Själviska brott och osjälviska straff

När jag berättar för folk utanför akademin att jag forskar inom beteendeekonomi nickar de ofta sympatiskt. Till skillnad från de kalkylerande egoister som nationalekonomer brukat ha som utgångspunkt, utgår beteendeekonomer ofta från osjälviska och felande människor. Många människors spontant positiva inställning till beteendeekonomi tror jag beror på att det senare upplevs som en betydligt mer positiv människosyn. Men att man inte är egoistisk kan också tyda på mer destruktiva former av osjälviskhet, exempelvis i form av hämnd- och maktbegär.

Beteendeekonomen Ernst Fehr talar ofta om ”altruistiska bestraffningar” och den konstruktiva roll som dessa kan spela för samarbete mellan människor (vilket jag skrivit i DN om tidigare). I en artikel i Nature tillsammans med Simon Gächter från 2002 genomfördes ett experiment där deltagarna kunde välja hur mycket de ville bidra till en kollektiv nyttighet. Detta är klassiskt socialt dilemma: det går bäst för gruppen om alla bidrar mycket, men det är individuellt rationellt att inte bidra alls.

Det som brukar hända i den här typen av experiment är att deltagarna bidrar en del i början, men efter ett par perioder minskar bidragen (se den vänstra grafen nedan). När Fehr och Gächter införde möjligheten att mot en kostnad bestraffa andra deltagare gick det dock betydligt bättre. Som den högra grafen nedan visar ökade nu bidragen i stället över tid eftersom deltagarna frivilligt valde att bestraffa de som inte bidrog tillräckligt.

I det här fallet spelar bestraffningar en mycket konstruktiv roll. Rätt utdömda bestraffningar är alltså i sig en kollektiv nyttighet, vilket Jonas skrivit om tidigare. I en artikel som publicerades i våras i Science, visar dock Simon Gächter med medförfattare att straffets konstruktiva roll varierar väsentligt mellan olika kulturer. De genomförde samma laboratorieexperiment som i Nature-artikeln, men de gjorde det i vitt skiljda miljöer runt om i världen.

Bestraffningars konstruktiva roll kräver att bara de som bidrar mindre än genomsnittet till den kollektiva nyttigheten bestraffas. Straffets konstruktiva roll undermineras när även de som bidrar för mycket bestraffas.

I Boston visade det sig att deltagarna bara straffade de som bidrog mindre än genomsnittet, vilket var i linje med tidigare studier. Deltagarna i Oman straffade dock i stället alla avvikelser, d.v.s. även de som bidrog mer än genomsnittet riskerade bestraffning! Följdaktligen visade det sig också att straffmöjligheterna inte spelade samma konstruktiva roll i Oman som i Boston — deltagarna i Boston bidrog totalt sett mer till den kollektiva nyttigheten. Hur bestraffningar användes på de andra platser där experimentet genomfördes framgår av diagrammet nedan.

De destruktiva bestraffningarna verkade i stor utsträckning drivas av hämndbegär. De som blivit straffade (även om straffet var ”rättfärdigt”) tenderade i nästa period att straffa andra. För att straff ska vara konstruktivt krävs sociala normer om hur straff skall utdömas och hur utdömda straff skall tolkas. Dessutom måste vi förstås lära oss att lägga band på våra hämndbegär. Författarna avslutar artikeln med att påpeka att detta är ett motiv för att låta staten sköta bestraffandet (men inte hämnandet):

The detrimental effects of antisocial punishment on cooperation (and efficiency) also provide a further rationale why modern societies shun revenge and centralize punishment in the hands of the state.

Comments

  1. Intressant inlägg. En DN-artikel från tidigare i år tog också upp Simon Gächters forskning. Som av en händelse deltog jag själv i våras i ett liknande forskninsgexperiment vid Spelcentrum på Stockholms Universitet lett av professor Kimmo Eriksson. Men jag tror inte han publicerat sina resultat än?

