Det är naturligt att att söka förklaringen till svenska elevers försämrade skolprestationer inom ramen för skolans värld. Bristande ordning, minskade resurser, pedagogiska nymodigheter eller skolvalsorsakad segregation; alla kan hitta sin favoritförklaring till alltings förfall. En annan möjlighet är emellertid att förklaringen inte primärt finns i skolan utan i bredare samhällsförändringar. Ett par nya studier tyder på att svenskarnas tidiga anammande av hemdatorn och internet kan vara en förklaring till utvecklingen.
En forskargrupp bestående av Charles Clotfelter, Helen Ladd och Jacob Vigdor har jämfört amerikanska elevers prestationer före och efter att deras familjer införskaffat en dator samt före och efter att deras postnummerområde nåddes av bredband. Resultaten är slående: både mattekunskaper och läsförståelse försämras relativt andra elever efter det att en dator gör sin entré i hemmet.
Än värre blir det när bredband görs tillgängligt; därefter verkar datorn helt användas till underhållning med ytterligare kunskapsförsämringar som följd. Intressant nog ökar de socioekonomiska skillnaderna i skolprestationer när bredband introduceras. En rimlig tolkning av detta resultat är att välutbildade föräldrar i snitt har bättre koll på att barnen sköter skolarbetet även om nätet lockar.
Resultaten är slående lika de i en studie av Ofer Malamud och Cristian Pop-Eleches. Forskarna jämför elevresultaten i rumänska familjer precis över och under en inkomstgräns som gjorde att de kunde få en subvention till att köpa en dator. Föga förvånande ledde subventionen till förbättrade datorkunskaper men även till försämrade skolresultat i matte, engelska och rumänska. Detta trots att datorerna bidrog till en viss ökning av elevernas kognitiva förmåga.
I linje med Clotfelter mfl finner Malamud och Pop-Eleches att datoterna nästan uteslutande används till underhållning och att de minskar tiden eleverna lägger på sina läxor. Ett effektivt sätt att mildra de negativa effekterna verkar dock vara att ha regler kring läxläsning; barnen i sådana familjer fick ökade datorkunskaper och höjd kognitiv förmåga utan att skolarbetet drabbades. Däremot förefaller det ineffektivt att försöka få barnen att sköta skolan genom att reglera datoranvändandet.
Då Sverige var tidigt ute med både hemdatorer och bredband är det inte orimligt att försämringen i skolprestationer relativt andra länder kan bero på detta. Resultaten skulle också kunna förklara den sociala bakgrundens ökade betydelse i den svenska skolan. I takt med att datoranvändandet ökar även i andra länder torde det i så fall innebära att svenska elevers prestationer kommer att förbättras framöver. Relativt sett, alltså.
Som vanligt är det emellertid svårt att förklara de finländska skolframgångarna; liksom Sverige var ju Finland tidigt ute som IT-nation. Men kanske är finska föräldrar bättre än svenska på att få sina barn att göra läxorna — trots alla spännande uppdateringar och flöden det finns att följa?
Ekonomistas 
Det är det jag sagt i alla år – hemläxor ska inte förekomma. Skolan ska lära eleverna vad de ska läras under skoltid :-). Om detta genomförs konsekvent, så spelar det sedan ingen roll om ungdomarna sitter och spelar idiotspel vid datorn, eller tittar på rockvideos eller vad de gör.
Eller också kan man tänka sig att det är det pedagogiska systemet som inte hängt med i utvecklingen och anpassat sig till ny teknik. Genom ett integrerat lärande i datormiljö där man istället utnyttjar tillgången till internet och bredband kanske gett ett annat resultat?
Helt sjukt hur man kan dra slutsatsen att begränsad datortillgång skulle förbättra elevers resultat. Det är ju som att säga att de skulle lära sig bättre om de fick använda gåspenna och griffeltavlor, eftersom det “begränsar” inlärningen och håller barnen borta från nymodigheter som skönlitteratur eller musik.
