1. Pikettys bok om förmögenhets- och inkomstklyftor recenseras av The Economist.
4. Noah Smith om den moderna makroekonomins mest centrala ekvation.
5. Christian Lundahl om vad kan vi förvänta oss av en internationell skolkommission?
Nationalekonomer om samhället, politiken och vetenskapen
1. Pikettys bok om förmögenhets- och inkomstklyftor recenseras av The Economist.
4. Noah Smith om den moderna makroekonomins mest centrala ekvation.
5. Christian Lundahl om vad kan vi förvänta oss av en internationell skolkommission?
De spekulativa attackerna mot euron fortsätter. Allt fler diskuterar vad som skulle hända om euron kollapsar (se t ex här, här och här). Den tyske … [Läs vidare]
Ofta hörs att penningpolitiken riskerar att bli kraftlös eftersom räntan snart inte kan sänkas mer. Det är fel. Riksbanken kan fortsätta att föra en … [Läs vidare]
I måndags anordnade SNS en konferens kring mitt kapitel om friskolesektorn i antologin Konkurrensens konsekvenser (kapitel 3, start på sid 66, se även … [Läs vidare]
Artiklar som handlar om hur naturresurser påverkar ekonomisk och politisk utveckling väcker alltid mitt intresse. Gissningsvis beror detta mycket på … [Läs vidare]
En viktig del av regeringens krispaket är extra resurser till kommunerna. I detta gästinlägg diskuterar Gunnar Lantz, doktor i ekonomisk historia vid … [Läs vidare]
Jag prenumererar just nu inte på The Economist, men jag kan läsa detta som gör mig obenägen att gå vidare:
”Early in the industrial revolution stagnant wages and concentrated wealth led David Ricardo and Karl Marx to question capitalism’s sustainability.”
Problemet är att Ricardo och Marx var blinda för verkligheten omkring dem. Reallönerna steg stadigt, arbetarna flockades till industrin pga de mycket bättre arbetsförhållandena än inom jordbruket. Deirdre McCloskey diskuterar detta ingående i Bourgeois Dignity bl a. Dickens skrev vitt och brett om detta, men tittade själv aldrig efter.
Se också Bryan Caplan’s inlägg här:
http://econlog.econlib.org/archives/2013/11/return_to_high.html
Avundsjuka är dock ett permanent mänskligt fenomen. Fanns inte avundsjukan skulle ekonomer oroa sig för avsaknaden av inkomstklyftor. Funnes det inte klyftor skulle det inte finnas några som helst incitament.