Prognosmarknaden just nu: Clinton mot Trump eller Rubio

Även om opinionsundersökningarna i USA just nu (februari 20196) visar nästan dött lopp mellan Hilary Clinton och Bernie Sanders medan Donald Trump leder skyhögt, ges en helt annan bild av den politiska prognosmarknaden där folk köper och säljer värdepapper som endast ger betalning ifall en viss kandidat vinner sitt partis presidentvalsnominering. De senaste priserna på dessa marknader visar att Clintons segerchans står i över 80 procent medan Trump leder knappt över Mark Rubio. Och dessa marknader brukar i slutändan få rätt.

I dessa tider är det många som ständigt håller ett öga på opinionsundersökningarnas utveckling gällande nomineringskampanjerna inför det amerikanska presidentvalet i höst. Men problemen med dessa undersökningar är legio och handlar om allt från urvalsstorlek och insamlingsperiod till mätmetod och exakt frågeställning.

Ett alternativ till traditionella opinions som ibland lyfts fram är prognosmarknader (prediction markets) där finansiella instrument handlas vars värde är kopplade till ett givet utfall, t ex att en namngiven kandidat blir nominerad (se tidigare Ekonomistasinlägg om dessa marknader t ex här, här  och här). Priset på instrumentet kan därför tolkas som en chans i procent att händelsen kommer att inträffa.

Så här ser opinionsbilden just nu ut enligt en sammanställning av de traditionella undersökningarna för demokratiska nomineringen

image

och så här ser den ut på prognosmarknaden Iowa Electronic markets för det demokratiska partiet (med Clinton i ljusblått och Saunders i gult):

image

Den demokratiska nomineringskampanjen är förhållandevis jämn enligt opinionsmätningarna som sammanställs av Huffington Post. Men enligt prognosmarknaden IEM är det istället nästan avgjort, med Clinton-aktien på nära 90 procents vinstchans mot Sanders på 10 procent.

På den republikanska sidan är bilden något annorlunda.

image

medan den på Iowa Electronic Markets ger en betydligt jämnare bild av den republikanska nomineringskampanjen (med Trump i grönt, Rubio i grått, Cruz i gult):

image

Den republikanska striden verkar därmed långt ifrån avgjord. Enligt prognosmarknaden är Cruz helt avhängd, vilket man inte får intryck av i media eller opinonsbilden.

Naturligtvis är denna jämförelse inte helt perfekt eftersom de båda källorna inte mäter precis samma sak. Opinionen är förmodligen relativt nära den som Huffington Post återger, med Trump åtnjutandes en ganska stor andel av de republikanska väljarnas stöd eller Saunders liggandes hack i häl till Clinton.

Men det som opinionsmätningarna inte visar är hur det amerikanska valsystemet fungerar, med primärvalen som tillfällen då kandidaterna samlar in röster inför partiernas kommande nomineringskongresser. Flest röster där vinner, oavsett hur nära eller långt ifrån man är sina konkurrenter i opinionen. Och när en kandidat hoppar ska dennes väljare gå till någon annan, och då kan en till synes akterseglad kandidat plötsligt bli populär.

Rekommendationen är därför att komplettera de vanligt återkommande opinionsmätningarna med prognosmarknadernas bedömning. Det är synd att dessa marknader är så fåtaliga, och att de inte alls existerar i många länder. Sverige skulle må bra av en prognosmarknad likt den som forskarna i Iowa bedriver. Kanske finns några politiskt intresserade nationalekonomer som kan göra slag i saken?

Comments

  1. Adrian Adermon says:

    Ytterligare ett skäl att opinionsundersökningar riskerar slå fel är att utöver de delegater som kandidaterna vinner i primärvalen så finns även ett antal ”superdelegater”. Dessa utgörs av olika typer av partimänniskor, inklusive alla partiets kongressledamöter och guvernörer, och dessa delegater är fria att rösta efter eget hjärta vid partikonventet. Enligt New York Times har Clinton och Sanders 51 valda delegater vardera i dagsläget, men inklusive superdelegater är siffrorna 502 delegater för Clinton och 70 för Sanders (http://www.nytimes.com/2016/02/22/us/politics/delegate-count-leaving-bernie-sanders-with-steep-climb.html).

    Om Sanders får medvind kan förstås superdelegaterna ändra sig, men det ser ändå ut att vara ganska sannolikt att Clinton vinner nomineringen. Jag misstänker att en liknande förklaring gäller hos republikanerna, då partietablissemanget antagligen inte är helt förtjusta i varken Trump eller Cruz, varför Rubio rimligen kan räkna med stöd från många superdelegater.