Fredrik: Det finns självklart vettiga sätt att använda sig av datorer i skolan. Men studierna gällde tillgången på datorer i hemmen och då har varken skolan eller någon annan kontroll över hur de används. Givet att datorerna huvudsakligen används till att ren underhållning är det kanske inte “sjukt” att misstänka att några datorfria timmar per dag kan förbättra skolresultaten.
Kerstin: “Vad de ska läras” är högst subjektivt. Det finns alltid en möjlighet att din idé leder till att vissa elever använder fritiden till att spela idiotspel medan andra elever har föräldrar som ser till att det läses, räknas, musiceras och pluggas främmande språk; alldeles oavsett om skolan ger läxor eller inte.
Har någon jämfört utvecklingen i Sverige och Finland vad gäller ökningen av elever med ett annat modersmål de senaste 10-15 åren? Kanske finns förklaringen där?
Christer: Detta är lite off-topic men naturligtvis har denna hypotes undersökts. Även om det är en liten del av förklaringen så är det inte det som driver skillnaderna. Så här sammanfattar Peter Fredriksson sin översikt: “This simple exercise suggests that the direct effect of family characteristics is part of the reason for the enviable performance of Finnish students. But it is neither the entire story nor does it appear to be the major factor in accounting for the difference between Finland and the rest of EU15. This suggests that there is reason to look at Finnish educational policies in greater detail.”
Oavsett om dator i hemmet försämrar skolresultaten eller inte (verkar långsökt, så jag skulle nog vilja se långt fler studier som replikerar resultatet innan jag tror särskilt starkt på detta): så säger ju ingenting att datorns intåg i hemmet är negativt.
Vem säger att nyttan/välfärden/whatever maximeras av att ungdomar får så höga skolresultat som möjligt? Du skriver själv att en av studierna finner att den kognitiva förmågan stärks. Detta verkar väl rimligtvis vara minst lika viktigt att fokusera på som skolresultaten.
KM: Jag har inte sagt något om välfärdsimplikationerna utan har bara försökt dra ett strå till stacken vad gäller förståelsen för de försämrade resultaten i svensk skola. Sedan tror jag att värdet av kognitiva förmågor är överdrivna i den allmänna debatten. Icke-kognitiva förmågor som uthållighet, plikttrogenhet, ambition etc är — åtminstone för stora samhällsgrupper — betydligt viktigare. Att vara smart men okunnig och utan tålamod är nog inget framgångsrecept.
De studier jag lyft fram har en i mina ögon mycket övertygande identifikationsstrategi. De hittar dessutom i princip samma resultat trots att studierna är genomförda i olika länder vilket stärker trovärdigheten då de pekar på en rimlig mekanism. Sedan finns det fler studier som hittar liknande resultat. Här är en.
En intressant aspekt av resultatet i dessa undersökningar är att allt fler skolor i Sverige satsar pengar på att förse eleverna med egna, bärbara, datorer och trådlösa nätverk på skolorna. Kan det vara inledningen till ett nytt kapitel av försämrade resultat i den svenska skolan?
Jag tycker att verkar rimligt att man i hem som har regler för läxläsning förhindrar de negativa effekterna av surfande, varför skulle det vara ineffektivt?
David: Det verkar vara ineffektivt att försöka få barnen att läsa läxorna genom att begränsa datortiden. Bättre då att se till att barnen gör läxorna så kan de leka med datorn när de är klara.
Vad gäller tanken att ge alla barn en egen laptop och tillgång till trådlöst närverk så kan man ha olika syn på det hela. Vissa kanske ser det som en möjlighet för helt nya undervisningsmetoder. Andra ser framför sig en tillvaro där eleverna aldrig behöver ägna sig åt skolarbetet. Inte ens under lektionstid.
