Jag har tidigare här på Ekonomistas argumenterat för att kommunpolitiker bör avlönas. Jag tror nämligen att ekonomiska incitament spelar roll och att bättre betalda politiker kan innebära att mer kompetenta individer väljer att satsa på en politisk karriär. Nu får jag stöd i en ny finsk studie som visar att högre löner för politiker ökar andelen kandidater med universitetsutbildning.
Det är Kaisa Kotakorpi och Panu Poutvaara som har utvärderat effekterna av en kraftig ökning av lönerna för finska parlamentsledamöter. Mellan riksdagsvalet 1999 och 2003 höjdes 
ledamöternas löner med 35 % i ett försök att få fler kompetenta individer att välja en politikerkarriär. Genom att jämföra hur utbildningsnivån förändrats mellan dessa val hos de valbara kandidaterna, med motsvarande förändringar i utbildningsnivå hos kandidater till kommunfullmäktigevalen (där ingen förändring av de ekonomiska incitamenten ägt rum) kan forskarna uttala sig om effekten av denna löneökning. De finner att utbildningsnivån hos de kvinnliga kandidaterna ökade som en följd av löneökningen. För männen är tyvärr inte de identifierande antagandena bakom den empiriska strategin uppfyllda, så de kan inte säga något om effekten för män.
Nu är det naturligtvis inte säkert att universitetsutbildade är mer kompetenta än icke-universitetsutbildade när det gäller att fatta riksdagsbeslut, men resultaten av studien visar tydligt att det spelar roll hur politiker betalas för vilka som väljer att bli politiker.
Ekonomistas 
Blir det mer representativt enligt dig, om parlamenten på olika nivåer får in fler akademiker?
Den viktigaste delen av ditt inlägg är:
“Nu är det naturligtvis inte säkert att universitetsutbildade är mer kompetenta än icke-universitetsutbildade när det gäller att fatta riksdagsbeslut”
Korrekt! Finns det NÅGOT som tyder på att de skulle vara mer kompetenta, annat än inom just det område de är utbildade inom?
Gunnar; Jo men jag anser iallafall det som bra om statsministern har studerat något som är relevant för sin position som statsvetenskap, psykologi, sociologi, nationalekonomi, etc. På kommunnivå skulle jag efterfråga att fler politiker har stadsbyggnadsutbildning, nationalekonomi eller liknande.
davva: det beror för det första på vad du menar med representativitet. Om du menar att egenskaperna (ålder, kön, utbildning odyl) i parlamentet mer kommer att motsvara de i befolkningen är svaret förmodligen nej. Om du istället avser åsiktsrepresentativitet så är svaret osäkert. Däremot tror jag att arbetet i parlamentet inte bara handlar om att ha vissa åsikter och ideologier utan även att ha förmågan att kunna sätta sig in i komplexa samband och göra olika avvägningar. När det gäller förmågan att göra detta känns det rimligt att vi vill ha så kompetenta politiker som möjligt. Sen så kan man ju som universitetslärare alltid hoppas att vi inom universitetet lyckas lära ut ngt när det gäller att sätta sig in i komplexa samband och göra olika avvägningar, vilket bo
Men min huvudpoäng är absolut inte att alla politiker ska vara universitetsutbildade, utan det viktiga är att vi får kompetenta politiker, vilket jag tror underlättas av bra politikerlöner. Om vi nämligen tror att löner säger ngt om produktivitet och att individer som väljer om de ska satsa på en politiks karriär tar hänsyn till den lön som de skulle ha fått utanför politiken så borde högre politikerlöner kunna attrahera mer kompetenta/produktiva personer.
Gunnar: här är jag böjd att hålla med Mattias att jag tycker att det känns rätt tryggt att finansministern kan nationalekonomi, för övrigt se min diskussion ovan om att vi förhoppningsvis lär ut ngt på universitetet
davva, idén att våra politiker ska vara representativa är, om man tänker närmare på det, förstås helt felaktig. De ska *representera* oss, men det är en helt annan sak.
Om de ska vara representativa vore det bättre att avskaffa de allmäna valen och låta SCB göra ett statistikt korrekt urval. Det känns ju inte som en helt fräsch idé, direkt.
Jag vill att de politiker jag väljer ska representera mina åsikter, men också göra det och genomdriva de förslag som är konsekvenserna av idéerna på ett så bra sätt som möjligt. Det kräver förstås en kompetens som inte är representativ för befolkningen i stort.
Mörk.
Jag tyckte bara att det var lite väl mkt fokus i ditt inlägg på just universitetsutbildad. Sen är jag inte helt övertygad om den här elitisktiska tankebanan om att det är så komplexa samband som enbart vissa utvalda förstår sig på, som det behövs ta ställning till. Är inte överlyckad om att världen blir bättre av sådant. Tror även att six pack joe på gatan förstår sig på mer än vad många akademiker tror, trots att han inte förstår sig på fourier analys eller dynamiska system.