  2. Kalle says:

    Många kommer med prognoser. Ett sätt att bemöta trovärdigheten i en persons prognos är att helt enkelt fråga efter odds för att slå vad. Då visar det sig snabbt att någon inte är beredd att satsa 1:1 utan de vill för egen del ha ”bättre odds”. Problemet för dem ligger i att deras egna prognos just är grunden för vilka odds de ”anser sig kunna acceptera”. Även om det bara kommer in spel om 100 kr så börjar många plötsligen att prata om ”osäkerheterna” med sin egna prognos. Ganska så snart så visar det sig också att det snarare är deras önsketänkande som ligger bakom prognosen, än att det är en systematiskt sammanvägd prognos utifrån ”känd” data.

    En diskussion kring asymmetriskt vad skulle såklart passa, men det är i inte det som är poängen

  3. Ni missar något väldigt viktigt nämligen omsättningen på marknaderna, är data ovan överhuvudtaget relevant?

    • Micke says:

      Likviditeten är förvisso bitvis tunn, men all historisk data visar att den tunna likviditeten till trots så har prediction markets förkrossande mycket bättre prognosresultat jämfört med opinionsundersökningar.

      Philip Tetlocks ”Superforecasting” kan varmt rekommenderas på detta tema. Han hävdar där att det finns superforecasters som slår prediction markets, men denna marginal är knapp. Skillnaden mellan prediction markets och ”vanliga” experter eller opinionsundersökningar är dock högst signifikant.

    • Bra fråga. På https://iemweb.biz.uiowa.edu/WebEx/marketinfo_english.cfm?Market_ID=365 står , om jag läser rätt, attt 11144 endollarsspel har gjorts. Enligt http://tippie.uiowa.edu/iem/markets/pr_dconv16.html (längst ner) verkar det finnas en gräns på 500$ per spelare. Ett fåtal spelares agerande kan då troligen på kort sikt påverka siffrorna. I teorin ska väl andra spelare sen flöda till och korrigera. Men fungerar det i praktiken? För att ge lite perspektiv så spenderade den Super Pac (pengar från främst en liten grupp miljardärer) som backade Jeb Bush 116 miljoner dollar, ca 1 miljard svenska kronor, på Bush misslyckade och numera nedlagda kampanj.

  4. Visst påminner USA:s presidentval mycket om lotteri. Fast då ett lotteri med mycket mera komplicerade regler än det simpla en lott = en chans till vinst, lika som för alla andra lotter.
    Det verkar som att man för att kunna vara säker på att vinna både måste ha köpt fler lotter än de flesta andra spelare – som i vanliga lotterier – och dessutom förstå spelets konstruktion. Som är vanligare till exempel i tips och spel på hästar. Denna komplikation verkar vara tillräcklig för att dölja att det troligen även i detta fall som för så gott som alla vanligare typer av lotterier gäller att de som vinner varje gång och i längden är de som anordnar det.

  5. Mattias Nordin says:

    Det är viktigt att notera att opinionsundersökningar och prediktionsmarknader inte har samma syfte. Medan prediktionsmarknaderna försöker att göra just prediktioner så försöker opinionsundersökningar (ofta) undersöka vad opinionen i populationen är vid ett givet tillfälle, genom att exempelvis fråga vem man skulle rösta på om det vore val idag. Medan prediktionsmarknader till stor del fungerar genom att aggregera tillgänglig information så ger opinionsundersökningar genuint ny information. Jag skulle därför gissa att opinionsundersökningar har betydligt större värde än prediktionsmarknader även om de senare ger bättre prediktioner.

    En fråga: Är det nödvändigtvis eftersträvansvärt med så bra prediktioner som möjligt? I vissa länder så förbjuder man exempelvis opinionsundersökningar nära ett val. Man skulle kunna tänka sig att det finns en risk att folk använder sig av prediktionsmarknader för att man gärna vill rösta på en vinnare, vilket skulle göra att de får en självförstärkande effekt. Finns det möjligtvis några studier kring detta?

    • Pär Nyman says:

      Det finns många studier som hittar s.k. ”bandwagon effects” av opinionsinformation i labbexperiment och när regioner röstar vid olika tidpunkter. Se t.ex. Battaglini m.fl. (2007) och Morton m.fl. (2015). Jag vet däremot inte om det finns något på just prediktionsmarknader.
      http://www.jstor.org/stable/27644457
      http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0014292115000483

      • Mattias Nordin says:

        Tack Pär! Min gissning är att prediktionsmarknaderna i sig har begränsad effekt. Däremot kan jag tänka mig att metadebatten kring val (dvs, vem kommer att vinna snarare än vilken politik kommer att bedrivas) i allmänhet kan påverka väljarnas beteende i likhet med de artiklar du länkar till.