I artikeln skriver du:
“En rimlig tolkning av detta resultat är att välutbildade föräldrar i snitt har bättre koll på att barnen sköter skolarbetet även om nätet lockar.”
Eh, varför då? Det är under antagandet att föräldrar skulle ha verkliga möjligheter att påverka sina barns studieresultat genom aktiva föresatser här och nu. Så fungerar det ju inte alls. Snarare är barnen till de välutbildade bättre förberedda via både arv och miljö (så långt i livet) att kombinera nöjesdatoranvändning med studier. Barn som presterar väl i skolan gör det ju inte för att föräldrarna finns där 24/7 för att se till att de gör läxorna. De senare är föresten knappast inte det som studieresultat i skolan står och faller med. Läxors betydelse för inlärningen har varit och är överdriven. Däremot kan skolan ge dem mer eller mindre betydelse vid betygsättning.
Du skrev:
“Det verkar vara ineffektivt att försöka få barnen att läsa läxorna genom att begränsa datortiden. Bättre då att se till att barnen gör läxorna så kan de leka med datorn när de är klara.”
Det där får det att låta som vore det 9-åringar som leker med datorn istället för att flitigt sitta med näsan över skolböckerna. För elever i de lägre årskurserna har det alltid funnits konkurrerande sysselsättningar till skolarbetet. De som prioriterar skolarbetet är de som finner det roligt och dessa sammanfaller i stort sett med de som också är duktiga på skolarbete. Barn och ungdomar som upplever de flesta läxor som svåra har förmodligen en njugg inställningen till dem (oavsett hur mycket än vuxenvärlden moraliserar över det). För de äldre barnen/ungdomarna är en bredbandsuppkopplad dator idag ett socialt medium så integrerat med livet att det inte går att förstå för oss som tillbringade samma tid i livet utan dator.
Jag tror – som flera andra här – att skolan inte hängt med i utvecklingen, fast jag skulle vilja lägga till att politikerna inte heller har tillåtit skolan att hänga med. Nuvarande syn på skolan är extremt konservativ och inte tror jag det löser några problem.
Utöver det så har hetsen som allmänt skapats i skolan fr.o.m. högstadiet lett till att en mindre del, låt säga en 1/4, “konkurrerar” om höga betyg och resterande 3/4 delar skiter i det. Överallt basuneras ut hur viktigt det är med studier och höga betyg. Det vittnas om extrem prestationsångest hos ungdomar i gymnasiets teoretiska och traditionellt högskoleförberedande program. De elever som vet med sig att de aldrig kommer att klara av att kvala in i dena fjärdedelsgrupp, ja de sänker ribban för det spelar ingen roll om man är medel eller lite bättre. Synen på betygen blir rent pragmatisk; man siktar på en viss utbildning med halvlåga antagningskrav, eller kanske rent av skiter i betygen för man bedömer att de för egen del inte spelar någon roll givet vad man uppskattar som högsta nåbara betyg om man verkligen anstränger sig.
Jag förstår. Det var slarvigt läst av mig.
Jonas Vlachos skriver:
Det finns alltid en möjlighet att din idé leder till att vissa elever använder fritiden till att spela idiotspel medan andra elever har föräldrar som ser till att det läses, räknas, musiceras och pluggas främmande språk;
Visst, detta kan man inte undvika – någonsin, men om eleverna ska lära sig en hel del hemma kan man vara säker på att de som ambitiösa, studievana och kunniga föräldrar lär sig det bättre än de som inte har sådana föräldrar, statistiskt sett. Om de däremot inte ha läxor utan lärarna ska lära dem det som ingår i skolans läroplan under skoltid, då bör alla ha chans till samma stöd i skolan i alla fall, då blir ingen (om skolan fungerar som den sak) totalt beroende av sina föräldrar för att lära sig vad som ska läras in – utanför skolan.
Det handlar alltså inte om det perfekta kontra det förkastliga, utan om det som är lite bättre än det som är sämre.
