Att välja bort flickor = att välja högre kriminalitet

I dagarna har vi i flertal medier kunnat läsa att antalet födda flickor relativt födda pojkar minskar i Indien. Rika familjer väljer abort av flickfoster efter ultraljudsbehandling, och i fattiga familjer råder hög dödlighet bland flickebarn som försummas eller överges skriver bl a UNT. Om detta kan man tycka vad man vill (*). Jag ska denna gång undvika fällan att, som tidigare här på Ekonomistas, låta känslorna ta över utan vill istället peka på vilka effekter detta kan tänkas få på lite längre sikt.

För den enskilda familjen kan det mycket väl vara rationellt att föredra pojkar. I avsaknad av ett nordiskt välfärdssamhälle är det t ex viktigt att ha en son som kan försörja en på äldre dar, medan flickor snarare kan bli en börda om de inte blir bortgifta. Men vad kommer då att hända i ett samhället där antalet födda flickor minskar i relation till födda pojkar?

Att färre kvinnor per invånare leder till minskade födelsetal på längre sikt behöver man inte vara något snille för att lista ut. Men nu är kanske inte låga födelsetal det problem Indien brottas mest med. Överskott av män kan dock ha andra effekter. I en studie av den Kinesisa enbarnspolitiken visar Lena Edlund med medförfattare på ökad kriminalitet som en följd av ökad andel män i befolkningen. För att identifiera effekterna utnyttjar författarna det faktum att enbarnspolitiken implementerades i olika regioner vid olika tidpunkter, en identifikationsstrategi som verkar vettig. Hur stor är då effekten? Jo, en sjundedel av den ökade kriminaliteten i Kina kan förklaras av att andelen män per kvinna har minskat. Effekten är alltså även ekonomisk signifikant (se tidigare inlägg här på Ekonomistas).

Så bortsett från att de indiska pojkarna inte kommer ha ha några flickor att gifta sig med (vilket kanske inte alla ser som en nackdel) så kommer de också i högre utsträckning bli kriminella. Ett faktum som borde få de indiska politikerna att reagera och försöka förbättra ställningen för kvinnor i Indien.

* bortsett från att man som ekonometriker naturligtvis blir upprörd över alla åtgärder som gör att könet på första barnet blir endogent och därigenom äventyrar validiteten av våra instrument (eller hur Jonas)

Väst – på gott och ont

Det är mycket fokus på Kina i dessa dagar. Amnesty uppmanar den kinesiska regeringen att leva upp till sina löften om att förbättra människorättssituationen inför OS 2008. Bojkotter av OS-invigningen diskuteras av diverse västländer (se även Ekonomistas-Jonas blogg-inlägg).  För att göra en komplicerad sak enkel så går mycket av kritiken ut på att Kina borde bli mer som väst.

Det känns därför beklämmande att en av de saker som kineserna verkligen har plockat upp från väst är våra sjuka skönhetsideal. Igår visade SVT del 2 i serien Nya Tider i Kina och där fick vi se unga kinesiskor köande till ögonoperationer som skulle ge dem “västerländska” ögon och andra som genomled månaders av plågsam sjukgymnastik efter operationer ämnade att förlänga benen.

Kanske stämmer det att man inte kan lära av andras misstag, men man hade ju ändå hoppats att det var tryckfrihet och förbud mot dödsstraff snarare än skönhetsoperationer som skulle spridas först.

Din högst personliga bojkott

Att den kinesiska regimen har en tvivelaktig inställning till mänskliga rättigheter är inget nytt. Det var ett faktum när IOK fattade det ytterst tveksamma beslutet att förlägga årets olympiska spel till Kina och det är – föga förvånande – fortfarande ett faktum. Orsaken till att IOK trots allt valde Kina som värd har naturligtvis kommersiella orsaker. Sponsorintäkterna ökar när den olympiska andan blåser in över den enorma kinesiska marknaden.

Nu ropar många olika typer av bojkott, vilket är lätt att sympatisera med. Men en total bojkott är nog fel väg att gå. För det första är det svårt att med bojkotter uppnå de önskade målen. För det andra är det tämligen grymt att offra många idrottares höjdpunkt i livet för en meningslös symbolhandling.

Oavsett vad politiker och idrottsförbund bestämmer sig för kan emellertid vi alla sända ett budskap till IOK och dess sponsorer. Vi kan helt enkelt strunta i OS denna gång. Genom att inte titta på tv-sändningarna, bläddra förbi sportsidorna i tidningarna och sätta upp skygglappar inför löpsedlarna på stan kommer sponsorerna inte att få den exponering de tänkt sig. Om någon mot förmodan skulle råka se vem som sponsrar IOK går det alldeles utmärkt att stryka deras produkter från shoppinglistan.

Vad sponsorerna idag än säger skulle en sådan bojkott svida. Svider det för dem får IOK betala det långsiktiga priset, vilket är ett språk IOK visat sig förstå. Som grädde på moset slipper vi dessutom folk som ska titta på tv mitt i kräftskivan.

Uppdaterat: Nathan Shachar håller med om att vi bör strunta i att titta på OS denna sommar. Vem vet, detta kanske blir en folkrörelse som sprider sig.