  6. Osten says:

    Tycker att Mattias Nordin är inne på något intressant. Är det verkligen samhälleligt eftersträvansvärt med bra prediktioner? Ur perspektiv att det är önskvärt med högt valdeltagande och ett ”spännande val” riskerar prediktionsmarknader som ger mycket bra prediktioner kanske att sänka valdeltagandet. Logiken skulle då vara: ”varför ska jag gå och rösta när jag redan vet vad resultatet kommer att bli?”
    Ovanstående kräver ju förstås att folk i allmänhet litar på prediktionerna och för att de ska hända måste de visa sig leverera trovärdiga resultat.

  7. 24 fe-2016: Efter Trumps seger i Nevada har hans ”vinnaraktie” rusat från 40% för fyra dagar sedan till nästan 70%. Ett exempel på hur ny information påverkar marknadens prisbildning.

    https://iemweb.biz.uiowa.edu/graphs/graph_RCONV16.cfm

  8. Föståsigpåare says:

    Man kan väl säga att de spel som ett flertal spelföretag erbjuder på svensk politik inte är alltför långt ifrån en prognosmarknad av den typ som artikelförfattaren efterfrågar?

  9. Eric Sjöberg says:

    http://predictwise.com/ är en ”aggregator” som kanske kan vara av intresse, se faq:n.

  10. Ylva Bergström says:

    Harvardprofessorn Jill Lepore skrev en artikel i The New Yorker ”Politics and The New Machine” (http://www.newyorker.com/magazine/2015/11/16/politics-and-the-new-machine) i november förra året om hur opinionsundersökningar spelar en alltmer framträdnade roll i amerikansk politik men också om hur de saknar tillförlitilighet.

    Inte minst mätningarna före valen i Iowa och New Hampshire hamnade i blickpunkten eftersom de pekade så fel. I Iowa indikerade de exempelvis att Donald Trump hade långt fler sympatisörer än vinnaren Ted Cruz, och i New Hampshire att Hillary Clinton i sluttampen höll på att hämta Bernie Sanders’ försprång, vilket valresultatet sedan helt vederlade.

    När George Gallup gjorde sina pionjärarbeten på 1930-talet betraktade han opinionsundersökningar som ett unikt instrument för demokratin och en möjlighet att synliggöra folkviljan. De senaste årtiondena har antalet opinionsinstitut och företag mångdubblats, och de utförs definitivt inte bara av firmor som likt Gallup och Roper specialiserat sig på opinionsundersökningar utan av tidningar, TV-bolag (jfr Fox News), universitet, och därtill de politiska partierna. Om Gallup kunde ”lita till” att människor fann ett värde i att bli tillfrågad (och möjligen ett privilegium) förefaller dagens telefonintervjuer snarare vara en källa till irritation. Lägg därtill att urvalet är tunt och skevt av skäl som bl a har att göra med att man är hänvisad att enbart tillfråga personer med en fast telefon, det vill säga en population som domineras av äldre och lite mer konservativa väljare (omkring 60% av den amerikanska befolkningen har ingen fast telefon).

    Opinionsmätningar fungerar väldigt olika i olika länder och sammanhang och just den sammanvägning som du refererar till omfattar just ett knippe av vitt skilda bolag där åtminstone några mätningar görs med starka politiska intressen (exv FOX). (När vi studerat förutsättningarna för att ge uttryck för politiska åsikter kan vi peka på att det kokar ner relationen mellan egenskaper hos själva frågan och de egenskaper som respondenten bär på).

    Till sist: oavsett hur tillförlitliga prognoser och prediktioner är värjer jag mig en smula från värdet opinionsmätningar och att med ett annat instrument (och annan logik för den delen) predicera en valutgång. Vi har nått en utveckling där politiken blir kringskuren av mediernas bevakning av opinionsmätningar. Jag upplever att vi kommer längre och längre från det politiska samtalet om ”varthän och varför”. I Sverige liknade den mediala bevakningen av politiken inför valet 2014 mer ett slags skolförhör och dessa ständiga rapporter om opinionsmätningar. Den resonerande och djuplodande journalistiken saknas i samma utsträckning som bevakning av opinionsmätningar växer. Opinionsinstituten har blivit ”politikens nya maskineri” och motsvarar inte det demokratiska värde som en gång Gallup fäste vid det.

Trackbacks

  1. […] har konstaterat att prediktionsmarknader är informativa, och Ekonomistas inlägg i denna fråga slutet av februari visade att dessa marknader inte bara är mer uppdaterade än traditionella opinionsmätningar […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s