/kanner, vilket i sin tur kan paverka hur uppfattningen om inkomstfordelningen ser ut.

      • Andreas SO says:

        Din första mening låter långsökt men den andra väldigt trolig.

  4. cvjweb says:

    Att man gynnas av högre ojämlik inkomstfördelning som relativt rik måste vara en annan folktro som inte på en intellektuell nivå stämmer. Eftersom folk har den bilden så går de åt höger politiskt av en mer informerad åsikt om sin relativa inkomst. Ex: en relativt rik kan gynnas av en mindre ojämlik inkomstfördelning. Folk röstar inte så ofta efter inkomstekonomi enbart, t.ex. liv och hälsa har inget direkt ekonomiskt värde men själsligt värde.

  5. En liten fundering gäller skillnaden mellan lön och inkomst. Jag har en känsla av att många när de pratar om vad de tjänar så pratar man motsvarande heltidslön, medan inkomsten ofta är lägre på grund av att många arbetar deltid. Ställde ni frågorna på ett sätt som gjorde denna distinktion tydlig? (Det kan dock inte förklara varför de skulle bli mer höger.)

    • Johanna Möllerström says:

      Vi definierade inkomst explicit som loneinkomst, kapitalinkomst, pension, etc och skrev att bidrag och transfereringar inte raknas som inkomst. Vi fragade dessutom de svarande om nivan pa deras inkomst, och dar fanns inga stora fel. Felet i uppskattningen av den egna relativa inkomsten kommer alltsa fran den relativa biten, och inte fran inkomsten. Mekanismen du tanker pa kan dock spela roll for hur man ser pa ovriga i samhallet.

  6. Herr V says:

    Intressant. Var de 40 % som svarade jämnt fördelade över inkomstskalan? Och hur har ni hanterat den lägsta decilen (där studenter, socialbidragstagare trängs med egenföretagare som sätter sina inkomster ”på bolag”.

    • Johanna Möllerström says:

      De som svarade hade nagot hogre inkomst, nagot hogre utbildning samt nagot farre hemmaboende barn an de som inte svarade. Det ar ett typiskt monster for vilka som valjer att svara pa den har typen av enkater. I studien anvander vi populationsvikter fran SCB och visar att resultaten ocksa haller med viktade regressioner.

  7. lg skriver says:

    Finns det något enkelt sätt att få reda på var i inkomstfördelningen man ligger? Typ en webbplats där man kan mata in sin inkomst och få svar?

  8. Resultatet av den första omgången i undersökningen kan faktiskt i stället visa att de tillfrågade har en riktig uppfattning. Dvs. i fall man räknar med förändringen över tid. Mellan 1991 och 2010 fick samtliga inkomstdeciler utom de två översta fått sin andel av de totala disponibla inkomsterna minskade. Inkomstdecil 8 fick dock bara en ökning med 2,2 procent så det är osäkert om deras inkomstförbättring motsvarar den minskade tillgången och de ökade priserna för offentliga tjänster och förmåner. Detta innebär i sin tur att det kan ifrågasättas om informationen från undersökningens sida till de tillfrågade gav en riktig bild, då svaren i den andra omgången blev som de blev.
    Det skall för övrigt bli intressant att se hur svaren fördelas på olika inkomstdeciler. Den lägsta decilen har fått den kraftigaste minskningen av sin inkomstandel och till och får mindre i slutet av perioden 1991-2010 än de fick i början. I kronor och ören räknat i fast penningvärde. I informationen fått någon av dessa att ändra sin uppfattning torde informationen definitivt ha fungerat vilseledande.

  9. Marcus says:

    ”Där finner vi att en övervägande majoritet av svenskarna tror att de är fattigare, jämfört med andra, än vad de faktiskt är. När de informeras om detta ändras deras politiska åsikter åt höger.”

    Kanske borde man även i blogginlägget och SvD-artikeln nämna den inte helt oviktiga detaljen att ert resultat är helt drivet av personer som redan har högeråsikter? Eller som ni skriver i artikeln: ”We find that people who believe that they are poorer than they actually are respond to the information treatment by changing their political preferences toward the right. Interestingly, this effect is entirely driven by individuals who indicated right-of-center political preferences prior to treatment.” (s 16).

    Även om ni inte skriver det rakt ut, så vågar jag nog påstå att väldigt många tolkar SvD-artikeln och blogginlägget som att även personer som står till vänster blir mer höger av denna information, när det inte verkar vara fallet.

    • Erik S says:

      Jo, med den extra informationen framstår ju ”Det verkar med andra ord som om gemene svensks vänsteråsikter delvis är baserade på felaktig information.” som ren faktaförvrängning! Det är ju gemene svensks strax-till-höger-om-mitten-åsikter som är baserade på felaktig information i så fall.

    • Johanna Möllerström says:

      Det resultat som du namner ar definitivt valdigt spannade. For att det har inlagget inte skulle bli for langt sa tankte jag diskutera den del som du namner mer ingaende i ett separat inlagg. Formodligen nasta vecka. Den som inte kan vanta till dess far kika direkt pa studien.