Läroplanen har inget tak vad gäller kunskaper som ska förmedlas utan eleverna ska kunna utvecklas efter sina förutsättningar. Många ämnen kräver att man sliter med materialet på egen hand.
Jag skulle vilja haka på Bisonfredriks spår:
Oaktat vilka pedagogiska system man vill förespråka kan man inte bortse ifrån det gap som uppstått mellan grundutbildningens syfte och innehåll och den vardag och verklighet som unga möter. Lika mycket som vi borde prata om hur barn lär sig, borde vi kanske fundera på vad barn lär sig? Och vi borde bekymra oss om att motivera för barnen varför de lär sig just detta.
Skolan lever på minnen av fornstora dagar då såväl data som information och kunskap var en bristvara, men förutsättningarna har onekligen förändrats inte minst av hemdatorer och bredband (korrelationen i undersökningarna kan absolut vara relevant, frågan är vad den indikerar). Idag måste man måhända formulera grundutbildningens syfte (och även detta borde diskuteras oftare, utbildning är en levande och dynamisk process och inte en administrativ institution) med avseende på information som överflödsvara?
::J
Mycket fint formulerat!
Nu gällde mitt inlägg — som sagt — datorer i hemmet, inte i skolan. Resultaten är tydliga: datorerna tar tid från skolarbetet vilket försämrar elevernas resultat i skolämnen.
Man kan välja att inte se detta som ett problem men det är hur som helst en möjlig förklaring till Sveriges relativa fall i internationella kunskapsjämförelser. Kanske för detta också något gott med sig men jag föreslår att man definierar vad detta goda är annars framstår det mest som en from förhoppning. Om Valle har rätt i att man hänger på sociala medier i stället för att göra läxan i franska är det lätt att se vad förlusten är men vinsten är mindre uppenbar.
Däremot är det i mina ögon ganska märkligt att prata om att information och kunskap “inte längre är en en bristvara”. Även långt innan internet fanns det betydligt mer information och kunskap än vad någon skola förmådde att förmedla. Informationen och kunskapen fanns dessutom väldigt lättillgänglig och gallring har alltid varit en central del av undervisningen. Information har alltså varit en överflödsvara under väldigt lång tid.
Även om skolan självfallet bör utvecklas är det ändå en mängd aspekter som inte förändrats i grunden. Det går inte att googla sig till språkunskaper eller förmågan att använda matte på ett kreativt sätt. Inga djupare kunskaper går att uppnås via ett sökande bland vad andra har gjort och det faktum att det är lättare att söka i fler källor innebär inte att det är lättare att kritiskt och självständigt analysera ett problem.
Som de flesta vet går det inte heller att söka på ett vettigt sätt utan en massa förkunskaper kring de frågor man söker information kring.
English version at The Swedish Wire.
http://www.swedishwire.com/economy/3952-does-computers-worsen-school-performance
Idiotspel är det vad vi tror att våra ungdomar spelar. Tror vi inte att de lär sig något av många spel som de spelar. Jag kan se flera bra möjligheter med spel; träna språk, lösa strategiska uppgifter, träna matematik, samarbeta, får vara med oavsett vem jag är … Sen är det givetvis som med allt annat när något tar över och blir det enda man sysslar med då är det inte bra. Men att idioförklara våra barn och unga för att de spelar spel känns inte bra.
När det gäller användningena av IT på ett bra sätt i skolan handlar det om pedagogernas egen kunskap och vilja att möta dagens samhälle och en pedagog som kan det på ett bra sätt kan också öka motivationen hos sina elever och då får vi elever som presterar bättre. För vi vill väl ändå alla att det ska vara en mening med det vi gör, vi vill ha en mottagare och där spelar datorn och dess möjligheter en stor roll.
Kanske vi måste se till att det finns bra alternativ för kidsen att använda när de vill spela. Finns det bra mattespel där man kan utmana sina kompisar på ett intressant sätt?