Micke, njae
jag skulle vilja hävda att det handlar om både att representera och representativitet. Det är ju trots allt ett demokratiskt parlament. Syftar inte du mer på regeringen i ditt resonerande?
Mattias, anser ni då att tex göran person och per nuder överlag hade för dålig utbildning för sitt jobb när det begav sig? Göran persson har ingen koll på ekonomi oga att han aldrig studerat det på ett universitet?
“Egenskaper” som hög inkomst är i alla världens demokratier starkt korrelerat med borgerliga värderingar. Fler höginkomsttagare i parlamenten skulle sannolikt innebära fler parker i deras bostadsområden, fler motorvägar i fattigare bostadsområden, lägre skatter för höginkomsttagare och sänkta ersättningsnivåer i socialförsäkringarna.
Tror man att det i huvudsak beror på att rika är mer kompetenta och därför gör bättre val, då låter det som en bra idé med högre politikerlöner.
davva: point taken. Mitt fokus på universitetsutbildade beror på att det är så de finska forskarna mäter kompetens, men jag håller med om att det är långt ifrån ett perfekt mått.
Vad gäller Pär Nuders kompetens som finansminister har jag inget att klaga på
Eva – eller så sätter man lönen till 0:- och låter det vara ett hedersuppdrag att oombedd styra och ställa över andra människor. 0:- i lön skulle ha en annan fördel, Eva Green:ar och liknande individer skulle inte ha råd att sitta i riksdagen, istället skulle man filtrera fram de som gjort något som andra människor verkligen uppskattat och varit beredda att betala för.
För övrigt – hur många akademiker utanför Stockholm tjänar över 55 000:- i månaden?
Personligen tycker jag anhängarna, partierna etc skulle betala för “sina” ledamöter. Dessutom borde pensionerna avskaffas: hur många vet att de har anställning upp till fyra år framåt i den riktiga världen (eller två år, dvs snittet av den återstående anställningstiden för en mandatperiod på fyra år)? Jag vet att min anställning räcker tre månader, eller ännu mindre om min arbetsgivare skulle konkursa och jag fick leva på lönegaranti.
Har själv en pappa som varit kommunpolitiker och detta utan några universitetsstudier. Men hans uppgift var ju framförallt att företräda sina väljares ideologi/intressen och inte att vara den mest belästa kring alla ämnen, även om en djup förståelse förstås också var nödvändig. Men jag anser att den arbetsdelning som vi har mellan politiker och tjänstemän är ganska sund. Politik är ju inte vetenskap utan åsikter. Tjänstemännen kan således utifrån den politik och de intressen som de folkvalda vill föra finna det mest rationella alternativen och presentera dem.
Alltså: expertisen/utbildningen bör framförallt ligga hos tjänstemännen och dessa ska ju givetvis tjäna bra(i förhållandet till lönerna i den privata sektorn).
Jakob: visst det är absolut viktigt att tjänstemännen är kompetenta, men samtidigt måste politikerna kunna hänga med så att inte ett tjänstemannavälde uppstår.
Tycker det räcker med akademiker iof på tjänstemannanivå eftersom de är ändå de som realiserar politiken. Att ha samma stöpta från akademiker sfären på alla nivåer inom politiken tror jag inet gynnar kreativiteten direkt.
Jakob – det där var väl mer än lovligt naivt. Det finns antagligen gott om exempel där tjänstemän med egen agenda undanhållit kunskap och information från politikerna. Både FRA-lagen och sjukhusmatsupphandlingen i SLL verkar ju åtminstone delvis bero på att sådant förekommit.
En statistisk studie om vilka förmågor och erfarenheter en en lyckad politiker bör ha låter nog vänta på sig. Även om man skulle kunna enas om hur utfallsvariabeln ska mätas (vilket jag betvivlar är möjligt) så skulle man nog hamna i samma slutsats som lärarlitteraturen: politiker verkar vara viktiga för politikens innehåll men det är svårt att fånga vad som gör en politiker bra.
En studie av Torsten Persson mfl tog på WP-stadiet fram ett mått på politikerkvalitet bland amerikanska guvenörer. Avsnittet ströks dock då det upplevdes som för spekulativt både av författarna själva och av granskarna.
Lg: Förr i tiden var våra politiker oavlönade. Fast då företräddes vi mest av grevar och baroner och en och annan rik storbonde. På den tiden ansågs det också som självklart att man som politiker såg till sina egna intressen i första hand. Man slapp visserligen en del hyckleri förr, men jag tror ändå att fördelarna med dagens (rimligt?) avlönade politiker överväger.