      • Johanna, det är intressanta resultat du skriver om. När jag läste SvD artikeln blev jag rent av lite deprimerad. Andemeningen av den artikeln är ju att en eventuell (vänsterorienterad) önskan om ökad ekonomisk jämlikhet egentligen bara är en önskan om att själv få bättre ekonomiska villkor. ”gemene svensks vänsteråsikter delvis är baserade på felaktig information”. Om människor får veta att de är rikare än vad de trodde rör ”sig alltså de politiska preferenserna åt höger, bort ifrån de typiskt svenska åsikterna om en stark stat och omfattande omfördelning”. Den bild av människor (eller i alla fall svenskar) som målas i artikeln är bilden av det banala. Det egoistiska. Motsatsen mot det Rawls önskade med sin okunnighetens slöja. Men döm då om min förvåning då jag uppmärksammades på att i själva verket så avslöjas det redan i abstract att resultatet helt är drivet av de som redan röstar till höger. Jag tycker rent generellt att det är viktigt att forskare också deltar i samhällsdebatten. Och det går inte alltid att då till fullo grunda alla sina åsikter på de forskningsresultat som man känner till. Men jag måste säg att det är närmast skamligt att på det sätt som du gör i SvD-artikeln twista budskapet till att bli något helt annat än det som ni skriver i artikeln. Ur ett polariserat höger-vänster-perspektiv är ju budskapet i rapporten närmast det motsatta. Vänsterorienterade personer ändrar inte sina politiska sympatier även om de får veta att de är rikare än de trott. Men högerorienterade personer gör det.

  10. En information från nationalekonomer till dem som ska svara på en enkätundersökning borde presentera relevanta fakta – i fall den skall kunna ge relevanta svar.
    Undersökningen verkar inte ha informerat deltagarna om effekten av de minskade skatterna och transfereringarna på hur stor andel av de totala disponibla inkomsten som tillfaller inkomsttagarna inom de olika decilerna, vilket gör att svaren från dem som svarade mycket väl kan bygga på missuppfattningar trots informationen från undersökarnas sida. Resultatet av den första omgången i undersökningen kan faktiskt i stället visa att de tillfrågade har en riktig uppfattning i fall man räknar med förändringen över tid.
    2010 fick samtliga inkomstdeciler utom de två översta mindre andel av de totala disponibla inkomsterna än 1991. Inkomstdecil 9 fick dessutom bara en ökning med 2,2 procent så det är osäkert om deras ökade inkomstandel motsvarar den minskade tillgången och de ökade priserna för offentliga tjänster och förmåner.
    Synen på skatter och transfereringar, liksom på statlig företagsamhet och offentlig verksamhet över huvud taget skulle antagligen bli avsevärt annorlunda i fall detta blev känt.
    Som jag tidigare presenterat saken i en tabell på min hemsida http://www.fredtorssander.se/fredpress/2012/05/28/fattiggorandets-metod-b/ :

    Decilgrupp 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
    Förändring
    1991-2010 -25,3% -16,9% -13% -8,7% -5,5% -3,6% -2,2% -0,2% 2,2% 23,1%
    Genomsnittlig
    disponibel
    inkomst
    inom decil-
    gruppen
    (tkr) år 2010 75,6 121,0 143,6 166,8 188,3 210,2 234,9 267,5 313,3 562,3
    Den tiondel av befolkningen som hade de högsta inkomsterna – Decilgrupp 10 – har fått mer än 20 procents ökning av sin andel sedan början av 1990-talet.

  11. Tobas Wasell says:

    I sista stycket skriver du att om vi visste att vi tjänade så bra så skulle vi inte önska en större omfördelning av resurserna. Men betänk då att om man ser vårt skattefinansierade gemensamma samarbete som något gott som man ska bidra till efter förmåga ja då faller den slutsatsen. Mvh /Tobas

  12. Lite sen på bollen här. Om jag uppfattade resultaten rätt så var det de som ansåg att det framförallt är egen ansträngning som avgör ens lönenivå, som skiftade sina åsikter mer åt höger när de fick avslöjat att de underskattat den egna lönenivån. Min fråga är då hur de skulle ha skiftat i åsikt om de fick reda på hur stor roll socioekonomisk bakgrund verkar spela? Och hur tänker de kring förtjänst av olika egenskaper som tex. kapacitet till ansträngning? Tycker att Olof Johansson-Stenmans förslag till möjliga förklaringar till överskattningen av den egna lön verkar ganska rimliga. Studien verkar ju dessutom närmast uppmuntra till att rösta i egenintresse; där en dessutom, som OJS var inne på, eventuellt jämför sig med fel personer när en drar slutsatser om sin egna förtjänst. Slutligen måste jag instämma med Ola Helenius i att din framställning av resultaten i SvD är ytterst tvivelaktig.

Trackbacks

  1. […] jag har tidigare beskrivit andra resultat från den här datan på Ekonomistas. Se till exempel här och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s