Den 25-26 september 2014 ägde den fjärde nationella konferensen i nationalekonomi rum i Umeå. Resultatet var mycket lyckat. Under två dagar diskuterades forskning, samhälle och politik av nationalekonomer från landets samtliga större lärosäten. Den fjärde Assar Lindbeck-medaljen delades ut under fantastisk musikalisk inramning och mötet avslutades med ett panelsamtal om kunskap och kreativitet.
Årets konferens var den fjärde i ordningen. Första konferensen ägde rum i Lund 2010, därefter i Uppsala 2011 och Stockholm 2012. Från och med Umeå-konferensen står Nationalekonomiska Föreningen som officiellt ansvarig och Assar Lindbeck-medaljceremonin är också numera ett stående inslag. Nästa konferens äger rum 2016 i Göteborg.
Vid mötet hölls ett dussintal parallella sessioner där ca 40 uppsatser inom samtliga nationalekonomins ämnesområden presenterades och diskuterades av de åttiotalet deltagarna.
Assar Lindbeck-medaljen delades ut under pompa och ståt. Pristagaren Mariassunta Giannetti (som Jonas nyligen skrev om, se bild till höger) höll ett föredrag om varför kapitalinvesterare tenderar att placera sina 
pengar i hemlandet under finanskriser trots att den riskjusterade avkastningen inte är ett dugg större, ofta lägre, än annorstädes. Därefter diskuterade Assar Lindbeck den franske ekonomen Thomas Pikettys forskning om ojämlikhetens utveckling. Lindbeck var inte odelat positiv utan pekade på en rad problematiska aspekter av Pikettys teser.
Ceremonin innehöll också ett högklassigt musikinslag levererat av de två kända jazzmusikerna Jonas Knutsson, saxofon, och Mats Öberg, piano. Dessa spelade nya och gamla låtar från sin egen repertoar, även om deras improvisationer innebar att åhörarna fick avnjuta musik som tidigare aldrig spelats!
På konferensens avslutande dag hölls en spännande paneldiskussion, arrangerad av IFAUs Anna Sjögren. På temat “Kunskap och kreativitet – finns det en motsättning?” hölls tre anföranden. Anders Jakobsson, professor i pedagogik med inriktning mot de naturvetenskapliga ämnenas didaktik vid Malmö Högskola presenterade sina rön om PISA-undersökningarna, där vi bland annat fick lära oss att svenska elever inte endast halkat efter i både botten och toppen utan att även skillnaderna mellan svenska skolor ökat. Fredrik Ullén, professor i neurovetenskap vid Karolinska Institutet Fredrik Ullén beskrev vad flow är, hur det ligger nära kreativa processer och vilka faktorer som tenderar att öka sannolikheten för att folk ska bli kreativa och produktiva. Slutligen talade Ekonomistas egen Jonas Vlachos om hur den svenska grund- och gymnasieskolans organisation kan förbättras för att öka elevernas och lärarnas vilja att premiera nyfikenhet och risktagande i lärandet. Särskilt problematisk förefaller den nya betygsskalan vara då den systematiskt tenderar att bestraffa underprestationer hårdare än den belönar överprestationer.
Sammantaget var helhetsintrycket från konferensen mycket positivt. Det är oerhört värdefullt att svenska nationalekonomer, och utländska nationalekonomer verksamma i Sverige, får tillfälle att mötas på hemmaplan för att odla såväl professionella som sociala kontakter. En tradition har skapats och om två år är det dags igen!
Ekonomistas 
Bra med denna konferens! Tyvärr har jag inte kunnat vara med någon gång hittills men hoppas på nästa omgång. Men en fråga: varför blir det två års mellanrum nu (eller missförstod jag)?
P
Det är två år sedan senaste konferensen Per! Det gjordes en bedömning att ett år var för tätt för att hålla lågan uppe på sikt vad gäller närvaron.
Ja, sorry, det stämmer, men åren innan var det varje år enligt Daniels inlägg. Är väl synd att det ändrats?
När det gäller hur ofta konferensen hålls har vi från börjat varit pragmatiska och velat känna efter hur stort efterfrågetrycket är. Förra året (2013) blev det uppehåll pga att EEA arrangerades i Göteborg och då fick vi testa modellen med vartannat år. Sedan blev detta än mer naturligt iom att Assar Lindbeck medalj-ceremonien hakades på konferensen.
Men ifall trycket på årliga konferenser skulle bli entydigt och märkbart ser jag ingen anledning till att man inte kan ändra tillbaka. Det är ju för vår skull som konferensen finns!
Jag tycker det var väldigt roligt att vara på en nationell konferens och träffa svenska forskare och se vad alla gör. Bra och intressanta presentationer och roligt mingel med kollegor från olika svenska lärosäten däremellan! Jag kommer igen! MEN jag tycker att vi ska ändra så att presentationerna och konferensen är på engelska så att den även gynnar våra kollegor på olika lärosäten i Sverige som inte är svensktalande. En nationell konferens behöver inte vara en svensk konferens! Tror att många av våra icke-svensk talande kollegor skulle uppskatta denna konferens också!
Precis som fotbollsspelare brukar försöka lära sig språket i det länder de kommer till så kan väl forskare försöka lära sig språket i landet det kommer till 😉 Tänk vad exotiska de kommer vara när de kommer tillbaks till sina hemländer och säger att de kan prata svenska.
Jag instämmer med alla ovan om att det var en mycket bra konferens. Till er som ännu inte deltagit kan jag bara säga ett jämfört med andra konferenser är denna konferens mycket effektiv. På mindre än två dagar (och med bara en övernattning) hann man alltså med allt som Daniel nämner i inlägget. Det är ganska fantastiskt! Sedan vill jag också passa på att hålla med Martina om att det borde vara självklart att presentationer hålls på engelska utom i det specialfall då alla i rummet talar svenska. Som det är nu så tror jag att det är en betydande del av framförallt post docs rekryterade på job market som inte känner sig välkomna på denna konferens.
Eller så anser man det viktigt att undvika språkliga domänförluster? Det finns utmärkta gratis svenskkurser för folk som kommer hit och arbetar eller studerar. Är man så ointresserad av Sverige att man inte är beredd att göra den ansträngningen kanske man skulle välja ett annat land för arbete/studier, ett land med betydligt restriktivare regler för visa etc.
Varför är det alltid (?) de svenskar som är sämst på engelska som tycker det går lika bra med engelska som svenska?