Idag avgick IMF:s chef Dominique Strauss-Kahn. Spekulationerna om efterträdare är redan i gång, och på flera håll nämns den franska finansministern Christine Lagarde som en het kandidat.
Ett lämpligt val, tyckte jag tills jag läste Lagardes CV och såg att hon inte alls är ekonom, utan jurist. Hennes karriär är förvisso exceptionell, och hon verkar vara en högst kompetent och beslutsfähig person.
Problemet är bara att om chefen för IMF inte i grunden förstår hur ekonomin fungerar, eller kan läsa den forskning som ligger till grund för underlagsrapporter och diverse utspel från olika länders representanter, kan den knappast sköta sitt jobb. Visst har en IMF-chef flera kunniga personer som kan hjälpa till att tolka och förklara all den information som strömmar in, men det är ändå i slutändan IMF-chefen själv som ska fatta besluten. Om inte chefen själv kan skilja mellan ytliga och djupa förklaringar eller bedöma vilka långsiktiga strategier som är nödvändigast, vem ska då göra det?
Det politiska spel som nu tar vid har jag lite kunskap om. Att det ska vara en icke-amerikan har jag förstått. Jag kanske kan förstå om det finns en särskild goodwill-anledning att låta en fransman ta vid efter DSK:s abrupta avhopp. Men att låta en jurist, dvs icke-ekonom, ta över en organisation vars verksamhet nästan helt genomsyras av ekonomer och ekonomiskt tänkande har jag ingen förståelse för alls.
Ekonomistas 
Valkommen till den politiska varlden 🙂
Jag ser det som en fördel eftersom det minskar risken för att hon skulle vara alltför hårt knuten till någon ekonomisk skola.
“The ideas of economists and political philosophers, both when they are right and when they are wrong, are more powerful than is commonly understood. Indeed the world is ruled by little else. Practical men, who believe themselves to be quite exempt from any intellectual influence, are usually the slaves of some defunct economist.”
HGur ser du på det faktum att flera framgångsrika finansministrar inte varit ekonomer?
Det som är huvudkriteriet för att bli “vald” att leda IMF är inte huruvida du disputerat i, jag antar att du med ekonom menar nationalekonom, utan att du haft tunga politiska poster.
Strauss-Kahns företrädare Rodrigo Rato hade “bara” en MBA. Han hade varit vice president och ekonomiminister i Spanien. Han tillhör PP ett konservativt parti. Strauss-Kahn hade ledande poster i Frankrike och tillhörde socialist partiet, han var fd kommunist (marxist-leninist) och numer “demokratisk” socialist.
Rodrigo Ratos företrädare var Horst Köhler, fd president i Tyskland och fd inrikes minister och biträdande finansminister.
Så när det gäller att leda IMF så verkar det som att vilket land du kommer ifrån samt att du har tung internationell politisk erfarenhet trumfar en disputerade national ekonom.
Sedan anser jag att det idag vore bra med en ledare för IMF som tror på procedur, rättssäkerhet och opartiskhet, dvs är en opartisk byråkrat som inte tar hänsyn till någon ekonomisk skola. Detta i synnerhet när national ekonomi skrået är så diskrediterat i allmänhetens ögon, all de stora teorierna har ju miserabelt fallerat. De har inte kunnat predicera att katastrofen inträffade, deras policy recept har fallerat både stimulans paketen och Quantitative Easing hade märkbar effekt. Den neoklassiska skolan, Monetaristerna och Keynes klarade inte biffen. De enda som hade en någorlunda vettig förklaring var den österrikiska skolan men å andra sidan har de inget förslag på lösning annat än att låta marknaden styra samt anföra den av Mellon förespråkade linjen när börsen kraschade 1929, Asset Liquidation mm.
Hoover valde ett annat spår som Rossevelt sedan fullföljde. Kraftig statlig intervention, massiva skattehöjningar samt neomerkantilism med massiva tullar. Tyvärr går det inte att skruva tillbaka klockan så kanske är det bra om national ekonomer får mindre inflytande och politiker mer, indirekt vi väljare, eftersom valen som kommer att göras färgas av värderingar och inte baseras på ekonomisk teori.