  2. Oops, fel länk. Detta är den rätta: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=754408

  3. Ojdå, ser man på, jag hade helt missat att DN skrev om detta. Ekonomistas brukar ju hinna före DN, men uppenbarligen inte i det här fallet. 😉

  4. Har man som jag läst Njals saga känns det enkelt att stämma in slutklämmen i inlägget. Det isländska rättssystemet saknade vid den tiden just en stat.

  5. Det är förmodligen orättvist att dra en parallell till finanskrisen, men man får ju känslan av att islänningarna då som nu haft problem med att hitta rätt institutioner…

  6. Ett experiment är ju ”bara” ett experiment, men vad händer om man gör ett experiment som inte bara innehåller spelare utan också en stat som kan utdöma lämpliga böter, fängelsestraff eller premier beroende av hur deltagarna beter sig? Är det inte möjligt att använda de virtuella världar som redan finns för att köra experiment i mycket större skala än några dussin ekonomistudenter som sitter och delar småpengar eller säljer prylar till varandra?

  7. Niclas: Jag har ”hört” (saknar alltså källa) att Island under sagaperioden (930-1264) var _mindre_ våldsamt än andra jämförbara länder (Norge), dvs färre personer dog pga kriminellt våld resp avrättades pga brottslighet.

    Det är ju i så fall, om det går att bekräfta, en intressant observation. Någon som har bättre källor än jag som kan bekräfta/vederlägga ovanstående?

  8. Marie says:

    Jag läser detta inlägg som att den beteendevetenskapliga positivismen, i form av behaviourism, kan vara en kärna i det nationalekonomiska intresset för människans beteende. Är det rätt?

    I så fall borde man kanske ta hänsyn till att det finns gott om forskning och empiriska verifikationer på att den behaviouristiska styrningen har haft oönskade biverkningar. Den diskursen grundas inte bara på att företrädare för behaviouristerna som Watson och Skinner fick sina resultat från experiment på djur och fåglar. Diskursen grundas inte heller bara på att behaviouristerna kunnat förneka att människan har ett inre liv av vetenskaplig betydelse.(sådana synpunkter anförs ibland som argument på denna blogg)

    Försök att använda behaviorism som ett generellt styrmedel aktuealiserar istället frågan om hur mycket av behaviourismen som är relevant som förklaringsmodell och/eller styrmedel beträffande ledningen av människor. Då lutar jag mig på en omfattande diskurs om effekterna av instrumentell styrning av människor med belöningar och bestraffningar som åtminstone pågått sedan 1800-talets slut. På dagens arbetsmiljöområde används till exempel forskning från mellankrigstiden som baseras på en kritisk inställning till instrumentell styrning av människor med belöningar och bestraffningar. I 1960-talets Sverige var det inte ovanligt med protester mot instrumentell styrning med strejker. ”Inlärd hjälplöshet” med negativ inverkan inverkan på arbetsproduktiviteten diskuterades sedan under 1970 talet. Till det kan läggas andra risker för biverkningar av styrning med belöningar och bestraffningar, som har uttryckts i dagens bonusdebatt.

    I ett kunskapssamhälle kan ”inlärd hjälplöshet” och andra oönskade biverkningar av instrumentell styrning av människor vara mer menlig för samhället än den sortens styrning var i 1950 och 1960-talens industrisamhälle. Det går inte att vifta bort misstanken att styrning med belöningar och bestraffningar kan orsaka kvalitetsbrister. Därför vore det rimligt med en seriös analys av de lång- och kortsiktiga effekterna av ekonomisk styrning med belöningar och bestraffningar.

  9. Nej, Marie, beteendeekonomi har inte särskilt mycket med behaviorism att göra. Den beteendeekonomiska inriktningen inom nationalekonomi hämtar framförallt inspiration ifrån (någorlunda) modern kognitiv psykologi. Nationalekonomer har alltid använt begrepp (trosföreställningar, preferenser, nytta m.m.) som bara finns i människans inre och som renodlade behaviorister säkerligen skulle ha svårt för.

Trackbacks

  1. […] till att vi hjälper andra är att vi vill undvika bestraffningar om vi inte gör det (vilket jag skrev om här på Ekonomistas för någon vecka sedan). En annan närliggande anledning till att vi hjälper […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s