Inom beteendeekonomin har en lång rad experiment visat att människor inte är alltigenom själviska (se till exempel den här utmärkta populärvetenskapliga texten av Tore Ellingsen). Till exempel är vi beredda att göra uppoffringar för att inte bryta mot normer om hur man bör bete sig. Men hur är det med fängslade brottslingar? De har ju genom sitt beteende visat att de någon gång brutit mot allmänt accepterade regler.
I en ny norsk studie jämförs beteendet hos fångar i ett medelsäkert norskt fängelse med ett slumpmässigt urval av Bergenbor. I båda fallen handlade det om laboratorieexperiment där deltagarna fick betalt. Diagrammet nedan visar hur mycket vanliga norrmän respektive fångar valde att skänka av en hundralapp till en anonym motpart. I det här fallet fick givarna reda på om mottagaren var en fånge eller en slumpmässigt vald norrman i Bergen. Det är ingen statistisk signifikant skillnad mellan grupperna. Fångar ger lika mycket som invånarna i Bergen oavsett om mottagaren är fängslad eller ej.
Författarna undersöker även beteendet i det så kallade tillitsspelet. Tillit mäts i detta spel av hur mycket av en hundralapp man väljer att ge till mottagaren och pålitlighet av hur mycket man ger tillbaka (pengarna tredubblas på tillbakavägen). Inte heller i detta fall fann författarna att fångar betedde sig annorlunda än andra.
Eftersom laboratorieexperiment är en speciell situation som fångar skulle kunna uppfatta annorlunda, undersöktes även skillnaden mellan (tidigare) fångar och andra i ett danskt Internet-experiment som utförts med ett representativt urval av danskar. Deltagarna i denna studie kopplades till brottsregistret så att forskarna kunde veta vilka som suttit i fängelse. Inte heller här hittades några skillnader i hur mycket deltagarna gav av en hundralapp.
Det är nog en ganska populär föreställning att kriminella skiljer sig väsentligt från människor i allmänhet. När det gäller graden av själviskhet tyder dock den här studien på att fångar och andra är likadana. Människor helt enkelt.
Ekonomistas 
Show me the prisoner, show me the jail. There but for fortune goes you and goes I.
Ellingsens text är inte särskilt användbar eftersom den saknar tydliga referenser. Det finns bara ett svepande: “Till grund för detta papper ligger ett stort antal akademiska arbeten, av bland andra Colin Camerer, Armin Falk, Ernst Fehr, Matthew Rabin, Magnus Johannesson och författaren.”
Vem påvisar vad i vilken forskningsartikel?
Den ursprungliga versionen inkluderade ett 60-tal referenser. Redaktören tyckte dock att det var onödigt omständligt givet att texten riktade sig till en publik med liten tid för att fördjupa sig i vetenskapliga originalartiklar. Men om något påstående har kittlat ditt intresse bistår jag gärna med relevanta referenser.
1) Det som skiljer fångar från andra är de åkt dit. Alla bryter mot regler ibland. (Skillnaden mellan “convicts” och “criminals” är mkt viktigt för australier – de som ursprungligen kom på båten dit var “convicts”.)
3) Man bör i princip vara försiktig med generalisera från studier på norrmän. Studien visar att norrmän inte verkar så rationella, eller hur?