När jag var ung hade jag ett extremt stort förtroende för experter, jag trodde att de alltid var opartisks och ville samhällets bästa. Numer har jag lämnat sådana naiva och barnsliga tankar bakom mig, i synnerhet efter att ha levt i Sverige under våra galna 25 år, tro före vetande. Än mer så efter att ha levt i USA under 2008-2011, politiken styrs än mer av klockartro på social ingenjörskonst och tron på den famösa multiplikatoreffekten.
“deras policy recept har fallerat både stimulans paketen och Quantitative Easing hade märkbar effekt.”
Med tanke på övrig text i ditt inlägg tolkar jag det som att det fallit ur ett “ingen” ur meningen. Vad gäller om de har haft effekt eller inte är väl ganska svårt att mäta, eftersom det är rätt svårt att göra kontrafaktiska studier i detta fallet?
Alex syftar nog på nån undersökning liknande den som diskuteras här:
http://krugman.blogs.nytimes.com/2011/05/18/stupid-stimulus-tricks/
Det är som sagt svårt att dra empiriska slutsatser om hur ekonomin hade sett ut om politiken varit annorlunda.
Kruxet är att de som varit ekonomer, inte har haft en aning om när det börjat gå åt H-te. Tagna på sängen allihop…
Jag känner inte henne, men det kan ju knappast bli sämre med facit i hand.
IMFs chefsekonomer har oroat sig för de globala obalanserna (Rogoff), finansiella innovationers inverkan på den finansiella stabiliteten (Rajan), finansbranschens inflytande över den politiska beslutsprocessen (Johnson) och risken för en finansiell kollaps i husprisbubblans spår (Blanchard). Allt detta innan finanskrisen var ett faktum. Även ekonomerna på BIS var tidigt ute och varnade för problemen i finanssektorn.
Jag vill att Kristian Grönqvist ska bli chef för IMF. Han vet nämligen allt om allt.
Det viktigaste på dessa positioner är att personerna har integritet.
Det är väl ändå så att man kan vara väldigt kunnig om hur ekonomin fungerar, och kunna följa med i den senaste forskningen även om man inte har en formell examen i bagaget? Det går trots allt att lära sig saker på egen hand.
Det är klart att det är lättare att inge förtroende i ekonomiska frågor om man har en doktorshatt (vet iofs inte om man får hattar i Frankrike), då folk automatiskt antar att man faktiskt kan något om ekonomi, men förtroende kanske kan byggas upp utan en formell examen?
Dessutom är det väl trots allt så att folk med doktorsexamen i nationalekonomi inte per automatik måste vara kunniga vad gäller makroekonomin? Är du exempelvis teoretisk ekonometriker som under din akademiska karriär studerat bootstraptest i tidsseriedata kanske man inte automatiskt kan dra slutsatsen att du enkelt kan ta till dig av de djupare ekonomiska analyserna?
Min slutsats blir därför att hon mycket väl kan vara utmärkt på den posten, även om det är mycket svårt att sia om på förhand.
Sen är det klart.. Precis som Alex II indirekt säger så är politik alltid politik, både med och utan en doktorsexamen i nationalekonomi i bagaget.
Andreas
Tackar och bockar, men jag har annat att göra…:-)
ja som att spamma sönder kommentarsfälten på diverse intressanta bloggar.
Intressanta kommentarer. Det finns förstås olika filosofier vad gäller hur chefer bör vara. Men jag tror de flesta skulle vara eniga om att det krävs en förståelse för organisationens verksamhet för att chefsutövningen ska bli lyckad.
Jag håller med om att en formell doktorsexamen i nationalekonomi inte automatiskt kvalificerar för ett uppdrag som IMF-chef av skäl som Jakob anger. Men det är ju knappast någon som sagt, heller. Istället handlar det ju om behovet av en verklig förmåga att läsa och förstå analyser av hur sådana ekonomiska skeenden fungerar som är relevant för IMF:s verksamhet.
