Härom veckan uppmanade biståndsminister Gunilla Carlsson till en ”uppriktigare debatt om biståndet” som följd av en korruptionsskandal i det zambiska hälsoministeriet där svenska biståndspengar förskingrats. Kritiker var inte sena att utmåla detta som ett försök att skapa misstro mot biståndets möjligheter att göra nytta, för att senare kunna minska dess storlek.
Det kan vara hur det vill med den saken, men det finns definitivt anledning att tro att biståndsbudgeten kommer att minska tillföljd av finanskrisen. Åtminstone om man ser till hur länder i snitt agerat efter tidigare kriser. En ny studie av Emmanuel Frot på SITE visar att effekterna inte bara är stora – biståndsbudgeten minskar med i snitt 13 procent – utan att de också har långsiktiga effekter. Det tycks vidare som om biståndets utvecklingsbana över tid förändras i negativ riktning efter kriser. Alla resultaten är beräknade med konstanthållen BNP och korrigerar således för den rena inkomsteffekten av att länderna bara skulle ha mindre pengar att röra sig med. (Läs studien här eller Emmanuels inlägg på VOX om den här).
Nu är det förstås så att detta är baserat på hur länder tidigare agerat och behöver inte betyda något denna gång. OECDs Development Assistance Committee (DAC) uppmanade redan förra hösten alla givare att inte skära i sina biståndsbudgetar och många har lovat att inte göra det. Vi får väl se. Talk is cheap som det heter…
Ekonomistas 
Hej! Har följt den här bloggen via RSS ett tag och väldigt intressanta inlägg. Jag har alltid velat lägga ner SIDA och omfördela biståndet till typ räddningsverket vid katastrofer. Resten av pengarna kan man lägga på något vettigare enligt mig då jag inte alls tycker det statliga biståndet har någon effekt. Finns det något effektivt sätt att mäta om min uppfattning stämmer eller är jag helt ute och cyklar?
Det finns en sida av “krisen” som det inte pratas om sa mycket. Eller rattare sagt, man brukade prata om den, men har lugnat sig lite.
For bara nagot ar sedan var det mycket kampanjande om skuldavskrivning for ulander. Det blev inte sa mycket av det.
Lite blev det visserligen. Men det ar en annan historia.
I syfte att radda alla banker har man nu i vastvarlden tryckt upp nya pengar i rask takt.
Och devalvering av dollarn ar faktiskt ett ganska bra satt att minska ulandernas skulder rakt av.
Johan,
då du “inte alls tycker det statliga biståndet har någon effekt.”
jasså, det tycker du. Men om du som fattig överlevt pga bistånd, tror du att du skulle uppfattat effekten lite annorlunda då?
Jag tycker du ska läsa tex en bok dom heter Common wealth av jeff Sachs för att få en bättre uppfattning är den timbro-propaganda som basuneras ut i all media 24/7. Även Willian easterly erkänner nu för tiden de positiva effekterna bistånd har (i vissa sammanhang) för direkt utsatta människor, även om han ideoligiskt inte tror på bistånd som övergripande hjälp. Men vem gör det? Bistånd är ett måste, och biståndet måste öka drastiskt för att det ska ha stark genererande kraft. Sydkorea och japan är några av de länder som tagit emot stora summor bistånd i fattiga tider.
Sachs är inte direkt opartisk heller. Håller dock med om Timbro man ska inte lyssna för mkt på dem;) Och jag tycker bistånd är bra men var är effekten? Varför klarade Europa och Japan och Korea ta sig ur krisen med hjälp av ett bistånd som är mkt mindre än det vi skänker idag?
Jag bodde i Kenya i 6 månader och såg hur en stor del av biståndet fungerar. För mig är det mer som ett sätt att döva sitt samvete. Jag ser ingen långsiktig effekt av det hela. Det är som att åhh de är så synd om dem de behöver vår hjälp utan att vi ens frågat dem om de vill ha den.
en bra intro i problematiken skulle vara att först läsa white mans burdan (av easterly) och sen common wealth (av sachs).
En artikel om något som bistånd skulle kunna vara bra för:
http://www.project-syndicate.org/commentary/sachs149
Håller med Davva om den rekomenderade läsningen (just dessa och lite annat av Sachs och Easterly tipsas också om under våra lästips). En som argumenterar lite i linje med Johan i bemärkelsen att bistånd ofta har ett paternalistiskt inslag är Dambisa Moyo i sin bok “Dead Aid” (läs ett referat av boken och hennes argument här
Click to access deadaid.pdf
Vad gäller effekten av bistånd så är det förstås en omtvistad fråga. En väg att gå (som jag skulle önska vi såg mer av) skulle vara att förbättra utvärderingsmöjligheterna genom att randomisera (se Daniels inlägg om detta)
https://ekonomistas.se/2008/09/24/sida-borde-randomisera-mera/
Snubblade över denna boken:) http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0374139563
Någon som läst den och kan sägas vad de tycker?
Johan
Om du läser om jespers inlägg ser du aknske att det är den boken jesper pratar om. Den boken är viktig även om jag tycker att sachs sågade många av hennes argument i artikeln i huffington post (som sedan blev en intressant följetong).
Klantigt av mig att missa det inlägget helt. sorry!
Jag tycker Jesper ger en lätt snedvriden bild av forskningen om biståndets effekter. Det finns numeras få oberoende forskare som menar att det går ett belägga biståndet positiva effekter på tillväxt och fattigdomsminskning.
Däremot råder det konsensus om att institutionerna är den viktigaste utvecklingsfaktorn, och att bistånd tenderar att försämra dessa institutioner.
Jeffrey Sachs är i detta sammanhang att betrakta som en ohederlig polemiker. Jag ger ett flertal exempel på detta i min bok: http://www.timbro.se/bokhandel/books.asp?isbn=9175667010
Dambiosa Moyos bok är inte heller seriös. Det finns föga stöd för hennes ur luften tagna påstående om att huvudorsaken bakom bristen på utveckling är bistånd. Hon presenterar heller inga belägg för tesen i boken. Paul Colliers recension av sin fd elevs bok är bra. http://www.independent.co.uk/arts-entertainment/books/reviews/dead-aid-by-dambisa-moyo-1519875.html