Thomas – varför det? Tvinga dem att offentliggöra sina deklarationer (eller, det borde egentligen inte behövas – ordentligt personval, 0:- i lön och väldigt få väljare borde rimligen rösta på någon som inte redogör för sina inkomster och bidrag).
Hur många i riksdagen tror du skulle få ut 55 000:-/månaden på den reguljära arbetsmarknaden? 10% kanske? Resten inser att de sitter på en livslång försörjning långt över sin egen egentliga nivå om de bara sitter still i båten ett par mandatperioder. Är det den sortens företrädare du vill ha?
För övrigt ser politiker fortfarande primärt till sina egna intressen. Det märks inte minst på alla tramsiga motioner och interpellationer om Hembygdsmuseet i Småljunga som dyker upp varje år.
Ig, “ordentligt personval, 0:- i lön och väldigt få väljare borde rimligen rösta på någon som inte redogör för sina inkomster och bidrag” kan väl vara det mest naiva hittills i den här tråden. Det förutsätter en rationalitet hos väljarna som alldeles säkert inte finns, jfr Caplans “The Myth of the Rational Voter”.
Och fler än 35 riksdagsledamöter skulle helt säkert få ut mer än 55 kSEK/månad, även om självfallet långt ifrån alla skulle få det. So what?
En person som vore extremt lämpad och som utanför riksdagen skulle tjäna låt oss säga 45kSEK/månad skulle kanske kandidera för 55k, men skulle absolut inte göra det för 0. På vilket sätt skulle samhället bli bättre av en sådan ordning?
Vad får dig att tro att vi får färre motioner om Småljunga om riksdagsledamöterna inte var avlönade? Tvärtom skulle vi ju få många som var helt tvugna att gå fackets och andras ärenden för att få ihop till sin försörjning. Det vore ännu väre än dagens situation (som jag utgår från att vi är överens om inte är optimal.)
Micke – jag tror inte det är naivt. Gör om Sverige till 349 valkretsar med majoritets- och personval. Runt 20 000 väljare/ledamot. För det första skulle man komma ganska nära sin representant i så små valkretsar och det skulle ju räcka med en lokalblaska som granskade ledamöterna för att det skulle bli lokal skandal och någon skulle bli helt ovalbar.
Har ens 10% av Sveriges befolkning över 55k/månad? Tveksamt om ledamöterna i genomsnitt är mer driftiga än väljarna. So waht? Jo, då blir riksdagsarbetet en möjlighet att uppnå en inkomst man inte har en chans att få på annat håll = man får direkt egoistiska motiv för att hänga kvar (och rösta igenom generösa pensionsvillkor).
re 45 vs 55. Varför skulle det bli sämre av en sådan ordning? Vi skulle få ledamöter som brann för något (annat än att få en lön som är högre än den de har i sina vardagsarbeten).
Facket skulle inte vara intressarat av tramsmotioner som bara gav “deras” ledamot dåligt rykte. Och alla skulle veta att någon som fick sin utkomst från LO skulle gå i LO:s ledband. Det är väl inget fel att sympatisera med LO (eller Svenskt Näringsliv, Pingstkyrkan eller LRF) – om man är öppen med det.
Lg: Givetvis finns det en risk för tjänstemannavälde. Jag ser inte hur detta skulle motverkas genom att politikern var högutbildad. Kontroll av tjänstemännen handlar om helt andra saker. Att tro att du genom att besitta samma akademiska kunskaper därigenom skulle vara förmögen att kontrollera varje frihet som de tar för sig är mer en lovligt naivt.
Ig: systemet du förespråkar är händelsevis mer eller mindre exakt det brittiska. Som av en händelse uppdagades där i somras en större skandal där många ledamöter lämnat in suspekta expense reports.
Här finns alltså ett utmärkt tillfälle för att göra ett naturligt experiment. Kommer de skandalbesudlade att omväljas i mindre utsträckning än övriga ledamöter? Jag sätter en slant på att så inte är fallet. Sätter du emot?
“Tveksamt om ledamöterna i genomsnitt är mer driftiga än väljarna.” Fullständigt fel. Riksdagsledamöter må ha många fel (nej, de *har* många fel), men de är absolut inte mindre driftiga än en genomsnittlig väljare. Inte en chans.
Micke – ett flertal av dessa MP:s har redan avgått och kommer inte kandidera igen så det verkar ju fungera bra där.
För övrigt borde “expenses” heller betalas av skattebetalarna. Som sagt, det är ett hedersuppdrag att oombedd få bestämma över sina medmänniskor.
…i Puckoslovakien har de en bamba-tant som (enligt senaste mätningarna) har goda möjligheter till att bli nästa statsminister: Knappast någon meritokrati alltså.
Akademiker har noll koll på verkligheten: Vill man tjäna seriösa stålars skall man absolut inte disputera i nationalekonomi eller motsvarande.