Att förstå vikten av korrekta procedurer, rättsäkerhet och opartiskhet som Alex II för fram är knappast något som enbart är förknippat med jurister. Men det är klart att juristernas respekt för dessa ting är värdefulla för en organisation som IMF. Jag hoppas att en ekonomiskt kunnig IMF-chef omger sig med sådan kompetens.
Jurister är experter på att döma av komplicerade frågor där de inte har expertkunskaper i det underliggande ämnet, vare sig det gäller kriminella handlingar (de bedöms sannolikt bäst av kriminella) eller t.ex. arbetsförmåga (bedöms nog bäst av läkare och den som ev. ska anställa den det gäller) Det gör jurister inte sällan extremt lämpliga för just slutliga avdömningar av experttvister.
Om det är så att endast nationalekonomer kan begripa och bedöma analyser som nationalekonomer gör är det ett synnerligen stort problem för såväl nationalekonomin som dessa nationalekonomer… men så är det naturligtvis inte.
Jag trodde faktiskt skribenten om lite mindre skråmentalitet än det som uttrycks ovan. Man kan nästan misstänka att du inte är riktigt trygg i dig själv och ditt val av yrke?
Leffe, du påstår alltså att givet likvärdig information om en situation, så fattar en jurist bättre beslut än andra yrkesgrupper? Det har jag väldigt svårt att tro, och det skulle inte vara särskilt svårt att testa. Har du något stöd för det påståendet?
Tycker du förövrigt att det är ett stort problem för juridiken att just jurister är bättre på att tolka och tillämpa lagar? Jag måste nog hålla med artikelförfattaren att just nationalekonomer verkar vara aningen bättre på just nationalekonomi än exvis jurister. På ett liknande sätt tycker jag det är rimligt att ha jurister i hogsta domstolen och inte slöjdlärare. Men det är väl för att jag är så otrygg i mig själv.
Nej, jag säger inte att jurister fattar bättre beslut än andra yrkesgrupper. Jag säger bara att jurister är tränade i att värdera expertutlåtanden och att fatta beslut. De tolkar och tillämpar inte lagar i ett tomrum, utan på verkliga händelser.
Ofta är själva lagarna ett minimalt problem i en process – det svåra är frågan om vad som är fakta, vad som är styrkt och inte samt att ställa rätt frågor för att få ut så mycket som möjligt ur sakkunniga experter.
Som sagt, jurister är experter på att avgöra frågor där de själva inte är experter på sakinnehållet utan måste förlita sig på sakkunniga.
IMF är en global universell organisation. Inom denna ramen finns det utmärkta kandidater på de fem kontinenterna att välja en ny IMF-Ordförande. Varför skall EU förorda sig själva? Varför skall Europakomissionen utrnämna sig själva?Varför skall Europarådet basunera ut sig själva? Att välja någon i enbart Europaunionen kommer att skapa stor obalans och med detta kommer hela EU-projektet att rasa ihop.Detta kommer att skapa stor obalans i den globala finansmarknaden och på grund av detta kan det skapa en ny global finanskris. Är det detta som vi önskar?
Varför inte se över våra egna axlar och ta någon utanför EU-området. Det skulle skapa finansiell säkerhet och stabilitet. Och det är väl det som världssamfundet önskar idag eller hur?
Jag håller med helt och hållet. Det är konstigt att personer utan ekonomisk utbildning övervägs för sådana positioner. Som ekonomstudent sedan ett år tillbaka inser jag hela tiden hur lite jag kan, så det är för mig obegripligt hur man kan sköta en sådan organisation utan utbildning.
Mattias, du ska se att efter ytterligare några år inom nationalekonomin så har nödvändigtvis inte lärt dig mycket mer. Detta är ett mycket konservativt skrå inom den akademiska världen. Inte ens på advanced nivå finner man något tecken på ifrågasättande av 30 år gammal lära som för länge sedan har visat sig ha enorma brister. Titta bara på vår Riksbank, de med tyngst akademiska meriter har visserligen stöd i teorin, men problemet är att de inte ifrågasätter hur väl den fungerar. Generellt så är problemet med nationalekonomer att de drar för stora växlar av förenklade förklaringsmodeller, ungefär i stil med att det är det närmaste vi kan komma och därför stödjer vi vårt resonemang på det. Lycka till med studierna, men kom inte och säg att en organisation som IMF saknar utbildning.
Här är det män som tycker till. Kvinnorna på forumet?
Det är intressant att det alltid är så få kvinnor som tycker till på olika forum.
Det är intressant att det alltid är så många män som tycker till på olika forum.
Tog du illa upp eller? I såna fall får du gärna förklara varför. Men du kanske menar att kvinnor inte ska göra sin röst hörd..
Ohh nej tog inte illa upp, skämt är svårt i skrift….
Eftersom kontraktsteori och institutionell teori är viktiga i dagens nationalekonomi kan man nog inte se disciplinerna som helt väsensskilda. Jurister är ju experter på hur kontrakt och regler fungerar i praktiken. I ffärsbanker och investmentbanker finns det jurister. Det finns säkert en del på IMF också.(http://www.imf.org/external/np/obp/orgcht.htm)
Eftersom IMF har 170+ länder som medlemmar kan man ana att besluten inte växer fram enbart som en följd av den ekonomiska stabens rekommendationer. Man kan faktiskt tänka sig det motsatsatta förhållandet, att de nationalekonomer som vill befordrade ger de råd som ledningen vill ha. Politisk fingertoppskänsla är förmodligen en avgörande egenskap för en ledare av IMF. Sedan är ju forskningen specalierad och inte ens en chef med forskarbakgrund kommer kunna förstå mer än delar av forskningen på IMF.
Många amerikanska politiker har bakgrund som jurister, t.ex. Bill Clinton. Han kan ju inte ha varit helt dålig på att värdera vad hans ekonomiska rådgivare sade, med tanke på hur ekonomin utvecklades under hans tid som president. Och den president som av vissa anses som den bästa, Ronald Reagan, hade bakgrund som skådespelare… att låtsas veta vad man sysslar med och att peka ut en riktning på magkänsla är kanske en vanligare metod än man tror bland framgångsrika ledare. Men misströsta inte Daniel – de kanske vill ha en nationalekonom den dag du kandiderar!
Med tanke på att Clinton blivit ifråntagen rätten att verka som advokat (dis-barred) är han kanske inget lysande exempel på en framstående jurist.
Märklig bloggpost, som nog också till stor del bygger på en naiv syn om vad en chef för en sådan organisation sysslar med i sitt dagliga värv. Erfarenheter från senaste finanskrisen visar också avgörande roll för reglering och juridik kring marknaden (t.ex. Larry Summers med sin fina NEK-meriter som t.ex. tyckte det var rimligt att bankerna spekulerade mot sina egna tillgångar som man sålde). Har ingen aning om hur nya chefen kommer bli, men att det saknas formell NEK-doktorshatt är nog inget som man rimligen bör oroa sig för.
Tja, i sådana fall är det naivt att förävnta sig att riksbankschefen förstår och kan motivera sin egen penningpolitik. Eller att chefen för WHO har medicinsk bakgrund. Det räcker väl med att de läser ekonomisidorna eller lyssnar på vetenskapsnyheterna för att hålla sig uppdaterade i den egna verksamheten… Suck!
Ja, nu är det ju inte helt ovanligt i historien att centralbankschefer haft annan utbildningsbakgrund än nationalekonomi (inte sällan har det haft just juridisk utbildningsbakgrund). Eller finansministrar heller för den delen (Sverige har haft sin beskärda del av finansministrar som saknat en doktorsexamen i NEK, men har gjort ett hyggligt jobb, en del av dem, ändå).
Jag ser det inte heller på något som helst sätt som självklart att chefen för WHO nödvändigtivs måste vara medicinare i grunden, skulle mycket väl säkerligen kunna vara en ekonom. Att man ändå kan förstå vad det handlar om råder det nog inga större tvivel om…suck (?). På den nivån är det sällan ytterst specifik ämneskompetens som är det avgörande.